Orolig för sexuella övergrepp?

[Ramona]

Jag är rädd. Inte på dagtid när det är ljus ute, men absolut när det är mörkt ute. Det spelar ingen roll om jag druckit alkohol eller inte, jag är orolig ändå. Går ogärna själv hem från krogen eller kompisar hur som helst.

Jag har tyvärr flera vänner som blivit överfallsvåldtagna och ett par har varit utsatta för försök.

 

[SkorpSmulan]

Nej jag är aldrig rädd. Oberoende av vart jag är.
Har tänkt ibland att det kanske är korkat men å andra sidan så händer det något så lär det hända oavsett om jag oroat mig för det eller ej.

 

[stjarnhimmel]

Det är ju lite så. Fram tills mordet i Upplands Väsby envisades jag med att faktiskt jogga även 21 på kvällen, sent på hösten, ensam, med ett eller två möten på hela turen. Lite mörkrädd bara (helt vanligt för troll osv) Men nu gör jag inte det. Jag blev glad varje gång jag mötte en joggande man, i min föreställningsvärld skulle de onda hoppa ur skogen, antagligen irrationellt tänkt. (21 på sommaren är nog betydligt mer folk, men kanske mer olämpligt, får se vad jag tycker sedan. Ngn på jobbet sa att även mördare rimligen fryser såhär års.) (tydligen är gärningsmannen fast ändå.)

Ja det är ju alltid fruktansvärt när det händer,
Men just när överfall sker på tex motionsspår etc så begränsar det så mycket. Då känner i alla fall jag att då kan jag inte vara ute och gå där själv. Begränsande.

 

[Stalone]

Ja, jag känner mig rädd. Har utvecklat strategier när jag rör mig bland folk (män) exempelvis sena helgnätter för att känna mig något tryggare i situationen. Pratade om det med ett par kvinnliga vänner häromdagen, hur dessa strategier sitter så omedvetet fast i en, det blir liksom en naturlig del i att åka hem själv en helgnatt, att en knappt tänker på dem (t ex har på hörlurar på spårvagnen hem för att visa avstånd mot män/inte "bjuda in" till samtal, dock ingen musik på så en ändå vet vad de säger till/om en).

 

[stjarnhimmel]

Samtidigt så är jag så jäkla trött på det här!
Att man ska behöva känna så som många skriver om här!
Det är så sjukt!

 

[Wysiwyg]

Ja jag känner mig rädd när jag går ensam ute på kvällar och nätter. Jag är ute på studentklubbar ibland på campus och bor typ 10 minuters promenadväg bort, i stort sett bara nerför en backe. Känns alltid obehagligt och jag går ofta med nyckelknippan i handen som ett knogjärn.

Jag tror faktiskt siffran skulle vara högre än 60% om frågan ställdes som "är du orolig för att gå hem ensam genom ödsliga platser mitt i natten". Tror rädslan för det är så inbyggt i tjejers sätt att vara att många inte ens tänker på en gata mitt i natten som en allmän plats.

 

[Ramona]

(t ex har på hörlurar på spårvagnen hem för att visa avstånd mot män/inte "bjuda in" till samtal, dock ingen musik på så en ändå vet vad de säger till/om en).

När man har pratat med män som överfallsvåldtar och pratar om hur de väljer ut sina offer, så säger majoriteten att de väljer kvinnor som verkar frånvarande och inte verkar ha koll, tex kvinnor med hörlurar. Så även om du inte har någon musik etc på och hör allting, så torde det vara så att du ändå höjer risken för att bli överfallen om man har hörlurar på.

Dessutom är det ju så att man inte kommer undan bara genom att man hör. Spelar ingen roll hur mycket man hör eller inte ifall mannen har gömt sig någonstans och hoppar fram bakom dig och tar tag i dig. Då är det snabbhet som gäller och ren styrka.

 

[Wysiwyg]

Pratade om det med ett par kvinnliga vänner häromdagen, hur dessa strategier sitter så omedvetet fast i en, det blir liksom en naturlig del i att åka hem själv en helgnatt, att en knappt tänker på dem (t ex har på hörlurar på spårvagnen hem för att visa avstånd mot män/inte "bjuda in" till samtal, dock ingen musik på så en ändå vet vad de säger till/om en).

Jag gör precis samma sak! Utomhus om jag promenerar har jag dock inga på mig.

Och jag tänker lite samma som du. Att det är så inbyggt i en själv att jag inte ens inser att det är rädd eller försiktig jag är.

 

[Stalone]

När man har pratat med män som överfallsvåldtar och pratar om hur de väljer ut sina offer, så säger majoriteten att de väljer kvinnor som verkar frånvarande och inte verkar ha koll, tex kvinnor med hörlurar. Så även om du inte har någon musik etc på och hör allting, så torde det vara så att du ändå höjer risken för att bli överfallen om man har hörlurar på.

Dessutom är det ju så att man inte kommer undan bara genom att man hör. Spelar ingen roll hur mycket man hör eller inte ifall mannen har gömt sig någonstans och hoppar fram bakom dig och tar tag i dig. Då är det snabbhet som gäller och ren styrka.

Jaha, hade jag ingen aning om. Ja, då blir det av med lurarna i framtiden! Och självfallet kommer en inte undan bara för att en hör, men en får ändå en känsla av stämningen på vagnen (huruvida den är hotfull eller inte exempelvis) och jag tycker i alla fall att det känns tryggare på så vis.

 

[Magiana]

Jag har faktiskt inte tänkt på saken då jag inte brukar vistas ute på riskplatser när det är mörkt. Men gjorde jag skulle jag se till att vidta åtgärder för att ha skydd, t.ex. ha mobilens nödlarm aktiverat. Det hade jag i somras när jag tältade på ensliga platser runt om i landet. När mobilen uppdateras stängs det dock av så man måste slå på det efteråt.

Men till vardags är det inget som bekymrar mig. Jag är inte ens något hett villebråd som karlar ränner efter så det känns som en fördel.

 

[Mabuse]

http://www.metro.se/nyheter/varannan-kvinna-ar-orolig-for-sexuella-overgrepp/EVHpau!uQm5zMgsRDOqQ/


Enligt denna undersökning gjord av Yougov 60 % av kvinnorna rädda för att bli utsatt för sexuella övergrepp när de vistas på offentliga platser. undersökningen är publicerad i tidningen Metro,

Känner du dig rädd? Varför /varför inte?

Nä, jag är inte rädd. Det jag är mest nojig för är ficktjuvar, håller alltid hårt i värdesakerna så fort jag är någon form av trängsel.

När det gäller sexuella övergrepp måtte jag på nåt sätt mentalt verka som en igelkott, för aldrig att nån har tafsat eller liknande. Så jag är inte särskilt rädd för det - statistiskt sett är sannolikheten för sexuella övergrepp (som är så pass allvarliga att det skulle kännas otäckt, jag antar att nån skulle kunna tafsa nån gång) liten, och eftersom jag aldrig råkat ut för något trots att jag varje dag flera gånger rör mig på offentliga platser (kollektivtrafiken, inte minst), så känns risken för mig liten, och rädslan är därefter.

Rån, misshandel och ficktjuvar, det har väl funnits tillfällen där jag blivit på min vakt för att jag upplevt risk för det, men aldrig sexuella övergrepp.

 

[Aroma]

Jag är orolig för att bli överfallen när jag går själv i mörkret. Rör mig trots det mycket ute i mörket (såhär på vintern) bl.a. på elljusspår då jag har en hund som behöver en hel del motion. Det känns inte tryggt att gå där helt själv men jag gör det ändå. Det är bättre just nu när det är en hel del folk ute som åker skidor.

Skulle aldrig gå själv (eller med någon enstaka tjejkompis) i stan på natten.

 

[Liran]

Nej, jag har aldrig varit rädd eller råkat ut för något värre än att någon säger "Hej tjejen" i ett försök att inleda kontakt. Så länge jag är hemma i Sverige känner jag mig helt trygg vid vilken tid på dygnet som helst, var som helst.

Utomlands är jag mer vaksam, tänker på var jag går och känner mig överhuvudtaget mer osäker. Inte så att jag är rädd, men jag är medveten om att jag inte längre befinner mig på mammas gata, även i länder som har samma grad av kvinnofrid som Sverige.

 

[micaelathegreat]

Ja, jag är rädd. Nu är jag iofs inte ute på kvällarna pga småbarnsmamma. Men de gånger jag är ute och rullar hatt är jag definitivt orolig och spänd under hemresan.

 

[Verdandi]

Jag är inte rädd i en mörk enslig skog på landet där det inte finns särskilt många andra människor. Snarare då i en skogsdunge eller park som människor passerar, men tillräckligt enslig för någon att gömma sig i.

Kanske överdrivet så är jag mest rädd för småsamhällen t.ex. bruksorter där man instinktivt tänker på banjomusik, plågade grisar alternativt folkrace samt hat mot allt existerande utanför 70-skyltarna. Där alla håller varandra om ryggen - även den lokala polisen som sedan ska "utreda" brottet. Har genomlevt det mesta man kan komma på som kan hända på en sådan plats.

Har en inbyggd samsung-lösning i mobilen där man med tre snabba knapptryck får mobilen att ta bilder åt båda hållen och sedan skicka bilder, koordinatorer, ljudupptagning och förvalt meddelande till utvalda personer.

/V

 

[Mabuse]

Ja, jag känner mig rädd. Har utvecklat strategier när jag rör mig bland folk (män) exempelvis sena helgnätter för att känna mig något tryggare i situationen. Pratade om det med ett par kvinnliga vänner häromdagen, hur dessa strategier sitter så omedvetet fast i en, det blir liksom en naturlig del i att åka hem själv en helgnatt, att en knappt tänker på dem (t ex har på hörlurar på spårvagnen hem för att visa avstånd mot män/inte "bjuda in" till samtal, dock ingen musik på så en ändå vet vad de säger till/om en).

Jag jobbar ofta sent, och åker då hem själv med sista eller första tunnelbanan/bussen, men om nu någon (oftast glad och berusad) kille skulle bjuda in till samtal och jag inte vill prata, så litar jag nog på min förmåga att bita ifrån, verbalt. Det finns ju alltid vakter och poliser och medpassagerare någonstans, ifall någon nu skulle gå till handgripligheter (aldrig hänt och aldrig sett). Men de flesta backar ju om man biter ifrån ordentligt. Visst, man kanske inte uppfattas som särskilt charmig eller kul eller "kvinnlig", men ärligt talat - klockan ett på natten skiter jag i det, jag vill bara hem och sova.

 

[Görel]

Aldrig någonsin! Ändå har jag tillbringat mer än 30 år på festivaler och konserter, mestadels i Stockholms innerstad, och oftast har jag druckit en öl eller flera.
Ett ex brukade säga att jag ser ut som att man skulle få en snyting om man vågar hälsa på mig, vet inte om det spelar in. Jag är också närmare 1.80.

 

[Pigalle]

Inte rädd däremot mer vaksam.
Samhället har förändrats.

 

[Ramona]

Aldrig någonsin! Ändå har jag tillbringat mer än 30 år på festivaler och konserter, mestadels i Stockholms innerstad, och oftast har jag druckit en öl eller flera.

Fast de ställena är ju fulla med folk. Där är inte ens jag ett dugg nervös.

Men när man kommer ut på mer ensliga ställen är det värre tycker jag. Jag har bott 10 år mitt i centrala Göteborg och där har jag aldrig varit rädd, men nu när jag bor i utkanten av centrum är det värre tycker jag. Från spårvagnshållplatsen till min bostad är det kanske 500 meter, men det är en park och den är dåligt upplyst, så den är superäcklig att gå igenom. Det finns ju heller inte en ström av andra människor där så ingen hör ju när du skriker. Jag åker alltid uber hem.

 

[LadyCovergirl]

Nej. Jag kan inte svara på varför jag inte är rädd mer än att rädsla rent allmänt är begränsande. Jag går ut med hunden när det passar. Rör mig utan problem ensam i Malmö nattetid. Åker buss hem efter utekvällar. Går från busstationen i kommunen och hem. Ptja, lever mitt liv som det passar mig.