Otrevliga stallägare

[Minstral]

Jag tror att anledningen till att jag blev kvar 17 år som inackordering hos mina underbara stallägare berodde på att jag hade haft eget stall med min syster i några år före det och att stallägarna var väldigt tydliga i vad som ingick och vad som var accepterat. Vi (jag och syster) hade också själva haft inackorderingar.

Det gjorde att jag hade stor förståelse för vilket jobb de gjorde och kunde inte rucka på regler som redan var satta. Jag flyttade in när stallet var fullt (13 platser) och de sista 10 åren hade alla droppat av och de vägrade ta in nya. De hade bara dåliga erfarenheter av de flesta. De orkade inte med personerna bakom hästarna.

Nu har jag eget stall på gården och eget igen, men nu själv och inga egna inackorderingar. Men tack vare egen erfarenhet med eget stall från förr var inte heller den flytten en chock, vilket den i annat fall ganska troligen hade blivit.

Lite som det är hos oss nu, vi trivs jättebra med våra inackorderingar och de trivs med oss. Vi har från början haft klara och tydliga regler, vi har en "chef", min man, hans ord gäller. Dock diskuterar han saker med mig, men det är han som förmedlar saker och ting. Vi lägger oss inte i vad våra inackorderingar gör och lägger oss inte i deras hästskötsel. De har skött ruljangsen några gånger när vi varit iväg och efter det varit ganska tagna över vilket jobb det är och uppskattar oss och pröjsar vår hyra, som ligger högre än de flesta runt omkring. Summa summarum är att det är jätteroligt och mysigt att vara i vårt stall för såväl inackorderingar som stallägare