Para korsningstik?

[Bebben]

Det står att hon har haft en kull redan.

 

[J3O]

Jag blir chockad av vad alla skriver hær inne.. Då men ar jag att du inte skulle ta en kull på henne....

SJÆLVKLART SKA DU TA EN KULL OM...
1. Du kænner på dig att hon ær en fin hund och har mycket att føra vidare
2. Du har tid och intresse att ta en kull
3. Om hon ær frisk och ork att ta hand om valpar på nytt

Vad ær detta før skit snack om att det finns tillrækligt med blandraser
Vilka idioter (førlåt men jag blev vældigt upprørd) tar en hund endast før att man vill ha en renrasig hund??
De som køper en hund (de flesta) gør væl det før att få en kamrat som man kan umgås med och ha kul med? Har jag fel?
Ær det någon hundægare hær inne som skulle ælska din renrasiga hund mindre om dne vore en bland ras..
Dessutom (sæg till mig om jag har fel) så de finaste hundarna till både psyke och friskheten ær blandraserna(min personliga erfarenhet så gløder mitt hjærtar før blandningen mellan labrador-schæffer).

Mitt råd; Go Ahead och skaffa du valpar.. ett stort plus till dig ær att du sæger att du har redan 5-6 potensiella køpare.. Ær det många som avlar i dag på blandraser som har det innan hunden ens ær dræktig (då menar jag inte kennlar).

Lycka till!!

 

[Sol]

Jag blir chockad av vad alla skriver hær inne.. Då men ar jag att du inte skulle ta en kull på henne....

SJÆLVKLART SKA DU TA EN KULL OM...
1. Du kænner på dig att hon ær en fin hund och har mycket att føra vidare
2. Du har tid och intresse att ta en kull
3. Om hon ær frisk och ork att ta hand om valpar på nytt

Vad ær detta før skit snack om att det finns tillrækligt med blandraser
Vilka idioter (førlåt men jag blev vældigt upprørd) tar en hund endast før att man vill ha en renrasig hund??
De som køper en hund (de flesta) gør væl det før att få en kamrat som man kan umgås med och ha kul med? Har jag fel?
Ær det någon hundægare hær inne som skulle ælska din renrasiga hund mindre om dne vore en bland ras..
Dessutom (sæg till mig om jag har fel) så de finaste hundarna till både psyke och friskheten ær blandraserna(min personliga erfarenhet så gløder mitt hjærtar før blandningen mellan labrador-schæffer).

Mitt råd; Go Ahead och skaffa du valpar.. ett stort plus till dig ær att du sæger att du har redan 5-6 potensiella køpare.. Ær det många som avlar i dag på blandraser som har det innan hunden ens ær dræktig (då menar jag inte kennlar).

Lycka till!!

Problemet med blandraser är att hitta lämpliga ägare. Med tanke på att man inte vet hur en blandras kommer utvecklas mentalt har man inte en aning om vad hunden kommer kräva. Man kan gissa, men kan inte göra en kvalificerad gissning. Föder man upp renrasigt vet man med 99% säkerhet att hunden kommer bli på ett visst sätt och därmed är det lättare att hitta lämpliga köpare.

Avel, oavsett om det handlar om renrasavel eller blandrasavel skall ha ett syfte och mål annat än att producera söta valpar. Sedan får man ta med i beräkningen att en dräktighet och en förlossning alltid innebär en risk. Ju äldre tiken är, ju större är riskerna för komplikationer. Har man köpare? Vad gör man om man sitter kvar med 3-4 valpar? Har man råd att ha kvar dem?

Jag har haft både blandraser och renrasiga hundar och ingen har varit mer eller mindre älskad. Men blandraserna har varit omplaceringar. Vuxna hundar så man vet hur de fungerar. Att stödja poänglös avel är något jag alsrig skulle göra. För poänglöst anser jag det vara såvida man inte har en "plan", ett avelsprogram för att nå ett visst mål.

 

[Grana]

Finns inget som säger att blandisar är friskare än renrasiga. Lustigt när folk skriver så. Anlagen/sjukdommar ärvs ju delvis. Så även en blandis ärver anlag/sjukdommar. Schäfern har ju tex sina höfter.

Jag skulle aldrig köpa en blandis, just för jag har intresse att ev tävla och ställa ut min hund. Det är en hobby jag har. Och då väljer jag därefter.

Så jag är väl en idiot

 

[Björk]

Jag har varit mer av renrasförespråkare förr, men har ändrat mig när det gäller små hundar. En liten hund kan vara stort sällskap för den som inte är intresserad av utställning, så varför skall de då "betala extra" för meriter de aldrig kommer att utnyttja?

Om du väljer en bra hane till din trevliga tik så tror jag att du har en god chans att du får trevliga valpar. Dessutom kommer avkommorna vara nästan helt renrasiga!

Jag håller med dig om mycket i ditt resonemang, men undrar varför du menar att just en LITEN hund är mer okej att blandrasavla än en större? Den som vill ha en stor hund att inte ställa ut kan väl i så fall också lika gärna få skaffa sig blandras...`???

 

[Snuffsan]

Vilka idioter (førlåt men jag blev vældigt upprørd) tar en hund endast før att man vill ha en renrasig hund??

Vi idioter som vill tävla med sin hund, ställa ut sin hund, avla på sin hund t.ex.

 

[prinsessfeminist]

Stora blandraser är ofta av krävande slag. En rottweiler är inte så lätt att hitta en vettig köpare till, ej heller en schäfer. Kombinationen schäfer/rottweiler är en blandras som kräver en kunnig, intresserad och engagerad ägare i lika stor mån som en annan brukshund.

Vad jag menar med blandrasavel av småhundar är att mindre hundar (generellt sett) är lättare att hantera för "vem som helst". I det här speciella fallet är det dessutom ganska givet vad för slags typ av hund det blir. En tik med 75% JR och en JR-hane bli med enkel matematik i princip en JR. Jack Russeln är en krävande liten hund, men är i alla fall lättare för en oerfaren att hantera än en dobermann.


Det finns jättetrevliga blandrashundar av större modell, det är inte det - utan det jag vänder mig emot är att det är SVÅRT att hitta de där riktigt bra köparna, som kan erbjuda det som hunden behöver. Ofta blir de stora korsningarna flyttade från hem till hem då ägarna tröttnar, ger upp eller skaffar nya intressen. Tyvärr.

Förra sommaren skaffade en vän till en person i min bekantskapskrets sig en rottishane. Den fick de gratis, eftersom han inga pappaer hade och dessutom hade de inte lyckats få sålt alla valparna. Den hunden hade familjen i sex månader och sålde den senare vidare via annons på blocket. Det är sorgligt när det blir så. Familjen visste inte ens att hunden skulle bli större än min tik utan utbrast förvånat: "skall vår lille valp bli SÅÅÅ stor?!! "

Vad jag anser om sådant kan jag inte med anständighet få fram i skrift.

Nu var detta en renrasig rottwieler - hur är det då inte med korsningar rottis/schäfer, dobermann/saluki, schäfer/alaskan, briard/rottis, riesenschnauzer/dobermann?

Är man lite kunnig så vill man gärna ha en renrasig hund, i synnerhet som det där med föräldrar och lynne spelar roll.

Men som sagt, små hundar tycker jag inte är så mycket att orda om. Inkonsekvent? Kanske...

 

[Björk]

Stora blandraser är ofta av krävande slag. En rottweiler är inte så lätt att hitta en vettig köpare till, ej heller en schäfer. Kombinationen schäfer/rottweiler är en blandras som kräver en kunnig, intresserad och engagerad ägare i lika stor mån som en annan brukshund.

Självklart! Men det finns ju köpare till stora rasrena hundar, varför skulle det inte finnas till stora blandraser i lika hög grad som till små blandraser?

Vad jag menar med blandrasavel av småhundar är att mindre hundar (generellt sett) är lättare att hantera för "vem som helst".

Mja, jag är nog inte benägen att hålla med. Många tycker att en liten hund är enklare att hantera. Nåväl, är den ouppfostrad så går det ju lättare att hålla den i koppel även om den sliter eller sparka iväg den om man blir attackerad och biten. Men jag tycker många små raser kräver minst lika mycket stimulans och fostran som stora! Som tex de små terrierraserna som är nog så skarpa och tuffa (trots sin storlek). En grand danois kan nog tex i många fall vara enklare att ha än tex en cairn terrier. Eller en storpudel jämfört med en jackrussel.

I det här speciella fallet är det dessutom ganska givet vad för slags typ av hund det blir. En tik med 75% JR och en JR-hane bli med enkel matematik i princip en JR. Jack Russeln är en krävande liten hund, men är i alla fall lättare för en oerfaren att hantera än en dobermann.

Håller helt med! Men jag ser inte varför denna korsning skulle vara mer okej än tex en 75%golden-schäfer korsad med golden?!? Det beror ju mer på rasens/rasernas temperament än på storleken...

Är man lite kunnig så vill man gärna ha en renrasig hund, i synnerhet som det där med föräldrar och lynne spelar roll.

Men som sagt, små hundar tycker jag inte är så mycket att orda om. Inkonsekvent? Kanske...

Ja, jag tycker nog du är lite inkonsekvent. :smirk: Många som vill ha en liten hund vill också ha rasrent! Just för att de är som du säger lite kunniga. Jag tror att dåliga hundägare som inte kan fostra hundar finns för både små och stora raser. Det kan bli allvarligare följder för MÄNNISKOR om det är en stor, ouppfostrad hund, men för hunden är det ju lika viktigt att den blir stimulerad, fostrad och slipper nackskador pga att den drar i kopplet oavsett storleken.

Jag är inte för blandrasavel i första hand, oavsett storlek på hunden. Jag skulle inte välja blandrasavla själv. Men kan samtidigt tänka mig att det finns många trevliga blandrasindivider och när de väl råkat komma till så skulle jag säkert tycka en blandis kan vara nog så trevlig som en rasren hund.

 

[Jadzia]

Nu ska jag ge dig lite statistik för att visa på hur verkligheten ser ut.
Hundstallet i Stockholm får in mellan 200 och 300 hundar per år, både övergivna, vanskötta och sådana som bitit.
Genomsnittshunden på hundstallet och den hund som utgör 75 % av populationen är en unghund, hane och blandras med inslag av bruksras. De övriga 25 % utgörs till stor del av oseriöst avlade bruksraser och en och annan stor blandras av övriga raser. Småhundar är inte vanliga.

I Göteborg har problemet med aggressiva hundar och oansvariga ägare varit stort och är fortfarande. Det som florerar där i 90 % av fallen blandraser av modell större gärna med inslag av bruksras och något pitbull-liknande.

Även i bitincidenter utanför familjen är det stora hundar, ofta av bruksblandning som kan ses. Dessa stora hundar gör dessutom mycket större skada än en liten.

Tittar man sedan på antalet omplaceringsannonser på text-tv och annonssidor så är en övervägande del blandraser mellan ett och två år, även här är inslaget av stora skarpa raser tydligt.

De slutsatser vi kan dra av det är att stora blandraser och föresträdesvis de av bruksblandning löper större risk att hamna i oseriösa hem och att de kan orsaka mer skada än småhundar är självklart. Alla som ägt en bruksras med drifter vet vad de kan ställa till med om de inte hanteras rätt.
Större blandraser attraherar också de som köper hund för att vara häftig. En liten hund ger ingen machofaktor, så de undslipper 20-åriga killar som använder hunden som penisförlängare.

Nu ska jag också generalisera grovt och göra en hel del upprörda. Jag hävdar att den genomsnittlige blandrasägare är okunnig och att det ofta är ren tur att det går bra. Jag påstår också att den genomsnittlige blandrasägaren inte har någon vilja av att lära sig mer.
Visst finns det sådana renrasägare också, men det är inte lika vanligt. Impulsköparen återinns också oftast hos blandrasägaren.

 

[prinsessfeminist]

Thank you, my dear. Björk, jag behöver inte svara på varför jag anser att blandraser av stor modell är sämre än de små, Jadzia har helt rätt.

I övrigt kan jag hålla med om att blandrasköpare i mindre mån är intresserade av hunden som hobby = man vill lära sig mer, umgås med hunden med andra hundägare osv.

Det finns givetvis undantag. Jag anser mig vara relativt kunnig, om än lååångt ifrån någon expert, och jag har en liten blandrashund som sällskapshund.

 

[_karamell_]

Finns inget som säger att blandisar är friskare än renrasiga. Lustigt när folk skriver så. Anlagen/sjukdommar ärvs ju delvis. Så även en blandis ärver anlag/sjukdommar.

Precis. Och hur många röntgar sin blandras? Inte många ... Det saknas ju statistik på detta, så visst är det lustigt att många påstår att "blandraser är friska hundar".

För övrigt håller jag med Jadzia. Största delen av blandrasägare är okunniga. Dit räknar jag även OREGGADE hundar! Ingen seriös uppfödare struntar i att regga sina hundar.

 

[Emmizen85]

eh........ äkta ?

 

[Emmizen85]

 

[Emmizen85]

 

[Qodrofenia]

Jag håller fullständigt med dig..
Sitter ju själv med en omplasering (storlek stor)Blandras..Hennes historia behöver jag inte dra igen...Men den är tragisk

De slutsatser vi kan dra av det är att stora blandraser och föresträdesvis de av bruksblandning löper större risk att hamna i oseriösa hem och att de kan orsaka mer skada än småhundar är självklart. Alla som ägt en bruksras med drifter vet vad de kan ställa till med om de inte hanteras rätt.
Större blandraser attraherar också de som köper hund för att vara häftig. En liten hund ger ingen machofaktor, så de undslipper 20-åriga killar som använder hunden som penisförlängare.

Nu ska jag också generalisera grovt och göra en hel del upprörda. Jag hävdar att den genomsnittlige blandrasägare är okunnig och att det ofta är ren tur att det går bra. Jag påstår också att den genomsnittlige blandrasägaren inte har någon vilja av att lära sig mer.
Visst finns det sådana renrasägare också, men det är inte lika vanligt. Impulsköparen återinns också oftast hos blandrasägaren.

Ett tragiskt stycke men så väldigt sant..

 

[J3O]

Hon skriver ju att hon har redan aktuella køpare. Sen har jag aldrig hørt någon som inte blivigt av med sina valpar. På det stælle jag hade min hæst i sommras tog valpar på 2 st blandraser.. 9 valpar fick dem och dom var sålda inom dem førsta 4 veckorna. Det va ingen speciellt fin tik eller hanne på dem heller.
Jag tycker det ær så fjantigt att det ska vara så himla nogrant om vilka hundar som ska avlas och att det ska bara vara renrasigt.. Det ær hundar alltihop.. I stora drag så ær alla hundar likadana.. Flockdjur som lyder flockledarna, trevliga vænner och någon som man måste hålla på med ett antal timmar per dag. Om det inte ær en hund som vill springa så mycket så måste man ændå tillbringa tiden med denna hund på ett annat sætt.. tex, læra den nya trick eller annat som hunden intresserar sig før.
Om jag skulle skaffa mig en ny hund i dag så skulle jag ta en blandras. Nær jag tænker på renrasiga och blanraser så kænner jag att i det stora draget så av dem hundar jag træffat så ær dem fnaste blandraserna (speciellt schæfer/labbe)

 

[J3O]

Jag kan førstå om man ær intresserad av att tævla (stælla ut hunden då) men om det ær agillity så går det ju fortfarande.. Många blandraser tycker det ær skit kul och ær jætte duktiga på det,. Jag bor i Malmø och hær finns limhamns fæltet ute cid havet som ær till før hundar.. dær finns en agillity bana och nær vi hade våran blandras innan hon dog så sprang hon banan sjælv medans vi stod vid sidan och tittade på..

 

[Milosari]

eh... det har väl mer med hundens kroppsbyggnad och temprament än ras om hunden är bra på agility?

en liten detalj vill jag bara flika in. jag är ägare av två oreggade hundar, därför att när jag skaffade dem var jag hopplöst okunnig och dessutom, även om jag vetat lite mer, så ville jag främst ha hundarna som sällskap. men, men, ju mer man lär sig desto mer vill man lära sig, och så inser man hur mycket roliga saker man kan göra med sin hund. och så säger det STOPP. visst kan jag gå vanliga lydnadskurser med vovvarna, men de kommer nog aldrig bli några lydnadsstjärnor. brukskurserna kommer jag med på i mån av plats, tävlingsinriktade ekipage kommer före. och allt vad tävlande (eller prov) heter kan jag bara glömma. bittert? ja, verkligen. lägg då till att jag inte har någon uppfödare att vända mig till när jag behöver råd . nej, nästa jycke kommer vara rasren med en fin stamtavla från en seriös uppfödare. och med röntgade mentaltestade föräldrar.

 

[J3O]

Jag førstår vad du menar.. Alla vill ju ha sina hundar till lite olika.. Jag har min endast før sællskap och hon ær min bæsta væn. Det jag menade var dock att om hon och hennes hund har energi och kænner att dom vill ha valpar så ska hon inte tveka før att det ær en blandras.. Det ær sant att man aldrig vet hur en hund blir men så ær oxå fallet nær det gæller renrasiga. Kænner man sin hund och hanne och tycker det ær fina hundar så får man ju hoppas på det bæsta. Sen ær det alltid upp till køparna av valparna att se till att det blir en fin hund. Man kan gøra en pit-bull till værldens finaste hund (æven om kampen fort. kommer att vara i blodet) och med mycket slit kan man gøra en golden till en aggressiv slagshund.. Det ær mycket upp till ægaren hur hunden blir. Min hund va rædd før allt som rørde sig nær vi fick henne (hon va 3 månader och blivigt slagen) men med en sæker hand och mycket kærlek ær hon endast rædd før mæn hon inte kænner i åldern 15-50 idag (mannen som slog henne va dær emellan vad jag har førstått). Men visa personer beter sig som om blandraser ær något fruktansvært och den åsikten delar inte jag.

 

[Björk]

Nu ska jag ge dig lite statistik för att visa på hur verkligheten ser ut.
Hundstallet i Stockholm får in mellan 200 och 300 hundar per år, både övergivna, vanskötta och sådana som bitit.
Genomsnittshunden på hundstallet och den hund som utgör 75 % av populationen är en unghund, hane och blandras med inslag av bruksras. De övriga 25 % utgörs till stor del av oseriöst avlade bruksraser och en och annan stor blandras av övriga raser. Småhundar är inte vanliga.

Ja, en större hund kan naturligtvis ge större skador om den hanteras fel. Men; statistiken som du ger mig kan tolkas på flera sätt:
* hur många blandrashundar FÖDS som är stora respektive små? Om de små är färre i antalet totalt sett är de naturligtvis färre även på hundstallen. Och det kanske finns åtskilliga stora blandisar som ALDRIG hamnar där och som faktiskt är långt många fler än antalet som hamnar där så att säga.

Jag menar inte att blandrasavel är önskvärt, men jag tycker inte det är MER okej på små hundar än stora. Jag känner hur många vovar som helst av blandras (stora!) som är hur väl skötta och hanterade som helst. Och känner flera små hundar, (renrasiga...) som INTE är väluppfostrade eller har nåt ledarskap... Mina egna uppgifter är naturligtvis inte några objektiva bevis på vare sig det ena eller andra. Jag vill bara visa på att man kan tolka statistiken olika...

Det vore intressant om det FINNS några siffror på hur många blandrashundar det finns i sverige överhuvudtaget och hur proportionen stora/små är.

Problemet med kaxiga hundägare som vill ha penisförlängare finns ju förstås och som du riktigt påpekar skaffar de hellre en större än en mindre hund. Eller kanske oftast en renrasig hund men ej godkänd i sverige som renrasig...

Jag tycker problemet egentligen består i folk som SÄLJER hundar till olämpliga ägare; alldeles oavsett om det är blandraser eller renrasiga hundar.