Personer som väljer att ta livet av sig

[Tass]

Jag tror också att män ofta bemöts på ett sämre sätt än kvinnor i dessa situationer eller jag kanske snarare skulle skriva "på ett ännu sämre sätt". Vårdsystemet verkar inte uppbyggt för den här typen av problematik. Först är det milslång kö till psykolog och sen får man gå max 10 ggr. Dessa 10 ggr är ju en piss i Stilla havet när man mått dåligt länge.

Och kvinnor är svaga varelser med dåliga nerver.
Män är starka som kämpar och därför får hjärtbesvär.
Och så skickar vi hem kvinnor med hjärtproblem och män med psykiska besvär.

 

[Gnist]

Man kommer inte må alls. .

Det är ju just det som är poängen för någon som begår självmord, att slippa känna, slippa må dåligt..

 

[Tass]

Det är ju just det som är poängen för någon som begår självmord, att slippa känna, slippa må dåligt..

Jag förstår det. Man har en smärta man inte kan hantera.

 

[Grazing]

Att springa omkring på de evigt gröna ängarna med sin döda häst och älskade morfar kanske känns lite fridfullt.

Precis denna tro har jag just nu eftersom jag kommer ta bort min häst inom kort nu, känns lite som att jag väldigt gärna hade följt med honom, dock så kanske man inte kommer träffas igen iallafall. Eller så förlorar man bara livet utan att träffa honom igen. Dock så vet ju ingen vad som händer efter döden. Det är ju bara spekulationer hela tiden.

 

[cirkus]

Men menar du att självmordsfrekvensen är lägre i Indien?

Alltså, jag har ingen aning, men jag hade inte gissat det, direkt.

Ingen aning faktiskt. Det vore jätteintressant att ta reda på.
Däremot så kan jag säga att åtminstone ena dottern haft en hel del ångestproblematik som hon inte känner av när hon lever i detta lugnare tempo

 

[Enya]

Precis denna tro har jag just nu eftersom jag kommer ta bort min häst inom kort nu, känns lite som att jag väldigt gärna hade följt med honom, dock så kanske man inte kommer träffas igen iallafall. Eller så förlorar man bara livet utan att träffa honom igen. Dock så vet ju ingen vad som händer efter döden. Det är ju bara spekulationer hela tiden.

När jag tänker efter är det ju nästan så jag tänkte när jag förlorade min man, att jag skulle få träffa honom igen när jag dog. Det är ju ingen som vet egentligen, så jag kan i sig inte se att det är något fel att tro så. Jag önskar så att jag får träffa min hund Enya igen. Men vem säger att det inte blir så.

Men jag hade förträngt att det var just så jag tänkte då, och faktiskt ganska länge efter.

Beklagar hästen din! Förstår din känsla, det är inte lätt att förlora ett djur, det är som att slita ut en del av hjärtat.

 

[Blueberry]

Ja, det måste väl finnas fler än jag som haft anhöriga som valt att avsluta sitt liv?

Var ni beredda på att det kunde ske? Vet ni varför personen valde att göra slut på sig själv? Hur hade personen det innan det hände, eller hur framställde sig han/hon?? Fanns det diagnoser inblandat? På vilket sätt utfördes det?

Hur tog du det som anhörig när det skedde, hur har ni bearbetat det och hur känner ni inför det idag?

Tycker ni att det är en feg handling som orsakar mycket lidande för de efterlevande, eller tycker ni att det är varje enskild individs val att själv bestämma om han eller hon vill finnas till? Kände ni ilska över det inträffande?

Någon som själv försökt ta livet av sig? Hur och varför?

Jag är väldigt förskonad, inser jag när jag har läst den här tråden.
Självmord och självmordsförsök är inget som har förekommit i nära anslutning till mig, däremot på lite längre avstånd – vänners vänner, till exempel. Döden är jag däremot bekant med på andra sätt.

Jag har ett ganska avslappnat förhållande till döden. Först lever jag. Sen dör jag. Efteråt är det efteråt.
Ungefär så. Inte så krångligt liksom. Jag har nog en ganska darwinistisk syn på det hela.

Jag tror att jag är beredd att hävda att livet är ens eget ansvar, och har du fått liv så får du hantera det efter bästa förmåga och ambition. Det finns en "livshets" som jag ibland kan tycka går för långt, som om att leva och leva så länge som möjligt och till varje pris är det enda alternativet. Det är det ju faktiskt inte.

 

[moiran]

Men att allt är tomt efter döden är väl inga religiösa åsikter? Alla tror inte på gröna ängar, jag har bara hört det pratas om när det gäller djur. Jag har faktiskt aldrig hört något om guldkantade drömmar. Å andra sidan är jag inte den som tänker döma de som har guldkantade drömmar heller.

Jag påstår inte att alla tror att döden blir bättre än livet. Jag påstår inte att min åsikt är den rätta. Jag är egentligen agnostiker (i ordets rätta bemärkelse).

Jag påstår inte heller att jag tror att alla som tar livet av sig gör det för att de tror att livet efter döden är bättre. Jag vänder mig mot orden "tomt" och "frid" för att jag anser att det är ord som många - även icke-suicidala - tycker känns bekväma. För någon som kanske mår akut dåligt men någonstans i bakhuvudet har vet att sen, kanske ganska mycket sen men fortfarande sen, kommer det bli bättre så tror jag tanken på av att kunna få frid nu och här, slippa den outhärdliga ångesten, är till skada.

 

[Enya]

Ingen aning faktiskt. Det vore jätteintressant att ta reda på.
Däremot så kan jag säga att åtminstone ena dottern haft en hel del ångestproblematik som hon inte känner av när hon lever i detta lugnare tempo

När jag har läste om Australien har jag många gånger läst om att svenskar beskrivs som ett överlagt hårt arbetande folk och att australiensare är lite åt andra hållet (utan att för den skull vara dåliga på nåt vis).

Det här tempot i Sverige tycker jag också är jobbigt. Man ska helst jobba heltid, många gånger jobbar man övertid också, utöver det ska man ha 300 sporter att syssla med, många vänner att ha middagar med, vinkvällar och allmänt olika träffar med. Man ska hinna läsa böcker, umgås med familjen, samlas runt köksbänken och laga mat ihop, ha häst och hund och liknande. Det känns så ibland.

Nu är jag arbetslös,eller tjänstledig egentligen, men med oviss framtid. Det känns mitt i allt bra att vara det just nu. Lite lugn och ro i själen äntligen. Att ha tid över till hunden, kunna vara hemma när barnen kommer hem, vara ute med dem, laga mat med dem, titta på barnprogram med dem och liknande. Hästen bor kvar i Skåne 50 mil bort och jag har nog aldrig mått så bra som nu. Jag kanske ska flytta till Indien

 

[moiran]

Det är ju just det som är poängen för någon som begår självmord, att slippa känna, slippa må dåligt..

No shit Sherlock!

Men jag vänder mig ändå mot många slentrianuttryck. Åtminstone om man samtidigt vill mena att man vill arbeta för att antalet självmord i statistiken minskar.

 

[Enya]

Jag påstår inte att alla tror att döden blir bättre än livet. Jag påstår inte att min åsikt är den rätta. Jag är egentligen agnostiker (i ordets rätta bemärkelse).

Jag påstår inte heller att jag tror att alla som tar livet av sig gör det för att de tror att livet efter döden är bättre. Jag vänder mig mot orden "tomt" och "frid" för att jag anser att det är ord som många - även icke-suicidala - tycker känns bekväma. För någon som kanske mår akut dåligt men någonstans i bakhuvudet har vet att sen, kanske ganska mycket sen men fortfarande sen, kommer det bli bättre så tror jag tanken på av att kunna få frid nu och här, slippa den outhärdliga ångesten, är till skada.

Jag tror lite att många säger det när anhörig eller vän dött för sin egen skull kanske. Att "nu har hon fått frid" när en sjuk anhörig dött, bara för att det kanske känns bra i sin egen kropp att hon förhoppningsvis slipper lida mer. För det motsatta vore ju hemskt, om det vore sant. Jag vet inte, kanske är det så?

 

[Tass]

Ingen aning faktiskt. Det vore jätteintressant att ta reda på.
Däremot så kan jag säga att åtminstone ena dottern haft en hel del ångestproblematik som hon inte känner av när hon lever i detta lugnare tempo

Hon får kanske bekräftelse från andra människor på ett sätt som hon inte får här. Och som hon behöver för att må bra.

 

[moiran]

Jag tror att jag är beredd att hävda att livet är ens eget ansvar, och har du fått liv så får du hantera det efter bästa förmåga och ambition. Det finns en "livshets" som jag ibland kan tycka går för långt, som om att leva och leva så länge som möjligt och till varje pris är det enda alternativet. Det är det ju faktiskt inte.

Jag tror också att jag kan skriva under på det. Men jag tror också att vissa beslut är sämre än andra att ta impulsivt.

 

[moiran]

Jag tror lite att många säger det när anhörig eller vän dött för sin egen skull kanske. Att "nu har hon fått frid" när en sjuk anhörig dött, bara för att det kanske känns bra i sin egen kropp att hon förhoppningsvis slipper lida mer. För det motsatta vore ju hemskt, om det vore sant. Jag vet inte, kanske är det så?

Det tror jag med. Men jag tycker det är olyckligt i sammanhanget.

 

[Gnist]

No shit Sherlock!

Fast dina inlägg so far tyder inte på något no shit Sherlock moment direkt..

 

[Blueberry]

Jag tror också att jag kan skriva under på det. Men jag tror också att vissa beslut är sämre än andra att ta impulsivt.

Ja, absolut.
Det tror jag också.

 

[Tass]

Men jag vänder mig ändå mot många slentrianuttryck. Åtminstone om man samtidigt vill mena att man vill arbeta för att antalet självmord i statistiken minskar.

Slentrianutrycken handlar väl egentligen om bearbetning av naturliga dödsfall som är en naturlig del av livet. Att man har vissa klyschor för att hantera döden inför människor som har sorg. Eller att man själv har sorg och föredrar att tänka så, som tröst.

 

[cirkus]

Hon får kanske bekräftelse från andra människor på ett sätt som hon inte får här. Och som hon behöver för att må bra.

Det är nog en delförklaring. En annan förklaring är just att slippa konsumtions, utseende och prestations-hetsen som jag tror att hon känner här hemma.

 

[Tass]

raderat

 

[moiran]

Fast dina inlägg so far tyder inte på något no shit Sherlock moment direkt..

Då tolkar du mig på ett sätt som jag inte menar, även om jag medvetet provocerar lite. Jag vill inte förminska den suicidalas känslor. De finns där och är hur sanna som helst. Det är självklart att man vill ur sitt lidande, så starkt att man känner att döden är den enda möjliga utvägen.

Jag försöker bara peka på skillnaden att i det läget ha uppfattningen "här tar allt stopp" jämfört med "nu blir det bättre". JAG har åsikten att den första åsikten ger ett mer nyktert beslut (som mycket väl ändå kan innebära självmord) än den andra.