Orimlig väntetid på akuten efter beslut om inläggning

[Guldaskig]

Ibland undrar jag, vad kan vi göra för att faktiskt lösa vården? Javisst, mer pengar är ju alltid bra, men det finns gränser hur mycket skatt vi kan ta ut. Det finns gränser hur mycket det går att "effektivisera".

Jag tror att om andra än den faktiska vårdpersonalen visade ett rejält missnöje så skulle det bli effektivare reaktioner. Om högavlönade välutbildade personer faktiskt visade sitt stöd till vårdpersonalen och krävde en förbättring så skulle det väga tyngre. Tyvärr tror jag det.

 

[Aconite]

Ibland undrar jag, vad kan vi göra för att faktiskt lösa vården? Javisst, mer pengar är ju alltid bra, men det finns gränser hur mycket skatt vi kan ta ut. Det finns gränser hur mycket det går att "effektivisera".

Jag återkommer till att jag tycker att de superrika borde vara mindre rika. I min värld kan ingen rimligtvis behöva flera miljarder kronor när andra knappt har råd att hämta ut livsnödvändiga läkemedel eller köpa mat. Det bygger på en så djup orättvisa och ojämlikhet att samhället inte kan vila på det. Så mer skatt på de som tjänar mest. Och förbjuda/ begränsa skatteplanering

https://www.affarsvarlden.se/artike...9-dollarmiljardarer-antalet-superrika-minskar

 

[Sharpless]

Jag tror att om andra än den faktiska vårdpersonalen visade ett rejält missnöje så skulle det bli effektivare reaktioner. Om högavlönade välutbildade personer faktiskt visade sitt stöd till vårdpersonalen och krävde en förbättring så skulle det väga tyngre. Tyvärr tror jag det.

Ja, kanske, men jag är inte alls säker. Men antingen behöver sekundär kommunerna (landstingen/regionerna) få högre prioritet i det politiska landskapet, eller så behöver vi avskaffa dem och lägga vården på staten (hellre det än på kommunerna).

Jag återkommer till att jag tycker att de superrika borde vara mindre rika. I min värld kan ingen rimligtvis behöva flera miljarder kronor när andra knappt har råd att hämta ut livsnödvändiga läkemedel eller köpa mat. Det bygger på en så djup orättvisa och ojämlikhet att samhället inte kan vila på det. Så mer skatt på de som tjänar mest. Och förbjuda/ begränsa skatteplanering

https://www.affarsvarlden.se/artike...9-dollarmiljardarer-antalet-superrika-minskar

Jo, det skulle absolut behövas, men hur skulle det gå till rent praktiskt, när det är så lätt att flytta utomlands och smita undan på det sättet?

 

[vemsomhelst123]

Det är hemskt för både patienterna och personalen. Jag slutade jobba på akuten i somras efter tio år där, jag orkade inte mer. Det är ett jätteroligt och stundtals väldigt varierande jobb men det är så otroligt slitsamt. Vissa tider på dygnet är det lugnare men sedan vårdplatsbristen blivit såpass allvarlig har de där lugnare stunderna blivit allt färre. Det finns heller inte resurser att vårda de patienter som ligger kvar pga brist på platser och på en akutmottagning finns inte heller de läkemedel som vissa av de inneliggande patienterna står på.

Som någon redan skrivit så är det fel i så många led. Primärvården måste steppa upp, det behöver kanske finnas vårdcentraler som är öppna även kvällstid och deras tillgänglighet per telefon måste förbättras. Kommunerna behöver också göra mer för sina äldre och det måste gå snabbare att skicka hem en färdigbehandlad patient från en vårdavdelning som ska ha utökade kommunala insatser.

Jag och mina gamla kollegor har verkligen full förståelse för att det är jättetråkigt att vänta på sin tur till läkaren, vi tycker också att det tar lång tid. Men då ska man komma ihåg att om man får vänta länge på läkaren så är man i alla fall inte livshotande sjuk just nu. Man ska däremot bli mer orolig om det kommer in fler sjuksköterskor, undersköterskor och läkare. Då kan det var mer allvarligt, och då är man glad över att det finns ett väl utarbetat prioriteringssystem som gör att den sjukaste får hjälp först.

Ja primärvården skulle nog gärna steppa upp, men eftersom resurserna inte följer patientflödet så är den otroligt underdimensionerad. Jag mfl av mina kollegor har flytt primärvården (som är slitig på ett annat sätt med sjukskrivningar, läkemedelsansvar, samordning mellan vårdinsatser och numer ett stort ansvar för att ta emot utskrivningsklara patienter som rent teoretiskt kan komma hem men kräver akuta resurser från flertalet professioner för att det ska funka i praktiken). Systemet behöver steppa upp och ha mer sömlösa övergångar för patienterna. Nu menade du inte så men i primärvården som ska sköta allt (inklusive all psykisk ohälsa..) så blir man lite ledsen när man hör sekundärvården uttrycka att man ska steppa upp..

 

[vemsomhelst123]

Ja det håller jag med om att däremot bli kvar på akuten i drygt 30 timmar efter beslut om inläggning är däremot katastrof men återigen inte personalens fel såklart. Lägger ingen skuld på dem på golvet utan det är något annat som är rejält snett i vården. Men sen är det självklart så att den sjukaste går först det är det en akut är till för.

Sen tror jag precis som du skriver att en bov i det hela är primärvården. Själv blev jag nekad vård på en jourcentral med ett knä som hade blödit i fem timmar utan att jag kunde få stå på det. Fick bara beskedet att du är skriven på fel vårdcentral, ingen hänvisning vidare. Sen drog de igen dörren. Var på helgen. Blev ett i mitt tycke onödigt akutbesök på sjukhuset.

Så länge vårdkvalitet mäts i hur man tar hand om sina listade patienter, dvs typ kvantitet (även jourcentraler har avtal med vissa vc) så kommer patienter bemötas på det viset, återigen systemfel. Sitter det (inte ovanligt) 120 listade patienter på vänt på jouren så måste de prioriteras för att inte regionen ska knacka på och säga att man inte gör sitt uppdrag.. det är en absurd värld.

 

[Guldaskig]

Ja det håller jag med om att däremot bli kvar på akuten i drygt 30 timmar efter beslut om inläggning är däremot katastrof men återigen inte personalens fel såklart. Lägger ingen skuld på dem på golvet utan det är något annat som är rejält snett i vården. Men sen är det självklart så att den sjukaste går först det är det en akut är till för.

Sen tror jag precis som du skriver att en bov i det hela är primärvården. Själv blev jag nekad vård på en jourcentral med ett knä som hade blödit i fem timmar utan att jag kunde få stå på det. Fick bara beskedet att du är skriven på fel vårdcentral, ingen hänvisning vidare. Sen drog de igen dörren. Var på helgen. Blev ett i mitt tycke onödigt akutbesök på sjukhuset.

Nej men precis, det är det jag menar. När det finns ett beslut att någon ska läggas in så borde det ske direkt, men med vårdplatsbristen så går ju inte det och den väntan är svår att göra något åt.

Det man som personal på akuten hela tiden får förklara är väntan på en första läkarbedömning, många är väldigt förstående men flera förstår inte varför läkaren inte ”bara kan kolla på deras brutna finger lite snabbt”.

Ja primärvården skulle nog gärna steppa upp, men eftersom resurserna inte följer patientflödet så är den otroligt underdimensionerad. Jag mfl av mina kollegor har flytt primärvården (som är slitig på ett annat sätt med sjukskrivningar, läkemedelsansvar, samordning mellan vårdinsatser och numer ett stort ansvar för att ta emot utskrivningsklara patienter som rent teoretiskt kan komma hem men kräver akuta resurser från flertalet professioner för att det ska funka i praktiken). Systemet behöver steppa upp och ha mer sömlösa övergångar för patienterna. Nu menade du inte så men i primärvården som ska sköta allt (inklusive all psykisk ohälsa..) så blir man lite ledsen när man hör sekundärvården uttrycka att man ska steppa upp..

Nej det var dumt uttryckt, jag har aldrig jobbat inom primärvården så har egentligen dålig insyn. Jag är helt övertygad om att primärvården gör så gott de kan med de resurser de har. Men precis som i slutenvården så är förutsättningarna för att göra ett bra jobb dåliga.

 

[EmmaBovary]

Ibland undrar jag, vad kan vi göra för att faktiskt lösa vården? Javisst, mer pengar är ju alltid bra, men det finns gränser hur mycket skatt vi kan ta ut. Det finns gränser hur mycket det går att "effektivisera".

Jag tänker väl snarare att är det något vi har, som vi borde satsa på så är det sjukvården. Sedan skulle man snarare kunna vara mer fiffigt effektiviserande vad gäller skatter (på tex. höginkomsttagare som har det märkbart bättre än gemene man oavsett), och kanske inte lägga mängder av pengar på tekniska lösningar som man hoppas kunna effektivisera vården, utan på den faktiska vården och vårdpersonalen. Och acceptera att det inte går att skära ned hur mycket som helst. Att utebliven vård i förlängning kan leda till bestående men/vårdskader som på sikt kostar samhället ännu mer.

 

[vemsomhelst123]

Nej men precis, det är det jag menar. När det finns ett beslut att någon ska läggas in så borde det ske direkt, men med vårdplatsbristen så går ju inte det och den väntan är svår att göra något åt.

Det man som personal på akuten hela tiden får förklara är väntan på en första läkarbedömning, många är väldigt förstående men flera förstår inte varför läkaren inte ”bara kan kolla på deras brutna finger lite snabbt”.



Nej det var dumt uttryckt, jag har aldrig jobbat inom primärvården så har egentligen dålig insyn. Jag är helt övertygad om att primärvården gör så gott de kan med de resurser de har. Men precis som i slutenvården så är förutsättningarna för att göra ett bra jobb dåliga.

Det är ju olika uppdrag och som sagt att resurserna inte följer med patienten. Jag har aldrig haft det psykiskt så skönt på ett kliniskt jobb som under pandemin, när jag fick gå in och jobba på sjukhus. Jag slapp ju ”helhetsansvaret” för patienterna vilket var otroligt skönt. Det var en begränsad period och på många vis roligt att lära sig något nytt, men det är inte första gången någon som aldrig jobbat i primärvården uttrycker sig så . De dagar när man haft en arbetsdag bestående av 10 gränspsykotiska patienter som inte når upp riktigt till lpt där hälften vill bli sjukskrivna, 1/3 är förföljda av en granne och alla vill ha benzo utskrivet annars ”kanske dem tar livet av sig eller köper knark på gatan”, då längtar man till akuten och få göra bedömningar och sen gå hem, med vetskapen om att det är någon annans huvudvärk när jag är färdig på mitt pass (iofs oftast primärvårdens igen snart)… slut på ot. Och jag raljerar inte över patienter om någon får för sig det, utan att det ser ut såhär ibland är i sin tur på grund av att psykiatrin har för lite resurser, dvs hela systemet är underfinansierat och för många hamnar på fel vårdnivå vilket i sig belastar systemet ytterligare.
Men Uffe K kan ha 60-års fest med våra pengar, det är ju viktigare..

 

[Enya]

Det är ju olika uppdrag och som sagt att resurserna inte följer med patienten. Jag har aldrig haft det psykiskt så skönt på ett kliniskt jobb som under pandemin, när jag fick gå in och jobba på sjukhus. Jag slapp ju ”helhetsansvaret” för patienterna vilket var otroligt skönt. Det var en begränsad period och på många vis roligt att lära sig något nytt, men det är inte första gången någon som aldrig jobbat i primärvården uttrycker sig så . De dagar när man haft en arbetsdag bestående av 10 gränspsykotiska patienter som inte når upp riktigt till lpt där hälften vill bli sjukskrivna, 1/3 är förföljda av en granne och alla vill ha benzo utskrivet annars ”kanske dem tar livet av sig eller köper knark på gatan”, då längtar man till akuten och få göra bedömningar och sen gå hem, med vetskapen om att det är någon annans huvudvärk när jag är färdig på mitt pass (iofs oftast primärvårdens igen snart)… slut på ot. Och jag raljerar inte över patienter om någon får för sig det, utan att det ser ut såhär ibland är i sin tur på grund av att psykiatrin har för lite resurser, dvs hela systemet är underfinansierat och för många hamnar på fel vårdnivå vilket i sig belastar systemet ytterligare.
Men Uffe K kan ha 60-års fest med våra pengar, det är ju viktigare..

Ja primärvården drar ett hårt och tungt lass som det är i dag redan! Det är dessutom brist på allmänspecialister och det är många och ibland "tunga" patienter som ska dras runt i systemet. Lägg där till ett ökat flöde av unga patienter som söker för egenvårdssaker och "tar upp tid" som kanske andra hade behövt bättre.

Har jobbat på vårdcentraler som sekreterare innan jag i somras började jobba på sjukhus som sekreterare och kan väl säga att även för sekreterare är det skillnad. När kollegorna på mitt jobb säger att det är mycket att göra (skriva framför allt då) så kan jag inte låta bli att fundera på hur olika vi ser på mycket. Tänker ibland att de skulle behöva en tid på en vårdcentral för att få lite perspektiv...
På en vårdcentral är det konstant stress med akuta diktat som ska skrivas samma dag- drop in röntgen tex, skrivs inte de nu nu nu liksom så riskerar patienten ju åka till röntgen utan remiss och det är inte ok. Remissflödet på en vårdcentral, som ju måste skrivas rätt mycket fortare än vissa andra saker, är ju så otroligt mycket större på en vårdcentral än på vissa mottagningar på sjukhus. För att inte tala om de dagliga systemen som ska gås igenom, ofta mer än en gång om dagen. Alltså, det är en helt annan tyngd på en vårdcentral, upplever jag. på senaste vårdcentralen jag jobbade på var det 22 000 listade patienter, 16 läkare och 3,5 sekreterare + då övriga professioner.

 

[Amha]

Tur de inte glömde bort dig i förrådet

Ja jösses. Jag hade inte blivit förvånad om det faktiskt hänt.

 

[Krummi]

Intressant att höra om den svenska sjukvården. Jag jobbar inom vården i ett annat nordiskt land och vi har exakt samma problem.
Akuten full med patienter, många äldre, som inte får plats någon annanstans. Dyra datorsystem som inte fungerar som det var sagt och inte passar för verksamheten. Ett stort problemet med den privata sektorn här är att de inte utför de dyra momenten inom vården. Det som inte är lönsamt hamnar hos den offentliga. Sen vet jag inte hur mycket man kan kalla den privat eftersom den ju i grunden drivs med skattemedel. Vet inte hur det är i Sverige, om privata vårdföretag får betalt från staten för sina patienter. Men jag antar att det är så.

 

[EmmaBovary]

Intressant att höra om den svenska sjukvården. Jag jobbar inom vården i ett annat nordiskt land och vi har exakt samma problem.
Akuten full med patienter, många äldre, som inte får plats någon annanstans. Dyra datorsystem som inte fungerar som det var sagt och inte passar för verksamheten. Ett stort problemet med den privata sektorn här är att de inte utför de dyra momenten inom vården. Det som inte är lönsamt hamnar hos den offentliga. Sen vet jag inte hur mycket man kan kalla den privat eftersom den ju i grunden drivs med skattemedel. Vet inte hur det är i Sverige, om privata vårdföretag får betalt från staten för sina patienter. Men jag antar att det är så.

Det är så här också.

 

[vemsomhelst123]

Intressant att höra om den svenska sjukvården. Jag jobbar inom vården i ett annat nordiskt land och vi har exakt samma problem.
Akuten full med patienter, många äldre, som inte får plats någon annanstans. Dyra datorsystem som inte fungerar som det var sagt och inte passar för verksamheten. Ett stort problemet med den privata sektorn här är att de inte utför de dyra momenten inom vården. Det som inte är lönsamt hamnar hos den offentliga. Sen vet jag inte hur mycket man kan kalla den privat eftersom den ju i grunden drivs med skattemedel. Vet inte hur det är i Sverige, om privata vårdföretag får betalt från staten för sina patienter. Men jag antar att det är så.

Så funkar det här med, men vissa patienter (de sjukaste) kan bara tas om hand om på sjukhus med tillgång till tex iva. Det gör att de friska kan få tex en ny höft snabbt via vårdgarantin medan de med kanske störst behov får vänta. De privata har inte heller samma utbildningsuppdrag vilket gör att det blir svårt att få ut nya specialister oavsett yrke inom vissa områden..

 

[Roheryn]

Är också nja. Har några bekanta som jobbat/ jobbar inom vården. Dom som lämnat den allmänna sjukvården till förmån för den privata valde inte mellan att stanna kvar i allmänna eller gå över till privata utan börja jobba i privata eller byta till något helt annat jobb.

Ja, det är ju det jag menar - fanns inte den privata vården alls så hade de personerna kanske bytt från ett vårdyrke till ett helt annat jobb och den totala vårdsektorn i samhället hade krympt lite - och det tror jag är det sämsta alternativet!

 

[Roheryn]

För alla som av en eller annan anledning inte kan teckna en privat sjukvårdsförsäkring är det ju totalt katastrofalt. Vi behöver ju inte titta speciellt noga på det Amerikanska systemet för att se att det INTE FUNGERAR ALLS med ett sjukvårdssystem baserat på privata försäkringar och privata vårdgivare.

Nu finns det ju ganska många mellanlägen mellan ett system som det amerikanska och ett system som inte alls tillåter privata alternativ (som jag gissar att du förordar då?). Jag anser absolut att vi ska ha en skattefinansierad, välfungerande sjukvård som är tillgänglig för alla. Men jag tycker att privata alternativ ska få finnas som komplement. Och de alternativen ska då vara adderande komplement, dvs de ska inte ta resurser från den allmänna sjukvården, utan stå på egna ben.

 

[Roheryn]

Som person med en kronisk sjukdom så är jag livrädd för att det ska bli standard, eftersom att personer med underliggande sjukdomar oftast inte får teckna någon. Vilket bara kommer öka klyftorna ytterligare, och de som är i störst behov av vård kommer stå längst ifrån den. För om privata vårdalternativ får välja, så riktar de in sig till lönsamma hyfsat friska patienter, och den offentliga vården får utföra mer avancerad vård. Och det är förövrigt så redan nu, att den de med privat sjukvårdsförsäkring, i de fall då de remitteras till den offentliga vården, får gå före i kön. Den allmänna sjukvårdskön finns alltså kvar.

Jag har ju en privat sjukvårdsförsäkring via jobbet, dvs arbetsgivaren betalar för den och vi anställda förmånsbeskattas. Den är någon variant på gruppförsäkring vilket bl.a. innebär att vi inte behövt lämna någon hälsodeklaration eller liknande, utan samtliga anställda omfattas av försäkringen, även de av mina kollegor som har kroniska sjukdomar. Kanske egentligen inget vettigt svar, men iaf ett sätt att få fler att omfattas av sådan försäkring.

Jag har utnyttjat försäkringen en gång, i samband med en knäskada. Då gick jag det ”privata spåret” hela vägen med privat idrottsklinik och privat sjukgymnast, så den vägen finns ju också och i det fallet så blir det ju en person mindre som belastar den offentliga sjukvården. Och nog borde systemet kunna utformas så att de privata alternativen på det sättet avlastar den offentliga vården och inte belastar den?

 

[MJLee]

Nu finns det ju ganska många mellanlägen mellan ett system som det amerikanska och ett system som inte alls tillåter privata alternativ (som jag gissar att du förordar då?). Jag anser absolut att vi ska ha en skattefinansierad, välfungerande sjukvård som är tillgänglig för alla. Men jag tycker att privata alternativ ska få finnas som komplement. Och de alternativen ska då vara adderande komplement, dvs de ska inte ta resurser från den allmänna sjukvården, utan stå på egna ben.

Men om de ska stå på egna ben, då borde de väl verkligen stå på egna ben, dvs inte alls vara skattefinansierade. Vill du betala för att få snabbare vård, betala då allt själv. Inte som idag när de som har pengar kan betala för att få snabbare och bättre vård och plockar russinen ur kakan på ett vårdsystem där de som inte kan betala extra får stå tillbaka.

 

[MiaMia]

Jag har ju en privat sjukvårdsförsäkring via jobbet, dvs arbetsgivaren betalar för den och vi anställda förmånsbeskattas. Den är någon variant på gruppförsäkring vilket bl.a. innebär att vi inte behövt lämna någon hälsodeklaration eller liknande, utan samtliga anställda omfattas av försäkringen, även de av mina kollegor som har kroniska sjukdomar. Kanske egentligen inget vettigt svar, men iaf ett sätt att få fler att omfattas av sådan försäkring.

Jag har utnyttjat försäkringen en gång, i samband med en knäskada. Då gick jag det ”privata spåret” hela vägen med privat idrottsklinik och privat sjukgymnast, så den vägen finns ju också och i det fallet så blir det ju en person mindre som belastar den offentliga sjukvården. Och nog borde systemet kunna utformas så att de privata alternativen på det sättet avlastar den offentliga vården och inte belastar den?

Problemet med sådana lösningar är att de leder till att förr eller senare så har betalningsviljan till det gemensamma systemet försvunnit.

Då sitter du med någon typ av rudimentärt grundsystem som ges som allmosa till de som inte har råd att ta sig in i något bättre system. Och ett beroende av att ha ett tillräckligt välbetalt jobb för att kunna köpa sig till en bättre vårdnivå. Vilket ännu mer förstärker känslan hos den som ska betala sin egen vård av varför hen också ska betala för någon annans utöver det. Osv.

 

[Roheryn]

Jag tror att om andra än den faktiska vårdpersonalen visade ett rejält missnöje så skulle det bli effektivare reaktioner. Om högavlönade välutbildade personer faktiskt visade sitt stöd till vårdpersonalen och krävde en förbättring så skulle det väga tyngre. Tyvärr tror jag det.

Hur gör vi det? Jag är både högutbildad och välbetald - vad kan jag göra för att på ett trovärdigt sätt stödja vårdpersonalen? Mina egna erfarenheter av vården - såväl privat som offentlig - är väldigt god, så jag kan inte hänvisa till egna dåliga erfarenheter, men om min röst är viktig och lyssnas på så gör jag mer än gärna det jag kan. Frågan är vad?

 

[Islandshästryttare]

Själv har jag valt att lista mig på en privat vårdcentral som har avtal med regionen. De är jag väldigt nöjd då de alltid ringer tillbaka samma dag. Jag kan ringa även efter lunch och få en telefontid när de ringer tillbaka samma dag. Har aldrig mötts av att telefontiderna är slut. Har också alltid fått en tid samma dag för nytillkomna besvär har de vad de kallar en lättaku där man kan få en kortare tid samma dag. Men om det är besvär som de bedömer behöver utredas djupare kan man få vänta några dagar på en längre bokad tid.

Har också fått tider till både kurator och psykolog anställda på vårdcentralen när jag behövt det. Men till det har det varit en viss väntetid på någon månad eller två. Nu har jag varit sjukskriven en period och då fått sjukskrivning två veckor I taget och sen har läkaren antingen ringt mig och följt upp eller så har jag fått en tid för uppföljning på vårdcentralen. Vårdcentralen har en del lite yngre läkare men vid ett tillfälle var läkaren osäker och hämtade en mer erfaren kollega.

Tyvärr har jag dålig erfarenhet av de vårdcentraler jag gått till som är offentliga. Gav nånstans upp det när jag på den sista vårdcentralen som var offentlig hade problem med att göra mig förstådd på svenska. Jag är absolut inte emot utländska läkare på något sätt i vården. De behövs och gör ett viktigt jobb och jag har mött fantastiskt duktiga utländska läkare på flera ställen. Men att knappt förstå vad läkaren säger och att läkaren hade svårt att förstå mig när det gällde viktig information om hälsan kändes otryggt.

Jag är mycket medveten om att då jag bor i en storstad finns det gott om vårdcentraler att välja mellan och att jag är privilegierad. Så är det inte för alla. Sen är jag kluven till privata försäkringar för vård. Själv skulle jag aldrig få teckna en då jag har kronisk sjukdom och jag är mycket tacksam över skattefinansierad vård Men jag är också väldigt tacksam över att min privata vårdcentral finns.