Osäker hund

[Trassel12]

Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så att hon gömde sig eller var rädd så men mer att hon höll sig gärna på lite avstånd och inte var så nyfiken på att hälsa. Hon blev aldrig tvingad att hälsa på någon och när hon väl mjuknat upp för de så har hon älskat alla hon träffat. Från att vi kunnat gå promenader där hon inte äns märkte av eller brydde sig om att vi mötte folk så small det till vid 6 månader så börja hon totalt skälla ut exakt alla vi mötte eller såg, spela ingen roll om de va 1 km bort bara hon märkte att någon gick så blev hon så extremt stressad och rädd att hon sprang längst ut i kopplet hem och gick inte att få kontakt med. Kan tillägga att vi gått 3 kurser helt utan problem där hon aldrig äns brytt sig om andra hundar eller människor förutom när någon annan hund bjudit in till lek så har hon direkt velat vara med. Hon älskar att vara på kurs och där slänger hon sig gärna fram för att hälsa på ledaren eller instruktörerna, samma på tex djuraffärer inga problem. Men nu när hon är 1 år så går det från dag till dag att hon skäller eller morrar åt folk vi möter. Och oftast när hon väl skäller så är det på folk som är långt bort och vi inte är påväg att möta medans hon kan morra och lågt voffa åt de vi går förbi. Har försökt hela tiden med skvallerträning men problemet är att hon skäller endast ett skall som ett varningskall sekunden hon vänder sig bort från människan sen kollar hon runt sig som förvånad att hon gjorde det ljudet. Är oftast just människor som är lite längre bort hon skäller endast en gång på men man märker när vi möter människor att hon låser sig extremt och blir väldigt stel i kroppen. När vi haft gäster över så morrar hon åt de och kan gå fram för att lukta medans hon morrar och sedan skälla ett skall för att sedan gå därifrån. Kan tillägga att hon kan gå på stan bland mycket folk och annat utan problem och vi gör en del spår och hon får springa av sig mycket, det märks att det är just osäkerhet skallen ligger i och inget annat och hon skakar alltid av sig efteråt. Behöver bara tips på hur jag kan stötta henne i dessa situationer och försöka förhindra skall och att hon även ska känna sig trygg hemma bland gäster. Då ingen har försökt hälsa på henne utan det räcker med att någon pratar börjar hon. Och skvallerträning försöker jag med som sagt men så fort jag säger ”rätt” när hon tittar på personen så skäller hon och vänder sedan för att ta sin godis, och samma sak om jag inte hinner se människan så skäller hon och vänder sig om en sekund senare för att fortsätta gå därifrån.

 

[Malibu_Stacy]

Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så att hon gömde sig eller var rädd så men mer att hon höll sig gärna på lite avstånd och inte var så nyfiken på att hälsa. Hon blev aldrig tvingad att hälsa på någon och när hon väl mjuknat upp för de så har hon älskat alla hon träffat. Från att vi kunnat gå promenader där hon inte äns märkte av eller brydde sig om att vi mötte folk så small det till vid 6 månader så börja hon totalt skälla ut exakt alla vi mötte eller såg, spela ingen roll om de va 1 km bort bara hon märkte att någon gick så blev hon så extremt stressad och rädd att hon sprang längst ut i kopplet hem och gick inte att få kontakt med. Kan tillägga att vi gått 3 kurser helt utan problem där hon aldrig äns brytt sig om andra hundar eller människor förutom när någon annan hund bjudit in till lek så har hon direkt velat vara med. Hon älskar att vara på kurs och där slänger hon sig gärna fram för att hälsa på ledaren eller instruktörerna, samma på tex djuraffärer inga problem. Men nu när hon är 1 år så går det från dag till dag att hon skäller eller morrar åt folk vi möter. Och oftast när hon väl skäller så är det på folk som är långt bort och vi inte är påväg att möta medans hon kan morra och lågt voffa åt de vi går förbi. Har försökt hela tiden med skvallerträning men problemet är att hon skäller endast ett skall som ett varningskall sekunden hon vänder sig bort från människan sen kollar hon runt sig som förvånad att hon gjorde det ljudet. Är oftast just människor som är lite längre bort hon skäller endast en gång på men man märker när vi möter människor att hon låser sig extremt och blir väldigt stel i kroppen. När vi haft gäster över så morrar hon åt de och kan gå fram för att lukta medans hon morrar och sedan skälla ett skall för att sedan gå därifrån. Kan tillägga att hon kan gå på stan bland mycket folk och annat utan problem och vi gör en del spår och hon får springa av sig mycket, det märks att det är just osäkerhet skallen ligger i och inget annat och hon skakar alltid av sig efteråt. Behöver bara tips på hur jag kan stötta henne i dessa situationer och försöka förhindra skall och att hon även ska känna sig trygg hemma bland gäster. Då ingen har försökt hälsa på henne utan det räcker med att någon pratar börjar hon. Och skvallerträning försöker jag med som sagt men så fort jag säger ”rätt” när hon tittar på personen så skäller hon och vänder sedan för att ta sin godis, och samma sak om jag inte hinner se människan så skäller hon och vänder sig om en sekund senare för att fortsätta gå därifrån.

Tyvärr verkar detta bli ett allt mer förekommande problem hos labbar, social osäkerhet och rädsla.
Eftersom hon gillar att gå kurs kan du gå en kurs i exempelvis hundmöten eller blygerhund? Man kan träna på människor precis på samma sätt som man tränar på hundmöten. Eller boka enskild träning för att få hjälp att komma vidare med skvallerträningen.

 

[Tiffany]

Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så att hon gömde sig eller var rädd så men mer att hon höll sig gärna på lite avstånd och inte var så nyfiken på att hälsa. Hon blev aldrig tvingad att hälsa på någon och när hon väl mjuknat upp för de så har hon älskat alla hon träffat. Från att vi kunnat gå promenader där hon inte äns märkte av eller brydde sig om att vi mötte folk så small det till vid 6 månader så börja hon totalt skälla ut exakt alla vi mötte eller såg, spela ingen roll om de va 1 km bort bara hon märkte att någon gick så blev hon så extremt stressad och rädd att hon sprang längst ut i kopplet hem och gick inte att få kontakt med. Kan tillägga att vi gått 3 kurser helt utan problem där hon aldrig äns brytt sig om andra hundar eller människor förutom när någon annan hund bjudit in till lek så har hon direkt velat vara med. Hon älskar att vara på kurs och där slänger hon sig gärna fram för att hälsa på ledaren eller instruktörerna, samma på tex djuraffärer inga problem. Men nu när hon är 1 år så går det från dag till dag att hon skäller eller morrar åt folk vi möter. Och oftast när hon väl skäller så är det på folk som är långt bort och vi inte är påväg att möta medans hon kan morra och lågt voffa åt de vi går förbi. Har försökt hela tiden med skvallerträning men problemet är att hon skäller endast ett skall som ett varningskall sekunden hon vänder sig bort från människan sen kollar hon runt sig som förvånad att hon gjorde det ljudet. Är oftast just människor som är lite längre bort hon skäller endast en gång på men man märker när vi möter människor att hon låser sig extremt och blir väldigt stel i kroppen. När vi haft gäster över så morrar hon åt de och kan gå fram för att lukta medans hon morrar och sedan skälla ett skall för att sedan gå därifrån. Kan tillägga att hon kan gå på stan bland mycket folk och annat utan problem och vi gör en del spår och hon får springa av sig mycket, det märks att det är just osäkerhet skallen ligger i och inget annat och hon skakar alltid av sig efteråt. Behöver bara tips på hur jag kan stötta henne i dessa situationer och försöka förhindra skall och att hon även ska känna sig trygg hemma bland gäster. Då ingen har försökt hälsa på henne utan det räcker med att någon pratar börjar hon. Och skvallerträning försöker jag med som sagt men så fort jag säger ”rätt” när hon tittar på personen så skäller hon och vänder sedan för att ta sin godis, och samma sak om jag inte hinner se människan så skäller hon och vänder sig om en sekund senare för att fortsätta gå därifrån.

Jag har en hund liknande din. Hon har social osäkerhet till viss del främst mot män. Ibland vill hon störta fram till folk/ hundar och hälsa översvallat, ibland kan hon skälla på någon som går förbi, eller ge en låg morrning om hon tycker att någon tittar på henne på fel sätt.
Jag åker ofta tunnelbana med henne och där har jag löst det så att hon ligger still brevid mig oavsett vad och jag säger alltid nej när folk frågar om dom får klappa henne. Ligga still och inte bry sig om andra människor eller hundar är vad som gäller. Ingen får klappa (och ibland ber jag folk att inte stirra på henne) och nu är hon helt trygg i stökiga miljöer för hon vet att hon får vara ifred.
Får vi besök får folk klappa om hon själv vill och kommer fram annars är jag bestämd med att besökare ska låta hunden vara ifred. Är det barn får hon vara i ett angränsande rum med kompostgaller emellan.
Har också skvallertränat som du men ute blir det ett skall då och då och ibland något mer skällande. Nu är hon snart 5 år och vi har accepterat läget. Hon vill inte bli klappad av alla och det kan bli stökigt vid hundmöten, vi får ta ut avståndet till andra hundar och det är väl så hon är. När hon är lös eller på hundkurser har hon aldrig problem med andra hundar eller människor.
Men ta ut avståndet och låt hunden slippa närkontakt med folk är mitt råd. Så har våran hund blivit tryggare iaf.

 

[Lingon]

Tyvärr verkar detta bli ett allt mer förekommande problem hos labbar, social osäkerhet och rädsla.
Eftersom hon gillar att gå kurs kan du gå en kurs i exempelvis hundmöten eller blygerhund? Man kan träna på människor precis på samma sätt som man tränar på hundmöten. Eller boka enskild träning för att få hjälp att komma vidare med skvallerträningen.

Så tråkigt att aveln lyckats göra så med en ras som ska vara supersocial och stabil!

 

[Hellhound]

Att det går från dag till dag låter inte konstigt alls för mig, hon är i tonårsfasen och dessutom av en ras som tenderar att mogna sent. Osäkerheten lär inte försvinna med åldern men kan med lite tur stabiliseras en del när hon kommit ur de värsta hormonstormarna. Fortsätt med skvallerträning och mängdträna så mycket det går på att strunta i människor och istället fokusera på dig.

Har du provat att motbetinga det här med att se främmande? Det kräver en del timing men kan vara effektivt. Principen är densamma som för skvallerträning men att du fångar upp ännu tidigare. I samma sekund som hunden noterar någon - även om det är väldigt långt borta - så är det BRAAAA och jättegott godis som gäller.

Angående känna sig trygg med gäster så tänker jag att en osäker hund nog mår bäst av att få slippa, för det är nog med allt som är jobbigt ute. Kan ni stänga undan henne någonstans med t ex en fylld Kong eller något annat gott att tugga på som tar en stund att bearbeta? Jag hade valt ett angränsande rum med grind eller kompostgaller så kan hon ändå se och höra er men vet att det är stängt så att ingen kommer och stör.

Gör ni detta konsekvent så lär hon sig förhoppningsvis att det inte är nödvändigt att bry sig om människorna för hon får ju vara ifred i sin trygga vrå med gotta. Att slicka och tugga är dessutom lugnande så det kan hjälpa till att omprogrammera hennes känsloläge i den typen av situation.

Tyvärr verkar detta bli ett allt mer förekommande problem hos labbar, social osäkerhet och rädsla.

Oj, är det verkligen så? Jag har hört att det inom jaktlinjerna finns en del som är svajiga socialt, men har inte märkt av det på de showavlade. Märker du någon skillnad där eller är det labbar överhuvudtaget som håller på att försämras?

 

[AraSlei]

Så tråkigt att aveln lyckats göra så med en ras som ska vara supersocial och stabil!

Färg- och sporthundsavel kan förstöra även de bästa raserna

Det är absolut ett problem bland de jaktavlade, men det är inte jättesvårt att undvika om man är lite påläst om linjer.

 

[Trassel12]

Att det går från dag till dag låter inte konstigt alls för mig, hon är i tonårsfasen och dessutom av en ras som tenderar att mogna sent. Osäkerheten lär inte försvinna med åldern men kan med lite tur stabiliseras en del när hon kommit ur de värsta hormonstormarna. Fortsätt med skvallerträning och mängdträna så mycket det går på att strunta i människor och istället fokusera på dig.

Har du provat att motbetinga det här med att se främmande? Det kräver en del timing men kan vara effektivt. Principen är densamma som för skvallerträning men att du fångar upp ännu tidigare. I samma sekund som hunden noterar någon - även om det är väldigt långt borta - så är det BRAAAA och jättegott godis som gäller.

Angående känna sig trygg med gäster så tänker jag att en osäker hund nog mår bäst av att få slippa, för det är nog med allt som är jobbigt ute. Kan ni stänga undan henne någonstans med t ex en fylld Kong eller något annat gott att tugga på som tar en stund att bearbeta? Jag hade valt ett angränsande rum med grind eller kompostgaller så kan hon ändå se och höra er men vet att det är stängt så att ingen kommer och stör.

Gör ni detta konsekvent så lär hon sig förhoppningsvis att det inte är nödvändigt att bry sig om människorna för hon får ju vara ifred i sin trygga vrå med gotta. Att slicka och tugga är dessutom lugnande så det kan hjälpa till att omprogrammera hennes känsloläge i den typen av situation.



Oj, är det verkligen så? Jag har hört att det inom jaktlinjerna finns en del som är svajiga socialt, men har inte märkt av det på de showavlade. Märker du någon skillnad där eller är det labbar överhuvudtaget som håller på att försämras?

Tack för svar! Ja det är så synd det med tonåren nu att man får sånna förhoppningar när en dag går så bra bara för att bli helt förtvivlad 2 dagar senare, hade verkligen hoppats på att det var åldern och skulle fixa sig själv. Har verkligen försökt att så fort hon tittar på en människa att belöna henne och fortsatt så hela mötet och precis efter så har jag Bombat henne med godis och komplimanger för att hon verkligen ska förstå att hon gör rätt. Men andra gånger så blir de att hon hinner låsa sig lite för länge och skäller dendär sekunden hon tittar bort från personen och vänder sig mot mig sen blir det som att hon fortsätter skälla påväg bort från personen så hon gör absolut inte utfall eller så. Det är därför det känns som vi fastnat lite eftersom jag verkligen försöker så fort som möjligt få hennes uppmärksamhet och mata henne med godis så kan hon ändå skälla eller ta godiset och sedan skälla. Och särskilt när hon kan stå och ha helt ögonkontakt med mig men ändå skälla något enstaka skall med öronen bakåt och se osäker ut blir det svårt eftersom hon bara behöver veta av människans existens. Sen jättebra tips med kongen det har jag faktiskt inte tänkt på, största problemet har varit nu när man varit runt mycket till påsk och annat så har släktingar bara klampat in i stugan eller kommit på skoter när man står ute och grillat så hinner man inte förbereda sig och hon börjar morra så fort hon hör någon prata och då har de totalt stirrat ut henne eftersom hon morrar vilket bara gjort saken värre. Och ja hon är en jaktlabrador så har läst att den sociala biten ska vara lite sämre men träffade hennes mamma innan vi köpte henne och tyckte inte alls att hon visade några tecken på osäkerhet utan sprang fram direkt glatt och hälsade och hade inget emot att bli klappad eller så.