Sv: Parelli
Min dator har avlidit. Jag såg klippet när tråden startades. Så jag minns inte helt hur det var. Och orkar inte kolla igen på mob.
Men jag mins det som att jag upplevde att hästen inte var så svår sas. Den var inte aggressiv och den var inte heller i helhysterisk av rädsla, stress, energi,smärta etc.
Däremot verkade den lite högspänd, tittig och ofokuserad.
Däremot tycker jag att människan tjatade okonsekvent och otydligt på hästen och begärde lite för svårt.
Det gör ju inte hästen mer villig att fokusera på oss. Snarare gör det att de blir värre. De lär sig stänga av IOM att vi inte menar ngt med allt vårt bladder.
Säger man ngt och är konsekvent och ger dem en hyfsat lätt chans att förstå vad vi menar, så chansen att de väljer testa rätt sak är stor och vi då ögonblickligen belönar genom att låta dem vara..
Ja, då får man snabbare framsteg utöver att man är justare mot hästen.
Det händer absolut något med hästen i filmen. Det minns jag. Men det är för lite, för sent tycker jag.
Det är som om en amatör a la modell grön som kanske läst ett gäng böcker men inte praktiserat eller sett så mycket live skulle gjort det.
Att slösa den energi som gått för hästen att undvika, gå emot och stressa gör också att när man slutar vara på dem så sjunker energinivån i dem. Det är som ett motionspass eller om man själv tex varit rädd/ledsen ett tag. En stund efter blir man trött.
Jag kan inte av den korta snutten säga vad jag skulle vilja jobba med i hästen. Jag vill alltid själv träffa djuret och göra en egen bedömning.
Men jag hade inte jobbat så, oavsett.
Det där är inte mina metoder.
Men att börja med att fånga fokus på en häst som inte alls är med en är ju ett måste för att kunna utbilda dem.
Utbildning ser jag som att man måste kunna kommunicera med varann, normalt a la samtal. Precis som man måste klara det för att kunna gå i skolan och lära sig något där.
Du kan inte lära dig något om du springer runt, skriker, hoppar med fingrarna i öronen.
På samma sätt måste hästen vara "redo för samtal".
Men huvudet ska man vara rädd om tycker jag. Man ska också fundera på vad de olika signalerna ger för respons i hästen både fysiskt och emotionellt.
Att vara i hög hållning med huvudet är att vara redo för flykt eller kamp. Det är hög energinivå.
Låg i fronten är mer lugn, avslappning och ett läge man inte kan/vill vara flyktredo i på samma sätt. Extrema formen av låg är ju att ligga ner. Extrema höga är stegring.
Hög är mer bakåt och fram är mer ner.
Varför då backa en för spänd?
Varför då konstant tillföra mer energi? Vilket både den höga formen och den ständiga korrigeringen gör.
Alla korrigeringar föder energi. Ju mer kraft i det och högre takt/intensitet ju mer energi.
Att rycka i grimman på en häst som inte fattar, är spänd och går emot upp är alltså kontraproduktivt.
Paus med eftergift används efter en korrigering för att låta energin sänkas.
Här ber man om för svårt och kan därför inte ge paus och låta energin gå ner.
Att flytta sidled behöver inte göras långsamt och är inte jobbigare bara för att det görs sakta.