Orimlig väntetid på akuten efter beslut om inläggning

Vet inte om det är så fruktansvärt för personalen. När jag blivit liggande på akuten i väntan på att det ska bli plats på avdelning så har ju inte de på akuten gjort så mycket mer med mig, då får man mest sköta sig själv medan man väntar. Personalen jobbar på i sitt tempo, jag har inte upplevt att de ökar tempot eller stressar för att folk väntar. Det är som det är, och har nog inte uppfattat det som att det ses som ett problem att patienter får vänta.

31 timmar är länge, förstås, men tror nog det är jobbigast för patienten, inte för personalen.
Om det är så lugnt för personalen, varför är det så mycket sjukskrivningar för tex utmattning, stress osv? Varför byter så många arbetsplats? Varför klagar så mycket personal om stressen?

Tycker ditt inlägg är lite märkligt i jämförelse med vad de som jobbar på sjukhusen uttrycker.
 
Om det är så lugnt för personalen, varför är det så mycket sjukskrivningar för tex utmattning, stress osv? Varför byter så många arbetsplats? Varför klagar så mycket personal om stressen?

Tycker ditt inlägg är lite märkligt i jämförelse med vad de som jobbar på sjukhusen uttrycker.
Tänker också att det är bra för patientsäkerheten om personalen, trots högt tryck, ändå jobbar på i ett visst tempo för det går ju inte att skynda på för forcerat utan att riskera missar. Jag själv är inte vårdpersonal, men som kroniskt sjuk så har jag min beskärda del med regelbunden vårdkontakt, och uppfattar det absolut som att personalen tycker att det är jobbigt att patienter får vänta! De som däremot inte verkar bry sig så mycket som de borde är beslutsfattare som inbillar sig att det går att trolla med knäna.
 
Personalen skyndar och stressar definitivt. Ju fler patienter på akuten desto fler patienter som vårdpersonalen ansvarar för. Och desto större risk för förväxlingar, att något missas, felordinationer osv. Bemanningen är inte satt efter att 25-30 patienter väntar på inläggning där ett flertal färdigvårdas efter ett par dygn på akuten (exempel från akutmottagningen där min syster arbetar). Så de är liksom utöver, en ensam ssk kan vara ansvarig för över 25 patienter, tro fasen det sliter och stressar. Sen är man fortfarande bara människa, det är ibland inte fysiskt möjligt att arbeta snabbare än vad man redan gör.

Nu kan jag bara tala för mig själv men ju mer stressad jag är desto mindre visar jag utåt. Allt för att patienter och anhöriga ska känna sig trygga. Arbetar som intensivvårdssjuksköterska.

Edit: självklart är det värst för patienterna som får vänta. Men hade det varit en promenad i parken för personalen hade vi inte sett den massflykt av vårdpersonal som vi har i landsting och kommuner
Precis. Sen syns det ju inte vad man gör när man inte har ren patientkontakt, letar efter provsvar, röntgensvar, jaga vårdplatser, jaga andra specialister, , konsultera kollegor, beställa undersökningar, dokumentera för patientsäkerheten osv osv.
 
Tänker också att det är bra för patientsäkerheten om personalen, trots högt tryck, ändå jobbar på i ett visst tempo för det går ju inte att skynda på för forcerat utan att riskera missar. Jag själv är inte vårdpersonal, men som kroniskt sjuk så har jag min beskärda del med regelbunden vårdkontakt, och uppfattar det absolut som att personalen tycker att det är jobbigt att patienter får vänta! De som däremot inte verkar bry sig så mycket som de borde är beslutsfattare som inbillar sig att det går att trolla med knäna.
Ja man kan inte jobba fortare än man kan, men jag tror många försöker stressa på, och missar sker hela tiden. Det har jag själv sett på de arbetsplatser jag jobbat, och som patient också upplevt. Missar som skett med största sannolikhet pga stress- yttre eller inre spelar ingen roll, hos vårdpersonalen.

i min egen region är det skrattretande hur mycket pengar som ska spara, man ökar kostnader för patienter och får inte anställa vårdpersonal och beslutsfattare som säger "det blir nog viss påverkan på vården, det får vi vänja oss vid". Vadå "vi"? De som drabbas mest är ju de fattiga som besöker sjukvården och behöver mest hjälp, inte de "rika" som sällan är sjuka. Man höjer kostnaderna för läkarbesök, inneliggande vård, ambulans, inför receptförnyelseavgift, ökar priset för biljetter på kollektivtrafik och höjer frikortsnivån på sjukvård och högkostnadsskyddet på läkemedel. Och ett varsel på 700 personer. Samt diskussioner om att eventuellt samordna viss psykiatri till ett sjukhus i regionen. Allt detta slår hårdast på människor som är fattigast i regionen, inte på de med mest pengar. För det är trots allt så att pengar och hälsa går hand i hand. Jag har svårt att förstå det.
 
Samhällsutvecklingen stödjer ju inte riktigt den teorin. Klyftorna ökar, skyddsnäten fallerar och den rika promillen blir rikare.
Återigen - jag säger inte att allting är bra som det är, jag motsäger bara att systemet skulle vara UTFORMAT för att det ska skita sig i vården och skyddsnät ska fallera - för det är ju inte meningen. Ett ekonomiskt system som det svenska måste nog ständigt justeras för att bli bra, tror jag, och jag tycker ändå att om man ser till de senaste 100 - 150 åren så har utvecklingen i Sverige varit ganska positiv avseende fattigdom, välstånd och sociala skyddsnät. Jag undrar också vad du ser att vi har som alternativ? Jag kan inte riktigt se annat än att någon sorts system med blandekonomi är det bästa, där det både finns utrymme för det individuella och det gemensamma.
 
Återigen - jag säger inte att allting är bra som det är, jag motsäger bara att systemet skulle vara UTFORMAT för att det ska skita sig i vården och skyddsnät ska fallera - för det är ju inte meningen. Ett ekonomiskt system som det svenska måste nog ständigt justeras för att bli bra, tror jag, och jag tycker ändå att om man ser till de senaste 100 - 150 åren så har utvecklingen i Sverige varit ganska positiv avseende fattigdom, välstånd och sociala skyddsnät. Jag undrar också vad du ser att vi har som alternativ? Jag kan inte riktigt se annat än att någon sorts system med blandekonomi är det bästa, där det både finns utrymme för det individuella och det gemensamma.
Det i alla fall jag vänder mig emot när det gemensamma får stå tillbaka för det individuella. Jag kan verkligen inte förstå hur någon kan behöva 163 miljarder kronor (Stefan Persson, Sveriges rikaste person) eller för all del Jeff Besos 173 miljarder USD. Mitt mantra är Tax the rich och då menar jag framförallt de snuskigt rika, inte små-eller egenföretagare
 
Ja man kan inte jobba fortare än man kan, men jag tror många försöker stressa på, och missar sker hela tiden. Det har jag själv sett på de arbetsplatser jag jobbat, och som patient också upplevt. Missar som skett med största sannolikhet pga stress- yttre eller inre spelar ingen roll, hos vårdpersonalen.

i min egen region är det skrattretande hur mycket pengar som ska spara, man ökar kostnader för patienter och får inte anställa vårdpersonal och beslutsfattare som säger "det blir nog viss påverkan på vården, det får vi vänja oss vid". Vadå "vi"? De som drabbas mest är ju de fattiga som besöker sjukvården och behöver mest hjälp, inte de "rika" som sällan är sjuka. Man höjer kostnaderna för läkarbesök, inneliggande vård, ambulans, inför receptförnyelseavgift, ökar priset för biljetter på kollektivtrafik och höjer frikortsnivån på sjukvård och högkostnadsskyddet på läkemedel. Och ett varsel på 700 personer. Samt diskussioner om att eventuellt samordna viss psykiatri till ett sjukhus i regionen. Allt detta slår hårdast på människor som är fattigast i regionen, inte på de med mest pengar. För det är trots allt så att pengar och hälsa går hand i hand. Jag har svårt att förstå det.
Ja alltså de här sparkraven är verkligen helt sjuka. Det kommer påverka vården något enormt!
 
Ja alltså de här sparkraven är verkligen helt sjuka. Det kommer påverka vården något enormt!
Ja och i förlängningen de personerna i regionen som är sjuka-risken för att de kostar regionen mer pengar är ju ännu större när de inte får tillgång till rätt hjälp, i rätt format i rätt tid är ju så mycket större. Och som ekonomin ser ut i dag rent allmänt, med ökade kostnader och en inkomst som inte ökar. De friskaste drabbas inte lika hårt.

Hur tänker man att man sparar pengar på det här viset? Vad sparar man?
 
Misströsta ej, regeringen hör hur kommuner och regioner säger att man desperat behöver mer pengar till vården! Så... man ger 20 millar till digital teknik inom äldreomsorgen! 😬 https://regeringen.se/pressmeddelan...r-kronor-till-digital-teknik-i-aldreomsorgen/

Och okej, jag förstår att teknikutveckling egentligen kan vara bra, men det finns lite för stor upphetsning inför digitala effektiviseringar jämfört med att finansiera vården som finns här och nu.
 
Ja och i förlängningen de personerna i regionen som är sjuka-risken för att de kostar regionen mer pengar är ju ännu större när de inte får tillgång till rätt hjälp, i rätt format i rätt tid är ju så mycket större. Och som ekonomin ser ut i dag rent allmänt, med ökade kostnader och en inkomst som inte ökar. De friskaste drabbas inte lika hårt.

Hur tänker man att man sparar pengar på det här viset? Vad sparar man?
Jag tror att man i vissa politiska lägen har en ide om att sjukvården lägger pengar på fel saker. Drar man in pengarna så tvingar man sjukvården att prioritera om. Det stämmer ju definitivt att det finns saker i hela sjukvårdsapparaten som skulle kunna förändras, men inte i den här utsträckningen.
Man lägger ju helt krokben för vården när man ställer så extrema sparkrav.

Sen appropå löner osv så skaver det ju något enormt när tex regiondirektörer osv plockar ut helt sjuka månadslöner samtidigt som verksamheten går på knäna..
 
Ja man kan inte jobba fortare än man kan, men jag tror många försöker stressa på, och missar sker hela tiden. Det har jag själv sett på de arbetsplatser jag jobbat, och som patient också upplevt. Missar som skett med största sannolikhet pga stress- yttre eller inre spelar ingen roll, hos vårdpersonalen.

i min egen region är det skrattretande hur mycket pengar som ska spara, man ökar kostnader för patienter och får inte anställa vårdpersonal och beslutsfattare som säger "det blir nog viss påverkan på vården, det får vi vänja oss vid". Vadå "vi"? De som drabbas mest är ju de fattiga som besöker sjukvården och behöver mest hjälp, inte de "rika" som sällan är sjuka. Man höjer kostnaderna för läkarbesök, inneliggande vård, ambulans, inför receptförnyelseavgift, ökar priset för biljetter på kollektivtrafik och höjer frikortsnivån på sjukvård och högkostnadsskyddet på läkemedel. Och ett varsel på 700 personer. Samt diskussioner om att eventuellt samordna viss psykiatri till ett sjukhus i regionen. Allt detta slår hårdast på människor som är fattigast i regionen, inte på de med mest pengar. För det är trots allt så att pengar och hälsa går hand i hand. Jag har svårt att förstå det.

Håller med dig. Det är mkt vanligt numera att mer bemedlade personer har privata sjukvårdsförsäkringar och jag tror att detta kommer bli allt mer vanligt framöver.
 
Ja det är vidrigt faktiskt. Huspriser har ju totalt skenat i väg, allting kostar multum, men vård/skola/äldreomsorg finns där inga pengar till. Bankerna får in så mycket pengar etc. politikerna har världens fallskärmspaket, men vården går på knäna. Det är ju helt jävla skevt.
Kommun- och regionpolitiker har inga gigantiska fallskärmspaket. De har inga fallskärmar alls i merparten av kommunerna.
 
Men att det är väntetider i vården är väl inte för att den går på knäna, utan för att vi inte vill ha överkapacitet, och efterfrågan är inte helt jämn. Då blir det kö ibland, eftersom vi inte vill stå med tomma sängar när det är lugnt.

Det verkar som folk tror att om patienterna väntar så skyndar och stressar personalen, men så är det ju sällan. Patienterna får vänta, och så jobbar personalen på i sin takt.
Men vissa "standardprocedurer" som det går att räkna på hur många som behöver, med hjälp av statistik, t.ex. höftledsprotes, finns det inte heller tillräcklig kapacitet för. Det är ju långa köer, som minskar produktiviteten.
 
Håller med dig. Det är mkt vanligt numera att mer bemedlade personer har privata sjukvårdsförsäkringar och jag tror att detta kommer bli allt mer vanligt framöver.
Frågan är om det är bra eller dåligt? Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket, faktiskt...

Anledningen är ju någonstans dålig, eftersom det innebär någon sorts underbetyg till den allmänna sjukvården. Hade man tyckt att den "gratis" skattefinansierade sjukvården var bra nog eller snabb nog så hade man ju inte betalat pengar för en sjukvårdsförsäkring, liksom.

Samtidigt så kan man ju hävda att de där privata sjukvårdsförsäkringarna är bra, eftersom de dels ger totalt sett mer pengar till vård och dels "får bort" en del individer från den allmänna sjukvårdskön så att de som inte har motsvarande försäkring får vård snabbare. Förutsatt, då, att de som får vård via sjukvårdsförsäkring får det privat "hela vägen", dvs via privata läkare, kliniker osv.

Själv har jag privat sjukvårdsförsäkring som jobbet betalar (jag bara förmånsbeskattas för den), det tror jag är ganska vanligt bland tjänstemän i den privata sektorn. Jag har också provat den en gång när jag skadade mig på en skidresa anordnad av jobbet. Fick supersnabb hjälp på idrottsklinik och därtill 10ggr hos sjukgymnast, så ur personligt perspektiv är jag ju såklart positivt inställd till dessa försäkringar.
 
Frågan är om det är bra eller dåligt? Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket, faktiskt...

Anledningen är ju någonstans dålig, eftersom det innebär någon sorts underbetyg till den allmänna sjukvården. Hade man tyckt att den "gratis" skattefinansierade sjukvården var bra nog eller snabb nog så hade man ju inte betalat pengar för en sjukvårdsförsäkring, liksom.

Samtidigt så kan man ju hävda att de där privata sjukvårdsförsäkringarna är bra, eftersom de dels ger totalt sett mer pengar till vård och dels "får bort" en del individer från den allmänna sjukvårdskön så att de som inte har motsvarande försäkring får vård snabbare. Förutsatt, då, att de som får vård via sjukvårdsförsäkring får det privat "hela vägen", dvs via privata läkare, kliniker osv.

Själv har jag privat sjukvårdsförsäkring som jobbet betalar (jag bara förmånsbeskattas för den), det tror jag är ganska vanligt bland tjänstemän i den privata sektorn. Jag har också provat den en gång när jag skadade mig på en skidresa anordnad av jobbet. Fick supersnabb hjälp på idrottsklinik och därtill 10ggr hos sjukgymnast, så ur personligt perspektiv är jag ju såklart positivt inställd till dessa försäkringar.
Njae, det tar resurser från det allmänna. Inte monetära resurser, utan personal och liknande.

Det offentlig sektor generellt saknar är vettig personalpolitik, hade man kunnat behålla personal, oavsett pga sjukskrivningar eller bara att de tröttnar, så skulle det troligtvis sparas pengar på rekrytering, upplärning med mera. Men det är ett svårt att bryta den nedåtgående, självförstärkande spiralen.
 
Njae, det tar resurser från det allmänna. Inte monetära resurser, utan personal och liknande.

Det offentlig sektor generellt saknar är vettig personalpolitik, hade man kunnat behålla personal, oavsett pga sjukskrivningar eller bara att de tröttnar, så skulle det troligtvis sparas pengar på rekrytering, upplärning med mera. Men det är ett svårt att bryta den nedåtgående, självförstärkande spiralen.
Jag säger också njae - är inte beredd att köpa den "sanningen" rakt av att privat sjukvård "stjäl" från det allmänna. Visst är det säkert så att personal "flyr" från den allmänna sjukvården till privata arbetsgivare pga den personalpolitik du nämner (där tror jag du har helt rätt, nämligen!), men hade de privata alternativen inte funnits hade kanske de personerna helt lämnat vården? Kanske är det så att privata vårdgivare och privata sjukvårdsförsäkringar gör vårdsektorn totalt sett större? I så fall tycker jag att det är bra att de finns.
 
Misströsta ej, regeringen hör hur kommuner och regioner säger att man desperat behöver mer pengar till vården! Så... man ger 20 millar till digital teknik inom äldreomsorgen! 😬 https://regeringen.se/pressmeddelan...r-kronor-till-digital-teknik-i-aldreomsorgen/

Och okej, jag förstår att teknikutveckling egentligen kan vara bra, men det finns lite för stor upphetsning inför digitala effektiviseringar jämfört med att finansiera vården som finns här och nu.
Det är verkligen en grej som jag tror slukar pengar, dessa digitaliseringar.

Jag är inte emot smarta system och lösningar, men hittills har jag inte sett någon faktisk effektivisering av att man köper in nytt. Som strålande exempel vill jag gärna ta upp Millenium, ett nytt journalsystem som ska vara mycket bättre än vårt gamla Melior. Och det är det kanske, men tiden och pengarna som lagts på att få detta amerikanska system att fungera för svenska förhållanden är skrattretande.

Första gången jag fick höra att vi snart skulle byta till Millenium var mer än 6 år sedan, jag loggar fortfarande in på Melior varje dag. Det finns redan i Sverige 4-5 olika journalsystem, jag fattar inte varför man köpte in ett helt nytt, oprövat, istället för något som man ändå visste funkade.
 
Håller med dig. Det är mkt vanligt numera att mer bemedlade personer har privata sjukvårdsförsäkringar och jag tror att detta kommer bli allt mer vanligt framöver.
Och inte bara det, ju bättre förutsättningar du har ekonomiskt desto bättre hälsa har man generellt vilket innebär att man ju inte alls behöver lägga mycket pengar på vården=drabbas inte av de ökade kostnaderna som nu finns. Tex avgift för att förnya recept eller ökad avgift för läkarbesök, sjukresa osv. Inte heller drabbas man av vårdpersonalens och vårdens ekonomiska kris och stress eftersom man inte är patient lika ofta som fattigare.

Man sparkar på de som redan ligger.
 
Jag tror att man i vissa politiska lägen har en ide om att sjukvården lägger pengar på fel saker. Drar man in pengarna så tvingar man sjukvården att prioritera om. Det stämmer ju definitivt att det finns saker i hela sjukvårdsapparaten som skulle kunna förändras, men inte i den här utsträckningen.
Man lägger ju helt krokben för vården när man ställer så extrema sparkrav.

Sen appropå löner osv så skaver det ju något enormt när tex regiondirektörer osv plockar ut helt sjuka månadslöner samtidigt som verksamheten går på knäna..
Håller med!
Som här när regiondirektören fick gå, med typ 8 miljoner i fallskärm. Nämensåatte, sköter inte jag mitt jobb får jag inte 8 miljoner? Bättre att putta in de 8 miljonerna i vården, finns någonstans de gör nytta ändå tänker jag.
 
Det är verkligen en grej som jag tror slukar pengar, dessa digitaliseringar.

Jag är inte emot smarta system och lösningar, men hittills har jag inte sett någon faktisk effektivisering av att man köper in nytt. Som strålande exempel vill jag gärna ta upp Millenium, ett nytt journalsystem som ska vara mycket bättre än vårt gamla Melior. Och det är det kanske, men tiden och pengarna som lagts på att få detta amerikanska system att fungera för svenska förhållanden är skrattretande.

Första gången jag fick höra att vi snart skulle byta till Millenium var mer än 6 år sedan, jag loggar fortfarande in på Melior varje dag. Det finns redan i Sverige 4-5 olika journalsystem, jag fattar inte varför man köpte in ett helt nytt, oprövat, istället för något som man ändå visste funkade.
Eller varför man inte satsade på ett i alla regioner istället för att olika regioner ska byta till olika system... Borde vi inte vara där nu liksom, har inte alla klagomål i årtionden förts fram tillräckligt högt och mycket för att det ska kunna förstås att ett enda journalsystem är önskvärt?
 

Liknande trådar

Samhälle Jag funderade på om jag skulle skaffa mig en anonym användare, men jag väljer att skriva från "mitt vanliga konto". Jag har ju...
Svar
5
· Visningar
712
Senast: Görel
·
  • Låst
Övr. Barn Förlossningsberättelse Tisdag 27 december på kvällen gick slemproppen och vad jag misstänker är sipper av fostervatten. Onsdagen...
Svar
10
· Visningar
2 011
Senast: Sanette
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp