Ouppfostrade hästskrällen.

[axel]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Jag har en röd fuxmärr som dessutom har en massa vita tecken o som är gudasnäll.
Den är 184 hög.

Däremot har den fobier som andra människor eller hästar för den delen inte kan förstå. Ju mer andra hästar tittar på den desto mer hysterisk blir den.
möter vi hästar utan ryttare så tar det minst 5 min. innan den varvat ner.

Lite bättre har det dock blivit med åren, men skimlar går aldrig.
På tävling är den dock lugn.

 

[mackan]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Jag måste säga att det där var den mest kreativa förklaringen jag ngnsin sett tror jag. Har aldrig ngnsin hört att det skulle finnas belägg för det? Dessutom så hoppas jag innerligt att kvinnliga hästhållare normalt inte har för vana att springa omkring runt hästarna och skrika/oja sig med höjda pipiga röster?

skämt åsido: var väl ett par nummer sen i Ridsport då de publicerade en artikel där de studerat hur hästar reagerade och bäst lärde sig under och inför människor. Där konstaterades att ju mindre folk ö.h.t snackade, desto bättre förstod hästen, eftersom de är bättre på att läsa kroppsspråk från oss, än att lyssna/tolka våra ljud. Människan som pratade/lät mycket, tenderade att resultera i att hästen hade svårare att fokusera på vårt kroppsspråk, våra ljud blev "brus" som distraherade i det avläsandet av kropps språket.

 

[lulski]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

*kl*

Personligen tycker jag att inte man ska uppfostra andra hästar om inte ägaren uttryckligen bett om det. Visst, hästen ska gå att hantera och inte orsaka skada på folk och fä men i övrig så låter jag andras hästars olater vara som de är.

I ett stall där jag stod och alla inackorderade delade på hanteringen blev helt plötsligt min häst huvudskygg. Framför allt när man skulle leda henne började hon rycka med huvudet som om hon bara väntade på en smäll. Kan tillägga att hästen aldrig, vad jag vet, dragit iväg eller sprungit över någon när man lett henne. Men jag har mina aningarom vem som var orsaken till problemet. Det har som tur var försvunnit nu när jag inte står kvar där längre.

 

[ZaNdRoRiA]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Det kom en ny häst till stallet jag stod förr, ett sto som sprang över dig både nu o då, försökte tränga sig förbi i boxöppningen när man skulle in o ja.. Farlig rent ut sagt! Vi gjorde klart för ägaren att skulle vi hantera henne var det på våra villkor, jag som höggravid tog inga risker heller! Då ägaren också ville bli av med denna olat så fick vi göra som vi ville. Vilket var att dra kedjan över nosryggen. Efter ett tag var det inga problem o vi kunde ta bort kedjan. Min poäng är att har man häst inackorderad som utgör fara för de som hanterar den, då får man ta att de uppfostrar den med. Annars kan ägaren ta ALLT ansvar och sköta all hantering själv, in-utsläpp mm..

O med uppfostran menar jag självklart inte att man ska skada eller slå hästen, så den får men av det!

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Jag har en röd fuxmärr som dessutom har en massa vita tecken o som är gudasnäll.
Den är 184 hög.

Där har du felet, hade den varit några storlekar mindre och gärna nån ponnyras så hade det stämt på pricken med rödfuxmärr med "attityd".

*ja det heter attityd och inte lynnesfel*

 

[westernsuzie]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Nja män har faktiskt en stor fördel framför kvinnor när det gäller hantering av hästar. Den stora skillnaden är mäns och kvinnors röstläge.
Ett sto hummar till sitt föl med en låg frekvens medans en häst skriker på en hög frekvens när den är rädd eller förtvivlad. När då kvinnan kommer och pratar i högt tonläge så kastar hästen upp huvudet spanar mot fjärrran och säge "hjälp var är monstret" en man har naturligt en lägre röst och hamnar då närmare ett hummande sto.

Hahaha!
Eller så låter man bli att snacka så jäkla mycket

KL. Det här med att "alla" gurus är män (vilket dessutom inte stämmer som någon redan konstaterade) tror inte jag heller beror på att män generellt är bättre på att hantera hästar än kvinnor. Många världsberömda kockar är t.ex. män. Betyder det automatiskt att män i allmänhet är bättre på att laga mat än kvinnor? Man kan ju ta hur många sådana exempel som helst. Det beror nog snarare på att män i många fall redan som barn uppfostras till att visa (och i vissa fall skryta om...) vad de kan på ett annat sätt än kvinnor.

 

[Rolle]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

delvis *KL*
Vi ska nog inte gräva ner oss i det genetiska för mycket
Att män ofta lyckas i toppskiktet har nog med att vi kan fokusera mer och koncentrera oss på det vi gör medan kvinnor oftast ska göra flera saker samtidigt.

Rolle, som hukar sig
IpL

 

[kkristoferson]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Har inte läst igenom tråden.

Vill inte kommentera hur jag skulle hantera problemet med häst nummer 1 för då blir jag halshuggen.

Har en tös (visst är det oftast tjejer, eller har jag helt fel?) som viftar med frambenet, oftast i luften, men även skrapar. Jag hanterar henne bara vid ut- och insläpp och har slutat sätta fast henne när jag tar av och på täcken, lindor etc. Och hon står som ett ljus. Luktar gärna på saker som hon når, men rör inte fötterna. Superhärligt!

 

[Dandylinn]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Min poäng är att har man häst inackorderad som utgör fara för de som hanterar den, då får man ta att de uppfostrar den med. Annars kan ägaren ta ALLT ansvar och sköta all hantering själv, in-utsläpp mm..

O med uppfostran menar jag självklart inte att man ska skada eller slå hästen, så den får men av det!

Instämmer helt med detta.
Fixar man inte att andra korrigerar hästen så bör man stå i eget stall.
Det är INTE gulligt när någon häst knatar ut genom boxen, trängs, drar i grimskaftet när man leder den, naffsar på en eller har andra olater.
Stökiga hästar tar dessutom onödig tid.

Speciellt irriterande är det när ägaren vet om dessa olater men inget gör..

 

[Lager]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Men vägra då att hantera hästen. Vad är problemet med det?

Jag accepterar inte att plötsligt tilldelas någon utbildarroll - det är inte mitt jobb att uppfostra någon annans djur. Kan de inte bete sig, så får ägaren hantera dem. Inte blir de bättre av att få åthutningar av diverse olika personer, DET om något är att skapa konflikter och problem.

Har själv en häst som folk ofta varit elaka emot, eller vägrat ha att göra med alls. Jag har inga problem med att någon vägrar hantera honom, det är ok - däremot att skrika/slå/vifta/straffbacka/rycka i/hota med spö/etc ska man ge f-n i. För både hans och människans säkerhet. Nu står jag i ett lugnt stall med kunnigt folk, och VIPS hanteringsproblemen är borta... för att han slipper rännandet av rädda människor som ska uppfostra och trycka till honom.

 

[Dandylinn]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Min gräns går vid när det börjar bli farligt hanteringsmässigt.
Blir det farligt tvekar jag inte om att tala om för hästägaren att hantera själv eller lösa problemet pronto.

Att korrigera andras hästar har jag inget problem med och de tar inte skada av detta heller anser jag.
Jag tycker hästarna lär sig snabbt vad de får göra och inte med olika personer. Jag tror inte att de tar skada av att olika tillåter dem att göra olika - de lär sig. (Detta är vad jag erfarat) Tycker de brukar läsa av bra vilken toleransnivå man har.
Jag använder mig inte av våld, men säger ifrån när jag inte tycker att de uppför sig önskvärt för mig.

Likaså hoppas jag att andra korrigerar min om han inte skulle bete sig.
Hittills i de stall jag stått har vi varit överens om att kunna säga ifrån åt varandras hästar.
Skulle man inte vara överens om detta eller att man inte vill att olika personer ska korrigera eller "uppfostra" sin häst så ja, då måste man nog hantera den helt själv.

En del av en "utbildningsroll" kan jag ta, så som jag vill att hästen ska bete sig när jag hanterar den, klänger den eller naffsar på mig säger jag ifrån. Men jag är ingen problemlösare i övrigt. Men de får inte göra som de vill med mig bara. Jag anser mig vara så mycket mindre än vad de är och vill inte själv bli hanterad som en vante.

Så resonerar jag

I inackorderingstall tycker jag att hästarna ska kunna hanteras av alla på ett säkert sätt eftersom att man turas om att släppa in/ut. Det ska vara smidigt och smärtfritt.

 

[Lager]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Det funkar om det är snälla hästar som alltid backar för främmande människor. Min trodde jag var en oförbätterlig enmanshäst - ända tills jag kom till ett lugnt stall. Nu funkar han med alla, promenerar lugnt, hetsar inte upp sig, bits/sparkas inte - just för att han inte utsätts för en massa olika "korrigeringar" av kreti och pleti.

Tidigare fungerade han också fint i ett tävlingsstall som sköttes av en pedant till stallchef -då var det tryggt, tydliga rutiner, tydlig och enkel hantering hantering. Däremot detta med olika personer, som alla kräver olika saker, det går inte. Han blir riktigt ilsken, drar igång, och går på folk ordentligt. Så att hästarna ska kunna hanteras "av alla" beror väl helt enkelt på vem "alla" är, hur myckt kunskap/erfarenhet "alla" har.

Som sagt, plockar man bara in min - går fram, knäpper på grimskaftet, går in - fungerar det perfekt. Ska han viftas åt, eller tryckas till av någon orsak, fungerar det inte.

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

När jag ska hantera andras hästar vill jag att dom ska tycka att jag är en trevlig, trygg och kul kille att umgås med. Dom får en kram, sen knäpper jag fast grimskaftet och vill dom busa lite snällt, som att göra små busanfall, försöka bita mig i fingrarna eller le sig själva i grimskaftet med mig i andra änden så är det ju bara ren livsglädje och det ska man aldrig ta ifrån dom. Glada, lyckliga och småbusiga hästar är lyckliga, ofarliga hästar och allt behöver inte vara så jäkla perfekt, huvudsaken alla trivs.

 

[Dandylinn]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Som du säger funkar det kanske inte hos alla individer och de bör i så fall stå
kanske i ett stall där man antingen hanterar själv eller att endast stallägare släpper in och ut så att det är samma rutiner/samma person. Eller byta stall/miljö där det funkar.
(Jag har bara erfarat att det inte är så vanligt dock)

Men i ett stall där man hanterar hästarna gemensamt bör det ju funka och man ska kunna korrigera hästarna utan problem tycker jag nog ändå. Det kan bli farligt för alla parter annars. (Därav att jag tycker att fixar inte ägare eller häst detta bör man sköta själv eller byta stall/miljö i så fall om det inte funkar)

Men jag måste få fråga vilka olika hanteringssätt din häst råkat ut för? Låter tämligen som att en del kanske varit lite väl våldsamma och skapat en osäkerhet hos hästen, typ som att den känner sig trängd? Att "trycka till" eller trycka ner en individ anser jag inte vara schysst.
Hanteringsproblem som inte kan framföras till ägaren och går ut över hästen i stället, är inte heller okej pga tex rädsla för hantering. Sådant måste man ju ta upp och ev hitta lösningar på?

Sen är det ju en fördel somsagt att alla har relativt lika syn på hur hästar hanteras och inte redan från början. Alla måste vara någorlunda överens, annars kan det lätt bli fel av korrigeringar och det håller jag med om.

 

[Dandylinn]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Jag eftersträvar också att hästarna ska känna sig trygga med mig, men jag har mina krav och mitt personliga space.

Måste bara fråga
vad menar du med "busanfall"?
och varför får dom försöka bita i dina fingrar?

Småbus håller jag med om är ett tecken på glada hästar, men det är skillad på bus och olater/hanteringsproblem.

 

[lulski]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Jag tycker också att man ska kunna korrigera hästen just vid de tillfällena man hanterar den, ex när man leder den till och från hage o dyl. Men om man inte äger hästen så har man ingen som helt anledning och rätt att ställa hästen i gången och börja träna på hur man ska få den att sluta skrapa med framhoven eller börja träna på hur man ska kunna leda den utan kedja om nu kedja vanligtvis behövs. Såna saker är hästägarens sak, inte kreti och pleti i stallet. Är hästen svår att leda ja, då får ÄGAREN antingen träna hästen bättre eller tillåta att jag leder den med ex kedja annars får ägaren sköta hästen själv.

 

[Lager]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Hehe - hade ute en tjej som skulle hjälpa till att klippa för ett tag sedan, och han körde genast sin grej, blåser upp sig, trampar, *jag är farlig farlig farlig, sådetså*. Tjejen bara fnös, och kliade lite bakom ganaschen, hon såg igenom fasande direkt - å hästen sjunker ihop med en suck. "Jahaja, klipp då... här anstränger man sig för att skrämmas men inte får man något för det..."

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Jag eftersträvar också att hästarna ska känna sig trygga med mig, men jag har mina krav och mitt personliga space.

Måste bara fråga
vad menar du med "busanfall"?
och varför får dom försöka bita i dina fingrar?

Småbus håller jag med om är ett tecken på glada hästar, men det är skillad på bus och olater/hanteringsproblem.

Jag har inget "personligt space", det har jag aldrig haft och många är dom hästägare som tappat hakan när deras "snälla och väluppfostrade" häst börjar "munhuggas" med mig och kaxar helt allmänt, och jag inte backar utan busar tillbaks lite snällt.

Busanfall är när dom kommer hoppande med strukna öron men ögonen säger nåt helt annat, jag har faktiskt hittills inte träffat en enda häst, och jag har träffat hundratals, som varit farlig på allvar. Hästar testar ju gärna om jag är med på noterna, därför kan dom hugga tag i ett finger eller en hand och bara hålla kvar försiktigt med bus i blicken. Jag har ju som sagt inget spejs så en häst i knät (eller hela flocken) är för mig helt naturligt.


(Ett snabbt försiktigt busbett i arslet har också förekommit, eller en stulen mössa som jag får jaga.)

 

[Lager]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

/.../
Men jag måste få fråga vilka olika hanteringssätt din häst råkat ut för? Låter tämligen som att en del kanske varit lite väl våldsamma och skapat en osäkerhet hos hästen, typ som att den känner sig trängd? Att "trycka till" eller trycka ner en individ anser jag inte vara schysst.
Hanteringsproblem som inte kan framföras till ägaren och går ut över hästen i stället, är inte heller okej pga tex rädsla för hantering. Sådant måste man ju ta upp och ev hitta lösningar på?

Sen är det ju en fördel somsagt att alla har relativt lika syn på hur hästar hanteras och inte redan från början. Alla måste vara någorlunda överens, annars kan det lätt bli fel av korrigeringar och det håller jag med om.

Han har fått mycket stryk - har en gamla ärr, både i ansiktet och på kroppen. Var stencool när han kom, helt passiviserad, rörde inte ett öra utan tillåtelse - sedan efter några månader var det som om något lossnade inuti och han tappade kontrollen helt. Sparkade sönder boxar, och flög på folk. Men även det lugnade ned sig, med lite terapi , och nu mår han bra - är lugn och avslappnad. Fungerar jättefint i alla avseenden.

Har dock stått i flera stall där folk blivit rädda för honom, och ja - alla korrigeringsförslag ovan har folk tagit till , folk har även stått utanför hans box och skrikit, slagit med spö och skrämts. Efter alla erfarenheter har jag väldigt låg acceptanströskel för främmande människor som ska uppfostra andras djur - kan hästen inte gå fint i snöre så kontaktar man ägaren och frågar. Vill inte ägaren hjälpa till så vägrar man hantera hästen.

Diverse olika metoder som hästen ska utsättas för är inte ok. Då tycker jag Axels exempel med EN stallägare som rycker tag EN gång är mer acceptabelt. Då är det en person som alltid kör samma regler. Ínte dag ett lilla Anna som gått NH-kurs och lärt sig att hästen inte får gå i "zonen" - då ska den backas. Nästa dag Petra som bli irriterad om hästen går för långsamt och klatschar till den ett par gånger. Tredje dagen Bengt som har fickorna fulla med godis som delas ut till alla. Fjärde dagen Ingrid som omedelbart klappar till hästar som tigger. Det funkar helt enkelt inte.

Jag är fantastiskt glad för mitt lugna och trevliga stall, med lika lugna och trevliga stallkamrater. Ingen dramatik.

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Ouppfostrade hästskrällen.

Hehe - hade ute en tjej som skulle hjälpa till att klippa för ett tag sedan, och han körde genast sin grej, blåser upp sig, trampar, *jag är farlig farlig farlig, sådetså*. Tjejen bara fnös, och kliade lite bakom ganaschen, hon såg igenom fasande direkt - å hästen sjunker ihop med en suck. "Jahaja, klipp då... här anstränger man sig för att skrämmas men inte får man något för det..."

Men det är ju precis så det är, jag brukar låna ett öra att hålla i när dom vill hålla i mitt finger, inte ens "huvudskygga" hästar slänger sig iväg trots att matte knappt får nudda öronen. Jag brukar kalla min hantering för "natural humanship" för hästarna brukar testa ledarskapet på mig, och så står vi där och småkickar åt varann eller försöker backa undan varann med baken. Ingen brukar dock bry sig om att vinna.

Hästar tycker om att ha kul och det ska man utnyttja.