Omplaceringsannons om en femårig korsning mellan malle och rottis. Har kopierat de värsta bitarna:
"Han reagerar väldigt mycket på ljud från grannar, och om han hör någon dörr öppnas/stängas, om någon går i trappen eller liknande, han skäller gärna.
Att råka träffa på någon i trapphus och liknande funkat inte.
Han gör utfall direkt han ser någon.
Har alltid munkorg på honom ute då han tuggar av kopplet när han blir triggad av något.
Man ska inte kolla honom i ögonen. Känner han en tillräckligt bra så funkar det, men inga andra.
Konstaterade allergierna han har är kyckling, fisk, fiskolja, nöt, lamm
Han tål inte klorhexidin, i tex schampo
Han är väldigt reaktiv mot i princip allt, gör utfall.
Man ska inte ha honom lös.
Han tar gärna vittring på vilt och ev annat.
Det är ingen hund som är lätt att ha och vi är väldigt öppna med det så att vi verkligen kan hitta ett hem som passar honom och att de som är intresserade utav honom verkligen är införstådd hur kraftigt hans utåtagerande är emot främmande människor och bilar och i överlag.
Känner att som vi bor kan han inte utvecklas på ett bra sätt, det blir för mycket på en gång för honom att hantera med allt folk, bilar osv.
Bla därför jag känner att det bästa vore att hitta någon som kan erbjuda något bättre så
han kan fortsätta få ha ett bra liv och utvecklas i sin takt utan massa saker som stör och förstör."
Herrejävlar alltså, stackaras hund och stackars människor.
Det känns ju som en komplett katastrof bara väntar på att hända.
Och vadå fortsätta ha ett bra liv. Har stackaren ett bra liv nu??
Man blir så ledsen att läsa. Och jävla mörkrädd.
Är det vanligt att det blir så illa när man köksavlar bruksraser?