Personer som väljer att ta livet av sig

[Mammadutt]

@Mammadutt Jag argumenterar emot att du, som västerlänning, hyllar fattiga människors förmåga till tacksamhet över lite. Jag ser det snarast som en sorg när människor blir tacksamma för typ ingenting som när jag ger en hundring till en tiggare och hen blir så glad att hen nästan börjar gråta. Det är liksom bara fruktansvärt, inte fint eller bra tycker jag.

Men absolut, vi kan avsluta här.

Visst är det sorgligt och tragiskt! Vi avslutar här! Det blir bara rörigare och rörigare

 

[monster1]

De flesta självmord begås faktiskt av män. Har för mig att det är 2/3. Hade förhållande varit omvända hade detta blivit en stor jämställdhetsfråga.

Det är en jämställdhetsfråga, varför tror du att det inte är det?

 

[monster1]

Passar på att slänga in lite länkar nu när jag ändå dubbelpostat.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/se-sjalvmord-ur-genusperspektiv_3896522.svd
http://www.google.se/url?sa=t&rct=j...r_uJRg_9Xq2Fp7oM3jM0Gdw&bvm=bv.76247554,d.bGQ
http://www.dn.se/nyheter/sverige/man-loper-storre-risk-for-sjalvmord/
Googlar man på mäns självmord kommer det upp massor av info, så det är ju ingen hemlighet.

 

[Mela99]

@Mela99 Tråden har blivit så lång att jag inte orkar läsa igenom allt...

Jag har varit ruskigt suicidal under senare tonår/tidiga 20. Är 30 nu. Har en lång bakgrund med anorexi och depression osv. Jag känner väl nu när man fått lite perspektiv på det, inte direkt nån bubblande lycka över att jag lever. Men det är mer nåt jag lever med varje dag som ett konstaterande, än att jag har aktiva tankar på att ta livet av mig. Jag sa det senast i helgen till min mor, att jag inte tycker att det blev så mkt bättre sedan (apropå det alla tror att man är så glad att man klarade sig osv) varpå jag faktiskt helt ärligt tänker "jag hoppas du hinner dö innan du blir räddad" när jag ser nån anorektiker på stan. För jag som varit där och gått hela vägen, har ju mitt facit att det inte var så jäkla värt att genomleva all hjälp man fick.

Förvisso får man ju hjälp att överleva genom uppgödning, men man får ju ingen hjälp att faktiskt vilja leva. Och för mig har det nog varit värre att leva med alla erfarenheter och det facit om hur det blev, än om jag blivit befriad av döden om jag sluppit få tvångsvård. Jag tänker fortfarande på döden som en befriare, även om jag inte är suicidal. Det är liksom en sorts tröst för mig när allt är tungt.

Jag tänker rent krasst på livet som en transportsträcka fram till döden. Det mesta är ju ett kämpande. Man går till jobbet, man betalar räkningar, man städar, tvättar och gör en rad tråkiga saker. Jag är i stallet 3 tim/dag men övrig tid är ju inget nöje direkt, och alla som har häst vet ju att det inte är bara rosor där heller. Tveksamt om den lyckan väger upp resten om man börjar räkna på det. Men jag tänker att om jag nu ändå måste finnas till då får jag väl försöka fördriva tiden med åtminstone nånting som känns värt, vid sidan av allt tråk.

Vad menar du med att du inte fick någon hjälp att vilja leva?

Min syster var svårt sjuk i anorexi under ett år (vägde 38 kg till 173 cm som värst). Hon fick jättebra hjälp! I början när hon var inlagd fick hon kuratorsamtal 2 ggr/vecka och 1 gång/vecka träffa läkare. Plus att hon säger att de flesta som jobbade på avdelningen var professionella och mycket insatta i hennes situation. De fungerade också som personer hon verkligen kunde prata av sig/prata med. Nu när hon blivit utskriven och t.o.m börjat plugga och äter som hon ska och ligger på en ok vikt så får hon fortfarande träffa kuratorn som hon gillar jättemycket 1 gång/vecka och läkaren ca 1 gång/månad. De har också gruppmöten där folk med ätstörningar träffas som hon gått på.

Fick du ingen sån hjälp?

 

[Tass]

Vad gäller utseende så är den hetsen troligen värre både i Kenya och Indien än den är här. Ju ljusare hud, desto bättre. Som vit kvinna i Kenya har hon ju dragit högsta vinsten, klart att hon inte känner utseendehetsen där.

Det speciella med den här kvinnan är att hon bodde långt ute på vischan i en fattig massajby med enbart massajer. Gift med en massaj, hade barn med honom. Åt som dom, svalt som dom, arbetade som dom, bodde som dom. Men visst var hon vit och annorlunda. Vilket gjorde att hon t ex kunde förhindra att bli omskuren.
Sen romantiserar hon inte deras liv utan det framstår som väldigt hårt. Det är så extremt att man hela tiden undrar om det är en skröna. Inte så att jag inte tror att de har det så svårt, utan mer att jag undrar om hon verkligen var där på det sättet hon berättar.

 

[Mammadutt]

Är det viktigt att vara tacksam?

Nej, för mig är det viktigt att känna tacksamhet.

 

[vallhund]

De flesta självmord begås faktiskt av män. Har för mig att det är 2/3. Hade förhållande varit omvända hade detta blivit en stor jämställdhetsfråga.

Läs ordentligt, jag skrev om oavsiktliga självmord, där överväger yngre kvinnor.

 

[landsbygdsbo]

Det är en jämställdhetsfråga, varför tror du att det inte är det?

Beror inte det på att män ofta väljer metoder som "gör jobbet"* så att säga. Hängning. skjutvapen hoppar från hög höjd etc medans kvinnor oftare använder tabletter och rakblad. vilket gör att om de hittas i tid så kan mad stoppa processen.

För av de självmord jag känner till ligger männen helt klart i majoritet, men av de självmordsförsök jag känner till där ligger kvinnor i majoritet.

* ursäkta uttrycket men det var den bästa beskrivningen jag kunde komma på

Vallhund, vad menar du med oavsiktliga självmord?

Att någon gör ett självmordsförsök, men hoppas att någon stoppar det hela innan det är för sent?
Men denne någon kommer för sent.

 

[mandalaki]

Det speciella med den här kvinnan är att hon bodde långt ute på vischan i en fattig massajby med enbart massajer. Gift med en massaj, hade barn med honom. Åt som dom, svalt som dom, arbetade som dom, bodde som dom. Men visst var hon vit och annorlunda. Vilket gjorde att hon t ex kunde förhindra att bli omskuren.
Sen romantiserar hon inte deras liv utan det framstår som väldigt hårt. Det är så extremt att man hela tiden undrar om det är en skröna. Inte så att jag inte tror att de har det så svårt, utan mer att jag undrar om hon verkligen var där på det sättet hon berättar.

Jag har bara hört gräsligheter om den, tror jag. Just på skrönstadiet. Hela grejen har låtit helt galen i mina öron, även om jag inte minns några detaljer i vad jag hört.

 

[mandalaki]

Nej, för mig är det viktigt att känna tacksamhet.

Ok. Du klistrar dock på andra människor den där tacksamhetsgrejen på ett väldigt romantiserande sätt. Som att det skulle vara större att vara "tacksam" för att ha mat på bordet en hel vecka. Jag tvivlar på att tacksamhetskänslan står särskilt högt på listan för människor som är fattigare än du och jag.

 

[Tass]

Det var jag som började diskussionen jag menar inte att folk varken oroar sig eller tar livet av sig i Indien. Men det enda jag kan relatera till i detta fall är min unge som mår otroligt bra av att slippa den stress som finns i vår kultur. Tempot där hon är ser annorlunda ut på ett sätt som hon ser som positivt och som hon kommer att försöka ta med sig hem.

Den springande punkten är väl inte fattigdom utan kulturskillnad? Att man har en kulturell acceptans för ett lägre tempo?
Australien hade kanske gått lika bra?

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har bara hört gräsligheter om den, tror jag. Just på skrönstadiet. Hela grejen har låtit helt galen i mina öron, även om jag inte minns några detaljer i vad jag hört.

Jag tror att alltsammans är mer eller mindre sant faktiskt. Jag har läst böckerna och hon beskriver vad som låter som vanligt massajliv.

 

[mandalaki]

Jag tror att alltsammans är mer eller mindre sant faktiskt. Jag har läst böckerna och hon beskriver vad som låter som vanligt massajliv.

Det jag har hört har nog mest handlat om tokgrejen i att dra iväg och bli lycklig hos ett primitivare folk och kär i en vilde, typ. Alltså att det är så hon beskriver det.

 

[Raderad medlem 6459]

Det jag har hört har nog mest handlat om tokgrejen i att dra iväg och bli lycklig hos ett primitivare folk och kär i en vilde, typ. Alltså att det är så hon beskriver det.

Jag har för mig att jag trodde att det skulle vara så i böckerna men att jag inte tyckte det när jag läste dem. Kan vara tvärtom dock, att de var precis så. Mitt minne är inte alltid det bästa.

 

[mandalaki]

Jag har för mig att jag trodde att det skulle vara så i böckerna men att jag inte tyckte det när jag läste dem. Kan vara tvärtom dock, att de var precis så. Mitt minne är inte alltid det bästa.

Det är den här, väl:

Corinne Hofmann falls in love with a Masai warrior while on holiday with her boyfriend in Kenya. After overcoming all sorts of obstacles, she moves into a tiny shack with him and his mother in his village, and spends four years in Kenya. Slowly but surely the dream starts to crumble until she flees back home with her baby daughter.

Haha, nu blir jag nästan sugen på att läsa den.

 

[Tass]

Jag tror att alltsammans är mer eller mindre sant faktiskt. Jag har läst böckerna och hon beskriver vad som låter som vanligt massajliv.

Ja det känns väldigt autentiskt. Man har bara så svårt att förstå att hon frivilligt utsatte sig för allt detta.

 

[monster1]

Det är den här, väl:

Corinne Hofmann falls in love with a Masai warrior while on holiday with her boyfriend in Kenya. After overcoming all sorts of obstacles, she moves into a tiny shack with him and his mother in his village, and spends four years in Kenya. Slowly but surely the dream starts to crumble until she flees back home with her baby daughter.

Haha, nu blir jag nästan sugen på att läsa den.

Är den inte filmatiserad och slutar med att hon flyr med sitt barn eftersom det inte alls är så där romantiskt som det verkade ibörjan?

 

[Tass]

Det är den här, väl:

Corinne Hofmann falls in love with a Masai warrior while on holiday with her boyfriend in Kenya. After overcoming all sorts of obstacles, she moves into a tiny shack with him and his mother in his village, and spends four years in Kenya. Slowly but surely the dream starts to crumble until she flees back home with her baby daughter.

Haha, nu blir jag nästan sugen på att läsa den.

Vad bra, då får vi snart en recension i bok-tråden
Jag kanske skulle läsa om den?

 

[Raderad medlem 6459]

Det är den här, väl:

Corinne Hofmann falls in love with a Masai warrior while on holiday with her boyfriend in Kenya. After overcoming all sorts of obstacles, she moves into a tiny shack with him and his mother in his village, and spends four years in Kenya. Slowly but surely the dream starts to crumble until she flees back home with her baby daughter.

Haha, nu blir jag nästan sugen på att läsa den.

Jepp, det är den.

Spoiler

Hon flydde till slut med dottern eftersom dottern annars hade blivit könsstympad

.

 

[Raderad medlem 6459]

Är den inte filmatiserad och slutar med att hon flyr med sitt barn eftersom det inte alls är så där romantiskt som det verkade ibörjan?

Ja, den är filmatiserad och ja, det stämmer att slutet inte är direkt romantiskt. Däremot minns jag inte att hon egentligen fördömer hur massajerna gör, bara att hon inte ville gå med på det för sin dotters räkning. I boken alltså.