Sv: Para en blandis?
Kommer in sent i diskussionen, där mycket redan har sagts. Och du vet redan att jag så gott som dreglar över din tiks bilder då hon är bedårande.
Jag har själv tidigare klurat på att avla på min Jack Russel tik från Irland. Nu är hon renrasig, men jag anser att det jag nämner, till sin trots faktiskt har en poäng för all avel.
Min sambos far, bedrev innan sin flytt till Portugal, med seriös Schäferavel under flertalet år i Norge. Han är en oerhört duktig hundman som jag hyser stor respekt för. Inte enbart för hans goda resultat inom aveln, utan också för att han öppet, ärligt, ödmjukt och klarsynt lägger fram sina egna erfarenheter. Gäller det t ex politik, då snackar vi mindre (mycket mindre) ödmjukhet.
Den beskrivningen du lade fram om anledningen till att avla på just din tik, lade jag också fram för honom. Och jag hade övervägt det länge. Dels önskade jag mig en valp av henne samt att jag ville att andra skulle få glädjen att njuta av underbara avkommor från mitt underverk. Han svarade; (det finns på film eftersom min sambo filmade oss så jag får chansen att citera det, dock på svenska..);
-
Enligt min egen åsikt så är inte det en nog stark grund till att avla på henne.
Jag ansåg fortsatt att det var det.
-
Givetvis började jag själv min avel på de premisserna. Men har lärt mig oerhört mycket genom åren. Jag hade ingen att rådfråga eller var nog för besserwisser för att göra det. Jag fick lära mig genom mina egna misstag, som resulterade i någon mindre bra hund. Det ska inte du behöva vara med om, eller någon av din hunds avkommor - för du har ett bra kontaktnät med människor som har varit med. Det finns alldeles för dumdristig avel idag - hundar som far illa och människor som får lida för att de inte gick till grund och botten med deras plan och tänkte i flera steg.
(kaffepaus)
Teknik och dagens forskning ger människor som är intresserade att bedriva avel, goda möjligheter att starta på en säkrare plattform. All avel ska starta med väl genomtänkta tankar, planer och - all avel ska ha ett framtidssyfte. För mig finns det inget försvar för något annat. Vad skulle det försvaret vara? En trevlig sällskapshund? Räcker det verkligen med att du älskar din hund - att du skulle vilja ge glädjen av en "kopia" av Kessy (min Jack Russel) till någon annan?
Tror du inte, om endast det skulle vara tillräckligt med den tanken- skulle det då finnas alla dessa annonser i Norge och Sverige på hundar som far land och rike runt, till ägare efter ägare? Alldeles för många hundar far runt som vandringspokaler- trots att det med stor sannolikhet fanns en god tanke, mycket kärlek för föräldrarna till avkommorna och en glad köpare som visat stort intresse- båda med en vision att avkomman skulle komma att fungera som en trevlig hund. Vem tar ansvaret för dom när det inte fungerar? Uppfödarna? Du? Jag? Jourhemmen? Veterinärerna?
Jag vet inte om detta ger något till dig, eller om det tillför diskussionen något, men hans svar fick i vart fall mig att inse att jag
per dags datum inte har den faktiska visionen som krävs för att ge en köpare den planerade ultimata hunden och den planerade avkomman, bästa möjliga förutsättningar. Jag inser att det faktiskt inte räcker med en kärleksfull och god tanke.
Vi har själv två blandrashundar, som kom till genom en tjuvparning. Min svärfar älskar dessa hundar och ser goda möjligheter för dem och oss att fungera tillsammans i vårt syfte med dem. Han har alltså inget emot blandrashundar eller dess ägare, utan som sagt var - parningar utan framtidssyfte. Jag vet inte hur du ställer dig till min svärfars svar till mig, men jag tror ärligt talat att
alla hundägare måste vara med och ta ansvar för alla tankar på aveln idag. Det är ett faktum att det föds alldeles för många hundar som givetvis planeras genom kärlek och omsorg, men resultaten talar sitt egna språk.
