Varför? För att du har mer koll, kan se om hen är hemma /vad hen gör etc, än om denne skulle bo kvarteret bort? Trots att hen är rehabiliterad?
Allmänt (ej riktat till Mammadutt)
Utan att veta /"förmoda vad andra Bukefalister har varit med om i sina liv" så en reflektion:
det finns personer, nära anhöriga till brottsoffer, som aldrig kan ta sig ur sorgen. Den dömde åker in ett X antal år, slussas ut och börjar om sitt liv, om inte den brottsliga banan fortsätter. Efter de antal X åren finns kanske en familjemedlem som fortfarande har en så stor förtvivlan och hat att det enda som driver människan är hämnd. Som tycker att det finns inget kvar att förlora, att den kan ta några år i fängelse. Och blir därmed också en brottsling också, pga traumat den utsattes för.
Det finns också offer som kan gå vidare i livet på något sätt, som kan läka ihop, och där hämndtankar inte existerar.
Det finns också personer som gjort ett grovt brott och ångrar sig djupt, och kommer fungera bra i samhället igen. Som tar väl hand om sin nya chans.
Det finns också personer som fortsätter sin kriminella bana, och inte bry sig så mycket. Vad är det då som är fel? För kort vårdtid, utslussningen, personlighet, eller kanske något annat?