Silverkedjan
Trådstartare
Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:
Pappa ett "passade" barnet de enkla tiderna några timmar/dag första året medan jag hade huvudansvaret. Barnet (som var av "brandbilstyp" och aldrig sov mer än några timmar i sträck, oftast bara en kvart) var med mig överallt på jobb etc och jag lämnade honon första gången ett helt dygn till pappan när han var 13 mån.
Hade vi inte tvingats till extra föräldraledighet för att vi fick köa olagligt länge till dagisplatsen hade pappan inte tagit någon längre pappaledighetsperiod. Han jobbade inte så det var inte där skon klämde, utan små barn var inte hans grej riktigt.
Det TVÅNGET för honom att ha barnet ett halvår när dagisplatsen försvann och mitt jobb var inbokat är enligt min uppfattning den enda anledningen att de idag har en god relation. Man kan inte bygga en föräldrarelation om man är "barnpassare".
Men efter vår skilsmässa (surprised? Det är heller ingen slump utan också en del i ett större mönster) har han valt att prioritera ett i hans ögon roligare jobb än de han kunde fått i barnets stad och flyttade många mil härifrån. Nu träffar han barnet alldeles för lite, när jobbet tillåter. Vilket de mår dåligt av båda två. Särskilt pappan, men det är hans val och han får stå för det.
Men han kör ju ny BMW och har stooort hus, det kanske är viktigt ?
Pappa 2 är utvald på helt andra grunder..
Vi var hemma båda två de första 5 månaderna och sedan har vi växlat genom att jobba/studera på deltid båda två. Han har varit hemma mer. Det är hans första barn och han vill inte missa något roligt utvecklingsstadium. Barnet är mer bundet till honom än mig, jag kan vara borta (som nu) och jobba ett par dygn, men när PAPPA är borta, då är cirklarna rubbade
Nu lever vi alla 4 på liten budget i billig lägenhet i billig småstad, kör gammal 245:a och köper alla grejor begagnade för att prioritera tid med barnen. De är i snitt 20-25 tim/v på dagis vilket jag tycker är lagom. För att klara det jobbar jag deltid och sambon distanspluggar.
Vi orkar ofta inte mer än gosa med barn och kramas i soffan på kvällarna (dagisinfektionernas tid är tuff) och det ser ut som ett bombnedslag i lägenheten allt som oftast.
Och jag har aldrig haft det så bra
Hur har du och dina barns pappa det idag?
(fråga ställd i vänlig nyfikenhet då jag undrar vadan denna uppfattning kommer ifrån?)
Pappa ett "passade" barnet de enkla tiderna några timmar/dag första året medan jag hade huvudansvaret. Barnet (som var av "brandbilstyp" och aldrig sov mer än några timmar i sträck, oftast bara en kvart) var med mig överallt på jobb etc och jag lämnade honon första gången ett helt dygn till pappan när han var 13 mån.
Hade vi inte tvingats till extra föräldraledighet för att vi fick köa olagligt länge till dagisplatsen hade pappan inte tagit någon längre pappaledighetsperiod. Han jobbade inte så det var inte där skon klämde, utan små barn var inte hans grej riktigt.
Det TVÅNGET för honom att ha barnet ett halvår när dagisplatsen försvann och mitt jobb var inbokat är enligt min uppfattning den enda anledningen att de idag har en god relation. Man kan inte bygga en föräldrarelation om man är "barnpassare".
Men efter vår skilsmässa (surprised? Det är heller ingen slump utan också en del i ett större mönster) har han valt att prioritera ett i hans ögon roligare jobb än de han kunde fått i barnets stad och flyttade många mil härifrån. Nu träffar han barnet alldeles för lite, när jobbet tillåter. Vilket de mår dåligt av båda två. Särskilt pappan, men det är hans val och han får stå för det.
Men han kör ju ny BMW och har stooort hus, det kanske är viktigt ?
Pappa 2 är utvald på helt andra grunder..
Vi var hemma båda två de första 5 månaderna och sedan har vi växlat genom att jobba/studera på deltid båda två. Han har varit hemma mer. Det är hans första barn och han vill inte missa något roligt utvecklingsstadium. Barnet är mer bundet till honom än mig, jag kan vara borta (som nu) och jobba ett par dygn, men när PAPPA är borta, då är cirklarna rubbade
Nu lever vi alla 4 på liten budget i billig lägenhet i billig småstad, kör gammal 245:a och köper alla grejor begagnade för att prioritera tid med barnen. De är i snitt 20-25 tim/v på dagis vilket jag tycker är lagom. För att klara det jobbar jag deltid och sambon distanspluggar.
Vi orkar ofta inte mer än gosa med barn och kramas i soffan på kvällarna (dagisinfektionernas tid är tuff) och det ser ut som ett bombnedslag i lägenheten allt som oftast.
Och jag har aldrig haft det så bra