Orolig för sexuella övergrepp?

[Niyama]

Är aldrig rädd för sexuella övergrepp från okända på offentliga platser, jag har varit ganska oförsiktig av mig och det har aldrig hänt (bortsett från ofredande). Dock kan jag vara rädd för rån och typ vansinnesdåd, håller koll omkring mig och lyssnar aldrig på musik eller så. Sen är jag rädd för att vara instängd med någon jag inte känner i ett rum, alla situationer när man förväntas vara ensam med en främmande människa.

 

[TygerTyger]

Jag har oxå blivit "omhändertagande" av män när jag varit full och kåt, det ända som hände var att jag fick till svar var att dom inte gick igång på packade kvinnor.

Så ditt bidrag till diskussionen är "inte alla män"? Eftersom en del visst inte vill trots att man inbjuder till det.

KL: Jag minns ett tillfälle då jag var superfull (hade spytt och stod väldigt fult lutad mot en vägg) och en manlig bekant som tidigare hade uttryckt intresse kom förbi. På mitt initiativ hade vi sex, trots att det verkligen inte kunde undgå honom hur illa ställt det var med mig. Nästa dag när jag vaknade i hans säng höll jag på att skämmas ihjäl, skämtade bort situationen och försökte gå hem så fort som möjligt. Han hade blivit kontaktad av en av våra gemensamma vänner som hade listat ut vad som hade hänt och ville skälla på honom för det, så han bad om ursäkt. Jag sa att jag inte var arg - det var ju på mitt initiativ. Sen gick jag.

Senare på kvällen ändrade jag mig, sökte upp honom och förklarade att jag hade tänkt och faktiskt var arg. Att jag hade varit så uppenbart full och att han själv borde ha insett att om jag aldrig var intresserad nykter så var oddsen ganska dåliga att jag plötsligt var det nu. Han bad om ursäkt igen och det kändes aningen bättre att veta att vi var överens om att det var fel och felet inte var mitt, även om inget blev ogjort. Framförallt var det nog väldigt bra för mig att komma på det trots att händelsen utspelade sig under en period då jag var ganska liten och rädd. Det satt bara långt inne eftersom min första tanke visst var baserad på logiken "det är klart han sa ja, jag frågade ju".

 

[lil-sis]

Nej jag är inte rädd.
Varför kan jag inte riktigt motivera, faktiskt.

 

[Mia_R]

När det gäller just överfallsvåldtäkter är det några tankevurpor i tråden, som jag ser det. En överfallsvåldtäkt kan drabba vem som helst, ingen är "oknullbar", "för fet", "för ful" eller "för gammal". Ja, fulla kvinnor riskerar att bli utsatta då de är lättare offer än en spiknykter "rysk kulstöterska" som antagligen både kan göra starkt motstånd och påkalla uppmärksamhet från omgivningen. Tyvärr så har det ju skett en del väldigt råa våldtäkter där kvinnan blivit svårt misshandlad under övergreppet, men tack och lov är det inte så vanligt förekommande.

Som andra redan skrivit så är dock risken för att bli utsatt för en våldtäkt mycket mindre än att bli rånad, men det är förjävligt oavsett att en person inte ska kunna gå hem utan att behöva vara rädd att bli angripen.

Nej, jag är mycket sällan rädd när jag är ute och går själv, men visst undviker jag en del platser av ren självbevarelsedrift.

 

[Brandgul]

http://www.metro.se/nyheter/varannan-kvinna-ar-orolig-for-sexuella-overgrepp/EVHpau!uQm5zMgsRDOqQ/


Enligt denna undersökning gjord av Yougov 60 % av kvinnorna rädda för att bli utsatt för sexuella övergrepp när de vistas på offentliga platser. undersökningen är publicerad i tidningen Metro,

Känner du dig rädd? Varför /varför inte?

Jag är rädd när jag tänker på min dotter. Dårarna verkar öka. Det är någon som förföljt skolbarn med bil i vårt område.

Jag ska skicka henne med buss till en skola redan när hon är 12 år :-( Till en skola där jag inte vet vad som kan hända...

 

[Brandgul]

Män råkar väl mer ofta illa ut egentligen?

Den som råkar ut för något kommer strunta i statistiken...

 

[Brandgul]

Jag är orolig för att bli överfallen när jag går själv i mörkret. Rör mig trots det mycket ute i mörket (såhär på vintern) bl.a. på elljusspår då jag har en hund som behöver en hel del motion. Det känns inte tryggt att gå där helt själv men jag gör det ändå. Det är bättre just nu när det är en hel del folk ute som åker skidor.

Skulle aldrig gå själv (eller med någon enstaka tjejkompis) i stan på natten.

När jag var barn var jag ofta ute själv i elljusspåret och åkte skidor. För 20 år sedan sprang och cyklade jag på de mest avlägsna spår. Idag skulle jag inte ens gå ut där själv..
Förvisso två olika geografiska platser. Men ändå.

 

[Niyama]

När jag var barn var jag ofta ute själv i elljusspåret och åkte skidor. För 20 år sedan sprang och cyklade jag på de mest avlägsna spår. Idag skulle jag inte ens gå ut där själv..
Förvisso två olika geografiska platser. Men ändå.

Fast det är väl inte särskilt mycket farligare nu? Men genom internet får vi ju veta allt som händer.

 

[BernT]

Jag vet inte om jag är rädd eller inte, har aldrig tänkt på det. Har gått hem ensam full mitt i natten men i mindre städer så där har det varit lugnt. Har varit ute och gått/sprungit sent på kvällar ensam utan problem eller minsta eftertanke men också det i mindre städer.

Bor i centrala Göteborg nu och vill inte gå ut ensam när det är mörkt ("får" inte det för min sambo heller). Vill inte gå med barnvagnen ute på dagen i områden där det inte rör sig andra människor. Går omvägar om folk verkar läskiga (häromdan stort gäng skrikiga pundare, gick svinlång omväg pga vågade inte gå förbi). Vägrar gå ensam i elljusspår osv, detta efter joggingmordet.

Jag är inte så rädd för sexuella övergrepp, jag är nog mer rädd att bli mördad faktiskt. Visst det är ovanligt men när det väl händer är det en klen tröst.

Jag åker till jobbet 0430, några gånger har folk försökt stoppa mig. Kanske behöver de hjälp men sorry, jag tar inte risken. Vill de ha hjälp får de ringa polisen.

 

[LadyCovergirl]

Jag ska skicka henne med buss till en skola redan när hon är 12 år :-( Till en skola där jag inte vet vad som kan hända...

Hur tänker du att det borde vara? Att du lämnar och hämtar varje dag? Att du är med under skoldagen? När är det rimligt att åka buss till skolan? När hon är 15? 18? Aldrig?
När jag var tolv år var jag på turridning i Marocko. Utan mina föräldrar. Utan andra svensktalande. Jag mådde inte dåligt av det vare sig då eller nu.

 

[LadyCovergirl]

Rent allmänt:
det verkar sjukt besvärligt att alltid vara rädd för att bli överfallen. Jag skulle ju aldrig kunna göra något om jag inte kände mig bekväm i att röra mig själv efter mörkrets inbrott.
Ni som mår dåligt av detta: gör ni något aktivt arbete för att ni inte ska behöva gå omkring och vara rädda?

 

[Niyama]

Hur tänker du att det borde vara? Att du lämnar och hämtar varje dag? Att du är med under skoldagen? När är det rimligt att åka buss till skolan? När hon är 15? 18? Aldrig?
När jag var tolv år var jag på turridning i Marocko. Utan mina föräldrar. Utan andra svensktalande. Jag mådde inte dåligt av det vare sig då eller nu.

När jag var 11 började jag åka buss in till skolan i stan (innan dess var det skolbuss till liten ort). Jag fick då en mobiltelefon för att kunna höra av mig om jag missade en buss eller nåt. Kändes aldrig läskigt på något sätt. Med tanke på hur nojiga en del är för okända farliga personer så förstår jag inte hur de vågar lämna barn ensamma med andra föräldern eller släkt.

 

[BernT]

Rent allmänt:
det verkar sjukt besvärligt att alltid vara rädd för att bli överfallen. Jag skulle ju aldrig kunna göra något om jag inte kände mig bekväm i att röra mig själv efter mörkrets inbrott.
Ni som mår dåligt av detta: gör ni något aktivt arbete för att ni inte ska behöva gå omkring och vara rädda?

För mig gör det inte direkt så mkt att jag inte vill gå ut och springa ensam efter det blivit mörkt. Jag kan såklart gå utvoch gå till typ Coop, det är mer det ut och springa ensam (jag springer långt dessutom) i områden jag inte känner till så bra jag vill undvika. Det ser jag inte som hämmande. Så nej jag gör inte något åt det. Obehagliga människor typ påtända pundare kommer jag alltid gå omvägar runt, trots att de för det mesta bara skadar sig själva. Har jag dessutom mitt barn med så chansar jag inte.

De gånger jag däremot blivit ofredad har varit på på dagtid, av kollegor, på jobbet.

 

[escodobe]

Nej. Jag kan inte svara på varför jag inte är rädd mer än att rädsla rent allmänt är begränsande. Jag går ut med hunden när det passar. Rör mig utan problem ensam i Malmö nattetid. Åker buss hem efter utekvällar. Går från busstationen i kommunen och hem. Ptja, lever mitt liv som det passar mig.

Jag är inne på ditt spår. Jag är inte orolig. Jag åker visserligen inte natttrafik på helgnätter om jag kan undvika det men det bero på att jag är rädd för att någon ska spy.
De flesta gånger jag råkat illa ut har oftast varit i liknande situationer som mandalaki beskrev. Folk som man "borde" vara trygg med. Eller i situationer som jag ändå inte hade kunnat undvika, som den påtände dansken som mitt på dagen grabbade tag i mina bröst när jag gick på gatan eller fyllot på vagnen som vräkte ut sig sexuella saker klockan fem på eftermiddagen...
Blottare såg jag rätt ofta under uppväxten och tycker mest det är sorgligt.
inte i helsike ska det få påverka mitt liv

 

[escodobe]

För mig gör det inte direkt så mkt att jag inte vill gå ut och springa ensam efter det blivit mörkt. Jag kan såklart gå utvoch gå till typ Coop, det är mer det ut och springa ensam (jag springer långt dessutom) i områden jag inte känner till så bra jag vill undvika. Det ser jag inte som hämmande. Så nej jag gör inte något åt det.

Fast hur gör du på vintern då? Det är ju mörkt nästan jämt?

 

[LadyCovergirl]

För mig gör det inte direkt så mkt att jag inte vill gå ut och springa ensam efter det blivit mörkt. Jag kan såklart gå utvoch gå till typ Coop, det är mer det ut och springa ensam (jag springer långt dessutom) i områden jag inte känner till så bra jag vill undvika. Det ser jag inte som hämmande. Så nej jag gör inte något åt det. Obehagliga människor typ påtända pundare kommer jag alltid gå omvägar runt, trots att de för det mesta bara skadar sig själva. Har jag dessutom mitt barn med så chansar jag inte.

De gånger jag däremot blivit ofredad har varit på på dagtid, av kollegor, på jobbet.

Jag utgår givetvis från mig själv i den frågan och bara tanken på att jag inte skulle kunna gå ut med hunden när det är mörkt känns väldigt främmande och tråkig.
Ibland tänker jag att mitt yrke spelar in i det hela men samtidigt har jag varit likadan redan tidigare. Kanske har jag valt yrket p.g.a. det?

Ofredad har jag tacksamt nog aldrig blivit. Beklagligt att dina kollegor har utsatt dig för det!

 

[BernT]

Fast hur gör du på vintern då? Det är ju mörkt nästan jämt?

Jag är mammaledig, kan spendera hela ljusa dagarna utomhus så jag inte behöver gå ut när det är mörkt

Alltså det är inte så att jag typ "nä nu är det mörkt nu går jag inte utanför dörren!!!" Utan jag går ut om jag behöver, typ rasta hunden, gå/åka till Coop osv. Men jag sticker inte ut och springer när det är mörkt. Ska jag prompt springa på kvällen så går jag 50 meter till gymmet och springer på bandet.

 

[Mabuse]

Jag vet inte om jag är rädd eller inte, har aldrig tänkt på det. Har gått hem ensam full mitt i natten men i mindre städer så där har det varit lugnt. Har varit ute och gått/sprungit sent på kvällar ensam utan problem eller minsta eftertanke men också det i mindre städer.

Bor i centrala Göteborg nu och vill inte gå ut ensam när det är mörkt ("får" inte det för min sambo heller). Vill inte gå med barnvagnen ute på dagen i områden där det inte rör sig andra människor. Går omvägar om folk verkar läskiga (häromdan stort gäng skrikiga pundare, gick svinlång omväg pga vågade inte gå förbi). Vägrar gå ensam i elljusspår osv, detta efter joggingmordet.

Jag är inte så rädd för sexuella övergrepp, jag är nog mer rädd att bli mördad faktiskt. Visst det är ovanligt men när det väl händer är det en klen tröst.

Jag åker till jobbet 0430, några gånger har folk försökt stoppa mig. Kanske behöver de hjälp men sorry, jag tar inte risken. Vill de ha hjälp får de ringa polisen.

Men följer sambon med till jobbet på morgonen då, eller hur tar du dig dit? För på vintern lär det ju vara beckmörkt kl 04:30, och om du inte går ut själv när det är mörkt, hur gör du då för att ta dig till jobbet?

Att inte få gå ut ensam när det är mörkt, och bo i Sverige, då måste man ju bli oerhört begränsad vinterhalvåret.

 

[BernT]

Jag utgår givetvis från mig själv i den frågan och bara tanken på att jag inte skulle kunna gå ut med hunden när det är mörkt känns väldigt främmande och tråkig.
Ibland tänker jag att mitt yrke spelar in i det hela men samtidigt har jag varit likadan redan tidigare. Kanske har jag valt yrket p.g.a. det?

Ofredad har jag tacksamt nog aldrig blivit. Beklagligt att dina kollegor har utsatt dig för det!

Gå ut med hunden gjorde jag när vi hade vår hund. Inte superlånga promenader, de tog vi när det var ljust. Innan jag flyttade till Göteborg hade jag noll och ingen tanke att jag inte skulle röra mig obehindrat efter mörkrets intåg. Men där jag är uppväxt finns (då iaf, nu vet jag inte) tex noll missbrukare. Alltså så himla begränsande tycker jag inte att det är, inte alls.

När jag går till bilen (som står i låst garage under det lgh-hus vi bor i) för att åka till jobbet 0430 så är jag på min vakt. Lyser det där inne har någon nyligen varit där/är där så då avvaktar jag. Vi har haft massor av inbrott där (vår bil har klarat sig) och både polisen och hyresvärdens säkerhetsansvariga säger att vi måste vara försiktiga för det är påtända som gör inbrotten.

Men jag och min sambo mötte två killar (som inte hör hemma där, och av kroppsspråket att döma, de rörde sig sådär tjack-ryckigt) inte var helt nyktra, klockan 1630 i garaget... De flydde och tappade ett knivfodral, så troligtvis var de beväpnade. Det är obehagligt som fan.

 

[BernT]

Men följer sambon med till jobbet på morgonen då, eller hur tar du dig dit? För på vintern lär det ju vara beckmörkt kl 04:30, och om du inte går ut själv när det är mörkt, hur gör du då för att ta dig till jobbet?

Att inte få gå ut ensam när det är mörkt, och bo i Sverige, då måste man ju bli oerhört begränsad vinterhalvåret.

Men jag åker ju bil? Den står i garaget under vårat hus. Alltså jag tror ni läser inte lite väl mkt i att inte vilja gå ut när det är mörkt. Som sagt det är inte så att jag absolut inte går ut när det är mörkt men jag sticker inte ut på onödiga powerwalks/löprundor.