I min ungdom hade jag en arab som fick skavsår av precis allting.
Idag när jag ser alla typer av fårskinnskydd och neoprenskydd blir jag något avundsjuk.
Under de perioder som var värst (fällningen på våren) fick vi linda in hästen i massor av olika mjuka paddor. Hästens ägare var dessutom syslöjdslärare och sydde egna skydd av stuvbitar. Dessa bitar hade sällan och aldrig samma färg.
Ja, ni kan tänka er själv, ett skydd i en färg för höger skänkel (ja hästen fick skav bara av att benet låg intill), en annan färg på andra sidan. En färg på nackstycket, en annan på nosgrimman (som för övrigt var väldigt lös, att vi inte red utan begriper jag inte idag, men jag ”skyller på” att det var andra tider då. Sen ytterligare en färg på tyglarna (ja, hästen fick skav av tygeln bara den låg mot halsen).
Kort sagt, hästen såg ut som en julgran hela våren…
Tyvärr används inte dessa i grunden utmärkta skydd på rätt sätt idag …