Oroar sig mammor mer?

[EmelieR]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Det är nog helt omöjligt att svara på varför det blir som det blir. Jag tror att det jättemycket beror på det egna intresset eg.
Det är ju intresset som driver en. Sen är det faktiskt lite krångel i början. Man är van vid att bara ha hand om sig själv och helt plötsligt tar man hand om familjen Det är en häftig känsla att knalla ut från BB med en liten bäbis. Skrämmande med Helt plötsligt så trodde jag att alla körde som krattor och var tvungen att lägga mig i sambons bilkörning Vilken kärring jag blev...

Om du kollar i trådarna från förra året och kollar de nu så kan du ju se hur utvecklingen har blivit där. Där är folk som fortfarande brinner för sina intressen- både mamman och pappan. Men där är också dom som har hittat att familjen är det viktigaste och roligaste just nu...

Jag har hästar hemma och min sambo ligger iväg o jobbar i veckorna. Utan en paddock kommer jag nog inte klara mig Men med babyvakt och tålamod så klarar man iaf av att födra, släppa in o ut och mocka... Borsta o kela får man göra på kvällen när bäbis sover... Om hon inte sover så slipper kraken bli borstad

 

[Björk]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Ibland så undrar jag om det är bara min och Mabuses bäbisar som är vakna ofta på nätterna. Och jag är verkligen glad att jag slipper dela säng med min "elvisp"...

Vaknat ofta på nätter har vår son gjort. De första 1-4 månaderna (tror jag, minnet är kort..) så ammades han nog ca 4 ggr/natt. De första 2-3 månaderna kunde han ibland vara vaken en längre period typ varannan natt, någon timme eller två.

Vi samsov med elvispen lääänge.

Han är 3 år nu och 50 % av nätterna vaknar han fortfarande 1-2 gånger. Oftast vill (och får) han gå över och sova vidare i vår säng.

Men det har inte varit så problematiskt för oss det där. Numera somnar han ju om direkt, max tar det en kvart. Kanske vill han ibland gå och kissa på pottan och visst kan han babbla några ord, men inte mer än så.

Det kanske är olika hur stort sömnbehov och hur störd man blir av det där vaknandet. När jag ammade honom när han var liten så somnade jag ju ofta under pågående amning också. Om inte annat så somnade jag direkt när han ammat klart.

 

[Nessa]

Sv: Oroar sig mammor mer?

kl

Jag tycker också Mabuse är onödigt negativ.
Kanske för att jag är lite i Lady Covergirls situation, men längre fram. Och med en del av Mabuses worst case scenario i bagaget. Ungefär så som Minta beskriver det, med ett storasyskon dessutom
Jag fick barn i november. På måndag går jag tillbaka till studierna. Nu var jag sjukskriven under en stor del av graviditeten, en graviditet med mycket komplikationer och jag mådde vidrigt. Men det gick ju över när min baby kom ut.
Nu har jag en vild treåring och en drygt två månader gammal baby med kolik. Som inte sover på nätterna. Jag ammar förvisso inte.
Är jag galen?
Kanske.
Kommer det funka? Jag tror det.

Jag blir uppfriskad av Lady Covergirls positiva tänkande - för i liknande banor har jag tänkt och planerat för länge (men jobbet lägger jag ner, för mig som faktiskt måste läsa kurslitteraturen känns det överambitiöst). Jag blir också stärkt av Mintas inlägg skrivet som jag förstår det med glimten i ögat. För nog blir det tufft, och jag kommer vara trött, och flera gånger om dagen tror jag att jag tar mig vatten över huvudet. Men det kommer att gå!

 

[Nessa]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Ibland så undrar jag om det är bara min och Mabuses bäbisar som är vakna ofta på nätterna. Och jag är verkligen glad att jag slipper dela säng med min "elvisp"...

Nänä. Min baby sover nu, äntligen, men vaknar snart och har vakenperiod mellan 1 och 3, minst. Riktigt trevlig och social då Treåringen vaknar i snitt 2 nätter i veckan och har svårt att somna om utan att man följer med tillbaka och tränger ner sig i juniorsängen. Sömn, vad är det?

 

[Björk]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Jag blir uppfriskad av Lady Covergirls positiva tänkande - för i liknande banor har jag tänkt och planerat för länge (men jobbet lägger jag ner, för mig som faktiskt måste läsa kurslitteraturen känns det överambitiöst). Jag blir också stärkt av Mintas inlägg skrivet som jag förstår det med glimten i ögat. För nog blir det tufft, och jag kommer vara trött, och flera gånger om dagen tror jag att jag tar mig vatten över huvudet. Men det kommer att gå!

Jag tror dessutom att om man har en plan och tror på att det ska gå så är det lättare att det verkligen blir så i verkligheten. Målbildsträning!

Men visst, man ska ju inte vara så fast vid det man tänkt sig att man slutar lyssna på sig själv eller bebisens behov. Men det tror jag ingen härinne har problem med. Det går ju att ändra sig om det inte fungerar!

 

[Nessa]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Vi får hoppas det

Absolut. Bebisen behov kommer först, men liksom Lady C är min utbildning inte så strikt schemalagd, och de perioder jag är borta är pappa minst lika bra som jag för vår bebis Det finns ju en plan B också, men jag hoppas och tror att det ska gå ändå.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Jag tycker ni har en bra plan. Och den är ju inte huggen i sten heller. Skulle du inte kunna skriva tentan får du ju en ny chans med omtentan.

Men jag tänkte på en sak. Var beredd på att det kan vara svårt att få studiero hemma. Framför allt när bebisen blir äldre och rörligare. Kurslitteratur, kompendier och anteckningar är väldigt roligt att dra i och tugga på.
Var rädd om laptopen också, om du har en. Dottern lyckades knäcka skärmen på min förra när hon var ett halvår.

Jag började läsa när sonen var 5 månader och även om hans pappa var föräldraledig och hemma samtidigt så var det svårt att få tid att läsa. Oftast gick jag över till min snälla granne som låånade ut sin lägenhet och satt där och pluggade istället.

Nu är barnen 1 år och 3 år och går på dagis. Men det hjälper ju föga när det är jul och helger och man försöker förbereda en opponering. Försök läsa en uppsats när en 1- åring klättrar upp i knät och skall kramas. (Kramas utförs genom att skalla mammas näsben).

Precis, är jag inte i form att skriva tentan i juni så är jag inte och då får jag skriva den i augusti istället. Det skulle kännas mycket tråkigare att "ge upp" på förhand och göra inget alls hela vårterminen (Dessutom utan inkomst en rätt stor del av tiden.)

Vi bor i en villa med två våningar och det finns dörrar till iaf tre sovrum Det där med tuggandet får jag skydda mina saker från redan nu. Fyra katter tycker inte alltid att skolböcker är något man ska vara rädd om. Eller för den delen laptops.
Tack ändå för tipset

Det där med kramande 1-åring påminner mig om det en av mina katter gjorde för en kvart sen. Jag låg på rygg i soffan och läste ett kompendium inför en tenta. Då kommer Ängla och sätter sig på mitt bröst och är i vägen för texten. När jag höjer kompendiet så börjar hon istället gosa med mitt ansikte och kärleksfullt gnaga mig i näsan och hakan
Nu sitter Ängla istället snällt i sin husses knä, så att han får böja sig åt sidan för att se datorskärmen, men annars hade jag ju fått flytta mig till ett rum med dörr

 

[LadyCovergirl]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Jag tycker ni har en bra plan och tror det kommer kunna gå utmärkt! (Och om det inte går så är ni ju inte sämre än att ni kan ändra er då....!?)

Om du pluggar hemma mycket så finns ju inget som hindrar att du lägger upp studietid efter barnets dygnsrytm och "schema". Då kan du också (liksom dem som är hemma på heltid) sova ett par timmar när bebis sover förmiddags eller eftermiddagssömn om så krävs. Jag tittade på jättemycket filmer när jag var fastlåst med tutten i amningen. Du kan ju istället läsa din studielitteratur!

Givetvis får vi ändra på saker och ting om vi märker att det inte funkar. Det finns ju ingen prestige i den saken.
Jag hoppas att det ska funka men det får vi ju helt enkelt se

 

[Mabuse]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Det är ju jätteskillnad om man inte ammar. Då är det ju strunt samma om bebis skriker nätterna igenom, eftersom pappan kan ta bebis. Ammar man varannan timme är det tuffare.

Alltså, jag jobbar ju också och kombinerar med varannantimmesamning, men det är ju lögn att säga att det inte påverkar. Har flera kompisar som slutade amma när de började jobba, just för att de inte orkade med sömnbristen i längden.

Att vara realist är inte samma sak som att vara negativ, att utgå från att hela graviditeten, förlossningen och första tiden med bebis ska bli något slags drömscenario kan man kanske hoppas på, men räkna med det?

Jag ser inte riktigt vitsen med det, jag föredrar realistiska planer framför förhoppningsfulla önskedrömmar, särskilt om det inte finns någon plan B, utan det är så att det helt enkelt måste gå att skriva en stor tenta antingen direkt efter förlossningen eller ett par månader senare. Risken är ju att allt går i diket om drömscenariot inte infaller då. Och det vore ju tråkigt.

 

[EmelieR]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Min kompis har läst till undersköterska på distans medans hon var mammaledig- med en ny bäbis i magen... Så visst kan det gå
14mån har hon imellan sina barn. Den första började gå när han var 8 mån så hon har haft att göra... Men hon har överlevt

 

[LadyCovergirl]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Vi får helt enkelt se. Blir jag helt avstängd i hjärnan av någon anledning så är ju det ett bekymmer att lösa men problem är ju trots allt till för att lösas

 

[Nessa]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Jag vet inte, jag tror det skulle gå på ett ut eftersom jag har två barn, och det ena väcker det andra rätt ofta. Och då blir man vaken/väckt ändå. Iallafall jag sover mig varken igenom kolikskrik eller hungerskrik, och tar min beskärda del av nattmatningarna också, till exempel när storasyskonet vaknar och pappan går in dit. Separata sovrum ligger liksom inte för mig

 

[Mabuse]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Precis, är jag inte i form att skriva tentan i juni så är jag inte och då får jag skriva den i augusti istället. Det skulle kännas mycket tråkigare att "ge upp" på förhand och göra inget alls hela vårterminen (Dessutom utan inkomst en rätt stor del av tiden.)

Men det är väl ingen som tycker du ska göra det?

Vad jag skrivit är att du kanske ska ha en plan B för vad du gör om det blir så att du inte kan skriva junitentan och inte är form för att tentaplugga under sommaren. Det räcker ju inte att ha tre timmar över för att skriva tentan (redan det kan vara knepigt med en nyföding som vill amma varannan timme), du måste väl rimligen plugga litegrann innan också?

Friskt vågat är hälften vunnet, självklart ska du satsa på att klara tentan som avsett - vad jag menar är att du kanske ska ta höjd för vad du gör ifall det inte går. Det kan ju hända att det inte funkar, menar jag, och då är det ju bra om inte hela ditt liv kraschar på grund av det.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Min kompis har läst till undersköterska på distans medans hon var mammaledig- med en ny bäbis i magen... Så visst kan det gå
14mån har hon imellan sina barn. Den första började gå när han var 8 mån så hon har haft att göra... Men hon har överlevt

Det var tidigt att börja gå Arma föräldrar!
Skönt ändå att det har löst sig, trots att barnen är födda såpass tätt. Positivt tänkande tror jag, liksom Björk, kan ha viss inverkan.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Men det är väl ingen som tycker du ska göra det?

Vad jag skrivit är att du kanske ska ha en plan B för vad du gör om det blir så att du inte kan skriva junitentan och inte är form för att tentaplugga under sommaren. Det räcker ju inte att ha tre timmar över för att skriva tentan (redan det kan vara knepigt med en nyföding som vill amma varannan timme), du måste väl rimligen plugga litegrann innan också?

Friskt vågat är hälften vunnet, självklart ska du satsa på att klara tentan som avsett - vad jag menar är att du kanske ska ta höjd för vad du gör ifall det inte går. Det kan ju hända att det inte funkar, menar jag, och då är det ju bra om inte hela ditt liv kraschar på grund av det.

Var har jag skrivit att mitt liv skulle krascha om båda tentorna skulle missas? Lösningen då är ju givetvis att söka dispens för att få läsa nästa termin trots att föregående termins tenta inte är avklarad. Det är traditionellt sett inget problem och jag vet på rak arm flera stycken som har gjort det på min utbildning.
Pluggandet brukar i min värld inte innebära särskilt många arbetstimmar så just den biten oroar mig faktiskt inte så mycket.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Lustigt, vi hade nästan samma plan! Jag hade bf den 11 maj och planen var att jag var hemma över sommaren utan att ta ut fp. Sedan skulle jag börja skolan igen i mitten av augusti och pappan skulle vara hemma.

Det blev så att jag slutade skolan den 1 maj, sonen kom den 16 maj och jag började skolan igen i mitten av augusti utan problem och pappan var då hemma. Jag ammade heltid, hade en pump hos skolsköterskan (jag gick på gymnasiet) där jag pumpade på luncrasten. Sonen sov max en timme i taget på natten och ville sedan ha mat fram till han var 15 månader, visst var det tufft men det gick och jag ångrar inte att vi valde att göra som vi gjorde. Sonen var enormt överaktiv och sov som högst en halvtimme som nyfödd på dagarna. Från han var tre månader så var han vaken hela dagarna. Jag tog också körkort eftersom jag fyllde 18 när sonen var 6 dagar gammal under den här tiden eftersom det var viktigt för mej. När jag hade lov så jobbade pappan, han jobbade även på helgerna när det behövdes.

För mej så fungerade det helt ok och hade jag stått inför samma val så hade jag valt att göra likadant igen men jag kan helt klart säga att det inte hade fungerat med dottern. Då blev jag sjukskriven i vecka 20 med hotande förtidsbörd och låg still till någon vecka innan hon föddes 6,5 veckor för tidigt.

Absolut är det imponerande att du/ni klarade av det! Särskilt som du då var flera år yngre än jag är och dessutom gick på gymnasiet. (Något som iaf i mitt fall varit klart mer tidsstyrt än högskole-/universitetsstudier.)
Att det inte funkade på samma sätt med dottern är ju fullt förståeligt. Skulle det bli ett sådant scenario så kommer planen definitivt behöva revideras.

 

[Brackan]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Oj- vilket trist inlägg du gör där... Jag vet massor av folk som får det att fungera superbra... Därimot kanske man får en annorlunda syn på hästarna när man har en riktig bäbis att ta hand om

Eh, trist? Jag svarade på originalinlägget. Varför mammor oroar sig mer än pappor över sina fritidsintressen.
Hästar tar tid, och har man egen kan man inte bara ställa den åt sidan för att det just då är lite mycket. Ska man kanske sälja, eller ha ut sin häst på foder..sånt måste man ju planera innan. Dessutom är man ju faktist gravid och kan kanske inte rida tiden ut, eller hålla på med stallsysslor för den delen.

Sen säger jag inte att det inte går att lösa, men många ser ju bara på hur läget är när man är föräldrarledig....

 

[TinyWiny]

Sv: Oroar sig mammor mer?

Absolut är det imponerande att du/ni klarade av det! Särskilt som du då var flera år yngre än jag är och dessutom gick på gymnasiet. (Något som iaf i mitt fall varit klart mer tidsstyrt än högskole-/universitetsstudier.)
Att det inte funkade på samma sätt med dottern är ju fullt förståeligt. Skulle det bli ett sådant scenario så kommer planen definitivt behöva revideras.

Jo gymnasiet är ju mer schemalagd undervisning givetvis så det var bra att ha pumpen hos sköterskan Pappan kunde ju bara värma mjölken från föregående dag och ge när jag var i skolan. Turligt nog hade jag ganska bra schema ändå men visst var det skola varje dag.

Jag tycker att det är skönt att höra att fler vågar tänka som jag gjorde då. Jag var väl kanske naiv men tanken att det inte skulle gå fanns inte i min hjärna en gång. Det bara skulle gå och det gjorde det ju
Hade det nu inte fungerat utan blivit som med dottern så hade jag ju fått ta det då, varför oroa sig i onödan?

 

[EmelieR]

Sv: Oroar sig mammor mer?

MAn får väl lösa det på något sätt om man har ett brinnande intresse eller?
Jag tror ju mer på att man tappar ett intresse om man inte redar ut att hantera det... För VILL man så GÅR det. Iaf om man är 2 som kan ta hand om barnet...

 

[Bassi]

Sv: Oroar sig mammor mer?

..........