Oroar sig mammor mer?

[Snyggve]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Innan jag fick barn såg planen ut såhär:

BF 12 maj. Mammaledig 1 år, sen pappan ledig i 6-12 mån.

Verkligheten:

Förlossning 28 maj. Akutsnittad, mådde rätt kasst i början med mycket smärtor. Fruktansvärt labil i psyket. Amningen funkade inte alls. Började jobba så snart jag fick, d.v.s. 3 mån efter snittet. Jag stod helt enkelt inte ut med att vara hemma.

Så man kan aldrig ens ana innan hur det kommer bli när bebisen har kommit. Dessutom släpper de flesta precis allting till förmån för bebisen åtminstone första veckorna. Man skiter faktiskt i precis allting utom barnet! Jag åt knappt på 2 v efter förlossningen, trots att jag älskar mat

Jag tycker du verkar ha en bra inställning, speciellt eftersom du är beredd att ändra planer. För jag håller nog med Mabuse om att du låter lite naiv, inget illa ment.

 

[Snyggve]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Tillägg:

Däremot fick vi en drömunge som vaknade 1 g/natt första två veckorna, och efter det sov han hela nätterna På dagarna sov han aldrig mer än 30 min i sträck, med ungefär 2 timmars vakentid däremellan.

 

[cirkus]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Alla barn ammar inte på nätterna.
Endel vill inte äta alls och endel tar flaska och då kan man dela nätterna.

 

[Brackan]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Liten spinoff på alla trådar som nu har varit angående kombinationen häst och barn.

Jag vet i princip ingen pappa/blivande pappa som oroar sig så mycket över hur tiden ska räcka till familj/hushållsarbete/jobb/fritidsaktiviteter som mammor/blivande mammor gör. Papporna tänker inte ens tanken på att lägga av med sina fritidsaktiviteter medans mammorna oroar sig flera år i förväg hur det ska gå. Nu generaliserar jag ju lite såklart, men ändå.

Vad tror ni att detta beror på?

Just hästintresset tar otroligt mýcket tid. Man kan dessutom inte bara ställa undan hästen under en period bara för att man inte hinner med den. Och hästar-små barn är ingen bra kombination.

 

[EmelieR]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Oj- vilket trist inlägg du gör där... Jag vet massor av folk som får det att fungera superbra... Därimot kanske man får en annorlunda syn på hästarna när man har en riktig bäbis att ta hand om

 

[Björk]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Jag tänkte mer på att du ska ha ork att plugga samtidigt som du ammar på nätterna.

Jag helammade till sonen var 4 månader och delammade sen tills han var 14 månader. När han var 7 månader gick jag till jobbet på heltid. Nattammade gjorde jag tills han var kring 9-10 månader har jag för mig (med successivt minskande antal gånger, förmodligen kring 1-2 ggr/natt från 7 mån och framåt).

Det var inga som helst problem orkesmässigt. Vi samsov och jag låg och ammade.

 

[Björk]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Kan jag inte skriva tentan så får jag lösa det problemet då. Just den delen är ju inget jag kan besluta om nu, såvida jag inte struntar i att skriva in mig på termin fyra men det ser jag inte som en rimlig lösning.

Det jag försöker få fram är att mina heltidsstudier inte ens är i närheten av samma tidskrav som heltidsjobb. Det gör att det inte är riktigt jämförbart. Om bebisen "bara" är ledsen och inte är hungrig så är ju troligen inte just jag ett krav heller. Jag hoppas att bebisens pappa ska kunna trösta bebisen precis lika bra som jag.

Jag tycker ni har en bra plan och tror det kommer kunna gå utmärkt! (Och om det inte går så är ni ju inte sämre än att ni kan ändra er då....!?)

Om du pluggar hemma mycket så finns ju inget som hindrar att du lägger upp studietid efter barnets dygnsrytm och "schema". Då kan du också (liksom dem som är hemma på heltid) sova ett par timmar när bebis sover förmiddags eller eftermiddagssömn om så krävs. Jag tittade på jättemycket filmer när jag var fastlåst med tutten i amningen. Du kan ju istället läsa din studielitteratur!

 

[EmelieR]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Ibland så undrar jag om det är bara min och Mabuses bäbisar som är vakna ofta på nätterna. Och jag är verkligen glad att jag slipper dela säng med min "elvisp"...

Men visst kan det fungera. De är ju hemma mycket båda två Hoppas att TS inte går över tiden bara. Då kan det bli riktigt kämpigt med tentan Svårt o föda barn samtidigt...
Fast jag tycker första halvåret har jag varit mycket piggare än nu andra. Om det beror på årstid, väder eller att man har fött barn har jag ingen aning om...

 

[Equilina]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Hemma hos oss är det precis tvärt om, och då har jag ändå flera hästar
Sambons samtliga intressen är sådana som kan vara "vilandes" i månader (mc, båt, sportbil, meka osv) och jag har 'bara' hästarna, ändå är han den som oroar sig för hur tiden ska räcka till.
Men det lööööser sig, ingen av oss vet hur det kommer bli ändå så jag kan liksom inte oroa mig i förväg. What will be, will be.

 

[ako]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Inte likt dig Mabuse att vara så negativt inställd till någon men en så skönt modern syn på livet! (Känner givetvis inte dig mer än vad du skriver här)

Hon skriver ju att det är deras plan men att den inte är skrivet i sten. Det är väl bättre att sikta mot stjärnorna och komma halvägs än att inte satsa alls.

LadyCovergirl: Jag tycker er inställning är otroligt uppfriskande och jag önskar er all lycka till!

Eller, Minna, så kanske det är så att det inte är att "bara få barn och köra på precis som vanligt", som jag vet sedan tidigare trådar att din syn har varit. Mabuse skriver ju numer ur ett föräldrapespektiv och det kanske gör att det blir skillnad nu gentemot förr?

 

[Mabuse]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Inte likt dig Mabuse att vara så negativt inställd till någon men en så skönt modern syn på livet! (Känner givetvis inte dig mer än vad du skriver här)

Hon skriver ju att det är deras plan men att den inte är skrivet i sten. Det är väl bättre att sikta mot stjärnorna och komma halvägs än att inte satsa alls.

Vad jag är ute efter är väl att det i så fall är bra att ha en plan för vad man ska göra ifall man då landar i trädtopparna.

Givetvis kan man ha jättetur - en lätt graviditet där man kan plugga fullt fram till förlossningen, en enkel förlossning därman är på benen och skriver tentor efter nån vecka, en snäll bebis som sover på nätterna. Men man kanske inte ska räkna med det. Det är ju ett best-case-scenario, och det är ju jättebra om det blir så, men man kanske också ska ha ett middle-case-scenario och ett worst-case-scenario också.

Frågan är väl på vilken sikt man tänker sig anpassa sig - på längre sikt så verkar det rimligt med heltidsjobb och prestation som vanligt. Men just runt förlossningen är det nog kanske lite optimistiskt. Det är kanske det du uppfattar som förändring i resonemang? Om idén hade varit att jag tänker börja jobba heltid efter sex månader, så hade jag inte reagerat på det, varken nu eller tidigare. Men om man räknar med att jobba heltid fram till förlossningen, skriva tenta ett par veckor efteråt och sen jobba heltid efter 3.5 månader, då får man nog åtminstone offra amningen. Och har man lite otur med förlossningen eller komplikationer på slutet kan det bli lite tufft även utan amning.

 

[Mabuse]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Eller, Minna, så kanske det är så att det inte är att "bara få barn och köra på precis som vanligt", som jag vet sedan tidigare trådar att din syn har varit. Mabuse skriver ju numer ur ett föräldrapespektiv och det kanske gör att det blir skillnad nu gentemot förr?

Nja, snarare på vilken sikt man ser saken - köra på som vanligt över en graviditet och förlossning är nog få förunnat. Fortsätta att vara yrkesverksam även som mamma är möjligt för de flesta, om man vill.

 

[ako]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Nja, snarare på vilken sikt man ser saken - köra på som vanligt över en graviditet och förlossning är nog få förunnat. Fortsätta att vara yrkesverksam även som mamma är möjligt för de flesta, om man vill.

Men det är det väl knappast någon som har påstått att det inte är möjligt att vara yrkesverksam mamma eller pappa ? De flesta går ju tillbaka till jobbet efter ett halvår eller ett år, på antingen deltid eller heltid beroende på vad som passar ens egna förutsättningar i familjen. Och med all respekt för allas åsikter så uppfattar jag faktiskt dina inlägg som "mjukare" sedan ni fick ert barn. Snälla, ta inte illa upp för det!

 

[feel]

Sv: Oroar sig mammor mer?

*kl*

Men VAD är det som gör att det blir såhär? Är det kvinnornas hormoner, samhället, eller kvinnans vilja att "ta om hand"? Männen skulle aldrig (eller iaf sällan) sitta på ett forum och diskutera hur de ska lägga upp dagarna för att kunna träna sin fotboll/cross/ishockey. Jag vet långt fler män som jobbar heltid och fortfarande håller på med sin/sina hobbysar 6-7 dagar i veckan än kvinnor. VAD är det som gör att män lever så men inte kvinnor? Varför tar männen dagen som den kommer och problemen när de dyker upp, de oroar sig inte 2-3 år i förväg hur det ska gå med deras fotboll medans mammorna säljer hästar, slutar med fotbollen, lägger av med hundträningar redan innan problemen ens har uppstått?

En av mina bekanta är gravid och har två hästar, mannen har 3 jobb och jobbar mer än heltid ca 6 dagar i veckan och har tänkt fortsätta med det, ingen ifrågasätter det öht medans väninnan genast har blivit tillfrågad av alla vad hon ska göra av sina hästar. Varför är det godkänt för männen att göra så men att kvinnorna ska vara borta 2 timmar om dagen är inte "acceptabelt" och ifrågasätts på en gång av folk runtomkring?

Obs att jag absolut inte vill peka ut någon på något sätt, alla gör som dom vill och vad som känns bäst. Jag vill gärna vara mammaledig och vill att vårat barn ska kunna vara hemma till ca 1,5-2 års ålder, kanske att jag jobbar halvtid under den tiden, så jag är väl typiskt "kvinnlig" Men jag funderar bara över det här ang kvinnor och mäns roller.

 

[Sunshine]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Man sitter sallan och ventilerar pa forum sa som kvinnor gor, iaf inte om familj och barn. Jag tror sakert att de funderar och oroar sig, men de pratar inte lika mycket om det. Sa funkar min man iaf. Han funderade mycket och funderar fortfarande mycket pa hur hans jobb/familjebalans ar, om han kan andra pa nagot, hur han kan fa in mer barntid, oroar sig for att bli av med jobbet osv osv sedan vi fick barn. Men det ar inget han skulle diskutera med nagon annan an mig och kanske en valdigt nara killkompis.

 

[Calazirya]

Sv: Oroar sig mammor mer?

För att många män slipper ta huvudansvar för barnen? Dessa män är rätt nöjda med sin situation, samtidigt som kvinnan tillåter mannen att bara var halvengagera?

 

[Sar]

Sv: Oroar sig mammor mer?

*kl*

Men VAD är det som gör att det blir såhär? Är det kvinnornas hormoner, samhället, eller kvinnans vilja att "ta om hand"? Männen skulle aldrig (eller iaf sällan) sitta på ett forum och diskutera hur de ska lägga upp dagarna för att kunna träna sin fotboll/cross/ishockey. Jag vet långt fler män som jobbar heltid och fortfarande håller på med sin/sina hobbysar 6-7 dagar i veckan än kvinnor. VAD är det som gör att män lever så men inte kvinnor? Varför tar männen dagen som den kommer och problemen när de dyker upp, de oroar sig inte 2-3 år i förväg hur det ska gå med deras fotboll medans mammorna säljer hästar, slutar med fotbollen, lägger av med hundträningar redan innan problemen ens har uppstått?

En av mina bekanta är gravid och har två hästar, mannen har 3 jobb och jobbar mer än heltid ca 6 dagar i veckan och har tänkt fortsätta med det, ingen ifrågasätter det öht medans väninnan genast har blivit tillfrågad av alla vad hon ska göra av sina hästar. Varför är det godkänt för männen att göra så men att kvinnorna ska vara borta 2 timmar om dagen är inte "acceptabelt" och ifrågasätts på en gång av folk runtomkring?

Obs att jag absolut inte vill peka ut någon på något sätt, alla gör som dom vill och vad som känns bäst. Jag vill gärna vara mammaledig och vill att vårat barn ska kunna vara hemma till ca 1,5-2 års ålder, kanske att jag jobbar halvtid under den tiden, så jag är väl typiskt "kvinnlig" Men jag funderar bara över det här ang kvinnor och mäns roller.

Jag blev väldigt irriterad på de som uttryckte oro över mitt hästintresse och tyckte att jag skulle sälja men som helt ignorerade sambons motorcykel.
Å andra sidan har sambons motorcykel stått i garaget nu i fyra år medan jag har ett rätt levande hästintresse....

Vi har genom åren haft många (givande) diskussioner om hur vi ska lägga upp vår vardag. Både jag och sambon har oroat oss över hur det ska fungera att ha häst samtidigt med barn, han mer ännu mer mig.
Kanske av den enkla anledningen att jag vet att jag skulle sälja om jag ansåg att mitt hästeri påverkade mitt familjeliv alltför negativt men jag skulle ha mycket svårt att tåla att sambon ställde kravet att jag skulle sälja.


Nu umgås jag ju med många andra hästtjejer och i huvuddelen av fallen är det deras partners som har oroat sig mest just genom att hästeri är rätt krävande till sin natur, motorcykeln kan ju stå i garaget men hästen måste ju fodras och verkas oavsett om du använder den eller ej.

Om någon jobbar mkt kommer antagligen de extra pengar det inbringar hela familjen till del, om någon spenderar en massa tid hos sin häst kommer det främst just den personen till del.... Dyra intressen påverkar ju ofta även resten av familjen ekonomiskt.

 

[ako]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Att ventilera på forum på det viset som vi gör här på buke tror jag är väldigt "tjejigt" helt enkelt. Män och kvinnor har vissa olikheter generellt sett. En av dem tycker jag ventilerandet eller för all del ältandet är. Och Buke är dessutom ett "tjejigt" forum.

Sedan tror jag att det hela bottnar ganska mycket i att om man har en häst så måste den få ta sin tid. Den går inte att ställa undan o ta fram när man känner för det. Min sambo är väldigt intresserad av antikviteter och åker gärna på auktioner och loppisar så ofta han kan. Han gillar det mycket, men om vardagen inte går i hop av en eller annan anledning, så kommer ingen vas eller byrå att må dåligt för att han inte kan titta på den. Helt enkelt: Överlah är det mest tjejer som har häst. Killarnas intressen innefattar inte lika ofta levande djur som måste ha skötsel 7 dagar i veckan, och därför är det inget bekymmer att hoppa över om det behövs.

 

[Minta]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Jag tycker ni har en bra plan. Och den är ju inte huggen i sten heller. Skulle du inte kunna skriva tentan får du ju en ny chans med omtentan.

Men jag tänkte på en sak. Var beredd på att det kan vara svårt att få studiero hemma. Framför allt när bebisen blir äldre och rörligare. Kurslitteratur, kompendier och anteckningar är väldigt roligt att dra i och tugga på.
Var rädd om laptopen också, om du har en. Dottern lyckades knäcka skärmen på min förra när hon var ett halvår.

Jag började läsa när sonen var 5 månader och även om hans pappa var föräldraledig och hemma samtidigt så var det svårt att få tid att läsa. Oftast gick jag över till min snälla granne som låånade ut sin lägenhet och satt där och pluggade istället.

Nu är barnen 1 år och 3 år och går på dagis. Men det hjälper ju föga när det är jul och helger och man försöker förbereda en opponering. Försök läsa en uppsats när en 1- åring klättrar upp i knät och skall kramas. (Kramas utförs genom att skalla mammas näsben).

 

[ako]

Sv: Oroar sig mammor mer?

*kl*


?

En av mina bekanta är gravid och har två hästar, mannen har 3 jobb och jobbar mer än heltid ca 6 dagar i veckan och har tänkt fortsätta med det, ingen ifrågasätter det öht medans väninnan genast har blivit tillfrågad av alla vad hon ska göra av sina hästar. Varför är det godkänt för männen att göra så men att kvinnorna ska vara borta 2 timmar om dagen är inte "acceptabelt" och ifrågasätts på en gång av folk runtomkring?

.

Hade jag INTE tyckt var OK. När ska barnet få tillgång till sin far? När folk frågar hur man ska göra med hästarna tänker jag spontant mest under graviditeten när man faktiskt kanske inte kan/bör rida...