Asa_S
Trådstartare
Sitter här och känner mig helt villrådig. Är hemma pga sjukdom och var ner till dagmamman med vantar som glömts hemma. Och då visar det sig att dagmamman tagit med sig min yngsta (1,5 år) till sin mamma på granngården 100m bort för att göra henne iordning för dagvård (hon är dement) och lämnat de andra 2 (5 resp 3,5 år) ensamma hemma tillsammans med sin 6-åriga dotter framför videon. De satt helt lugnt och stilla och tittade på Saltkråkan och jag trodde inte det var sant. Blev helt villrådig och hade först tänkt stanna kvar pga tillsynen men ville inte träffa dagmamman i det tillstånd jag befann mig i, så jag frågade helt enkelt om det gick bra att de satt själva framför videon och då de svarade jakande åkte jag hem och ringde hennes chef istället.
Vet att det var problem med hennes mamma tidigare, men trodde detta var överståndet när hon fått hemtjänst. Vill absolut inte prata mer med dagmamman då vi hade ett hemskt samtal strax före jul (det har varit andra saker tidigare också, men som verkar ha lugnat ner sig). Tror att det inte är helt orealistiskt av mig att misstänka att hon kommer att gå på mig nu när hon får samtal av sin chef (eller rättare sagt hans vikarie) och vet inte om jag orkar mer. Hon har en förmåga att vända allting så att det är föräldrarna som inbillar sig saker, kräver för mycket av barnen etc när det gäller andra saker, så jag tror knappast hon klarar av att ta det här på rätt sätt.
Enligt uppgifter från annan mamma händer detta på torsdagar och måndagar och hennes dotter berättade glatt att mormor åker på dagvård dessa dagar och att mamma var där för att hjälpa henne iväg. Jag har ingen aning om hur lång tid detta tar eller någonting.
Men inte är väl detta någon överreaktion från min sida? För mig är det helt oacceptabelt att någon som har ansvar för mina barn lämnar dem utan tillsyn. Jag vet att de klarar av att vara ensamma kortare stunder, men jag vet också hur fort det går när de ledsnar och börjar göra andra saker trots att de vet att de inte får. För att inte tala om hur fort olyckor händer.
Känner mig helt förvirrad, även om jag haft mina dubier om hennes omdöme har jag accepterat att man är olika både som människa och som förälder, men detta trodde jag faktiskt inte ens kunde inträffa. Hur skulle ni reagera? Hur går er barnomsorg till?
Vet att det var problem med hennes mamma tidigare, men trodde detta var överståndet när hon fått hemtjänst. Vill absolut inte prata mer med dagmamman då vi hade ett hemskt samtal strax före jul (det har varit andra saker tidigare också, men som verkar ha lugnat ner sig). Tror att det inte är helt orealistiskt av mig att misstänka att hon kommer att gå på mig nu när hon får samtal av sin chef (eller rättare sagt hans vikarie) och vet inte om jag orkar mer. Hon har en förmåga att vända allting så att det är föräldrarna som inbillar sig saker, kräver för mycket av barnen etc när det gäller andra saker, så jag tror knappast hon klarar av att ta det här på rätt sätt.
Enligt uppgifter från annan mamma händer detta på torsdagar och måndagar och hennes dotter berättade glatt att mormor åker på dagvård dessa dagar och att mamma var där för att hjälpa henne iväg. Jag har ingen aning om hur lång tid detta tar eller någonting.
Men inte är väl detta någon överreaktion från min sida? För mig är det helt oacceptabelt att någon som har ansvar för mina barn lämnar dem utan tillsyn. Jag vet att de klarar av att vara ensamma kortare stunder, men jag vet också hur fort det går när de ledsnar och börjar göra andra saker trots att de vet att de inte får. För att inte tala om hur fort olyckor händer.
Känner mig helt förvirrad, även om jag haft mina dubier om hennes omdöme har jag accepterat att man är olika både som människa och som förälder, men detta trodde jag faktiskt inte ens kunde inträffa. Hur skulle ni reagera? Hur går er barnomsorg till?
