Para korsningstik?

[Grana]

Man brukar säga att man har en kennel när man har ett kennelnamn, och ett kennelnamn får du söka hos SKK. Du ska också vara medlem och följa deras regler ang avel mm.

 

[Grana]

***men då mår ændå bæst då æn nær man e inne i stan på semester och håller sin hund aktiverad.. VARFØR??***

Och du fortsätter att prata om vad du tycker. Det är du som tycker den har det bättre på landet. För du gillar antagligen själv landet. Du verkar förmänskliga hundarnas tankar och beteende. Du har flera ggr jämfört hundar och människor, men vi tänker inte på samma sätt. En hund tänker inte heller att den vill ha semester, den är glad att den får vara med, oavsett om det är på landet eller i stan.


Och du, du behöver inte förklara om landet och gud vet allt. Vi fattar hur du menar, men för det behöver man inte hålla med.
Jag förstår att du inte menar en riktig stamtavla. För det kan man inte få på en blandis. Och en stamtavla för mig är en som skk har. Inte någon egenhanda som blandisföreningar håller på med, eller som man gör själv (ja, det finns de som gör det).


Denna diskussionen ger mig ingenting, och jag lär mig inget på den heller. Så detta blir mitt sista inlägg i denna tråden.

 

[Sol]

min kastrathona är ju trots allt min honkatt. Varför avlar jag inte på henne?

DET säger ju sig självt...

OK. Men varför valde jag att kastrera henne istället för att avla på henne? det är ju en av världens trevligaste katter, hon är frisk (än så länge) och hon är ju MIN så egentligen borde jag ju, enligt nämnda veterinär, ha valt att avla på henne, för så funkar tydligen folk.

 

[Jadzia]

Jo, man kan ha en stamtavla på sin hund om det ær en blandras..

Nej, man kan inte ha en stamtavla på sin hund annat än om den är renrasig och registrerad. Det enda blandrasen kan ha är en påstådd stam, men vem vet om den stämmer.

Jag har aldrig hørt någon sæga.. "jag vill att min hund ska få komma in lite i stan och få semester"????

Jag har heller aldrig hört en kunnig hundmänniska säga "jag vill att min hund ska komma ut på landet och få lite semester". Vila kan hunden göra var som helst. Springa lös ensam på en gård passar bara en del hundar och långtifrån alla. Övrig utevistelse lös kan ske oavsett om hundägaren bor på landet eller ej.

Jag har aldrig sagt att hundaran kommer leka hela dan før att de bor på landet.. Jag menar att det ær friskare luft, større yta att røra sig på och i allmænhet så mår de flesta hundarna bættre nær de har fått komma ut lite på landet øver sommaren.. Jo ja jo jag vet att "då e man ju med sin hund hela tiden och åker inte till jobbet och så" men då mår ændå bæst då æn nær man e inne i stan på semester och håller sin hund aktiverad.. VARFØR??

Frisk luft och stora ytor kan hunden få ändå. Det är bara att ta bilen och åka ut i skogen. Man behöver inte bo i skogen för att hunden ska få röra sig där.
Att hundar skulle må bättre när de fått ha semster på landet är rent nonsens. Det spelar mycket liten roll för hundens välbefinnande. Snarare är det så att man aktiverar hunden mer eftersom det är enklare för hundägaren.

 

[Jadzia]

En hund blir/kan bara bli fel i fel hem. Men ærtliga fysiska fel ær något som man ska akta sig før i aveln.
Det med att en hund har det bættre ute på landet..
Springa och leka ær bl.a. vad hundar lever før och om man har 2 hundar ute på landet med mycket skog och fælt så har dom det nog strået bættre æn i stan. Vem skulle du helst læmna øver din hund till.. En familj i stan eller en ute på landet? (Vid ex. semester) De flesta ægare hade nog sagt landet.

En hund blir bara till viss del vad man gör den till. Det är snarare så att hunden blir vad du gör den till utefter hundens medfödda egenskaper. Du kan inte få en hund med stor arbetslust att trivas som sällskapshund och en hund utan jaktanlag blir aldrig en bra jakthund. En hund med hög grundstressnivå kan bli ett riktigt nervknippe oavsett hur bra hemmet är och det kan gå hur fel som helst med en hund som har stor skärpa, är nervös och har liten dådkraft. Allt handlar inte om uppfostran. En hel del hänger på arv också.

Jag håller heller inte med om att hunden lever för att srpinga och leka. Det är möjligt att det gäller för den generelle sällskapshunden, men för vallare, jakthundar, brukshundar och draghundar är det något helt annat som gäller. Lek ska dessutom ske mestadels med föraren och inte med en annan hund. Det är ju du som ska vara nummer ett för hunden och inte hundpolaren.

Om jag inte kan ha hunden en period skulle jag helst lämna den till någon som kan erbjuda samma typ av aktiviteter som jag och som delar min syn på hur hundar ska hanteras. Hur de bor spelar ingen roll alls.

 

[Jadzia]

För hundfolk har ordet en annan betydelse. Där är kennel= uppfödare av renrasiga hundar registrerade i SKK.

 

[Jadzia]

Antagligen därför att du inte kunde hitta något som legitimerade aveln på henne.

 

[Sentenced]

Jag har själv en härlig blandras och hon behöll vi från vår första kull.
Vi har även hennes mamma, en renrasig pyrenéer tik som totalt sett haft två kullar, båda gånger med Leonberger hane.

Alla hundar vart urhärliga och fick fina ägare. Det kanske bara var tur men jag tycker illa om de som total förkastar blandras avel. Alla raser är blandraser från början.
Misstag och tråkiga händelser kan ske med vilken ras som helst, renrasig eller icke. Mycket handlar som andra sagt om vilken miljö och uppfostran de växer upp med.

Klart jag kan förstå att man inte kan blanda korsningar med korsningar för det tycker jag är lite oansvarigt när man inte vet NÅGONTING om föräldrar eller dylikt. Men har man en renrasig hund och avlar med en annan renrasig hund så.. why not?
De som är ute efter en sällskaps hund, vilket är många- har kanske inte krav på att det ska vara en renrasig helt enkelt.


Du gör som du vill! Lycka till med vilket val du än gör!

 

[J3O]

Ok.. Børjar bli trøtt på att bli missførståd nu.
Jag lyssnar och tar åt mig av vad andra sæger och håller med om många saker folk skrivigt som jag tycker ær vettigt.. Jag sjælv skulle inte ta valpar på 2 blandraser.
Jag tycker det ær helt ok om man kænner att man vill det, om man ær ansvarig. Jag tycker att många fina hundar kommer från blandraser men det kan ju bero på att många jag har træffat ær då från vældigt seriøsa hundægare. Men jag tror att man kan få minst lika många fina hundar från blandraser som renaraser. En person som hon som skrivigt denna tråden vill ta valpar på sin hund (som hon ælskar) før att det ær "one of a kind" som hon sæger. det ær 75% Jack Ruseel och hon vill ha en hanne som ær jack russel och har redan eventuella køpare.. Hon att valpar før att hon ælskar sin hund och då tycker jag hon ska gøra det. Jag tycker inte att man ska avla vind før våg. Men jag tycker det ær helt ok att avla blandraser.

 

[Björk]

När det sedan gäller att ta valpar på sin fina tik så ska man fråga sig varför man vill göra det.

Jag kom att tänka på en sak. Jag har jobbat med en duktig kattveterinär för flera år sen(för övrigt också schäferägare sedan många år). När hon hade avelsföreläsningar frågade hon alltid åhörarna: Vad är det främsta skälet till att man tar kattungar efter en viss hona? (det var alltså raskattsfolk). Alla svarade i stil med "hon har bra utställningsmerit" " det är en rastypisk och bra hona" "hon är mentalt bra och samtidigt exteriört fin" mm mm. Alla svaren var enligt veterinären fel...
Hon menade att det främsta skälet till att man tar ungar på en viss hona är "att hon är MIN"....
Det ligger en del i det även när det gäller andra djur än katter eller hur?

För övrigt; tack för vettiga synpunkter Jadzia! Kul att läsa från någon som är insatt och kunnig!

Men varför väljer då uppfödare att avstå från att avla på vissa av sina katter? Jag har tre katter, alla honor. En avlas det på, en är kastrat och den tredje ska förhoppningsvis gå till avel men jag ställer ju krav på mina avelsdjur, andra krav än att de bara är mina.

Jag tycker inte att veterinärens uttalande är helt klockrent. För vore det så att man börjar avla bara för att honkatten är min så finns det ju ingen logisk förklaring till varför många uppfödare väljer att inte avla på vissa av sina djur, min kastrathona är ju trots allt min honkatt. Varför avlar jag inte på henne?

Självklart gäller det långtifrån ALLA! Det är ju just vad som är skillnaden på seriös och oseriös avel. Nämnda veterinär var själv uppfödare och avlade naturligtvis inte på alla honor. Men det FINNS många människor, kanske oftare INTE just uppfödare, människor som köper EN hona eller hane och avlar. Kanske inte en rasren heller.... eller har ett sto som inte är ridbart pga skador, ilska eller annat... då kan man "lika gärna ta ett föl" när hon ändå bara går där o skruttar...

Du måste väl ändå ha mött den sortens människor själv ibland, eller är det bara jag som sett alla människor som avlar på obedömda, dåligt bedömda, icke-rasrena djur av just anledningen att man "har lust" ...

 

[Sol]

När det sedan gäller att ta valpar på sin fina tik så ska man fråga sig varför man vill göra det.

Jag kom att tänka på en sak. Jag har jobbat med en duktig kattveterinär för flera år sen(för övrigt också schäferägare sedan många år). När hon hade avelsföreläsningar frågade hon alltid åhörarna: Vad är det främsta skälet till att man tar kattungar efter en viss hona? (det var alltså raskattsfolk). Alla svarade i stil med "hon har bra utställningsmerit" " det är en rastypisk och bra hona" "hon är mentalt bra och samtidigt exteriört fin" mm mm. Alla svaren var enligt veterinären fel...
Hon menade att det främsta skälet till att man tar ungar på en viss hona är "att hon är MIN"....
Det ligger en del i det även när det gäller andra djur än katter eller hur?

För övrigt; tack för vettiga synpunkter Jadzia! Kul att läsa från någon som är insatt och kunnig!

Men varför väljer då uppfödare att avstå från att avla på vissa av sina katter? Jag har tre katter, alla honor. En avlas det på, en är kastrat och den tredje ska förhoppningsvis gå till avel men jag ställer ju krav på mina avelsdjur, andra krav än att de bara är mina.

Jag tycker inte att veterinärens uttalande är helt klockrent. För vore det så att man börjar avla bara för att honkatten är min så finns det ju ingen logisk förklaring till varför många uppfödare väljer att inte avla på vissa av sina djur, min kastrathona är ju trots allt min honkatt. Varför avlar jag inte på henne?

Självklart gäller det långtifrån ALLA! Det är ju just vad som är skillnaden på seriös och oseriös avel. Nämnda veterinär var själv uppfödare och avlade naturligtvis inte på alla honor. Men det FINNS många människor, kanske oftare INTE just uppfödare, människor som köper EN hona eller hane och avlar. Kanske inte en rasren heller.... eller har ett sto som inte är ridbart pga skador, ilska eller annat... då kan man "lika gärna ta ett föl" när hon ändå bara går där o skruttar...

Du måste väl ändå ha mött den sortens människor själv ibland, eller är det bara jag som sett alla människor som avlar på obedömda, dåligt bedömda, icke-rasrena djur av just anledningen att man "har lust" ...

Jag känner ingen som föder upp katter "bara för att " s a s
däremot är det ju ingen hemlighet att många tar en kull bara för att det är gulligt med kattungar eller valpar. Jag vänder mig dock starkt emot att kalla det avel. Avel är för mig något genomtänkt och seriöst (vilka raser man sedan korsar eller inte bryr jag mig inte om sålänge man vet vad man gör och man har kunskapen som krävs). Att bara ta en kull är bara onödigt. Och när det gäller katter är det väl tyvärr så att många kullar inte alls är planerade och det är ju om möjligt ännu värre.

 

[Norrlänning]

Kan säga att det där om att hundar trivs på landet stämmer nog rätt så bra.
Har bott i lägenhet och nu "på landet".
Min ena hund (gammlingen) kan jag säga trivs mest här!
Kan vara ute hela dagen lös, inte behöva vara bunden.
Motför i lägenhet måsta vänta tills matte/husse tar "mej" på promenad. Visst vill han helst vara med mej, men dörren står öppen så med jämna mellanrum går han ut och lägger sej i solen, jagar någon fågel eller busar med kompisen.
De gånger han inte får följa mej tex på vissa ridturer så tror jag nog att han hellre är ute med min sambo än inne.
Lika stor frihet som på landet har jag svårt och tro att man kan ge.
Man har ju mycket mer att ta hänsyn till då man bor i lägenhet. Både hund och grannar.
Även om man far till "klubben" och tränar, busar och aktiverar sin hund, så har den ju ändå inte just detta att få ligga ute och slappa eller vad det nu kan vara som på landet.
Tror till och med att "Sigrid´s (89 år) gamla toypudel som bott i lägenhet i alla år skulle uppskatta att få komma på landet.

 

[_karamell_]

Men det går inte att säga att hunden "har det bättre på landet"! Hunden bryr sig inte om var den bor, den ska ju inte motioneras i bostaden. Det är upp till ägaren att motionera/aktivera hunden tills den är nöjd.
Däremot kan man väl säga; hellre en lat hundägare på landet där hunden kan vara "fri" än i lägenhet...
Det är dessutom långt ifrån alla hundar som kan vara helt lös på gården (trots att man bor på landet) och hålla sig där. Jag har ex. alltid uppsikt över min när han är ute, lämnar honom inte själv fastän jag inte tror han skulle smita. Men det kan ju hända något annat...
"Stadsbor" brukar däremot hävda att hunden oftast blir mindre aktiverad på landet, att dessa hundägare inte "ids" hitta på något utan hunden får roa sig själv... Det är också rent struntprat. En engagerad hundägare som vet vad hunden behöver blir väl inte mindre aktiv bara för att man bor i hus. Nej, det är bara ett sätt att hävda sig tror jag.

Visst, min hund har absolut ett friare liv nu när vi bor i hus eftersom han aldrig har koppel på sig. Men jag tror inte jag tillbringar MER TID med honom nu, eller aktiverar honom MINDRE än när vi bodde i lägenhet.

Inte för att jag av någon anledning vill flytta till stan, eller ens i lägenhet, men jag dömer inte de som bor så. Så länge man ger hunden vad den behöver.

 

[Sol]

Kan säga att det där om att hundar trivs på landet stämmer nog rätt så bra.
Har bott i lägenhet och nu "på landet".
Min ena hund (gammlingen) kan jag säga trivs mest här!
Kan vara ute hela dagen lös, inte behöva vara bunden.
Motför i lägenhet måsta vänta tills matte/husse tar "mej" på promenad. Visst vill han helst vara med mej, men dörren står öppen så med jämna mellanrum går han ut och lägger sej i solen, jagar någon fågel eller busar med kompisen.
De gånger han inte får följa mej tex på vissa ridturer så tror jag nog att han hellre är ute med min sambo än inne.
Lika stor frihet som på landet har jag svårt och tro att man kan ge.
Man har ju mycket mer att ta hänsyn till då man bor i lägenhet. Både hund och grannar.
Även om man far till "klubben" och tränar, busar och aktiverar sin hund, så har den ju ändå inte just detta att få ligga ute och slappa eller vad det nu kan vara som på landet.
Tror till och med att "Sigrid´s (89 år) gamla toypudel som bott i lägenhet i alla år skulle uppskatta att få komma på landet.

Jag har bott både på landet och i sta'n (i lägenhet) med hund och jkag jar inte upplevt någon skillnad. Hos min mamma på landet eller i skogen snarare, där jag växt upp, har hundarna aldrig fått springa lösa hela dagarna. De är inne med folket när vi är inne och de får vara lösa när vi är ute med dem.

När jag bott inne i sta'n har hundarna varit inne med folket och varit lösa ut i skogen när vi varit ute. Dvs samma rutin som på landet förutom att det krävs en längre promenad att ta sig till skogen om man bo inne i sta'n, men jag har bott i små städer så "landet" har inte varit så långt borta.

Det är oväsentligt vart man bor så länge hunden får tillräckligt med stimulands. Däremot kan det vara opraktiskt att ha t ex en grönlandshund eller en annan renodlad draghund i en lägenhet. Ingen polarhund jag har haft har klarat av att vara inomhus särskilt länge.

 

[Björk]

Jag känner ingen som föder upp katter "bara för att " s a s
däremot är det ju ingen hemlighet att många tar en kull bara för att det är gulligt med kattungar eller valpar. Jag vänder mig dock starkt emot att kalla det avel. Avel är för mig något genomtänkt och seriöst (vilka raser man sedan korsar eller inte bryr jag mig inte om sålänge man vet vad man gör och man har kunskapen som krävs). Att bara ta en kull är bara onödigt. Och när det gäller katter är det väl tyvärr så att många kullar inte alls är planerade och det är ju om möjligt ännu värre.

Hmmm, ja allt är ju en definitionsfråga. För mig är avel = att avla på sitt djur, oavsett om det är en eller många kullar. Det du pratar om kallar jag mer seriös eller planerad avel. Som du säger finns många som bara tar en kull för att det är gulligt eller för att man vill ha en valp/kattunge/ föl efter den mamman som man gillar. Och det är för mig också avel.