För egen personlig del har jag inte ett uns förtroende för vården - och håller mig också så långt borta från den jag bara kan. Jag har brutit/haft sprickor i mellan 30-35 ben i kroppen - vården känner bara till tån jag bröt som 6 åring. Haft 2-3 hjärnskakningar som vården inte heller känner till. Lever också med kronisk huvudvärk och migrän samt endometrios och PCOS, sedan många år, som jag inte sökt för. Jag söker inte vård så länge jag är talbar och åtminstone kan stödja lite på något ben. Det är dock min inställning och absolut ingenting jag rekommenderar till någon annan.
Jag vet mycket väl att vården går på knäna (milt uttryckt!) och att situationen är helt överjävlig. Men jag tycker också att man, som här vid en trafikolycka, tycker jag att man ska kunna söka sig till åtminstone en VC/närakut utan att bli bortviftad som "du vill bara ha försäkringspengar". Visst, att man går på knäna något så in i Norden, men vården är faktiskt till för sina patienter. Har man såna enorma problem med underbemanning och arbetsmiljö bör det anmälas till högre led och facket.