Sv: Ovilja att lära sig?
Jag förstår vad du menar.
Och det är inte bara mellan trav/rid-folk. Det är mellan Islandsvärlden/storabrun-världen, dressyr/hopp, TR-dressyr/AR, Western/engelsk ridning etc etc..
Jag jobbar en del som problemlösare. Jag är också dressyrtränare. Är jag i ett Islandsstall och någon säger att jag är dressyrtränare anses jag direkt vara halvblodsmänniska som är lite väck på olika sätt(innan de känner mig och sett vad jag kan/inte kan). Talar jag eller någon då om att jag förutom halvblod har en Islandskorsning som är 4-gångare så är jag helt accepterad direkt.
Detsamma i travbranchen. Kommer jag till ett travstall så är jag dressyr-pucko om jag säger att jag rider dressyr. Säger jag sen att jag flera år varit i travstall och jobbat heltid hos en av de största travtränarna/kuskarna i Sverige är jag direkt en jättebra människa med vett.
I dressyrvärlden kontra AR drar jag nytta av att jag både tränat TR-dressyr halva livet och tävlat lite bland dressyrryttare. Bland AR får jag dra lite Bent- eller fransos-grejer för att folk ens ska lyssna på vad jag säger och inte dömma ut mig som sparkochdraryttare.
Men människor är såna. Det gäller ju lika mycket om jag som Stockholmare kommer ut som tränare till ett mindre samhälle i norr eller söder. Då kan jag fort dömas ut som spackelbrud från Stockholm. Dessutom har jag knähundar som ibland är med. De går ju inte att jaga med och kan inte beskydda. Och de kläder jag skulle haft i Stockholm på en träning kanske får vara kvar hemma ibland beroende på var man ska och i vilken typ av jobb. Jag har inte tyska, blanka dressyrstövlar och dito ridbyxor etc i nytvättad och nytt skick om jag ska till en liten by(spec inte i hanteringsjobb, då är ju inte stövlarna praktiska). Då klär jag mig hellre i lite mer slitna kläder. Annars kan man anses "tro att man är mer än man är". Då får man jobba så mycket hårdare för att bevisa sin kompetens för vissa.
Människor har fördomar. De gillar att gruppera sig. Och det som avviker och är annorlunda är skrämmande.
Iom att jag har haft en fot i varje läger under många år så brukar jag kunna nästla mig in och så ett frö av eftertanke i olika grupper. Man får vara lite smart för att kunna påverka gamla envisa gubbar som tjej i 30-årsåldern.
Jag försöker få de jag ska jobba med att se mig som "en av dem" med lite annat extra utöver det. De ska känna att jag är med dem. Inte emot. Men att jag kan toppa deras grej och tillföra lite extra.
Till slut kanske man gjort om en jäkla massa. Men man får fasa in förändringarna gradvis och inte börja med att "du har fel om allt!". Då backar folk.