Personer som väljer att ta livet av sig

[Tass]

Det är nog en delförklaring. En annan förklaring är just att slippa konsumtions, utseende och prestations-hetsen som jag tror att hon känner här hemma.

Det tror jag definitivt.
Det finns en ganska udda kvinna som skrivet flera böcker om sitt liv med en kenyansk massai.
Hon berättar i alla fall hur det var när hon återvände till Europa. Hur dåligt hon mådde av utseendefixering och konsumtionshets.

 

[Tass]

Då tolkar du mig på ett sätt som jag inte menar, även om jag medvetet provocerar lite. Jag vill inte förminska den suicidalas känslor. De finns där och är hur sanna som helst. Det är självklart att man vill ur sitt lidande, så starkt att man känner att döden är den enda möjliga utvägen.

Jag försöker bara peka på skillnaden att i det läget ha uppfattningen "här tar allt stopp" jämfört med "nu blir det bättre". JAG har åsikten att den första åsikten ger ett mer nyktert beslut (som mycket väl ändå kan innebära självmord) än den andra.

Jag tror inte att man bryr sig om vad som händer efteråt. Man vill bara att det som pågår ska ta slut.

.

 

[labb]

En sak som jag tycker är viktig att inte glömma är att hjärnan är ett fysiskt organ precis som övriga om än något mera komplicerad. Psykiska problem kan (men behöver kanske inte) bero på en kombination av orsaker och inte minst fysiska som olika sjukdomar, näringsbrist, miljö osv. och att behandla psykiska åkommor enbart utifrån ett psykologiskt perspektiv tror jag är ett stort felsteg. Fysiska orsaker till psykisk ohälsa är grovt underskattat idag, det är min tro i varje fall.

 

[mandalaki]

Det är nog en delförklaring. En annan förklaring är just att slippa konsumtions, utseende och prestations-hetsen som jag tror att hon känner här hemma.

Tror du inte att det handlar om att hon slipper alla krav överhuvudtaget? Eller rättare sagt, att kraven som ställs på henne som volontär i Indien är så annorlunda att hon har fullt upp med coping, eller vad man ska kalla det. Ångestproblematik handlar väl ofta om gamla invanda mönster?

 

[moiran]

Jag tror inte att man bryr sig om vad som händer efteråt. Man vill bara att det som pågår ska ta slut.

Det tror jag inte är allmänt gällande. Jag tror det finns många som har tänkt igenom sitt självmord mycket noga ur många olika aspekter.

Men det jag menar handlar inte så mycket om vad som händer efter döden som vad som man (ibland ovilligt) får inhamrat händer efter döden.

Jag har också tankar på vad som hänt döda närstående. Tankar som jag egentligen inte alls tror på. Det är en tröst som ni säger. Men hade jag verkligen hittat på det om inte närstående alltid pratat om människor och djur som är på ett bättre ställe när de dött..?

 

[Petruska]

Tror du inte att det handlar om att hon slipper alla krav överhuvudtaget? Eller rättare sagt, att kraven som ställs på henne som volontär i Indien är så annorlunda att hon har fullt upp med coping, eller vad man ska kalla det. Ångestproblematik handlar väl ofta om gamla invanda mönster?

Person i min familj med depressions- och ångestproblematik, mår i stort sett aldrig dåligt på resor överhuvudtaget. Tempot i Indien är knappast lugnare överallt heller, New Delhi eller Calcutta är inte särskilt vilsamma orter. Men inte heller där fick personen några problem med sitt mående. Jag tror inte att det är så ovanligt att tillfälliga miljöombyten kan ändra ganska mycket på hur man mår. Det betyder inte att man skulle bli ångestfri om man flyttade till platsen där man mår bra på resa.

(Däremot kan ju dåligt mående före en resa, göra att resan inte blir av.)

 

[mandalaki]

Person i min familj med depressions- och ångestproblematik, mår i stort sett aldrig dåligt på resor överhuvudtaget. Tempot i Indien är knappast lugnare överallt heller, New Delhi eller Calcutta är inte särskilt vilsamma orter. Men inte heller där fick personen några problem med sitt mående. Jag tror inte att det är så ovanligt att tillfälliga miljöombyten kan ändra ganska mycket på hur man mår. Det betyder inte att man skulle bli ångestfri om man flyttade till platsen där man mår bra på resa.

(Däremot kan ju dåligt mående före en resa, göra att resan inte blir av.)

Nej, så tänker jag också. Det är de gamla invanda kraven som triggar invanda ångestmönster. Objektivt sett borde väl egentligen volontärarbete i Indien var mer kravfyllt än vår vardag här hemma.

 

[Tass]

Men det jag menar handlar inte så mycket om vad som händer efter döden som vad som man (ibland ovilligt) får inhamrat händer efter döden.

Jag har också tankar på vad som hänt döda närstående. Tankar som jag egentligen inte alls tror på. Det är en tröst som ni säger. Men hade jag verkligen hittat på det om inte närstående alltid pratat om människor och djur som är på ett bättre ställe när de dött..?

Alla kulturer verkar ha föreställningar om döden och vad den leder till.
Tror inte man kommer undan det.

 

[TheRedLightning]

borde det inte vara bekvämare att ta reda på en död som valt att dö frivilligt än någon som förolyckats helt mot sin egen vilja?

helt klart, men vi har ju alla dessa moral och etiska regler som sätter stopp för sådan. T ex en person som är helt förlamad och bara ligger i en säng, det enda personen vill är att dö, men den kan inte göra det själv och det finns ingen som kan hjälpa. Likadant med dom som lider fysiskt eller väntar på att dö från t ex någon sjukdom eller så. Det är då djur har det så mycket bättre.

 

[Mammadutt]

Jag tror nyckeln är att vara i kontakt med nuet och det inre.

När jag läser detta inlägg och även det tidigare som du skrev så blev jag direkt påmind om ett telefonsamtal jag hade idag. Mina döttrar befinner sig just nu i Indien och arbetar som volontärer, de har varit där ett par veckor och jagringde idag och undrade hur de har det och hur jobbet är. De sa direkt att det är så annorlunda med tempot. I vår svenska jobbkultur är det vikigt att prestera hela tiden - där får vi vårt värde. I Indien är det helt annorlunda, man ägnar stor del av tiden åt relationer, man fikar, pratar och vårdar det man har gemensamt i mycket, mycket större utsträckning. De delar också med sig av de knappa resurserna på ett helt annat sätt. Alla har matlåda och alla bjuder varann av sina anrättningar.

Så jag tror att vårt västerländska leverne har mycket att lära av detta med tempo och prestationshetsen.

Dom lever förmodligen väldigt mycket i nuet, dom är närvarande på annat sätt, i kontakt med sig själva på ett djupare plan... Med allt vad det innebär

 

[mandalaki]

Jag tror nyckeln är att vara i kontakt med nuet och det inre.


Dom lever förmodligen väldigt mycket i nuet, dom är närvarande på annat sätt, i kontakt med sig själva på ett djupare plan... Med allt vad det innebär

Men jösses så romantiserat. "Dom" lever i ett land med enorma klyftor, där bor några av världens rikaste människor och några av världens fattigaste. Det är helt omöjligt att generalisera något "dom" vad gäller att leva i nuet och "kontakt med sig själva".

 

[moiran]

helt klart, men vi har ju alla dessa moral och etiska regler som sätter stopp för sådan. T ex en person som är helt förlamad och bara ligger i en säng, det enda personen vill är att dö, men den kan inte göra det själv och det finns ingen som kan hjälpa. Likadant med dom som lider fysiskt eller väntar på att dö från t ex någon sjukdom eller så. Det är då djur har det så mycket bättre.

Vi får väl hoppas att viss euthasani blir rumsrent i framtiden.

 

[mandalaki]

Det tror jag definitivt.
Det finns en ganska udda kvinna som skrivet flera böcker om sitt liv med en kenyansk massai.
Hon berättar i alla fall hur det var när hon återvände till Europa. Hur dåligt hon mådde av utseendefixering och konsumtionshets.

Vad gäller utseende så är den hetsen troligen värre både i Kenya och Indien än den är här. Ju ljusare hud, desto bättre. Som vit kvinna i Kenya har hon ju dragit högsta vinsten, klart att hon inte känner utseendehetsen där.

 

[monster1]

Vad gäller utseende så är den hetsen troligen värre både i Kenya och Indien än den är här. Ju ljusare hud, desto bättre. Som vit kvinna i Kenya har hon ju dragit högsta vinsten, klart att hon inte känner utseendehetsen där.

Men sen när man besöker andra ställen så glider man ju liksom utanpå kulturen och händelserna där. Även om man bor och arbetar där så omfattas man inte vad den interna kutturens press och hets. Sen kan själva miljöombytet göra att man själv frigörs sig från sina egna hangups/triggers och kan skapa nya mer positiva vanor och beteenden. Man kan liksom skapa sig en ny rutin för saker som är mer hälsosam och den förändringen möjliggörs genom att man helt bryter med sitt gamla liv eller åtminstone gör en avsevärd förändring.

 

[Mammadutt]

Men jösses så romantiserat. "Dom" lever i ett land med enorma klyftor, där bor några av världens rikaste människor och några av världens fattigaste. Det är helt omöjligt att generalisera något "dom" vad gäller att leva i nuet och "kontakt med sig själva".

Låter vissa bättre? Eller en del? "Jag tror att..." Godkänns den formuleringen då?

JAG TROR ATT... Människan kan ha det hur jävligt som helst runt om sig men ändå fokusera på nuet. Jag tror den förmågan kommer lättare där än här.

Fast det är ju bara vad jag tror

 

[Raderad medlem 6459]

@Mammadutt Det du argumenterar för gör mig så olycklig. Genom märkliga generaliseringar om att människor i fattiga länder behöver mindre för att må bra argumenterar man samtidigt för att det är okej att de är fattiga. De människor du talar om lever i länder där människor dör av sjukdomar som de inte borde dö av, lever liv så tuffa att INGEN borde behöva gå igenom det. Inte alla såklart, men oacceptabelt många.

Romantiserade bilder om fattiga människor är farliga och sorgliga. Jag föreslår att du läser mer om utvecklingsproblem för att förstå hur verkligheten faktiskt ser ut för många i världen.

 

[Raderad medlem 6459]

Det tror jag definitivt.
Det finns en ganska udda kvinna som skrivet flera böcker om sitt liv med en kenyansk massai.
Hon berättar i alla fall hur det var när hon återvände till Europa. Hur dåligt hon mådde av utseendefixering och konsumtionshets.

Det finns utseendefixering även hos massajerna. Till exempel ska flickors könsorgan stympas för att passa in i en norm för hur de förväntas se ut.

 

[Shaggy]

Lite grand kan jag hålla med Mammadutt. Många människor i fattiga länder har något vi inte har längre. De saknar dock mycket viktiga saker som vi har istället. Ett mellanting tror jag är den nivå som människan mår bäst av.
Jag tror att en stor orsak till att så många mår dåligt är att vi i dagens samhälle lever som skockdjur. Människan är inget skockdjur utan ett flockdjur.

 

[mandalaki]

Låter vissa bättre? Eller en del? "Jag tror att..." Godkänns den formuleringen då?

JAG TROR ATT... Människan kan ha det hur jävligt som helst runt om sig men ändå fokusera på nuet. Jag tror den förmågan kommer lättare där än här.

Fast det är ju bara vad jag tror

Har man inte mat att ge sina barn idag heller så är det nog svårt att inte leva i nuet, ja.

Det handlar inte om dina formuleringar, det handlar om din tankefigur. Varför den är olycklig har @niphredil förklarat mycket bra.

 

[mandalaki]

Men sen när man besöker andra ställen så glider man ju liksom utanpå kulturen och händelserna där. Även om man bor och arbetar där så omfattas man inte vad den interna kutturens press och hets. Sen kan själva miljöombytet göra att man själv frigörs sig från sina egna hangups/triggers och kan skapa nya mer positiva vanor och beteenden. Man kan liksom skapa sig en ny rutin för saker som är mer hälsosam och den förändringen möjliggörs genom att man helt bryter med sitt gamla liv eller åtminstone gör en avsevärd förändring.

Exakt så!