Överanalysering och ångest

Hände en grej på jobbet idag.

Min handledare eller vad man nu ska säga sa till mig att vi skulle bära ner saker. Okej säger jag. Städar, fyller på vatten i termosen, går upp med den. Går sen ner tillbaka igen och pratar lite med en annan anställd. Då kommer hon ner med påsarna själv och säger till mig att du bar inte ner dom, så jag tar ner dom själv. Okej säger jag och går upp.

Uppe får jag en tillsägelse om att jag borde veta att de ska ta ner det som ska slängas med tanke på att jag varit där ett tag. Jo du har säkert rätt men jag förstod inte att det var just det du menade försökte jag förklara. Blev väldigt ställd och lite ledsen.

Har haft sån ångest nu hela dagen och är elak mot mig själv som inte förstod vad hon menade. Att jag borde veta vid det här laget och inte vara så otroligt glömsk. En sån liten sak ska inte behöva slå ned mig så hårt. Sov så otroligt dåligt i natt och har även haft extrema mensmärtor så var väldigt disträ

Är inte så jätte taggad att jobba i morgon men vill inte att den här lilla skitgrejen ska få förstöra allt. Trodde verkligen inte jag skulle ta nåt så fjuttigt så hårt. Hatar verkligen att göra fel. Även fast det är mänskligt så vill jag alltid göra allt rätt.

 

[kamomillo]

De där var inte att göra fel, det var ett enkelt missförstånd!
Försök släppa det, och va lite snäll mot dej själv.
DU ÄR BRA!

*Jenny *

 

[animalasia]

Hände en grej på jobbet idag.

Min handledare eller vad man nu ska säga sa till mig att vi skulle bära ner saker. Okej säger jag. Städar, fyller på vatten i termosen, går upp med den. Går sen ner tillbaka igen och pratar lite med en annan anställd. Då kommer hon ner med påsarna själv och säger till mig att du bar inte ner dom, så jag tar ner dom själv. Okej säger jag och går upp.

Uppe får jag en tillsägelse om att jag borde veta att de ska ta ner det som ska slängas med tanke på att jag varit där ett tag. Jo du har säkert rätt men jag förstod inte att det var just det du menade försökte jag förklara. Blev väldigt ställd och lite ledsen.

Har haft sån ångest nu hela dagen och är elak mot mig själv som inte förstod vad hon menade. Att jag borde veta vid det här laget och inte vara så otroligt glömsk. En sån liten sak ska inte behöva slå ned mig så hårt. Sov så otroligt dåligt i natt och har även haft extrema mensmärtor så var väldigt disträ

Är inte så jätte taggad att jobba i morgon men vill inte att den här lilla skitgrejen ska få förstöra allt. Trodde verkligen inte jag skulle ta nåt så fjuttigt så hårt. Hatar verkligen att göra fel. Även fast det är mänskligt så vill jag alltid göra allt rätt.

Att träna sig på att hantera och ta kritik på ett konstruktivt sätt, är svårt. Det var inte du som person som fick kritik utan det var ditt sätt att agera i situationen. Ta till dig av kritiken men släpp det sedan, det tar bara massa energi att älta och leder inte till något bra. Var snäll mot dig själv

 

[et_flickan]

Att träna sig på att hantera och ta kritik på ett konstruktivt sätt, är svårt. Det var inte du som person som fick kritik utan det var ditt sätt att agera i situationen. Ta till dig av kritiken men släpp det sedan, det tar bara massa energi att älta och leder inte till något bra. Var snäll mot dig själv

Jag förstår självklart att det inte var jag som fick kritik. Min handledare var väldigt noga med att säga just det efteråt.

Det är bara mina gamla hjärnspöken som försöker ställa till det för mig. Jag jobbar emot dom så mycket jag kan.

 

[et_flickan]

Nu är det verkligen krig inombords. Inte pga av den här händelsen egentligen utan mest pga att jag inte vet hur nästa månad ser ut.

Jag går i ett program genom arbetsförmedlingen. Det programmet tar slut den 19/1 så på måndag nästa vecka ska vi ha telefonmöte. Hoppas så klart att jag kan få ett nytt beslut och få fortsätta arbetsträna.

Men i alla fall så är min hjärna otroligt upprörd över detta. Miljoner tankar far runt och jag får inte tag på en enda av dom. De gamla tankarna på att jag aldrig kommer klara av att jobba, att jag är värdelös och inte klarar något vill ta över och jag är bara så så trött. Ångesten riktigt äter upp inifrån. Helst vill jag bara stänga in mig och inte gå ut.

December var dessutom riktigt jobbig, jag funderar på om det är det som börjar komma ikapp. Julen var kaos.

Trots att jag mår skit vill jag verkligen gå till min arbetsträning i morgon. Är det fel av mig att gå dit, förklara läget och blir det för mycket så går jag hem? Då har jag i alla fall försökt och kommit ut.

Intog min första mirtazapin på många veckor i kväll. Måste få sova i natt utan avbrott känner jag annars blir jag nog knäpp. Och kanske kan den stänga av hjärnan lite.

 

[Daff]

Nu är det verkligen krig inombords. Inte pga av den här händelsen egentligen utan mest pga att jag inte vet hur nästa månad ser ut.

Jag går i ett program genom arbetsförmedlingen. Det programmet tar slut den 19/1 så på måndag nästa vecka ska vi ha telefonmöte. Hoppas så klart att jag kan få ett nytt beslut och få fortsätta arbetsträna.

Men i alla fall så är min hjärna otroligt upprörd över detta. Miljoner tankar far runt och jag får inte tag på en enda av dom. De gamla tankarna på att jag aldrig kommer klara av att jobba, att jag är värdelös och inte klarar något vill ta över och jag är bara så så trött. Ångesten riktigt äter upp inifrån. Helst vill jag bara stänga in mig och inte gå ut.

December var dessutom riktigt jobbig, jag funderar på om det är det som börjar komma ikapp. Julen var kaos.

Trots att jag mår skit vill jag verkligen gå till min arbetsträning i morgon. Är det fel av mig att gå dit, förklara läget och blir det för mycket så går jag hem? Då har jag i alla fall försökt och kommit ut.

Intog min första mirtazapin på många veckor i kväll. Måste få sova i natt utan avbrott känner jag annars blir jag nog knäpp. Och kanske kan den stänga av hjärnan lite.

Tycker det låter klokt att gå dit i morgon och försöka jobba, för mig skulle det annars bara bli större och kännas ännu jobbigare att gå tillbaka till jobbet.

Det kanske inte är så konstigt att du tog det så hårt när du (antar jag) redan är stressad innombords över hur det kommer bli med arbetsträningen framöver och dessutom har haft en jobbig jul.

Kan du tänka typ ”jaja nu vet jag att jag överreagerar och att jag borde kunna släppa det här men med tanke på allt som händer runtomkring är det inte konstigt att jag inte klarar av att släppa det. Just nu finns det inte ork till det men det betyder inte att jag är löjlig eller överkänslig, bara lite för trött”

 

[et_flickan]

Tycker det låter klokt att gå dit i morgon och försöka jobba, för mig skulle det annars bara bli större och kännas ännu jobbigare att gå tillbaka till jobbet.

Det kanske inte är så konstigt att du tog det så hårt när du (antar jag) redan är stressad innombords över hur det kommer bli med arbetsträningen framöver och dessutom har haft en jobbig jul.

Kan du tänka typ ”jaja nu vet jag att jag överreagerar och att jag borde kunna släppa det här men med tanke på allt som händer runtomkring är det inte konstigt att jag inte klarar av att släppa det. Just nu finns det inte ork till det men det betyder inte att jag är löjlig eller överkänslig, bara lite för trött”

Jag vet med mig själv att om jag undviker saker på grund av att det är jobbigt blir det ännu jobbigare sen. Lika bra att ta tjuren vid hornen och bara göra det ändå. Det här är ju inte något jag kunnat göra förut dock.

Jag gick till jobbet. Talade om hur jag mådde. Blev förståd och vi pratade igenom det så allt blev bra till slut och känns bra att vi ändå kan ha en öppen dialog. Sen kom min jobbcoach så fick prata igenom det en gång till. Idag har jag ingen ångest och mår bra mycket bättre än igår. Jag ältar saker till förbannelse och det mår jag verkligen inte bra av.