Para en blandis?

[ako]

Sv: Para en blandis?

Jag undrar faktiskt varför du skrev tråden överhuvudtaget? Du måste ju ha bestämt dig innan, för trots att du fått många kunniga människors sakliga avrådanden från att avla på din hund har du ändå bestänmt dig för att göra det!?

Varför i hela friden inte njuta av din fina hund som hon är? Räcker inte det? Du kan säkert få låna en dator av någon om du inte kommer in på Blocket på din egen, och där se hur otroligt många blandrashundar av större raser det finns till salu - inte minst vuxna omplaceringar som folk inte har klarat av...

Tycker det är synd att du inte har tagit till dig råden du fått, för i dina inlägg så låter du trots allt ganska klok...

 

[Alexandra_W]

Sv: Para en blandis?

KL

Ang 'valparna tas inte för att avla på'.. När TS hund föddes upp, var tanken då att de skulle avlas på, eller tänkte uppfödaren likadant att 'de är inte för att avla på'.

Om man inte själv behåller alla valpar, alt inte säljer dem förrän de är så gamla att de kan kastreras innan försäljning, kan man ju aldrig kontrollera vad som händer med den, dvs om/hur de avlas på... Man kan bara HOPPAS att folk är så seriösa att de ger fan. T ex inom rasaveln säljs ju vissa hundar (och katter för den delen) 'till sällskap, ej avel' - då för de har någon form av defekt som man inte vill sprida vidare. Defekten behöver inte ha någon som helst negativ inverkan för djuret, men det är angeläget att inte sprida den vidare. T ex bettfel hos hund och sternumkrok hos katt.

Dock, såvida det inte går att avelsspärra djuret, så kan man bara hoppas på att köparen följer rekommendationen, och möjligen då anmäla köparen till rasföreningen OM den ändå medvetet avlar på ett djur som ägaren VET har en defekt.

Min ena siames är en sån där 'enbart sällskap, ej till avel pga sternumkrok'. Han var prissänkt just därför. Nu av en rad slumpmässiga omständigheter slutade det med att jag fick honom gratis mot att jag lovade att kastrera honom. Dvs jag fick honom mot kastreringskostnaden. Och han kastrerades så fort han hade åldern inne. MEN, jag hade kunnat räcka långnäsa åt uppfödaren, tycka 'tänker minsann INTE kastrera', och endera använda honom i renrasavel och tiga still om sternumkroken. Dock skulle förhoppningsvis ingen seriös uppfödare ha avlat på honom utan att undersöka honom (man kan känna sternumkrok med fingrarna om man vet vad man söker efter), och heller inte avlat på en katt som inte var utställd med bra resultat. Men ett alternativ hade ju varit att erbjuda en 'renrasig siames med stamtavla till parning' via blocket t ex. För en symbolisk summa, så kunde de huskattägare som vill att 'lilla Missan Huskatt' ska få bebisar kunna göra halvsiameser.

Så, det är ytterst svårt att koppla krav, det enda man kan göra är att se till att det framgåt att köparen VET att djuret ÄR behäftat med en defekt, och är sålt som sällskapsdjur och ev avelsdjur.

Men då t ex SVERAK tillåter (eller iaf tillät) avel med sternumkrok, så OM jag valt att tycka 'tack för den gratis katten, glöm kastreringen' och satt honom i avel hade uppfödaren bara kunnat gnissla tänder..

Sålt är sålt liksom och det är LITE man kan göra för att påverka vad som sen sker med djuret.

Och som sagt, uppfödaren till TS hund tänkte KNAPPAST h*n heller att valparna skulle avlas på.. Men ändå är det nu en högst reell fundering att avla på den.. Så..

 

[prinsessfeminist]

Sv: Para en blandis?

*kl*

Jag har skummat tråden mycket översiktligt och jag håller med Ako - TS verkar både ganska kunnig och mycket seriös i hur hon tänker.

En person som TS skulle vara ypperlig inom Leonbergerklubben och hon skulle kunna bidra med mycket engagemang och intresse.

Mitt råd är därför TS;

Spara de pengar du tänkt att satsa på en kull och tag dig tid att hitta en riktigt bra tik från en linje du gillar inom rasen. Knyt kontakter, lyssna och lär av erfarna - men var också klar över vad du skulle vilja med din avel.

Detta kommer att ta längre tid i anspråk än att hitta den bästa hanen på marknaden som ändå inte är väldokumenterad och du kommer inte att få se resultatet av dina ansträngningar så snart.

Men om du utnyttjar din klokhet och ditt stora intresse rätt så har du inom ett par år kanske en toppenkull där du då helt fritt skall välja en valp som du vill spara.


Jag förstår så väl att man vill ha en valp efter sin egen hund, men det innebär inte per automatik att valpen blir lika fin och stabil och/eller frisk som sin ena förälder. I synnerhet inte när du inte kan göra så mycket kartläggning bakåt i leden.

Jag jämför med att köpa häst. De flesta köper en häst, älskar hästen för den den är, men är det en valack så är det en valack. Är det ett sto kanske man ändå inte har resurser att föda upp en fölunge - utan när den dagen kommer att man tar adjö av hästen, så letar man en ny och lika trevlig häst.

Försök att lyfta blicken lite och se din potential som en ypperlig uppfödare i rätt sammanhang. Du gör inte bara rasen en tjänst utan också dina valpköpare.

Lycka till!

 

[Dentaku]

Sv: Para en blandis?

*KL*

Faktum är att hur hårresande det är så undrar jag om det inte är mer "seriöst" att avliva de valpar som blir över istället för att annonsera ut och sälja till människor man inte känner. Jag gjorde en snabbsökning på blocket och hittade två annonser, mycket möjligt att det är samma kull men inte samma valp som omplaceras då det är på helt olika orter:

"säljer min blandras, hon är en blanding mellan leonberger,schäfer,rottis.hon är rumsren,kan vara lös,följer med är mat,skålar,koppel,ben.. jag är tvungen att göra av med henne för mitt knä" (avser en 7 månader gammal hund)

"Daisy heter jag. Är en blandrasvalp på 6mån. ( leonberger, schäfer, rottis). Pga. att min husse & matte inte har den tiden längre som krävs, söker jag nytt hem. Jag är van vid Katt och barn, kräver en fast hand och mycket kärlek. Nu lägger sig husse i: Daisy är mycket tillgiven och go vän, van att gå i koppel och springa lös. Hon är ingen nybörjar hund."

Detta bara den senaste månaden. Även denna annons fanns:

"Jag är en blandraskille på elva månader som behöver ett nytt hem. Anledningen är att min nuvarande matte inte längre har den tid som behövs för att jag ska må bra. Familjeförhållandena har ändrats. Jag är schäfer, rottwelir och leonberger."

Jag kan nästan garantera att de personer som födde upp de här hundarna tyckte att deras tik är världens finaste och snällaste och att det därför inte fanns några skäl i världen att avstå från att ta en kull valpar - kanske ville de själva behålla en valp? Lika troligt är det att personerna som annonserar ovan köpte hund med de bästa avsikter och gav ett bra och seriöst intryck. Ändå är tre hundar, alla yngre än ett år gamla, av en blandning väldigt lik den du vill producera ute för omplacering inom loppet av månad.

 

[Dentaku]

Sv: Para en blandis?

Mycket bra inlägg! Jag håller med till fullo, bra uppfödare är en bristvara inom många raser och då är det ju synd om någon med god grundinställning "faller bort" till något som ju faktiskt inte leder någon vart avelsmässigt.

TS, sug åt dig av det positiva som PF skriver!

 

[Alexandra_W]

Sv: Para en blandis?

En spinoff, men funderade lite på den här tråden i bilen idag. Det där med att man vill ha en 'del av sin hund' i den nya valpen, och helst då en någorlunda hyfsad kopia av sin hunds vad gäller temperament etc.

Och att det som sagt inte finns några garantier alls, även om någon beskrev hur hon kunde se drag av 'släkten' i valparna men de ändå var unika individer.

Jag kan se 'drag av' mina tidigare hundar/hästar/katter i de jag har nu. Trots att de är HELT obesläktade. I en katts fall börjar jag snudd på tro på själavandring, då nya katten är en karbonkopia av den gamla, förutom snällare och annat kön. De är otäckt lika utseendemässigt med. (Såpass att jag kan se fel på odaterade foton)

Och jag är övertygad om att en liten del av de där 'dragen' är en lycklig slump, men att större delen är MITT 'fel'. Man präglar och formar sina djur, medvetet liksom omedvetet, man lyfter fram vissa drag genom att visa större uppskattning inför dem. Allra mest om det är en valp givetvis, men även vad gäller äldre djur. Och djur tar gärna efter varandra om de lever samman.

Så, chansen att få ett djur som blir en egen individ med egna särdrag, men med en mängd drag som är likadana som hos tidigare djuret anser jag är hyfsat stor alldeles oavsett. Just genom formningen man gör omedvetet.

Jag har av någon anledning ALLTID lyckats trilla över mycket aktiva hundar som älskar att vara med. Dels sitter det säkerligen i hur respektive individ varit, men mycket sitter SÄKERLIGEN i att jag VILL ha mina hundar med mig, JAG tycker det är roligt när de är med etc. Och om de känner att matte blir glad och tycker det är roligt, då tycker de i större grad att det ÄR roligt och trevligt och vill det.

Om matte tycker det är kul att hunden biter i strumporna, är risken större nästa hund blir en strumpbitare med, då minsta sådan tendens omedvetet kommer uppmuntras. Om matte däremot tycker det är bedrövligt med strumpbitande hundar så kommer risken minska att nästa hund blir en strumpbitare. Även om man naturligtvis i första fallet kan få en hund som är genuint ointresserad av strumpor, och i andra fallet en strumpmanisk hund.

 

[Alexandra_W]

Sv: Para en blandis?

Delvis KL

Det var ngt som slog mig när jag gjorde en sammanställning tidigare i tråden ang rottisblandisar på blocket. Att MÅNGA (och gäller rakt av för alla blandisar) omplaceras i samband med könsmognadsperioden. Naturligtvis anges inte detta som skäl, men av någon my(s)tisk anledning är det just då allergin/tidsbristen/de ändrade förhållandena slår till. Och hunden är givetvis snäll, väluppfostrad och 'jättetrevlig'. Och oftast en hane.

Och könsmognaden ÄR ingen rolig period rent generellt, än mindre med de lite större och skarpare raserna som kan bli - ffa herrarna - rejält tålamodskrävande då. Och min teori/gissning är att de här blandrasköparna med blandraser av lite mer 'krävande' raser, helt enkelt inte hade en aning om vad de köpte. De köpte ett sött litet lurvtroll, med en snäll och stabil mamma. Men var inte förberedda på när det lilla snälla lurvtrollet blev ett stort, kaxigt 'monster'. Och så omplaceras hundarna.

Man ser inte alls lika många renras omplaceras i samma ålder, även om det givetvis händer. Då brukar de dock föranleda en notering om detta i annonsen att de kräver en 'konsekvent och fast hand' eller liknande. Fanns en riesen, kastrerad, i könsmognadsålder härom månaden för omplacering vid rasklubben. Med fina bra ord om hunden (relevanta diton, inte 'snygg & söt'), men även 'enbart till någon som kan styra upp det hela'.

Men som sagt, jag tror knappast det är en SLUMP att så många blandisar av större, mer krävande raser - och ofta hanar - omplaceras i 6 - 18 månaders åldern..

 

[Lena Furberg]

Sv: Para en blandis?

Det är helt korrekt det du skriver! Samma sak gäller de instruktörer som arbetar med sk Problemhundar - jag har av flera fått höra, att det nästan uteslutande handlar om: Stora, svarta hanhundar av blandras med Bruksras, framförallt Rottweiler och Schäfer och liknande. Sällan tikar, för folk VILL ha en stor svart hanne med pondus. Men har ingen aning om vad detta innebär och kräver, när dom köper den otroligt söta valpen. Det kommer ofta som en fullständig chock när hanhunden kommer upp i 9månadersåldern. Och vem vill säga att man inte klarar av sin jycke? Att man inte vet vad man ska ta sig till, att man gjort ett misstag, att man står handfallen?

 

[Dentaku]

Sv: Para en blandis?

Och könsmognaden ÄR ingen rolig period rent generellt, än mindre med de lite större och skarpare raserna som kan bli - ffa herrarna - rejält tålamodskrävande då. Och min teori/gissning är att de här blandrasköparna med blandraser av lite mer 'krävande' raser, helt enkelt inte hade en aning om vad de köpte. De köpte ett sött litet lurvtroll, med en snäll och stabil mamma. Men var inte förberedda på när det lilla snälla lurvtrollet blev ett stort, kaxigt 'monster'. Och så omplaceras hundarna.

Nej, generellt är det väl så att alla problem som fanns innan könsmognaden plötsligt får en extra krydda av hormoner och skärpa som börjar utvecklas. Lilla Nisse, som tidigare hängde i kopplet med viftande svans och gnällde för att komma fram och hälsa på grannens Nusse står plötsligt på bakbenen och vrålar med blottade tänder. Och det som förut var lite smågullig kaxighet från Nisses sida när han morrade lite för att försvara ett ben han fått är plötsligt inte lika roligt längre när familjen inte släpps upp i soffan om Nisse ligger där.

 

[yennork]

Sv: Para en blandis?

Fortsättning..

Målet
(själviskt) Jag vill ha en valp efter min tik och en leonberger för jag tycker jag har en bra hund och vill gärna ha en valp efter henne och jag tycker om leonbergern (det lilla jag sett).
Och de andra valparna? Som sagts några gånger kan det bli en kull på 10-12 inte alltför lättsålda valpar.

Jag har människor som sagt att de vill ha en valp efter henne de står fortfarande fast vid det efter ca 4-5 mån.
Om de fortfarande står fast vid det när valparna är åtta veckor är en annan sak, fråga vilken uppfödare som helst. Även om de är tre-fyra stycken har du fortfarande åtskilliga valpar kvar att hitta hem till. Kanske mer än en gång, när den charmiga valpen växt upp till en stark slyngel som drar in en massa smuts...

Jag har 3-4 st som står i kö för att ta hand om min tik OM jag någon gång skulle göra mig av med henne.
Se ovan...Jag säger det här utifrån egna och andras erfarenheter!

Ja jag tror att hon skulle kunna tillföra andra människor (ingen ras då)väldigt mycket på många sätt och jag tror att de som har tingat valp skulle få mycket glädje av dem.
Och de andra valparna? Dina valpar blir ljuvliga små nallar vid åtta veckors ålder, men långt ifrån alla som faller för sådana är beredda på att ta hand om en stor, stark långhårig hund

Om inte så får jag väl ta hjälp av en hundpsykolog.
Ska du ha med det i köpekontraktet? "Får du problem betalar jag hundpsykolog"?. Har du sålt en valp så har du, det är helt upp till valpköparna vad de gör om det blir problem. Vare sig de söker hjälp, lämnar tillbaka hunden, annonserar ut den eller avlivar den. Samma sak med kastrering, du kan rekommendera det, men det är helt och hållet köparens beslut om det blir gjort eller inte.

Nu har jag en känsla av att du redan har bestämt dig för att ta en kull i vilket fall som, så det är bara att hoppas att allt gåt bra och du hittar vetiga hem till valparna.

 

[stintans]

Sv: Para en blandis?

Tiden har jag jag jobbar endast drygt 25%
Engagemang ja, jag har också tänkt tanken att en eller flera kan komma tillbaka och behövas placeras om på nytt.

Hej på er!
Har precis blivit medlem, och mina ögon fastnade på den här superintressanta tråden. Den är verkligen späckfylld med vettiga orsaker till att vara återhållsam med avel av "gullighetsskäl".
Särskilt i dessa tider, när många erfarna rasuppfödare sitter med valpar kvar av alla möjliga raser eftersom efterfrågan rent på valpar generellt har minskat. (Utom möjligen på handväsk-hundar).

Tid och engagemang är bra,
men finns det plats att ha 4-5 st kvarblivna unghundar av stor ras?
Och pengar?
De äter ju en del, ska vaccineras, försäkras, röntgas etc. Beroende på hur länge de är osålda ökar kostnaderna lavinartat.

 

[soffa]

Sv: Para en blandis?

Nej hennes föräldrar finns inte med men far och morföräldrar kan finnas med.
Tyvärr vet jag inte deras namn.

Har dock fått lite uppdateringar pappan till min blir 10år i år han är fullt frisk har aldrig varit sjuk.

Mamman avlivades för ca 1.5 år sedan p g a att de fick inte ha hund dit de flyttade. (Mamman till min var 6 år när hon fick kullen).

Ingen har hört av sig om dålig mentalitet, sjukdom eller andra skador på någon av valparna.

Min tik var inte planerad, tvärs om de gjorde vad de kunde för att det inte skulle bli några men felräkning på dagar och oförståelse av hur man kollar om tiken står så blev hon tillbaka skickad förtidigt till hanhundsägaren som skulle ta hand om tiken. (Det är hanhunds ägaren som har stått för och tagit hand om tiken under dräktighet och valpning samt placerat ut/sålt valparna). De har försökt göra det bästa av den uppkommna situationen.

Jag är tacksam för att de inte avlivade dem (som någon föreslog att jag skulle göra med min tiks ev valpar som jag inte kan placera ut hos släkt och vänner).

 

[soffa]

Sv: Para en blandis?

Tack till både dig och PF.
Det värmer.

 

[stintans]

Sv: Para en blandis?

Fortsättning..

Målet
(själviskt) Jag vill ha en valp efter min tik och en leonberger för jag tycker jag har en bra hund och vill gärna ha en valp efter henne och jag tycker om leonbergern (det lilla jag sett).

Jag har människor som sagt att de vill ha en valp efter henne de står fortfarande fast vid det efter ca 4-5 mån.

Jag har 3-4 st som står i kö för att ta hand om min tik OM jag någon gång skulle göra mig av med henne.

Ja jag tror att hon skulle kunna tillföra andra människor (ingen ras då)väldigt mycket på många sätt och jag tror att de som har tingat valp skulle få mycket glädje av dem. Om inte så får jag väl ta hjälp av en hundpsykolog.

1. Om du tycker om leonberger, varför inte satsa på en renrasig nästa gång? Det dubblar ju chanserna till att få "den perfekta hunden" - ifall det är just leonberger du gillar.

2. Att folk vill ha DIN hund är inte alls samma sak som att de har tid, lust och möjlighet att ta hand om ett 8-veckorsknyte som kräver en hel massa passning i flera månader.

3. Tror du att hundpsykologer kan vifta med något trollspö så att dina valpköpare får mer glädje av sina hundar?
Det är svindyrt att ta en hundpsykolog, och långt ifrån alla beteendeproblem går att fixa ändå. För att inte tala om eventuella hälsoproblem.

Nåväl, jag säger som andra redan sagt - det låter som om du bestämt dig, trots alla sakliga och förnuftiga skäl att avstå som du fått i den här tråden.
Så man kan väl bara önska dina valpar ett riktigt varmt lycka till - det kan de verkligen behöva!

Tillägg:
Oj hoppsan, det ser ut som någon annan hann före att skriva nästan samma sak. Vill bara säga att jag INTE är någon härmapa, utan såg inte det inlägget innan jag skrev.

 

[Belethien]

Sv: Para en blandis?

Det är helt korrekt det du skriver! Samma sak gäller de instruktörer som arbetar med sk Problemhundar - jag har av flera fått höra, att det nästan uteslutande handlar om: Stora, svarta hanhundar av blandras med Bruksras, framförallt Rottweiler och Schäfer och liknande. Sällan tikar, för folk VILL ha en stor svart hanne med pondus. Men har ingen aning om vad detta innebär och kräver, när dom köper den otroligt söta valpen. Det kommer ofta som en fullständig chock när hanhunden kommer upp i 9månadersåldern. Och vem vill säga att man inte klarar av sin jycke? Att man inte vet vad man ska ta sig till, att man gjort ett misstag, att man står handfallen?

Och därför skaffade jag mig en tik

Jag tycker att det är förkastligt att folk inte tänker efter före!! Jag kände när jag ville ha hund så ville jag ha en stor hund men INTE en hanne för det kände jag att det fanns en chans att jag inte skulle klara av det. Och då valde jag hellre en tik för att de dominanta beteenden skulle minskas, kollade även noga på att hunden skulle vara lugn och trevlig.
Resultatet blev den mest oskuldfulla blandrastiken jag någonsin mött Nu i eftertanke så hade jag med största sannolikhet kunnat göra samma procedur med en hanne och fått en helunderbar kille också men jag vägrade chansa för att det kändes ändå som att det fanns en chans, om än liten, att hunden skulle kunna bli för jobbig för mig och därmed bli tvungen att omplaceras.
Nu är tiken ändå en ganska "dum" korsning i sig, schäfer och collie som på ett vis kolliderar i mentalitet men inte så överdrivet. Jag kände ju också att jag hade tillräckligt med tid/resurser för att kunna träna en sådan hund om det skulle "slå fel" s a s. Vissa folk verkar inte riktigt förstå att en rottiskorsning inte går att ha som sällskapshund. Det tror jag också att det bidrar till att många av dessa korsningar säljs vid könsmognad: lack of aktivering för att hunden ska göra sig av med extra energin och därmed inte känna(/orka) att den behöver utmana sin ägare.

 

[soffa]

Sv: Para en blandis?

Tack för ditt inlägg. Och det stämmer väldigt mycket av det du säger.
Har haft två underbara kastrerade hankatter. Den första blev 13år (han fick cancer) två dagar efter det att han avlivades fick jag hem den jag har idag han är inne på sitt 13 år nu och dessa två katter som aldrig träffades är väldigt lika.

Tiken som jag har nu är skrämmande lik min schäfer som jag hade för 20 år sedan både i färg, teckning, och personlighet.

 

[Rune]

Sv: Para en blandis?

Jag undrar faktiskt varför du skrev tråden överhuvudtaget? Du måste ju ha bestämt dig innan, för trots att du fått många kunniga människors sakliga avrådanden från att avla på din hund har du ändå bestänmt dig för att göra det!?

Varför i hela friden inte njuta av din fina hund som hon är? Räcker inte det? Du kan säkert få låna en dator av någon om du inte kommer in på Blocket på din egen, och där se hur otroligt många blandrashundar av större raser det finns till salu - inte minst vuxna omplaceringar som folk inte har klarat av...

Tycker det är synd att du inte har tagit till dig råden du fått, för i dina inlägg så låter du trots allt ganska klok...

Varför ska hon låna en dator då det var ett tillfälligt fel på Blocket??

 

[Rune]

Sv: Para en blandis?

Det är helt korrekt det du skriver! Samma sak gäller de instruktörer som arbetar med sk Problemhundar - jag har av flera fått höra, att det nästan uteslutande handlar om: Stora, svarta hanhundar av blandras med Bruksras, framförallt Rottweiler och Schäfer och liknande. Sällan tikar, för folk VILL ha en stor svart hanne med pondus. Men har ingen aning om vad detta innebär och kräver, när dom köper den otroligt söta valpen. Det kommer ofta som en fullständig chock när hanhunden kommer upp i 9månadersåldern. Och vem vill säga att man inte klarar av sin jycke? Att man inte vet vad man ska ta sig till, att man gjort ett misstag, att man står handfallen?

Men om man då avlar på blandisar så slipper man ju endel av detta problemet.

 

[Rune]

Sv: Para en blandis?

Nu har jag en känsla av att du redan har bestämt dig för att ta en kull i vilket fall som, så det är bara att hoppas att allt gåt bra och du hittar vetiga hem till valparna.

Varför skulle det inte finnas vetiga hem till en blandis? Menar du att jag och många med mig inte är vetiga hundägare? Vad jag vet har TS inte satt något pris på valparna än.

 

[stintans]

Sv: Para en blandis?

Men om man då avlar på blandisar så slipper man ju endel av detta problemet.

Vilken del då??

PS- priset har MYCKET LITE, för att inte säga inget, att betyda vad det gäller att hitta bra familjer till ett gäng valpar.