Om hästen är utdömd av veterinär och försäkringsbolag så från försäkringsbolaget brukar gränsen gå vid när hästen anses varaktigt förlorat sin förmåga att utföra rörelser på lättklassnivå. Så om inte ridskolor har egna försäkringsvillkor vilket jag är tveksam till att det har i just det fallet iaf, så handlar det ju inte bara om att den inte kan gå fullt ut i verksamheten. Utan att den inte bedöms kunna fungera i verksamheten alls, ens på lägre nivå.
Då är den på sin höjd just en promenadhäst. Jag har svårt att se något direkt jättestort underlag med bra hem till en sådan häst. Jag är inte alls säker på att alla ridskolehästar skulle tycka hagpension var så himla bra heller. Hästar som trivs och fungerar på ridskola får man antar uppskattar rörelsen, folket och allt pyssel. För en häst skulle ut på landet och lulla vara rena drömmen, men jag tror att det för vissa ridskolehästar likväl skulle kunna vara rena mardrömmen.
Sen är pålagringar kroniskt. De försvinner aldrig. Det man med all säkerhet kan säga om pålagringar är att förr eller senare blir det värre. Kan vara om 1 månad, 1 år eller 10 år. Ingen vet, mer än att förr eller senare. Många hästar med pålagringar är dessutom känsliga för underlag, ryttarbyte, hovslagarbyte osv. Dvs det kan vara en skör linje mellan fungerar trots pålagringar och fungerar inte alls tack vare pålagringar. För det är viktigt att veta att det är trots pålagringar om de fungerar, pålagringen försvinner inte. Pålagringar kan heller INTE behandlas. Det man kan prova att behandla är inflammationen som orsakas av pålagringen, och om man sen kan förhindra att den återkommer. Det lär med all säkerhet ha gjorts i detta fallet då man inte på rutin dömer ut hästar på en röntgenplåt. OM man gör det är det så horribla förändringar att man inte behöver fundera på om det går att få hästen ens att hagtomta...
Sen så en inskolad, i verksamheten fungerande ridskolehäst är hårdvaluta. Att köpa en ny kostar pengar, få ridskolor har råd att ha alla sina hästar fullt livvärdesförsäkrade heller, och att skola in en ny häst i verksamheten tar tid och kostar därför pengar (den kostar konstant men kan inte användas för fullt i verksamheten förrän efter x tid). Dessutom är det alltid en chanstagning, inte alla hästar passar som ridskolehästar. Så jag har ytterst svårt se någon ridskola slå ut bara för att. Däremot så kör de knappast tre varv extra innan de ger upp.
Dessutom talas om kotleder i plural. Dubbelsidiga pålagringar beror nästan alltid på överansträngning, dubbelsidig. Det är SVÅRT (även för en veterinär) att upptäcka dubbelsidiga hältor. Oftast är det först när man bedövar man ser en tydlig hälta, innan ser hästen kort ut, kanske lite stum, går med handbroms i osv. Det är ÄNNU svårare att på en hagpensionär eller promenadhäst upptäcka en dubbelsidig hälta.
Jag tycker av den lilla infon i tråden att man ska låta ridskolan fatta beslut och faktiskt förutsätta att de, veterinären och ev försäkringsbolag är kompetenta nog att avgöra prognos, framtidsutsikt och vad som är det bästa för hästen.