Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Så gör nämligen seriösa renrasuppfödare.. Om det inte är en vansinnigt lättsåld ras så tar man ogärna valpar på mer än två kullsyskon.
Jag ställde själv frågan här på forumet hurvida det skulle vara ok att para två olikraser om man som uppfödare följde alla konstens regler till punkt och pricka, förutom då just det faktum att man använder två hundar av olika ras, men se du det var ändå inte seriöst - för att det är helt enkelt oseriöst att bedriva avel mellan olika raser. Det fanns som ingen anledning egentligen, det bara var så.
***För att avel ska uppfattas som seriös ska man åtminstone ha ett avelsmål, inte bara ta en kull för att tiken är trevlig, valpar är gosiga och man kan tjäna en slant på att sälja dem.
Det finns mao ingenting som skulle kunna försvara blandrasaveln på detta forum tyvärr som det verkar. Och man får leva med att människor tkr olika. Jag tycker inte att du ska ge upp tanken på att para din tik om du anser att det är en bra hund och att det finns efterfrågan på den korsning som du planerar att ta fram, bara för att renrasfolk anser att det är opassande att ta fram annat än renras.
***(Min kursivering) Där har du en viktig anledning till att TS tänkte om: det finns ett överflöd på stora blandrasvalpar som inte blir sålda.
Det finns fördelar med att blanda raser och det finns extremt mkt oseriösa renrasuppfödare också.
***Att det finns oseriösa renrasuppfödare betyder väl inte att det är OK med oseriösa blandrasuppfödare?
I slutändan är det väl HELT ovesentligt om föräldrarna är av samma ras eller ej, djuren blir ju inte skadade, sjuka eller defekta i större utsträckning bara för att föräldrarna inte ser likadana ut eller har samma temprament?
***Utseendet är kanske av mindre betydelse, men det kan gå rejält fel om hundarna har olika "rasmässiga" temperament. Dessutom, många blandisar har mer än två raser i sig, och man vet aldrig vad som slår igenom. (Anekdot: vi hade en blandis som var 50% BC, 50% allt möjligt. Där borde vallanlaget slått igenom, men icke, han var 100% jägare.)
Det handlar om människans önskan av att hålla rasen ren, eller hur? Vad jag vet så har våra renraser en gång skapats genom blandrasavel
***Delvis sant. Många raser skapades genom renavel av en viss typ av hund.
så om det är så pass oseriöst som folk tycker kanske man ska sluta upp att avla på de blandraser som numera klassas som renraser. När är det seriöst och inte? Vad är det egentligen som avgör om aveln är seriös eller ej?
***(Det tänkta) slutresultatet. Exempelvis inom draghundsaveln där man genom blandning vill ha fram en snabb och tålig tävlingshund.Ser du på de raser som tagits fram genom korsing fanns där ett mål från första början. En förutsättning för att lyckas är att man kan behålla de mest "lyckade" valparna och avla vidare på dem, och så vidare. Man måste alltså ha möjlighet att ha många hundar. Och åtminstone förr avlivades de valpar som inte höll måttet.
Vad jag vet så har man börjat marknadsföra Rottweilern som sällskapshund - bland seriösa uppfödare. Varför? Det finns de som påstår att efterfrågan för rasen minskar och att uppfödare därför måste hitta nya målsgrupper. Seriöst? Var det inte ngn som sa ngt om att det finns fler valpar än passande hem när vi talade om blandraser?
***Här får någon som är insatt i rottisavel svara
Jag tycker att det finns ett antal punkter inom den oseriösa hundaveln som vi kunde lägga mer vikt på än just fenomenet blandras. För det finns oseriös avel överallt på ett eller annat sätt. Värre saker försigår än att man låter para två hundar av olika ras.
***Jag tycker det är två skilda saker. Renrasaveln har problem, men den är inte gynnad av att folk parar sin trevliga tik med grannens trevliga hane. Inkorsning av en närbesläktad ras kan vara till hjälp i vissa fall, men är långt ifrån vad vi vanligtvis menar med "blandisavel"
Sen är det alltid lika intressant att den allmänna uppfattningen är att en vallare plus en jagare i kombination blir en överjävlig, hetsig vallhund som jagar allt och alla. Jag undrar just varför inte vallare+vallare av samma ras blir en överjävlig, hetsig vallhund utan jakt då. Om det nu skulle eskalera från generation till generation som ju verkar vara fakta när man talar med folk om blandraser.
***Snarare att man inte vet vad som slår igenom.
Det blir inget annat är en extremhund, gärna med andra dåliga sidor från sina fäder såsom dåliga höfter, sjukdommar och defekter - för när det kommer till blandras så har renraserna plötsligt väldigt mycket defekter och dåliga sidor att föra vidare till sina avkommor.
***Inom rasaveln försöker många (de flesta) uppfödare ha koll på defekterna. Hur många blandisuppfödare har det? I synnerhet de med många olika raser i sin hund?
Sist jag läste om detta med gener så är det tvärt om så att hundar med olika genetiska defekter ofta reparerar varandras defekta gener, snarare än ärver ner dem.
***Två hundar med samma anlag ger iinte frisk avkomma generellt sett, i synnerhet inte om man räknar med tredje-fjärde generationen. Två hundar med intryckta nosar ger inte en avkomma med fria luftvägar
Jag vill inte påstå att renraser är sämre än blandraser och att blandrasaveln alltid är seriös. Däremot tycker jag att det är svårt att få en vettig förklaring till varför själva "blandandet" skulle vara felaktigt. Det kanske står tidigare i tråden, jag har tyvärr inte läst hela, sätter mig ner när jag får tid sen och går igenom den. Jag är ingen expert och absolut amatör när det gäller hundar, men jag ser ännu inte logiken. Snälla upplys mig ni som kan och vill.
***Till sist: vitsen med rasavel är att man får en hund man vet hur ser ut och ungefärligt temperament. Framför allt viktigt för arbetande hundar (fråga en jägare eller fårbonde!) men också många "vanliga" hundägare.
Jag ställde själv frågan här på forumet hurvida det skulle vara ok att para två olikraser om man som uppfödare följde alla konstens regler till punkt och pricka, förutom då just det faktum att man använder två hundar av olika ras, men se du det var ändå inte seriöst - för att det är helt enkelt oseriöst att bedriva avel mellan olika raser. Det fanns som ingen anledning egentligen, det bara var så.![]()
Man kan utgå ifrån att de flesta kullarna på blocket saknar en marknad, så ja man bör sluta avla fram hundar som det inte finns en marknad för. Att det saknas marknad kan man se när annonsen ligger kvar onaturligt länge, när priset stryks över och återuppstår i röd text, och när nya köparen i sin tur annonserar ut valpen efter 7-10 dagar.
***För att avel ska uppfattas som seriös ska man åtminstone ha ett avelsmål, inte bara ta en kull för att tiken är trevlig, valpar är gosiga och man kan tjäna en slant på att sälja dem.
Varför måste det finnas ett mål med aveln annat än att få fram bra hundar som det finns efterfrågan på? Vad är syftet med ett annat "mål" och vad skulle det isf vara?
***(Min kursivering) Där har du en viktig anledning till att TS tänkte om: det finns ett överflöd på stora blandrasvalpar som inte blir sålda.
Där förstår jag och håller med.
***Att det finns oseriösa renrasuppfödare betyder väl inte att det är OK med oseriösa blandrasuppfödare?
Det menade jag inte. Det jag menar är att bara för att man väljer att använda sig av flera raser så betyder det inte att blandrasaveln alltid är oseriös. Och att det finns en hel del oseriösa renrasuppfödare, så jag tycker inte att det finns anledning att dömma all blandrasavel bara för att det finns oseriösa uppfödare, det finns oseriösa människor överallt. Jag får ofta en känsla av att man dömmer blanrasaveln pga att det finns en stor mängd oseriösa uppfödare.
***Utseendet är kanske av mindre betydelse, men det kan gå rejält fel om hundarna har olika "rasmässiga" temperament. Dessutom, många blandisar har mer än två raser i sig, och man vet aldrig vad som slår igenom. (Anekdot: vi hade en blandis som var 50% BC, 50% allt möjligt. Där borde vallanlaget slått igenom, men icke, han var 100% jägare.)
Att man aldrig vet vad som slår igenom är absolut sant. Men i en genomtänkt avel har man ju tagit detta i beräkningarna. Tex kanske man inte avlar på en bc och en jakthund om man inte vill att avkomman ska ha det ena eller det andra. Vill man ha en vallare tar man ju två vallare? Nu pratar vi alltså om genomtänkt blandrasavel.
***(Det tänkta) slutresultatet. Exempelvis inom draghundsaveln där man genom blandning vill ha fram en snabb och tålig tävlingshund.Ser du på de raser som tagits fram genom korsing fanns där ett mål från första början. En förutsättning för att lyckas är att man kan behålla de mest "lyckade" valparna och avla vidare på dem, och så vidare. Man måste alltså ha möjlighet att ha många hundar. Och åtminstone förr avlivades de valpar som inte höll måttet.
Ett mål. Varför är det inte seriöst att ha ett mål att få fram en trevlig avkomma? Varför måste fortsatt avel vara en förutsättning?
***Jag tycker det är två skilda saker. Renrasaveln har problem, men den är inte gynnad av att folk parar sin trevliga tik med grannens trevliga hane. Inkorsning av en närbesläktad ras kan vara till hjälp i vissa fall, men är långt ifrån vad vi vanligtvis menar med "blandisavel"
Det kan jag iof hålla med om. Att det är två skillda saker. Men det missgynnar inte heller renrasaveln att folk bedriver seriös blandrasavel. Det missgynnar ingen, som jag kan se det? Och det känns väldigt fördomsfullt att låta ordet "blandrasavel" bli en benämning för "oseriös avel" bara för att det är den allmänna uppfattningen att det är så. Om man säger seriös blandrasavel så innebär det en genomtänkt avel enligt alla konstens regler.
***Snarare att man inte vet vad som slår igenom.
Då har du nog inte deltagit i många diskussioner kring detta. För ofta kan man redan på sid 1 i såna här trådar läsa exempelvis: "då kan du räkna med en galen vallare som jagar allt som rör sig".... Jag undrar varför inte renrasiga jakthundar jagar allt som rör sig..
***Inom rasaveln försöker många (de flesta) uppfödare ha koll på defekterna. Hur många blandisuppfödare har det? I synnerhet de med många olika raser i sin hund?
Nu är vi där igen. Nu pratar vi återigen om oseriös avel trots att jag skrivit SERIÖS avel. Varför ska ordet blandras förknippas med att man inte följer regler och rekomendationer i övrigt och har en genomtänkt avel? Det handlar ju bara om fördommar och inget annat. Jag struntar fullständigt i hur många blandrasuppfödare som är seriösa, det jag ifrågasätter är varför det inte skulle vara ok att bedriva SERIÖS blandrasavel?? Ser du inte själv hur den magiska cirkeln börjar snurra? Så fort man tar upp ämnet dömmer folk efter sina egna fördommar, vad som är vanligt förekommande, och bryr sig inte om vad som sägs eller skrivs i just det specifika fallet.
***Till sist: vitsen med rasavel är att man får en hund man vet hur ser ut och ungefärligt temperament. Framför allt viktigt för arbetande hundar (fråga en jägare eller fårbonde!) men också många "vanliga" hundägare.
Om man vill ha en sällskapshund och korsar två raser som sägs vara det, hur stor är risken att dessa två inte får en avkomma som är lämplig sällskapshund, i jämförelse med om de parats med en hund av samma ras?
Återigen så tycker jag att man utgår från att blandrasavel är att para två olikasinnade brukshundar med dåligt temperament och anlag, och sen sälja vidare som sällskapshund till någon oseriös barnfamilj som vill ge sina ungar ngt gulligt på julafton. Orättvist! tycker jag. Väldigt orättvist. Dessutom gör man inget för att hjälpa blandrasuppfödare sopm gör sitt bästa, utan istället låter man dem förbli utanför systemet.
Att det är brist på kunskap många ggr håller jag helt med om. Jag har inte sett att det ngnstans skrivits att det är "ok" i vissa fall. Men jag kan förstås ha missat de trådarna. Det är dock inget som man säger i första taget som det verkar, det kan jag uppmana folk att göra redan från början.Nu är jag inte säker på att jag minns just den tråden, men det har flera gånger blivit skrivet på buke att viss blandrasavel är "ok", seriös och det är sådan blandrasavel där det finns ett genomtänkt syfte med korsningen. T.ex vissa jakthundar, draghundar samt inkorsning i raser där det behövs nytt blod.
Att föda upp blandrashundar och tro att det är seriöst bara för att man gjort hälsotester är väl bra naivt? Vad är syftet, efterfrågan och vilket resultat vill man uppnå?
Vad har du för underlag till detta påstående?Jo det kan vara en ganska trolig teori då många hundar med artros har c-vitamin brist.
Instämmer helt? Den vanligaste avlivningsorskaken av töntiga blandraskorsningar är enligt min erfarenhet mentala/ hanteringsproblem.*lån*
Efter att ha ögnat igenom tråden blir jag fascinerad av att så många hänger upp sig på HD-risken faktiskt..
Jag är ju mer bekymrad över vad som kan slå igenom på mentaliteten jag.
TS:
Du gör ju som du vill, men vare sig inom renrasaveln eller blandrasaveln är:
vacker, snäll och mycket intelligent anledningar nog att avla.
Tycker som många andra att du visar prov på bra engagemang, vilja att lära, en del ödmjukhet & öppenhet och jag tror absolut att du skulle bli en bra uppfödare om du sätter dig in i den världen.
Jag tycker du ska börja med att gå skk's uppfödarutbildning, läs allt du kan komma över och utgå sedan från det du lärt dig av detta![]()
Sambandet mellan HD o utfodring är känt sen så länge tillbaka att du knappast lär hitta källorna på nätet.Aldrig hört ngt om utfodring och just Hd-fel, har du ngn källa? *nyfiken* Mer än att felaktiv utfodring och för snabb tillväxt kan förvärra. Dock inte sas 'utlösa'.
Men genom en utfodring som ger forcerad (för snabb) tillväxt så ökar risken för oestochondros t ex, så omöjligt är det ju inte den spelar in i andra utvecklingsrubbningar. Fast även där tycks det behövas finnas anlag sas. Dvs om du ser till att få forcerad tillväxt av 100 hundar, får inte 100 av dem t ex ocd. Dvs anlaget verkarr behöva finnas med. OCD har ju en starkt ärftlig koppling med som tycks lika 'krokig' som hd.
Och på samma sätt finns det ju Hd-hundar som fått en bra, balanserad utfodring och växt i 'lagom' takt, och det syns också OCD på hundar som utfodrats för att bromsa takten.
Men både hd och ocd ÄR ju störst på problem på stora, lite tyngre och - snabbväxande - raser. Och spär man på växttakten, och hunden är 'för tung' mot vad den borde vara blir det ju ännu mer påfrestning på leder och skelett. (Därför det rek att de ska hållas slanka under uppväxten och absolut inte få bli tjocka eller ens ha 'normalt vuxenhull)
Vad har du för underlag till detta påstående?
PL
Sambandet mellan HD o utfodring är känt sen så länge tillbaka att du knappast lär hitta källorna på nätet.
PL
Problemhundarna ser du inte i försäkringsbolagens statistik.När jag läste på om HD, fick jag fram uppgifter (nej, jag minns inte källan på rak arm) att just grav HD var den vanligaste orsaken till avlivning av hund näst efter cancer. Om det sen enbart gällde hälsoskäl vet jag inte, för jag kan nog hålla med dig om att problemhundarna utgör en minst lika stor del...
Inte en aaaning.. har aldrig försökt
Men har du några smarta idéer så är vi nog flera som gärna lyssnar.
Informera, informera, informera
Man kan ju inte tvinga sina åsikter på folk och kräva att de ska tycka likadant och var och en måste ju göra sina egna val i slutändan.
Förhoppningsvis så finns det någon som ovärderar sina planer efter att ha tagit del av den information man gett ut![]()
Om du har två burkar ljusröd färg av samma nyans och blandar dem, blir resultatet rödare än ursprungsfärgerna då?Jag undrar just varför inte vallare+vallare av samma ras blir en överjävlig, hetsig vallhund utan jakt då.