Jo men precis, jag köper inte alls att "kandar i sej självt i rätt händer är ofarligt för hästar" längre. Vi vet uppenbart inte hur mycket tryck hästens mun klarar av. Det måste forskas mer på och kollas upp så vi inte hamnar i ett läge att "syns det inte så finns det inte".
Hård hand för mig är inte lika med att man drar i tyglarna, det går att rida med hård hand även med konstant tryck. Man får inte få det att se ut att bara för att ryttaren har en stilla hand att handen per automatik inte är hård och stum för hästen.
Jag köper faktiskt inte det längre, inte när det radas upp en massor av bilder på så många olika ryttare. Dom måste reda ut vad det är exakt som gör att hästens tunga reagerar såhär. Hur lite(?) tryck som krävs för en sådan reaktion. För jag tror inte längre att det faktiskt behöver krävas särskilt mycket alls.
Då har vi ju samma problem med tränsbett (och alla andra bett för den delen) och bör rida bettlöst. Men hur vet vi då hur mycket tryck på nosen som är acceptabelt för hästen? Vilka beteenden visar hästar då (för de kommer ju knappast att gapa för att komma undan trycket)?
Är inte ovanligt med kandarridande på andra lägre nivåer för att det menas hästarna går bättre med kandaret- hur hänger det ihop med att det bettet inte får plats enligt dig?
Kontentan är att på elitnivå får inte sådant här accepteras, det är dom här människorna som man ska kunna se upp till.
Jag ser inte det som något konstigt alls, kandar innebär att det är lättare för ryttaren att få hästen dit den vill. Hästen har mindre möjlighet att visa vad den tycker. Klart att många ryttare upplever att hästen går bättre med sådana bett, enklare och mer avslöjande bett gör det svårare för många att få hästen dit dom vill.
Det håller jag med om och det var det jag ville få fram.
Eftersom det är ett grundfel med tvingande händer borde det också bedömas som ett sånt.
Fast någonstans måste det finnas en gråzon, var går gränsen och var törs man som domare sätta gränsen , dessutom är jag övertygad om att på vissa ekipage syns/döljs den hårda handen bättre än ett på annat ekipage, .
Jag tänker att det finns mycket att forska på - och sen ändra regler och bedömningar efter det.
Förhoppningsvis är det något som fler blir intresserade av att fundera på. Det bästa är ju om man lär folk rida från början genom sits och säte och inte genom tyglarna. Man måste ju när det gäller utrustning använda det som har minst risk att orsaka obehag vid ryttarfel.
Det vore väl bra om de tog reda på hur, varför etc.
Desto större anledning att slopa utrustning som dom vet nu kan orsaka stor skada. Visst, ändra bedömningen men det löser inte särskilt mycket. Först och främst måste det kollas upp hur lite tryck det krävs för att orsaka sånt här, sen kan man diskutera huruvida det är värt risken för hästarna eller inte.
Vad roligt
