Öppet förhållande?

[prinsessfeminist]

Sv: Öppet förhållande?

Fast det tänker jag att man aldrig kan få, av någon människa, därför har man fler än en person i sitt liv. Alltså, olika personer finns i ens liv av olika anledningar och tillfredsställer olika behov hos en. Jag hoppas verkligen att min pojkvän inte anser att jag ska tillfredsställa ALLA hans behov, för det kan jag inte. Sedan lever vi ju i en kultur där sex är en grej vi har "bestämt" ska vara mellan två personer, men det är ju just kulturellt betingat och det finns ju ingenting som säger att det måste vara så (förutsatt att alla parter är nöjda med den andra lösningen).

Tvåsamhet iform av äktenskap är inte en så gammal tradition trots allt. Det är egentligen bara de senaste 200 åren (knappt!) som det varit viktigt bland vanligt folk. Kungahus etc har haft det jobbigare då äktenskapet egentligen bara hade ett syfte och det var att garantera ägandet och arvet.

Kärlek är ännu nyare. För inte så länge sedan så hade vi arrangerade äktenskap även här.

 

[No1]

Sv: Öppet förhållande?

Fast det tänker jag att man aldrig kan få, av någon människa, därför har man fler än en person i sitt liv. Alltså, olika personer finns i ens liv av olika anledningar och tillfredsställer olika behov hos en. Jag hoppas verkligen att min pojkvän inte anser att jag ska tillfredsställa ALLA hans behov, för det kan jag inte. Sedan lever vi ju i en kultur där sex är en grej vi har "bestämt" ska vara mellan två personer, men det är ju just kulturellt betingat och det finns ju ingenting som säger att det måste vara så (förutsatt att alla parter är nöjda med den andra lösningen).

Nu tänkte jag mer inom ramen för en relation.
Av min sambo får jag alla betydande behov tillfredsställda, dvs sex, känslomässig/fysisk närhet, intellektuell stimulans.
Jag känner mig tillfredsställd med honom, på alla plan.


Jag hade tidigare en partner som inte gav mig det intellektuella motståndet så det fick jag söka på annat håll. Att jag behövde substitut var tydligt.
Den erfarenheten fick mig att lova att aldrig mer slösa tid på en man som inte kunde tillfredsställa mig fullt ut.

Alla mina andra nära relationer grundar sig på att det är människor jag tycker om, de kryddar mitt liv och skulle säkert lämna ett tomrum om de försvann. Dock kom de inte till för att fylla ett tomt rum.

 

[Petruska]

Sv: Öppet förhållande?

Fast intellektuell stimulans?

Alltså, det får jag absolut av min man, men inte skulle jag säga att han täcker hela mitt behov på den punkten. Det vill jag inte ens att han gör. Ett samtal med honom kan tex inte ersätta diskussionerna på jobbet eller en vetenskaplig konferens.

Tanken på att enbart ha honom som sexpartner är helt ok, men tanken på att enbart ha honom som person att ha intellektuellt utbyte med känns som inavel.

Det finns ingen enda person som räcker för det ändamålet, och om det mot förmodan finns personer som tycker att jag ensam skulle räcka till för dem, så är jag faktiskt rätt säker på att jag tycker att de är riktiga tråkmånsar.

 

[Lillagoajag]

Sv: Öppet förhållande?

Fast vilka av ens behov som man anser att ens partner ska uppfylla behöver ju inte vara huggna i sten och lika för alla, tänker jag. Alltså, normen idag är ju att en partner ska kunna tillfredsställa sexuella behov, men det behöver ju inte betyda att det är rätt eller att det måste vara så. Personligen kan i alla fall jag se ganska tydligt att den kultur och de normer som finns runt mig speglas i mina förväntningar på ett förhållande. Men det betyder ju inte att det inte skulle gå att göra på ett annat sätt.

Sedan är det ju självklart, oavsett vad man vill att ens relation ska innebära, att man måste vara nöjd med hur det är. Men varför inte testa nya banor?

 

[Lillagoajag]

Sv: Öppet förhållande?

Det finns ingen enda person som räcker för det ändamålet, och om det mot förmodan finns personer som tycker att jag ensam skulle räcka till för dem, så är jag faktiskt rätt säker på att jag tycker att de är riktiga tråkmånsar.

Tänker likadant, och precis som du, och jag, inte får vårt intellektuella behov tillfredsställt av en person, kan det ju mycket väl finnas de som inte får sitt sexuella behov tillfredsställt av en person. Och kan man då hitta en lösning på det så är det väl bara jättebra!

 

[Iggy]

Sv: Öppet förhållande?

Tvåsamhet iform av äktenskap är inte en så gammal tradition trots allt. Det är egentligen bara de senaste 200 åren (knappt!) som det varit viktigt bland vanligt folk. Kungahus etc har haft det jobbigare då äktenskapet egentligen bara hade ett syfte och det var att garantera ägandet och arvet.

Kärlek är ännu nyare. För inte så länge sedan så hade vi arrangerade äktenskap även här.

Tror det är dags att öppna historieboken igen och kolla upp den uppgiften. Tvåsamhetsnorm och äktenskap har i haft i Sverige åtminstone så långt tillbaka som vi har skriftliga källor. Förmodligen sedan vi övergick från att vara jägare/samlare till att bli jordbrukare.

 

[No1]

Sv: Öppet förhållande?

Fast intellektuell stimulans?

Alltså, det får jag absolut av min man, men inte skulle jag säga att han täcker hela mitt behov på den punkten. Det vill jag inte ens att han gör. Ett samtal med honom kan tex inte ersätta diskussionerna på jobbet eller en vetenskaplig konferens.

Tanken på att enbart ha honom som sexpartner är helt ok, men tanken på att enbart ha honom som person att ha intellektuellt utbyte med känns som inavel.

Det finns ingen enda person som räcker för det ändamålet, och om det mot förmodan finns personer som tycker att jag ensam skulle räcka till för dem, så är jag faktiskt rätt säker på att jag tycker att de är riktiga tråkmånsar.

Om alla människor på jorden dog ut, min sambo och jag undantagna, så skulle han ge mig tillräcklig intellektuell stimulans, han har både bredd och djup när det kommer till samtalet.

I tillvaron med mitt ex kände jag att jag var tvungen att söka den intellektuella stimulansen hos andra människor för att inte dö av frustration. Idag är jag inte pga behovstillfredsställelse tvungen att söka kontakt med andra människor utan det sker av nyfikenhet/glädje av andra individer, men det är givetvis ännu mer stimulerande att få ännu mer bredd och djup i samtalen.

Om jag hade haft samma ruttna sexliv som jag hade intellektuell stimulans med mitt ex så hade mitt sexliv inneburit samma problem som det faktum att jag led intellektuell fattigdom med mitt x dvs jag hade aktivt behövt söka lösning på problemet.

Idag finns inga problem eller direkt fattigdom på behovsplanet.

 

[No1]

Sv: Öppet förhållande?

Tänker likadant, och precis som du, och jag, inte får vårt intellektuella behov tillfredsställt av en person, kan det ju mycket väl finnas de som inte får sitt sexuella behov tillfredsställt av en person. Och kan man då hitta en lösning på det så är det väl bara jättebra!

Givetvis finns det och jag utgår från mig själv när jag skriver att jag personligen, numer, inte kastar bort tid på en relation som inte täcker upp alla för mig viktiga behov (känslomässig/fysisk närhet, sex, intellektuellt).

 

[Ramona]

Sv: Öppet förhållande?

Nej, en singel är ju att föredra, men han är inte rädd att din sambo skall vara en galen partner efter honom?

Hahahaha, jo, íbland skojar han om det, men i ärlighetens namn så är han nog inte speciellt rädd. Han vet ju varför han finns som sagt. De har träffats ett par gånger och läget har varit lite spänt, men det går bra ändå liksom.

Jo, i teorin kan man vara överens, men jag tänker att känslor kanske kommer med tiden.

Ja, jag är helt med på det också. Jag kan ju inte säga att jag är helt känslolös gentemot älskaren.

Nej, sant, men du utvecklar ofta en samhörighet/känslor till en person som du är så nära. Du kan ju också trilla dit och fastna mer för "sidan-om-killen". Har du någonsin övervägt honom som en mer nära partner?

Tanken har givetvis slagit mig, men förutom att han är 14 år yngre så är han dessutom inte så mycket pojkvänsmaterial just nu. I alla fall inte för mig som är 35. Jag vill ha någon som är lite mer ordnad och gärna klar med sin utbildning. Inte precis börjat sin. Dessutom har jag inte sådana där djupa, bra känslor för honom som jag har för min sambo. Vi är mer kk, kompisar, har kul. Vi kan prata om väldigt djupa saker och vi har väldigt intressanta konversationer. Men vi är egentligen bara vänner.

Hur är det med omgivningen? Känner de till honom? Hur funkar det i praktiken (jag vet att vi diskuterat detta för länge sedan i en annan tråd), men jag menar - efter en tid så måste det vara oundvikligt att man blir del av varandras liv.

Man kan väl säga att alla utom mina och sambons föräldrar känner till honom. Mina päron har i och för sig träffat honom flera gånger, men de är så naiva och trångsynta att de aldrig hade fattat vem han var ändå.

Men alla kompisar och sådär vet ju. Inför sambons kompisar är det inte helt öppet, eftersom det är mer känsligt där, men alla mina kompisar vet att han finns och många har träffat honom en hel massa.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Öppet förhållande?

Fast intellektuell stimulans?

Alltså, det får jag absolut av min man, men inte skulle jag säga att han täcker hela mitt behov på den punkten. Det vill jag inte ens att han gör. Ett samtal med honom kan tex inte ersätta diskussionerna på jobbet eller en vetenskaplig konferens.

Tanken på att enbart ha honom som sexpartner är helt ok, men tanken på att enbart ha honom som person att ha intellektuellt utbyte med känns som inavel.

Det finns ingen enda person som räcker för det ändamålet, och om det mot förmodan finns personer som tycker att jag ensam skulle räcka till för dem, så är jag faktiskt rätt säker på att jag tycker att de är riktiga tråkmånsar.

Fast jag tror jag förstår vad No1 menar. En partner kan inte bara vara "hushållet" och så får man det mera spännande med alla andra.

Intellektuell stimulans behöver jag överallt.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Öppet förhållande?

Hahahaha, jo, íbland skojar han om det, men i ärlighetens namn så är han nog inte speciellt rädd. Han vet ju varför han finns som sagt. De har träffats ett par gånger och läget har varit lite spänt, men det går bra ändå liksom.

Jag kan förstå att det är spänt...

Ja, jag är helt med på det också. Jag kan ju inte säga att jag är helt känslolös gentemot älskaren.

nej, förståeligt.

Tanken har givetvis slagit mig, men förutom att han är 14 år yngre så är han dessutom inte så mycket pojkvänsmaterial just nu. I alla fall inte för mig som är 35. Jag vill ha någon som är lite mer ordnad och gärna klar med sin utbildning. Inte precis börjat sin. Dessutom har jag inte sådana där djupa, bra känslor för honom som jag har för min sambo. Vi är mer kk, kompisar, har kul. Vi kan prata om väldigt djupa saker och vi har väldigt intressanta konversationer. Men vi är egentligen bara vänner.

Han bör vara i en annan fas i livet. Jag hade en gång en ung beundrare. Han var 17 och jag 28. Det var givetvis inte tal om någon relation, men han var kär som en klockarekatt. Men även OM jag hade fastnat för honom, så hade det varit svårt... Han var inte i situationen att bli ihop med en småbarnsmamma kan jag säga.

Man kan väl säga att alla utom mina och sambons föräldrar känner till honom. Mina päron har i och för sig träffat honom flera gånger, men de är så naiva och trångsynta att de aldrig hade fattat vem han var ändå.

Men alla kompisar och sådär vet ju. Inför sambons kompisar är det inte helt öppet, eftersom det är mer känsligt där, men alla mina kompisar vet att han finns och många har träffat honom en hel massa.

Föräldrar fattar ju trögt ibland, och det kan väl vara bäst för alla parter.

Men sambos kompisar/umgänge, det skulle inte vara så att de får reda på det via dina andra kompisar eller är det full diskretion som gäller?

Tack för att du delar med dig förresten. Verkar ju vara en fungerande lösning, trots allt. Frågan är om du ens hade varit tillsammans med sambon om inte du hade det arrangerat som du har det?

 

[No1]

Sv: Öppet förhållande?

Fast jag tror jag förstår vad No1 menar. En partner kan inte bara vara "hushållet" och så får man det mera spännande med alla andra.

Intellektuell stimulans behöver jag överallt.

Just precis så

 

[Petruska]

Sv: Öppet förhållande?

Intellektuell stimulans behöver jag överallt.

Ja, det var väl ungefär det jag menade. Med partner, men även på andra håll. Om det intellektuella utbytet med andra är mer spännande eller inte, låter jag nog vara osagt, men yrkesmässigt hamnar jag ju i sammanhang där man kan/måste gå mycket längre/djupare/smalspårigare med det intellektuella än man gör i normala samtal i privatlivet.

För en del typer av intellektuella diskussioner krävs tex att man har samma utbildning/studieinriktning/yrke för att diskussionen alls ska kunna föras.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Öppet förhållande?

Tror det är dags att öppna historieboken igen och kolla upp den uppgiften. Tvåsamhetsnorm och äktenskap har i haft i Sverige åtminstone så långt tillbaka som vi har skriftliga källor. Förmodligen sedan vi övergick från att vara jägare/samlare till att bli jordbrukare.

ok. fel av mig 400 år... men det är ändå ganska kort tid.

 

[Rialavargen]

Sv: Öppet förhållande?

Det tror jag du har rätt i

 

[Myrten]

Sv: Öppet förhållande?

Tror det är dags att öppna historieboken igen och kolla upp den uppgiften. Tvåsamhetsnorm och äktenskap har i haft i Sverige åtminstone så långt tillbaka som vi har skriftliga källor. Förmodligen sedan vi övergick från att vara jägare/samlare till att bli jordbrukare.

Ställer mig frågande till vilka källor som stöder detta. Speciellt den fetstilade meningen.

 

[Petruska]

Sv: Öppet förhållande?

En partner kan inte bara vara "hushållet" och så får man det mera spännande med alla andra.

Att partner inte bara är "hushållet" tog jag för givet. Jag associerar inte direkt frågor om förhållanden till hushållsfrågor. Hushåll hade jag ju haft även som ensamstående.

Ingen av oss är särskilt intresserad av hushållsarbete, fördelen med att vara två är att man bara behöver göra hälften, men om det var det enda vi hade gemensamt skulle det ju kvitta helt vem jag var ihop med. Hushållet är ju ungefär detsamma oavsett, mycket låg individualitet på vår diskbänk, om man säger så.

 

[escodobe]

Sv: Öppet förhållande?

Jag tänker mig att giftemål kan ha blivit mer aktuellt när det funnits konkreta saker som mark att ärva. Kärlek stod förmodligen rätt långt ned på listan av orsaker till giftermål.

Tvåsammhet är ju därför inte heller givet. Frillor har ju en lång historia. Många andra kunde ju av olika skäl gifta sig, tufft för tjänstefolk till exempel.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Öppet förhållande?

Jag tänker mig att giftemål kan ha blivit mer aktuellt när det funnits konkreta saker som mark att ärva. Kärlek stod förmodligen rätt långt ned på listan av orsaker till giftermål.

Tvåsammhet är ju därför inte heller givet. Frillor har ju en lång historia. Många andra kunde ju av olika skäl gifta sig, tufft för tjänstefolk till exempel.

Precis så var det för de flesta. Giftermålet bland "vanligt folk" hade till syfte att hålla koll på vem/vilka som betalade skatt etc eftersom stat och kyrka i Sverige varit starkt sammansvetsade. Ju mer pengar man hade, desto viktigare med gemålet så att tillgångarna inte försvann från familjen.

Precis som du säger så fanns också en etablerad kultur av frillor. Förmögna män hade frillor från byn/tjänstefolk etc. Ibland kunde till och med frillornas barn ärva en del, om det visade sig att det fanns släktband som var svåra att svära sig fri från.

Så tvåsamhet är inget självklart även om samhällets formella regelverk uttryckte att det var så det skulle vara.

Jag kan fö tipsa om en bra bok: "Frillor och fruar på Island under 1120-1400-talet" (Länk

Lättläst, roande och jätteintressant!

 

[Korven]

Sv: Öppet förhållande?

Hade rika fruar nån motsvarighet till frillor av manligt kön?