Orolig för sexuella övergrepp?

[mandalaki]

Men gud vad stört @mandalaki ! Jag kom precis på - jag har gått hem med en kille en gång när jag var helt jävla tankad. Alltså verkligen wasted beyond allt. Vi hade sex, vilket var med mitt samtycke, men han försökte flera gånger att göra något som jag sa uttryckligen nej till - men var för full för att stoppa.

Har aldrig nånsin sett det som att han gjorde nåt fel, bara att det kanske vara lite "fult" av honom. Shit vad obehagligt hur jävla hjärntvättad man är!

Exakt så.

 

[nullo-modo]

Vid två tillfällen under mitt liv, har jag blivit "omhändertagen" av män när jag varit fruktansvärt full, vaknat i deras sängar och upptäckt vi har sex. Den ene kände jag ytligt, den andre hade jag träffat samma kväll.

Jag gjorde nog som tjejer gör i det läget, blev förbannad på mig själv för att jag varit så full. Alltså den reaktion som vi liksom får lära oss.

Jag har oxå blivit "omhändertagande" av män när jag varit full och kåt, det ända som hände var att jag fick till svar var att dom inte gick igång på packade kvinnor.

 

[mandalaki]

Jag har oxå blivit "omhändertagande" av män när jag varit full och kåt, det ända som hände var att jag fick till svar var att dom inte gick igång på packade kvinnor.

Jag var inte full och kåt, jag var full och sov.

 

[nullo-modo]

Jag var inte full och kåt, jag var full och sov.

Men jag var.

 

[mandalaki]

Men jag var.

Vad har det då med sexuella övergrepp att göra?

 

[Red_Chili]

Jag är absolut mer vaksam när jag är ute och det är mörkt, men det jag oroar mig för är att bli rånad. Ser därför till att aldrig ha mobilen synlig eller liknande som skulle kunna locka någon att råna mig. När det gäller sexuella övergrepp eller misshandel så är jag betydligt mer orolig/rädd om jag ensam träffar någon man som jag inte känner väldigt väl. Nu dricker jag inte alkohol, så jag behöver inte känna mig orolig pga fylla åtminstone

 

[Mabuse]

Fast de ställena är ju fulla med folk. Där är inte ens jag ett dugg nervös.

Men när man kommer ut på mer ensliga ställen är det värre tycker jag. Jag har bott 10 år mitt i centrala Göteborg och där har jag aldrig varit rädd, men nu när jag bor i utkanten av centrum är det värre tycker jag. Från spårvagnshållplatsen till min bostad är det kanske 500 meter, men det är en park och den är dåligt upplyst, så den är superäcklig att gå igenom. Det finns ju heller inte en ström av andra människor där så ingen hör ju när du skriker. Jag åker alltid uber hem.

Uber skulle jag tycka kändes mycket osäkrare än att gå genom en folktom park. Överfallsvåldtäkter är ju otroligt ovanliga, och är parken verkligen folktom så lär ju eventuella våldtäktsmän få stå där väldigt länge och frysa i väntan på nån. Och kommer det folk lite nu och då, så att det är värt att stå och vänta, så är man ju inte ensam.

Sen är ju inte rädsla rationell på något sätt, men svarttaxi (även om man beställt den via uber) tycker jag skulle kännas mycket farligare en mörk natt än en park i ett ytterområde.

 

[Badger]

Det du beskriver gör jag också under liknande omständigheter. Beroende förstås på omgivning och situation men absolut aktiv bedömning av risk, höjd uppmärksamhet och förberedda alternativa handlingsmöjligheter. Och jag är normalstor medelålders man.
(Det är förstås inte sexuella övergrepp jag agerar för att undvika, utan rån och misshandel.)

Hm, frågade min man och han sa detsamma och han är lite mer än normalstor. Det är nog helt enkelt så att alla håller koll ute sent på kvällen på stan. Däremot joggingspåren verkar ju toklugna för män, ser bara män jogga runt där när det blivit mörkt. (men tyvärr inte en enda i min kortkorta skidtur idag, tomt, mörkt, läskigt och spåren bottnade i gruset)

 

[Badger]

Sen är ju inte rädsla rationell på något sätt, men svarttaxi (även om man beställt den via uber) tycker jag skulle kännas mycket farligare en mörk natt än en park i ett ytterområde.

Ja ush, jag vågar inte ens åka med taxibolag jag inte känner igen sent på kvällen. Ratade en först i kön en gång vid stationen, men han blev som tur är inte sur, killen efter tyckte nog att jag var lite udda men det var det största bolaget.

 

[Raderad medlem 6459]

Hm, frågade min man och han sa detsamma och han är lite mer än normalstor. Det är nog helt enkelt så att alla håller koll ute sent på kvällen på stan

Jag känner seriöst inte en enda snubbe som har ett system för att ta sig hem som går ut på att alltid ha nån i telefonen, alltid ha nyckeln redo etc etc. Tror knappast att män generellt "aktar sig" i samma utsträckning som kvinnor.

 

[Sissa]

Ja. Det sjuka är att jag först tänkte svara nej men sedan i såg att jag bara normaliserat rädslan så mycket att jag inte längre tänker på den som onaturlig.
Jag gör alltid en reflexmässig skyddsbedömning när jag går från bussen när det är mörkt, jag har tre alternativ på vägar jag kan ta och väljer den utifrån vad som känns tryggast med tanke på vilka andra som gått av osv. Är jag ute på nätterna håller jag oftast nycklarna i handen, lyssnar aldrig på musik och smsar alltid en vän när jag kommit hem. Om jag har möjlighet ringer jag till någon och pratar när jag går i ett område jag inte känner mig trygg i. Det påverkar också var jag vill byta buss och jag går alltid på vänster trottoar för att inte bilar ska kunna köra sådär långsamt efter mig.

Exakt så är det för mig. Jag tänkte spontant svara nej, men jag har precis som du självklara inarbetade strategier som jag inte ser som rädsla utan naturligt. Galet att det är så!

 

[mandalaki]

Jag känner seriöst inte en enda snubbe som har ett system för att ta sig hem som går ut på att alltid ha nån i telefonen, alltid ha nyckeln redo etc etc. Tror knappast att män generellt "aktar sig" i samma utsträckning som kvinnor.

Och dessutom handlar tråden om en undersökning av kvinnors rädsla för sexuella övergrepp. Men som vanligt måste vi förstås avhandla en variant av "det är likadant för män".

 

[Asko]

Sorgligt nog ja, jag hade trott att det var mer kvinnor än så som blir rädda/oroliga i vissa situationer. Jag känner mig nog lite trygg i att jag anses oåtråbar, men likväl så skulle jag stelna till om jag mötte en grupp män på en tom gata. Speciellt om de var unga tror jag, äldre känns lite tryggare.

Fast det sorgligaste är nog hur obekväm jag blir bland folk av det motsatta könet kring min ålder. Jag blir av ren reflex misstänksam om de inte har någon bra anledning till att prata med mig (som i arbetet). Jag reagerade själv på hur obekväm jag blev när jag mötte en väns pojkvän, närmast flydde situationen och hejdade mig inte förrän efteråt och undrade vad fan som hände och varför jag reagerade så kraftigt. Främlingar är nog lättare för mig på det viset, än folk som kanske vill lära känna en. Det har nog med att göra med ett slags sexuellt övergrepp som hände mig som barn, har haft svårt för killar sedan dess.

 

[Badger]

Jag känner seriöst inte en enda snubbe som har ett system för att ta sig hem som går ut på att alltid ha nån i telefonen, alltid ha nyckeln redo etc etc. Tror knappast att män generellt "aktar sig" i samma utsträckning som kvinnor.

Sa jag det? Jag sa att han höll koll, man skulle kunna tro att de seglade runt helt avslappnade, men tydligen inte. Jag försökte inte angripa vare sig min egen eller någon annan kvinnas upplevelse av oro. Det kanske du kunde se om du läst något inlägg jag skrivit i tråden.

 

[Aionee]

Jag har aldrig känt mig ett dugg rädd. Mer rädd för att bli rånad/mystiska troll i skogen/mörkret osv, men aldrig för att bli överfallen eller sexuella övergrepp.

Men det är nog för att jag är såpass naiv att jag inte ens kan föreställa att det kan hända.

 

[Raderad medlem 6459]

@Badger Jag bara menade att även om alla "håller koll" kan man inte jämföra mäns generella rädsla med kvinnors. Det var allt.

 

[Hemligast]

Jag är inte rädd för sexuella övergrepp. Finns inte en chans. Jag är vidrig.
Däremot finns det en person jag är totalt livrädd för. Alltid 24/7.. Men då är det och kommer alltid vara

 

[Modig_Korn]

Nej. För jag tänker på statistiken. Risken att bli våldtagen är ju väldigt mycket högre om man känner personen som begår handlingen. Är inte heller så jätterädd för rån för jag tänker att tex unga rånare går på jämnåriga hellre än en som är 25-55år. Har varit ute och ränt på stan mycket på natten eftersom jag hade hund när jag bodde inne i en stad med flera nattklubbar och pubar. Var aldrig riktigt rädd för varken sexuella övergrepp eller rån.

Har hänt att jag känt mig förföljd när jag varit ute men i de fallen jag kommer ihåg så var killen antingen jättepackad så han kunde inte komma ifatt helt enkelt. Det andra fallet var det gatufestival i stan och jag försvann medvetet in i mängden människor.

 

[AraSlei]

När jag läser tråden inser jag att jag nog varit väldigt förskonad från alla former av sexuella antastningar, framförallt i mindre offentliga sammanhang.
I och med min hobby umgås jag i princip bara med män under säsongen, och eftersom jag åker runt till många olika platser är det ofta helt okända eller bara svagt bekanta män men även män jag känner hyfsat väl. Det är ofta övernattningar i typ sovsalar, och jag har faktiskt aldrig ens reflekterat över att någon av dem skulle få för sig att göra något mot min vilja. Även om vi delat några öl eller inte på kvällen. Jag är i princip alltid yngst och enda kvinna.
Jag känner mig betydligt mer otrygg när jag rör mig ensam i natten i så fall.

Det är så fruktansvärt sorgligt att kvinnor känner så här.

 

[Killaloe]

Min osäkerhet/rädsla varierar mycket beroende på vart jag befinner mig och mitt mående i stort. Generellt så är jag kanske försiktig, men inte direkt rädd.

Har bott i olika delar av Gbg större delen av livet och knallat hem full, åkt och gått till/från märkliga buss- och spårvagnshållplatser, delat tidningar på okristliga tider på märkliga bakgator i tråkiga områden osv större delen av livet och inte funderat så mycket på det.

Men sen flyttade jag till ett område där jag inte alls kände mig trygg och då var jag i princip orolig dygnet runt. Men framförallt på kvällar och nätter så att gå ut med hund utan sällskap var liksom inte att tänka på. Det var hemskt.

Nu bor vi på landet och jag är typ aldrig bland folk längre så nu har jag lugnat ner mig lite. Inte för att jag gladeligen tar långpromenader kvällstid, men det känns iaf inte ogörligt hemmavid.

Däremot är jag fortfarande orolig de gånger jag faktiskt är inne i stan och jag undviker det i så lång utsträckning som möjligt.