Övernaturlig trötthet!

[Eurydome]

Trötthetssyndrom är vanligt, för att få kronisk trötthetssyndrom måste man haft det konstant i många många år, och då blir man aldrig bättre. Många med trötthetssyndrom kan efter en tid jobba heltid, så det är inte alls konstigt.
Och många kan jobba heltid även med myalgi då det är en medicinsk term för smärta i muskler, det är beroende på vad för typ av jobb man har, problem och hur man kan hantera smärtan med mediciner och träning.

Så att du hade trötthetssyndrom och Myalgi för längesen behöver inte betyda någonting. Däremot kan man lätt får trötthetssyndrom igen om man inte är försiktig, och beroende på vad Myalgi beror på kan problemet bli värre med tiden och man kan behöva äta någon form av smärtstillande medicin och rehab för att underlätta sin vardag.

Tycker också du ska läsas på om fibromyalgi, folk med kronisk smärta kan utveckla fibromyalgi om man har otur.

Jo, många med ME/CFS blir bättre.

 

[ameo]

Lyckades få tag på journaler ifrån 2008. Då blev jag diagnostiserad med kronisk trötthetssyndrom, som idag heter ME/CFS (tror jag), och Myalgi. Jag minns inte så mycket av det besöket mer än att jag kallade allt för ”hittepå-diagnoser”. Nu i efterhand kanske jag borde tagit det på större allvar.

Men de som får den diagnosen idag tycks inte vara människor som jobbar heltid? Det gör jag sen många år tillbaka.

Din trådstart fick mig direkt att associera till ME/CFS och du har ju bevisligen redan fått den diagnosen en gång. Forskningen runt detta har kommit en bra bit på väg under de 12 år som gått sen du fick diagnosen. Mitt råd till dig är att läsa på mer om var den står nu. Och därifrån kolla upp om det finns någon mer hjälp du kan få.

(jag är själv under utredning, eller egentligen typ färdigutredd och kommer nog få den diagnosen också, utöver några andra diagnoser...)

Det finns olika grader av ME, allt från heltidsarbetande (med eller utan anpassning) till i princip helt sängliggande.

På Facebook finns några grupper runt diagnosen. Där finns en hel del kunskap, men min uppfattning är att det mest är de hårdast drabbade som skriver där, så bilden som målas upp blir i många fall lite värre än det nog är i verkligheten.

 

[Svarta Sara]

Har tagit prov för sköldkörteln nyligt, och den såg jättebra ut... vet inte exakt vilka prover som togs, ska gå tillbaka och kika!

TSH och T4 var taget!

Fick du själva provsvaren med referensvärden? läkarnas jättebra är inte alltid jättebra

 

[Svarta Sara]

Hypotyreos är dock konstant och inget man har periodvis, så nej det låter inte alls som att det kan vara hypotyreos.

Mitt har definitivt gått i skov , det hänger ihop med så mycket annat så det är inte jättekonstigt

 

[pepp]

Fick du själva provsvaren med referensvärden? läkarnas jättebra är inte alltid jättebra

Referensvärden var med

 

[hastflicka]

Om jag har bra referensvarden pa allt tre proven, det ar definitivt innom det normala aven pa T3 ... orkar jag absolut ingenting. Nar jag far meds att hoja T3 till over mitten pa det "normala" mar jag plotsligt sa mycket battre. Skoldkortel sjukdommar staller till en hel massa i kroppen som inte alltid stammer med provsvar.

 

[Rosett]

Referensvärden var med

Referensvärdena är inte heller alltid bra.
När man behandlas för hypotyreos ska TSH ligga runt 1. Referensvärdena för obehandlade+behandlade brukar gå upp till ca 4,6. Så även om provet är inom referens kanske det inte är bra för individen.
Jag blev insatt på levaxin av en vikarierande läkare pga symtomen, inte pga provsvaren.

 

[TinyWiny]

Trötthetssyndrom är vanligt, för att få kronisk trötthetssyndrom måste man haft det konstant i många många år, och då blir man aldrig bättre. Många med trötthetssyndrom kan efter en tid jobba heltid, så det är inte alls konstigt.
Och många kan jobba heltid även med myalgi då det är en medicinsk term för smärta i muskler, det är beroende på vad för typ av jobb man har, problem och hur man kan hantera smärtan med mediciner och träning.

Så att du hade trötthetssyndrom och Myalgi för längesen behöver inte betyda någonting. Däremot kan man lätt får trötthetssyndrom igen om man inte är försiktig, och beroende på vad Myalgi beror på kan problemet bli värre med tiden och man kan behöva äta någon form av smärtstillande medicin och rehab för att underlätta sin vardag.

Tycker också du ska läsas på om fibromyalgi, folk med kronisk smärta kan utveckla fibromyalgi om man har otur.

Nej man behöver inte alls ha haft trötthet i flera år för att diagnostiseras med ME, det är sex månader som gäller https://www.1177.se/Vastra-Gotaland...rver/langvarig-trotthet-och-narkolepsi/mecfs/ och jo, man kan bli bättre. Med rätt träning på rätt nivå för en själv, med hjälp om det behövs att hitta det man själv klarar utan att bli sämre, hjälpmedel om det behövs, strikta rutiner, bra sömn och läkemedel i endel fall kan ens livskvalité bli bättre och man kan må bättre. Jag gick ifrån att vara helt sängliggande 22 timmar/dygn (inte helt enkelt då jag var ensamstående med två små barn utan någon pappa som brydde sig om dem) till 75% arbete. Sedan skadade jag mig tyvärr allvarligt och det drog ner mig än mer såklart. Jag satt i rullstol i sju år och min kropp gav upp mer och mer och jag var döende. Jag hade max tre timmars vakentid/dag och orkade sällan säga mer än ja eller nej. Numera kan jag vara vaken i 10-12 timmar om jag enbart är hemma, åker jag iväg eller träffar folk klarar jag inte särskilt lång tid men det kommer, jag kan gå och snittar på 20000 steg/dag och, jag kan prata igen. Så man kan absolut bli bättre men det kräver enormt mycket av en, mycket anpassningar, ett jävlaranamma från en själv, att man lyssnar på sin kropp och har en väldig tur.

 

[Aliide]

Din trådstart fick mig direkt att associera till ME/CFS och du har ju bevisligen redan fått den diagnosen en gång. Forskningen runt detta har kommit en bra bit på väg under de 12 år som gått sen du fick diagnosen. Mitt råd till dig är att läsa på mer om var den står nu. Och därifrån kolla upp om det finns någon mer hjälp du kan få.

(jag är själv under utredning, eller egentligen typ färdigutredd och kommer nog få den diagnosen också, utöver några andra diagnoser...)

Det finns olika grader av ME, allt från heltidsarbetande (med eller utan anpassning) till i princip helt sängliggande.

På Facebook finns några grupper runt diagnosen. Där finns en hel del kunskap, men min uppfattning är att det mest är de hårdast drabbade som skriver där, så bilden som målas upp blir i många fall lite värre än det nog är i verkligheten.

Tack!

Tyvärr tog jag inte den diagnosen seriöst för 12 år sedan. Det var lite ”hittepå” trots att jag var hos Gottfriesmottagningen. Idag är jag mer öppen och beläst kring olika sjukdomar, men har aldrig riktigt förstått att det även kanske kan drabba mig själv? Jag ser mig själv inte som sjuk. Tvärtom så har ett självhat vuxit fram. Jag är dålig som inte orkar jobba mer (trots 400h övertid förra året), jag är en värdelös sambo som inte orkar basala saker som att duscha i perioder, jag är dålig som är klen att jag inte ens kan träna. Jag har alltid mätt mitt egna värde i mina prestationer. Den kombinationen med att faktiskt bli totalt slut är kanske inte så lyckad.

Nu har jag varit mer eller mindre sängliggande en månad. Jag känner mig ändå inte ”piggare”, trots all vila. Jag vet ju att jag får sådana här episoder, men på något vis så klandrar jag mig själv och rymmer ifrån symtomen genom att försöka jobba ännu mer. En ond spiral helt klart! Ligger jag inne ett par timmar på eftermiddagen under sommaren så ser jag mig själv som totalt värdelös. ”Alla andra orkar ju jobba, träna, städa, fika, duscha...”

Jag tror du har helt rätt i att man nästan alltid läser om de värst drabbade kring ME/CFS. Därför har jag aldrig kunnat se mig själv som en potentiellt drabbad person. Jag jobbar faktiskt, mer än heltid till och med. Men varenda dag i typ 15 år är mer eller mindre en kamp. Hela tiden. Inte bara tröttheten, utan en värk. Känns som om att jag ska få influensa, nästan årets alla dagar. Kläderna gör ont, bh-n trycker, strumporna trycker, bältet i bilen trycker osv osv.

Tusen tack för din förståelse och lycka till med din utredning!

 

[ameo]

Tack!

Tyvärr tog jag inte den diagnosen seriöst för 12 år sedan. Det var lite ”hittepå” trots att jag var hos Gottfriesmottagningen. Idag är jag mer öppen och beläst kring olika sjukdomar, men har aldrig riktigt förstått att det även kanske kan drabba mig själv? Jag ser mig själv inte som sjuk. Tvärtom så har ett självhat vuxit fram. Jag är dålig som inte orkar jobba mer (trots 400h övertid förra året), jag är en värdelös sambo som inte orkar basala saker som att duscha i perioder, jag är dålig som är klen att jag inte ens kan träna. Jag har alltid mätt mitt egna värde i mina prestationer. Den kombinationen med att faktiskt bli totalt slut är kanske inte så lyckad.

Nu har jag varit mer eller mindre sängliggande en månad. Jag känner mig ändå inte ”piggare”, trots all vila. Jag vet ju att jag får sådana här episoder, men på något vis så klandrar jag mig själv och rymmer ifrån symtomen genom att försöka jobba ännu mer. En ond spiral helt klart! Ligger jag inne ett par timmar på eftermiddagen under sommaren så ser jag mig själv som totalt värdelös. ”Alla andra orkar ju jobba, träna, städa, fika, duscha...”

Jag tror du har helt rätt i att man nästan alltid läser om de värst drabbade kring ME/CFS. Därför har jag aldrig kunnat se mig själv som en potentiellt drabbad person. Jag jobbar faktiskt, mer än heltid till och med. Men varenda dag i typ 15 år är mer eller mindre en kamp. Hela tiden. Inte bara tröttheten, utan en värk. Känns som om att jag ska få influensa, nästan årets alla dagar. Kläderna gör ont, bh-n trycker, strumporna trycker, bältet i bilen trycker osv osv.

Tusen tack för din förståelse och lycka till med din utredning!

Din beskrivning av hur du mår är som ett skolboksexempel av dagens ME-beskrivning.
Det är alltid svårt att acceptera när ens arbetsförmåga och ork till övriga livet minskar. Acceptansen är den svåraste biten, men ack så viktig, för det är först när du inser att du måste förändra ditt dagliga liv, både på jobb och i privatlivet, som du kan hitta vägar till att må så bra som möjligt.
Vissa får lite hjälp av B12-injektioner, andra tycker att LDN ger lite energitillskott. Men det viktigaste är att lära sig att använda den energinivå man har på rätt sätt. Ibland kan man göra nåt kul som tömmer energiförrådet. Då får man planera in en period (dagar eller veckor) efter det för återhämtning.

Gottfries finns inte kvar längre, åtminstone inte i sin tidigare form. De enda specialiserade klinikerna idag är Bragée och Stora Sköndal, båda i Stockholmstrakten.

 

[Aliide]

Har du titta på dina provsvar? Och jämfört med referenstalen?

Har fått tillbaka alla provsvar och allt ser strålande ut. Ligger något lågt på D-vitamin men det förklarar ändå inte den här tröttheten och värken

 

[Aliide]

Din beskrivning av hur du mår är som ett skolboksexempel av dagens ME-beskrivning.
Det är alltid svårt att acceptera när ens arbetsförmåga och ork till övriga livet minskar. Acceptansen är den svåraste biten, men ack så viktig, för det är först när du inser att du måste förändra ditt dagliga liv, både på jobb och i privatlivet, som du kan hitta vägar till att må så bra som möjligt.
Vissa får lite hjälp av B12-injektioner, andra tycker att LDN ger lite energitillskott. Men det viktigaste är att lära sig att använda den energinivå man har på rätt sätt. Ibland kan man göra nåt kul som tömmer energiförrådet. Då får man planera in en period (dagar eller veckor) efter det för återhämtning.

Gottfries finns inte kvar längre, åtminstone inte i sin tidigare form. De enda specialiserade klinikerna idag är Bragée och Stora Sköndal, båda i Stockholmstrakten.

Saken är väl också att jag under inga omständigheter vill bli sjukskriven igen. Jag hamnade i psykiatrins hjul och var långtidssjukskriven alldeles för länge för drygt 15 år sen. Livrädd för att bli sjukskriven en längre tid för att få någon form av återhämtning och kanske få verktyg på hur jag ska strukturera upp livet.

Jag vet inte ens hur jag ska lösa kommande vända med jobb. Går på igen på fredag och går av onsdag morgon. I normala fall hade jag varit rastlös och haft enormt med energi då jag varit hemma så länge. Nu får jag lite mer panik över att jag är så galet trött och får ont på helt konstiga ställen...

 

[Luff]

Saken är väl också att jag under inga omständigheter vill bli sjukskriven igen. Jag hamnade i psykiatrins hjul och var långtidssjukskriven alldeles för länge för drygt 15 år sen. Livrädd för att bli sjukskriven en längre tid för att få någon form av återhämtning och kanske få verktyg på hur jag ska strukturera upp livet.

Jag vet inte ens hur jag ska lösa kommande vända med jobb. Går på igen på fredag och går av onsdag morgon. I normala fall hade jag varit rastlös och haft enormt med energi då jag varit hemma så länge. Nu får jag lite mer panik över att jag är så galet trött och får ont på helt konstiga ställen...

Börja med att käka magnesiumtillskott. Somliga funkar det för.

 

[Badger]

Har fått tillbaka alla provsvar och allt ser strålande ut. Ligger något lågt på D-vitamin men det förklarar ändå inte den här tröttheten och värken

Jo men 400 timmar övertid förra året och att du jobbar mer än övertid nu kanske ger att du behöver återhämta dig lite. Det kan ju helt enkelt vara naturlig trötthet för att du jobbat mycket (det behöver ju inte vara så men).

Alla andra orkar ju inte alls städa, fika, duscha, träna. Tex brukar de som tränar mycket behöva kompensera med mer sömn osv.

Vår erfarenhet tex av att bli ledig när man hade småbarn o sov lite var ju att man sjönk ihop totalt i ett par veckor på semester innan man började titta upp över kanten igen.

Men btw de kollade alltså även depåjärn, serumjärn, inte bara blodvärde järn? För de vill gärna ta blodvärdet och det kan vara ok även vid brist i depåerna.

Fast alltså, det låter som att du har rätt att få vara trött bara för att du gjort mycket.

Går det att försöka låta bli att jobba mer än heltid?

 

[Aliide]

Jo men 400 timmar övertid förra året och att du jobbar mer än övertid nu kanske ger att du behöver återhämta dig lite. Det kan ju helt enkelt vara naturlig trötthet för att du jobbat mycket (det behöver ju inte vara så men).

Alla andra orkar ju inte alls städa, fika, duscha, träna. Tex brukar de som tränar mycket behöva kompensera med mer sömn osv.

Vår erfarenhet tex av att bli ledig när man hade småbarn o sov lite var ju att man sjönk ihop totalt i ett par veckor på semester innan man började titta upp över kanten igen.

Men btw de kollade alltså även depåjärn, serumjärn, inte bara blodvärde järn? För de vill gärna ta blodvärdet och det kan vara ok även vid brist i depåerna.

Fast alltså, det låter som att du har rätt att få vara trött bara för att du gjort mycket.

Går det att försöka låta bli att jobba mer än heltid?

Förstår hur du tänker. Jag har absolut jobbat alldeles för mycket! Men den här tröttheten är mer fysisk, jag orkar inte ens duscha håret. Det värker på olika ställen, såpass att jag äter Alvedon och diklofenac 4-6 gånger om dagen. Ibland blir huden helt brännhet på vissa delar av kroppen. Det känns lite som om att hela kroppen har en inflammation?

Alla järnvärden inkl depåer såg strålande ut.

Hade läkarsamtal igår, med en urusel läkare på VC. Han frågade om jag snarkade... jag svarade nej. Han tyckte jag skulle kontakta företagshälsovården? Vad nu dom har med det här att göra, det begriper jag inte

 

[ameo]

Saken är väl också att jag under inga omständigheter vill bli sjukskriven igen. Jag hamnade i psykiatrins hjul och var långtidssjukskriven alldeles för länge för drygt 15 år sen. Livrädd för att bli sjukskriven en längre tid för att få någon form av återhämtning och kanske få verktyg på hur jag ska strukturera upp livet.

Jag vet inte ens hur jag ska lösa kommande vända med jobb. Går på igen på fredag och går av onsdag morgon. I normala fall hade jag varit rastlös och haft enormt med energi då jag varit hemma så länge. Nu får jag lite mer panik över att jag är så galet trött och får ont på helt konstiga ställen...

Alltså, jag tycker att du resonerar helt bakvänt här.
Du har en diagnos som gör en hel del människor totalt sängliggande. Och du vägrar acceptera den och kör på i full fart framåt ändå, i någon form av förhoppning om att det ska gå bra om du ignorerar dina besvär.
Nu tänker jag vara hård och obekväm mot dig, men du MÅSTE ta det lugnt om du inte ska krascha ännu värre! Din kropp orkar inte mer!
Det finns INGET med ditt jobb som är så viktigt att du inte kan vara därifrån. Faktum är att ju mer du kör på med jobbet nu, desto större blir chansen att du inte kommer kunna jobba alls!
Ta. Det. Lugnt. NU!

 

[Liten]

Han tyckte jag skulle kontakta företagshälsovården? Vad nu dom har med det här att göra, det begriper jag inte

Din arbetssituation påverkar ju din hälsa negativt.

 

[EmmaBovary]

Förstår hur du tänker. Jag har absolut jobbat alldeles för mycket! Men den här tröttheten är mer fysisk, jag orkar inte ens duscha håret. Det värker på olika ställen, såpass att jag äter Alvedon och diklofenac 4-6 gånger om dagen. Ibland blir huden helt brännhet på vissa delar av kroppen. Det känns lite som om att hela kroppen har en inflammation?

Alla järnvärden inkl depåer såg strålande ut.

Hade läkarsamtal igår, med en urusel läkare på VC. Han frågade om jag snarkade... jag svarade nej. Han tyckte jag skulle kontakta företagshälsovården? Vad nu dom har med det här att göra, det begriper jag inte

Det låter väl kanske i led med diagnosen som sattes på dig för några år sedan? Men oavsett så framstår det som att du står i viloskuld till kroppen, och som att den behöver mer återhämtning än du ger den. Och såklart kan trötthet bli fysisk på det sättet, själv har jag MS och lider av hjärntrötthet till följd av den diagnosen. Det är väl ett dåligt exempel eftersom att vissa funktioner är lite sabbade av skov, men det är iaf så för många att man känner av dem mer vid trötthet. Och att tröttheten inte är likställd med att vara sömning/orkeslös utan mer att kroppen och kognitiva funktioner stänger ner till följd av den när det är extra påtagligt.

 

[Modest]

Förstår hur du tänker. Jag har absolut jobbat alldeles för mycket! Men den här tröttheten är mer fysisk, jag orkar inte ens duscha håret. Det värker på olika ställen, såpass att jag äter Alvedon och diklofenac 4-6 gånger om dagen. Ibland blir huden helt brännhet på vissa delar av kroppen. Det känns lite som om att hela kroppen har en inflammation?

Alla järnvärden inkl depåer såg strålande ut.

Hade läkarsamtal igår, med en urusel läkare på VC. Han frågade om jag snarkade... jag svarade nej. Han tyckte jag skulle kontakta företagshälsovården? Vad nu dom har med det här att göra, det begriper jag inte

Det verkar ju helt adekvat med företagshälsovård om du jobbar så mkt övertid och blir sjuk. Att påbörja ngn ME-utredning så länge man arbetar på det viset är ju helt uppåt väggarna. Du behöver VILA låter det som.

 

[ameo]

Det verkar ju helt adekvat med företagshälsovård om du jobbar så mkt övertid och blir sjuk. Att påbörja ngn ME-utredning så länge man arbetar på det viset är ju helt uppåt väggarna. Du behöver VILA låter det som.

hon behöver ju inte ens påbörja en ME-utredning eftersom hon redan har fått diagnosen, för flera år sedan... Det ts måste göra är att acceptera sin diagnos och anpassa livet efter den. Urtråkigt, men tyvärr den enda vägen.