Påkörd, vad gör man sedan?

[Mearas]

Fast det finns ju en anledning till varöfr 1177 oftast skickar en vidare till akuten när man ringer?

Jag är ganska säker på att de flesta samtalen inte leder till ett akutbesök faktiskt. Men visst är man frikostig med vidarehänvisning.

 

[Hyacinth]

Åh, min morfar åkte skidor 6 mil med bruten nacke när han gjorde lumpen. Men det är ju inte att rekommendera även om han klarade det.

Nog förstår väl de flesta att nej, förkylning är inget för akuten, men trillar man från 3:e våningen ner i ett cykelställ och man sen inte kan stå upp är man varmt välkommen?

Jag har varit in akut en gång i vuxen ålder, blev inlagd en vecka. Anorektiker med körtelfeber var i dåligt skick.

BARNET har jag varit in med en gång, feber som inte gav sig på 3 dagar trots alvedon, hen var ett år gammal och allmäntillståndet försämrades.
Visade sig vara uvi, urinen gick tillbaka upp i njurarna om jag kommer ihåg rätt. Blev inlagda och ompysslade.

Jag har alltid blivit bra bemött, att jag och BARNET fick vänta 5 timmar var helt ok om än tråkigt, men vi var där och hade något hänt hade vi fått hjälp.
Självklart ska bröstsmärtor och akutakuta ärenden prioriteras.

 

[Breen]

Hur vet man vilken typ av skada man har egentligen? Jag har ju varit inne hos läkare, men de sa ingenting om det. Första samtalet till vårdcentralen där jag blev nekad rekommenderade de mig dock att ringa till sjukgymnast först och främst, och om sedan sjukgymnasten gjorde bedömningen att läkare behövs så skulle jag gå till VC först då.

Jag hade tänkt ringa sjukgymnast på måndag om inte smärtan avtar, men blir lite restriktiv när jag läser om att det kan gå fel. Borde jag söka mig till VC först ändå?

Jag menade på inget sätt att skrämma dig med mina inlägg. Jag ville bara få fram att det ibland kan bli fel när man enbart får träffa sjukgymnast och ingen läkare. Samt att det blir kan bli dyrt att bli frisk när det saknas dokumentation. Nu går det ju ytterst sällan så illa som det gjorde för mig. Det är ju faktiskt så att det är helt rätt att komma igång och röra på sig snabbt i de allra flesta fall och inte bli rörelsrädd. Och som andra redan påpekat är sjukgymnaster väl utbildade och kan vara bättre än läkaren inom detta området. Så jag tycker absolut att du ska vända dig till sjukgymnast och få hjälp.

Men om du eller någon någon gång hamnar hos en sjukgymnast / fysioterapeut som säger att ni verkar så svårt skadade att de inte känner sig bekväma med att behandla er utan röntgen, avbryt då behandling/träning och kräv att få träffa en läkare.

 

[Kattennizze]

Åh, min morfar åkte skidor 6 mil med bruten nacke när han gjorde lumpen. Men det är ju inte att rekommendera även om han klarade det.

Nog förstår väl de flesta att nej, förkylning är inget för akuten, men trillar man från 3:e våningen ner i ett cykelställ och man sen inte kan stå upp är man varmt välkommen?

Jag har varit in akut en gång i vuxen ålder, blev inlagd en vecka. Anorektiker med körtelfeber var i dåligt skick.

BARNET har jag varit in med en gång, feber som inte gav sig på 3 dagar trots alvedon, hen var ett år gammal och allmäntillståndet försämrades.
Visade sig vara uvi, urinen gick tillbaka upp i njurarna om jag kommer ihåg rätt. Blev inlagda och ompysslade.

Jag har alltid blivit bra bemött, att jag och BARNET fick vänta 5 timmar var helt ok om än tråkigt, men vi var där och hade något hänt hade vi fått hjälp.
Självklart ska bröstsmärtor och akutakuta ärenden prioriteras.

Om du anade hur många besök som är rena trivialiteter inom vården....vården är alltid öppen, liksom. Ju hårdare och tuffare vårt samhälle blivit desto mer besök inom vården. Sorgligt men sant. Dessutom är det bog så att eftersom psykiatrin har klappat ihop på de flesta ställen, både inom kommuner och landsting så blir ju den vanliga vården lidande av det också, t ex att människor som inte får hjälp med sina psykiska problem blir mångsökare inom t ex primärvård. Det är rent hemskt hur ensamma och isolerade och dåligt mående många människor har det idag. Och det har ju sitt pris.

 

[Hyacinth]

Om du anade hur många besök som är rena trivialiteter inom vården....vården är alltid öppen, liksom. Ju hårdare och tuffare vårt samhälle blivit desto mer besök inom vården. Sorgligt men sant. Dessutom är det bog så att eftersom psykiatrin har klappat ihop på de flesta ställen, både inom kommuner och landsting så blir ju den vanliga vården lidande av det också, t ex att människor som inte får hjälp med sina psykiska problem blir mångsökare inom t ex primärvård. Det är rent hemskt hur ensamma och isolerade och dåligt mående många människor har det idag. Och det har ju sitt pris.

Jag vet, har för många läkare och sjuksystrar i bekantskapskretsen...

 

[Lena Furberg]

Jag fick idag rådet på Vårdcentralen att åka in på akuten på länssjukhuset om jag fick urinvägsinfektion en helg. Akuten för blåskatarr...? undrade jag. -Absolut! sa sköterskan.

Klart man åker in om man blir rejält allmänpåverkad och UVI:n varat länge och kanske börjat söka sig upp mot njurarna. Men annars...? Och ändå hatar jag verkligen att få UVI, för mig är det helt klart i klass med magsjuka, eller värre. Men jag åker inte in på akuten för det, en söndag, jag härdar ut till måndan. (Men DÅ!)

 

[vallhund]

Jag vet, har för många läkare och sjuksystrar i bekantskapskretsen...

När man säger skärp dig snorunge till en astmatisk treåring som hostar i tunnelbanan som visar sig ha mykoplasma i lungorna.

 

[EmmaBovary]

I höstas när jag åkte ambulans till akuten för ett ärende som jag själv inte kände mig helt bekväm med att jag sökt hjälp för, eftersom att det inte var kritiskt även om det var ohållbart, så frågade jag gång på gång ambulanspersonalen om jag var hemsk som sökt hjälp (och det frågade jag såklart 112 också innan). De tyckte inte det, och berättade om hur många det är som ringer ambulans för något så simpelt som en förkylning eller ont i halsen (fast jag föreställer mig att det inte rör sig om simpla sådana, utan överjävliga, men likväl är en förkylning oftast "simpelt"). Jag är dock lite tudelad gällande att många har som standardsvar att det inte är något att belasta vården för överlag, lite beroende på ärende. Tänker att många av oss som inte skulle söka för en förkylning, ändå tar åt sig av kritiken och kanske tänker en gång för mycket innan man söker vård angående något allvarligt.

 

[skerper]

Jag menade på inget sätt att skrämma dig med mina inlägg. Jag ville bara få fram att det ibland kan bli fel när man enbart får träffa sjukgymnast och ingen läkare. Samt att det blir kan bli dyrt att bli frisk när det saknas dokumentation. Nu går det ju ytterst sällan så illa som det gjorde för mig. Det är ju faktiskt så att det är helt rätt att komma igång och röra på sig snabbt i de allra flesta fall och inte bli rörelsrädd. Och som andra redan påpekat är sjukgymnaster väl utbildade och kan vara bättre än läkaren inom detta området. Så jag tycker absolut att du ska vända dig till sjukgymnast och få hjälp.

Men om du eller någon någon gång hamnar hos en sjukgymnast / fysioterapeut som säger att ni verkar så svårt skadade att de inte känner sig bekväma med att behandla er utan röntgen, avbryt då behandling/träning och kräv att få träffa en läkare.

När jag blev dålig i ryggen så sa en naprapat som jag blev tilldelad av sjukförsäkringen att jag var frisk och min kiro som jag gått hos i 20 år sa jag tar inte i dig förrän du träffat en läkare .Då tänkte jag måste gå till någon mer och höra vad dom säger .Gick till en sjukgymnast .Hon gjorde tester på mig och efter totalt 2,5 timmars undersökning du måste träffa en läkare och en mr vore på sin plats och hon hade rätt på vilka nivåer som jag hade mina bråck men hon missade några Men just efter olyckan så är det läkare och dokumentation som gäller !

 

[athena_arabians]

I höstas när jag åkte ambulans till akuten för ett ärende som jag själv inte kände mig helt bekväm med att jag sökt hjälp för, eftersom att det inte var kritiskt även om det var ohållbart, så frågade jag gång på gång ambulanspersonalen om jag var hemsk som sökt hjälp (och det frågade jag såklart 112 också innan). De tyckte inte det, och berättade om hur många det är som ringer ambulans för något så simpelt som en förkylning eller ont i halsen (fast jag föreställer mig att det inte rör sig om simpla sådana, utan överjävliga, men likväl är en förkylning oftast "simpelt"). Jag är dock lite tudelad gällande att många har som standardsvar att det inte är något att belasta vården för överlag, lite beroende på ärende. Tänker att många av oss som inte skulle söka för en förkylning, ändå tar åt sig av kritiken och kanske tänker en gång för mycket innan man söker vård angående något allvarligt.

Jag kände mig skitdum som åkte ambulans och då hade jag ändå varit med om en bilolycka Samtidigt utgår jag ifrån att ambulanspersonalen inte hade tagit med mig om det inte bedömdes som nödvändigt