Permission för dömda mördare/sexbrottslingar

[Oldie]

KRAMI är exempelvis ett samarbete med Arbetsförmedlingen, soc och kriminalvården.
http://www.kramimoa.se/goteborg/default.html

Då får jag slå ett slag för http://kris.a.se/. Där dom finns fungerar det mycket bra.

 

[escodobe]

http://news.cision.com/se/arbetsfor...i-skapar-socialt-och-ekonomisk-varde,c9634921

 

[Oldie]

Och angående straffrabatt så finns det i USA också. 85% av straffet måste avtjänas.

 

[Lobelia]

Och angående straffrabatt så finns det i USA också. 85% av straffet måste avtjänas.

Det har vi i Sverige också, 2/3 sen kan man bli frigiven om jag minns rätt.

Trevligt för de som får 100 år i fängelset att se fram emot villkorlig efter 85 år.....

 

[Oldie]

Det har vi i Sverige också, 2/3 sen kan man bli frigiven om jag minns rätt.

Trevligt för de som får 100 år i fängelset att se fram emot villkorlig efter 85 år.....

Jo det är klart vi har men det har ju redan avhandlats i tråden tidigare.
Skillnaden är att efter 2/3 i Sverige blir man frigiven. I USA har man en möjlighet att ansöka om frigivning, det beror på uppförande o.s.v det är alltså inte automatiskt som här.

 

[Lobelia]

Jo det är klart vi har men det har ju redan avhandlats i tråden tidigare.
Skillnaden är att efter 2/3 i Sverige blir man frigiven. I USA har man en möjlighet att ansöka om frigivning, det beror på uppförande o.s.v det är alltså inte automatiskt som här.

Även i Sverige beror det på hur man skött sig, jag antar att det är hårdare i USA förstås. Det blir dessutom villkorlig frigivning så åker man sig inte så åker man in utan rättegång.

 

[landsbygdsbo]

Där håller jag med dig, men mekaniken där stora grupper av befolkningen tar ställning utifrån känslomässigt styrda åsikter kvarstår dock.

Börjar folk anse, oberoende av den verkliga situationen, att straffen inte står i rätt förhållande till brotten så röstar man därefter.
Vi ser vad den mekaniken har gjort vad det gäller SD och vad folk tror att invandringen kostar.

Riktig information är aldrig fel.
Men den kan också slå bakåt.
Om alla exempelvis visste vad det juridiska priset är för ex, ett tiotal villainbrott.
Så skulle det inte förvåna mig om man börjar argumentera och anse att det är "för j-gt"

EX:
En person binds vi 5 olika inbrott.
Den sannolika domen om inget annat finns på bordet blir ca 3 månaders fängelse.
dvs 2 månader för det första inbrottet (normalt)
Sedan en vecka per inbrott för de övriga.

Oavsett vad jurister, psykologer och sakkunniga säger så tror jag att folk i gemen inte anser att straffet står i paritet med den ekonomiska o psykiska skada de fem familjerna utsätts för.

Kommer då ex SD att i nästa val gå ut med att småbuset ska få känna att det svider att begå brott så kanske SD ökar ännu mer.

 

[sjoberga]

Där håller jag med dig, men mekaniken där stora grupper av befolkningen tar ställning utifrån känslomässigt styrda åsikter kvarstår dock.

Börjar folk anse, oberoende av den verkliga situationen, att straffen inte står i rätt förhållande till brotten så röstar man därefter.
Vi ser vad den mekaniken har gjort vad det gäller SD och vad folk tror att invandringen kostar.

Riktig information är aldrig fel.
Men den kan också slå bakåt.
Om alla exempelvis visste vad det juridiska priset är för ex, ett tiotal villainbrott.
Så skulle det inte förvåna mig om man börjar argumentera och anse att det är "för j-gt"

EX:
En person binds vi 5 olika inbrott.
Den sannolika domen om inget annat finns på bordet blir ca 3 månaders fängelse.
dvs 2 månader för det första inbrottet (normalt)
Sedan en vecka per inbrott för de övriga.

Oavsett vad jurister, psykologer och sakkunniga säger så tror jag att folk i gemen inte anser att straffet står i paritet med den ekonomiska o psykiska skada de fem familjerna utsätts för.

Kommer då ex SD att i nästa val gå ut med att småbuset ska få känna att det svider att begå brott så kanske SD ökar ännu mer.

Om det nu är den samhälleliga kostnaden du är ute efter borde du vilja hålla straffen på en absolut miniminivå där bara risken för återfall styr srrafflängden.

 

[landsbygdsbo]

Om det nu är den samhälleliga kostnaden du är ute efter borde du vilja hålla straffen på en absolut miniminivå där bara risken för återfall styr srrafflängden.

Nej jag påpekar bara det faktumet att stora delar av de röster som avges , avges inte på inställningar byggda på fakta utan på känslor.

och börjar dessa väljare ta samma beslut i straffrättsliga frågor som vid asylfrågor så lär sd få fler röster i nästa val.
Oberoende på alla de fakta o sakliga skäl experterna tar fram.

Det var ju därför jag redan tidigare skrev att ett av de ben den kommande lagstiftningen står på är om befolkningen anser att brott o påföljd står i paritet med varandra.
Straffrabatter eller vad man nu vill kalla det bidrar inte positivt till detta.

 

[citron]

Vi får det som kallas målsägarinformation varje gång han får permission eller på annat sätt flyttas. Jag får panik varje gång det telefonnummret ringer, jag hinner tänka tusen saker innan jag svarar. Jag skiter i om han behöver anpassas för ett senare liv i frihet eller vilken anledning det nu må vara.

Det jag vet är att min dotter är livrädd när han har permission, att jag är rädd för hans första obevakade permission som borde komma när som helst. Jag har beställt en säkerhetsdörr till min lägenhet. Han vet vart vi bor, han skickar brev till mig och numera bara till de barn som han inte är dömd för brott mot. Tidigare skickade han brev även till sina brottsoffer, det gjorde han redan från häktet...

Det har inget med hämnd att göra från min sida att jag vill ha honom inlåst för all framtid. Det handlar om mina barns trygghet. För det är jag som sitter på nätterna med en gråtande, livrädd och panikslagen dotter i famnen som snyftar fram: Kan han inte hålla sig borta från mina drömmar? Jag kan inte skydda henne från tankar eller från hennes (mar)drömmar. Jag är maktlös mot det här. Han kan bostätta sig i samma hus som oss om han vill rent teoretiskt. Då är det vi som får flytta. Det är mina döttrar som kommer möta honom på stan, han, den som var deras pappa och den som skulle skydda dom från allt ont i världen men som blev deras största skräck och som gjorde deras liv till helvete. För den ena dottern började det helvetet när hon var 5 år gammal, det höll på i tio år.

Han får hjälp, behandlingar och vad det nu må vara. Barnen har avböjt att prata med någon ännu, det gör för ont, är för intimt och minnena för smärtsamma. Jag slits i bitar av mina egna känslor och trots att jag bett om hjälp att hantera vissa saker av soc så får jag en klapp på axeln och inte så mycket mera. Hon vill aldrig se honom igen och inte jag heller. Samtidigt som det finns syskon som han inte gjort något mot.

Det här är kanske ganska mycket OT, men det är skrivet ur offers och anhörigas perspektiv, offer för grova sexuella övergrepp och jag som mamma som fick och fortfarande slåss mot en byrakrati som inte vill eller inte kan förstå eller hantera dom som råkar ut för såna här saker.

Och gällande straffrabatter: 7 års fängelse för 160 erkända våldtäkter samt tre andra åtalspunkter alla gällande olika sexbrott mot barn, bara sina egna barn tycker jag är jävligt lågt. Han dömdes för grova våldtäkter det är en massiv rabatt...

Och bara för det, anstalten ringde precis och han har ytterligare en bevakad permission i slutet av den här månaden.

Jag vet att jag inte har en speciellt objektiv syn på det här, för det är för nära mig. Jag är trött på att höra om kriminellas rättigheter speciellt när offren oftast inga har...

 

[linoda]

@citron Styrke kramar till dig och familjen!

Jag funderar på vilket vis du och din familj har fått hjälp och om hjälpen varit bra?

 

[landsbygdsbo]

Vi får det som kallas målsägarinformation varje gång han får permission eller på annat sätt flyttas. Jag får panik varje gång det telefonnummret ringer, jag hinner tänka tusen saker innan jag svarar. Jag skiter i om han behöver anpassas för ett senare liv i frihet eller vilken anledning det nu må vara.

Det jag vet är att min dotter är livrädd när han har permission, att jag är rädd för hans första obevakade permission som borde komma när som helst. Jag har beställt en säkerhetsdörr till min lägenhet. Han vet vart vi bor, han skickar brev till mig och numera bara till de barn som han inte är dömd för brott mot. Tidigare skickade han brev även till sina brottsoffer, det gjorde han redan från häktet...

Det har inget med hämnd att göra från min sida att jag vill ha honom inlåst för all framtid. Det handlar om mina barns trygghet. För det är jag som sitter på nätterna med en gråtande, livrädd och panikslagen dotter i famnen som snyftar fram: Kan han inte hålla sig borta från mina drömmar? Jag kan inte skydda henne från tankar eller från hennes (mar)drömmar. Jag är maktlös mot det här. Han kan bostätta sig i samma hus som oss om han vill rent teoretiskt. Då är det vi som får flytta. Det är mina döttrar som kommer möta honom på stan, han, den som var deras pappa och den som skulle skydda dom från allt ont i världen men som blev deras största skräck och som gjorde deras liv till helvete. För den ena dottern började det helvetet när hon var 5 år gammal, det höll på i tio år.

Han får hjälp, behandlingar och vad det nu må vara. Barnen har avböjt att prata med någon ännu, det gör för ont, är för intimt och minnena för smärtsamma. Jag slits i bitar av mina egna känslor och trots att jag bett om hjälp att hantera vissa saker av soc så får jag en klapp på axeln och inte så mycket mera. Hon vill aldrig se honom igen och inte jag heller. Samtidigt som det finns syskon som han inte gjort något mot.

Det här är kanske ganska mycket OT, men det är skrivet ur offers och anhörigas perspektiv, offer för grova sexuella övergrepp och jag som mamma som fick och fortfarande slåss mot en byrakrati som inte vill eller inte kan förstå eller hantera dom som råkar ut för såna här saker.

Och gällande straffrabatter: 7 års fängelse för 160 erkända våldtäkter samt tre andra åtalspunkter alla gällande olika sexbrott mot barn, bara sina egna barn tycker jag är jävligt lågt. Han dömdes för grova våldtäkter det är en massiv rabatt...

Och bara för det, anstalten ringde precis och han har ytterligare en bevakad permission i slutet av den här månaden.

Jag vet att jag inte har en speciellt objektiv syn på det här, för det är för nära mig. Jag är trött på att höra om kriminellas rättigheter speciellt när offren oftast inga har...

Ingen som inte drabbats kan sätta sig in i de känslostormar de rädslor er situation framkallar.
Í ert fall så hade ditt barns kommande barns barn uppnått 30 årsåldern innan han blivit frisläpp.

och inlägget är inte OT, snarare tvärtom.
Du ar erfarenheter i bagaget som de flesta lyckligtvis saknar

 

[Mussea]

Vi får det som kallas målsägarinformation varje gång han får permission eller på annat sätt flyttas. Jag får panik varje gång det telefonnummret ringer, jag hinner tänka tusen saker innan jag svarar. Jag skiter i om han behöver anpassas för ett senare liv i frihet eller vilken anledning det nu må vara.

Det jag vet är att min dotter är livrädd när han har permission, att jag är rädd för hans första obevakade permission som borde komma när som helst. Jag har beställt en säkerhetsdörr till min lägenhet. Han vet vart vi bor, han skickar brev till mig och numera bara till de barn som han inte är dömd för brott mot. Tidigare skickade han brev även till sina brottsoffer, det gjorde han redan från häktet...

Det har inget med hämnd att göra från min sida att jag vill ha honom inlåst för all framtid. Det handlar om mina barns trygghet. För det är jag som sitter på nätterna med en gråtande, livrädd och panikslagen dotter i famnen som snyftar fram: Kan han inte hålla sig borta från mina drömmar? Jag kan inte skydda henne från tankar eller från hennes (mar)drömmar. Jag är maktlös mot det här. Han kan bostätta sig i samma hus som oss om han vill rent teoretiskt. Då är det vi som får flytta. Det är mina döttrar som kommer möta honom på stan, han, den som var deras pappa och den som skulle skydda dom från allt ont i världen men som blev deras största skräck och som gjorde deras liv till helvete. För den ena dottern började det helvetet när hon var 5 år gammal, det höll på i tio år.

Han får hjälp, behandlingar och vad det nu må vara. Barnen har avböjt att prata med någon ännu, det gör för ont, är för intimt och minnena för smärtsamma. Jag slits i bitar av mina egna känslor och trots att jag bett om hjälp att hantera vissa saker av soc så får jag en klapp på axeln och inte så mycket mera. Hon vill aldrig se honom igen och inte jag heller. Samtidigt som det finns syskon som han inte gjort något mot.

Det här är kanske ganska mycket OT, men det är skrivet ur offers och anhörigas perspektiv, offer för grova sexuella övergrepp och jag som mamma som fick och fortfarande slåss mot en byrakrati som inte vill eller inte kan förstå eller hantera dom som råkar ut för såna här saker.

Och gällande straffrabatter: 7 års fängelse för 160 erkända våldtäkter samt tre andra åtalspunkter alla gällande olika sexbrott mot barn, bara sina egna barn tycker jag är jävligt lågt. Han dömdes för grova våldtäkter det är en massiv rabatt...

Och bara för det, anstalten ringde precis och han har ytterligare en bevakad permission i slutet av den här månaden.

Jag vet att jag inte har en speciellt objektiv syn på det här, för det är för nära mig. Jag är trött på att höra om kriminellas rättigheter speciellt när offren oftast inga har...

Många styrkekramar till Er Citron/er

 

[Rosett]

Han kan bostätta sig i samma hus som oss om han vill rent teoretiskt. Då är det vi som får flytta. Det är mina döttrar som kommer möta honom på stan,

Ni kan väl ansöka om kontaktförbud när han blir frisläppt, då måste han väl undvika döttrarna om de riskerar mötas på stan etc. Jag vet inte hur strikt det är men du kan väl fråga tingsrätten t.ex.

Kram till er alla!

 

[citron]

@citron Styrke kramar till dig och familjen!

Jag funderar på vilket vis du och din familj har fått hjälp och om hjälpen varit bra?

Vi har inte fått så mycket hjälp rent konkret. Först fick vi erbjudande om samtalshjälp, barnen avböjde. Jag hade psykologkontakt som inte fungerade, jag pratade, grät och pratade, troligen ganska osamanhängande och vräkte ur mig hat. Han satt och hummade, jag kan ha en monolog med en köksstol också men det ger mig inte heller något. Så jag avslutade det. Jag fick själv ordna med flytt, jag blev nekad extrapengar från soc till kläder och annat basic. Jag blir fortfarande tårögd över hur många från Buke som då klev in och uträttade mirakel...Tack igen.

Tjejerna fick målsägarbiträde i rättegången men tvingades också att vittna personligen för dom var båda över 15 år. I övrigt har vi inte fått någon hjälp, ingen uppföljning och jag ringde själv polis och socialtjänst den kvällen. Jag fick själv bråka med allt från försäkringskassan till skatteverket med allt som barnbidrag, studiebidrag, bostadsbidrag, underhåll och folkbokföring. Samma stelbenta svar överallt: Gemensam vårdnad, både måste skriva på. Jag ville bara skrika åt alla. Jag fick dessutom ansöka om enskild vårdnad, nu gav han mig vårdnaden utan att bråka. Men i den sämsta av världar hade han fått behålla gemensam vårdnad för dom två barnen han inte utsatt, av just det skälet.

Jag är både nöjd och missnöjd med den hjälp vi har fått och erbjudits. Det hade kunnat gjorts så mycket mer och på ett bättre sätt.

Och det är fortfarande inte klart, jag hatar fortfarande så det ryker ur öronen på mig. Jag borde kanske ta mitt svajiga mående på allvar och sjukskriva mig innan jag går i väggen. Jag ska hantera så mycket, förklara saker jag själv inte kan förstå. Finnas, orka, förklara, ta hand om, fixa, ordna och skydda. Och det enda jag får är en klapp på axeln om hur bra jag har hanterat allting hittills...

Och ja det kanske jag har, men till vilken kostnad?

 

[Korven]

@citron . Man blir matt och mållös av att bara läsa om ditt helvete, hur ska inte du då ha det. Att man själv ska behöva kriga för att få hjälp.

 

[ridtravare]

Självklart ser men inte på en sådan Karl att han är annorlunda. Jag har träffat Eklund och pratat med honom och tänkte då - han kan inte ha det lätt med tjejer, är annorlunda men jag uppfattade honom inte som farlig! Däremot sa en man när jag sa det till honom att han är en sådan kille som "hjälper" gärna unga tjejer, men vill gärna ha sexuellt utbyte av det om det går. Då hade han redan mördat och. Våldtagit i Falun... Vad jag menar att vanliga karlar blottar sig inte i tid och otid...sådana varningstecken kan man ta på allvar. Eklund är inte dömd till psyk vård utan kommer att släppas ut igen oavsett om han tar emot behandling eller inte och det tycker jag är fel.

 

[escodobe]

Ingen som inte drabbats kan sätta sig in i de känslostormar de rädslor er situation framkallar.
Í ert fall så hade ditt barns kommande barns barn uppnått 30 årsåldern innan han blivit frisläpp.

och inlägget är inte OT, snarare tvärtom.
Du ar erfarenheter i bagaget som de flesta lyckligtvis saknar

Du inser väl att cirka var femte kvinna har utsatts för sexuellt våld?

 

[landsbygdsbo]

Du inser väl att cirka var femte kvinna har utsatts för sexuellt våld?

Och vad skrev jag?
Jo
"Ingen som inte drabbats kan sätta sig in i de,,,,"
Så det omfattar väl alla de som drabbats eller hur?
Så det är nog inte bara jag som ska anklagas för problem med läsförståelse.....

Och så är vi tillbaka till vad vi snackat om tidigare. I hur många av dessa fall är alkoholintag inblandat?

 

[escodobe]

Och vad skrev jag?
Jo
"Ingen som inte drabbats kan sätta sig in i de,,,,"
Så det omfattar väl alla de som drabbats eller hur?
Så det är nog inte bara jag som ska anklagas för problem med läsförståelse.....

Och så är vi tillbaka till vad vi snackat om tidigare. I hur många av dessa fall är alkoholintag inblandat?

Vad har alkohol med den här diskussionen att göra?