Ont i ryggen bara på sommaren. Brunst?

[Corax]

*sista*

Jag minskade dosen munkpeppar till 1 1/2 msk. Tre dagar tog det, sen hade hon 'känning i ryggen' från att ha gått som en klocka sedan jag började ge henne...
Känns lite osannolikt men jag ökade upp dosen igen så får vi se.

 

[animalasia]

*sista*

Jag minskade dosen munkpeppar till 1 1/2 msk. Tre dagar tog det, sen hade hon 'känning i ryggen' från att ha gått som en klocka sedan jag började ge henne...
Känns lite osannolikt men jag ökade upp dosen igen så får vi se.

Uppdatera gärna hur det går.

 

[Corax]

Uppdatera gärna hur det går.

Absolut!
Tänkte det kan vara intressant att läsa för andra i liknande situationer.

 

[MiniLi]

*sista*

Jag minskade dosen munkpeppar till 1 1/2 msk. Tre dagar tog det, sen hade hon 'känning i ryggen' från att ha gått som en klocka sedan jag började ge henne...
Känns lite osannolikt men jag ökade upp dosen igen så får vi se.

Jag tror att det är lite olika hur snabbt man märker en sänkning beroende på vart de är i sin cykel?
Jag testade i vintras att trappa ner och sluta helt med munkpeppar. Tänkte att det ju inte var brunstsäsong plus att hon var så himla pepp och positiv. Ganska snabbt stod hon på bakbenen igen varenda ridpass

 

[TinyWiny]

Mitt sto hade inga av de vanligaste tecknen på brunst utan hon fick som lättare koliksympton. Vände sig om och bet/viftade mot flankerna och var liksom håglös. Första gången det hände var när vi skulle ut och rida och hon var som vanligt tills jag sadlade. Jag trodde först att hon hade kolik och tog av sadeln och gick med henne och då var hon snart som vanligt. Nästa gång det hände insåg jag att det var brunsten. Hon var 6 år då och länge räckte det att ge munkpeppar från april till september men när hon var 16-17 behövde jag börja tidigare och sluta senare och några år senare igen behövde hon munkpeppar året runt. Sista åren fastnade hon några gånger i brunsten så det bara gick runt runt från brunst till högbrunst och sedan brunst direkt igen men varje gång veterinären undersökte henne släppte ägget och hon gick ur brunsten som vanligt. Hormonproverna som togs var alltid normala.


Hon fick 1 msk munkpeppar varje dag men för henne hjälpte det först i nästa cykel, inte den pågående. Missade jag att börja ge innan hon började brunsta gav jag 2 msk till nästa brunst var över.

Man kan tycka att munkpeppar är munkpeppar men den gången jag köpte från Borgeby hjälpte det inte alls trots att jag gav den väldigt mycket högre dosen som de anger. Min blev dålig i magen av det dessutom så det slängde jag.

 

[Corax]

Mitt sto hade inga av de vanligaste tecknen på brunst utan hon fick som lättare koliksympton. Vände sig om och bet/viftade mot flankerna och var liksom håglös. Första gången det hände var när vi skulle ut och rida och hon var som vanligt tills jag sadlade. Jag trodde först att hon hade kolik och tog av sadeln och gick med henne och då var hon snart som vanligt. Nästa gång det hände insåg jag att det var brunsten. Hon var 6 år då och länge räckte det att ge munkpeppar från april till september men när hon var 16-17 behövde jag börja tidigare och sluta senare och några år senare igen behövde hon munkpeppar året runt. Sista åren fastnade hon några gånger i brunsten så det bara gick runt runt från brunst till högbrunst och sedan brunst direkt igen men varje gång veterinären undersökte henne släppte ägget och hon gick ur brunsten som vanligt. Hormonproverna som togs var alltid normala.


Hon fick 1 msk munkpeppar varje dag men för henne hjälpte det först i nästa cykel, inte den pågående. Missade jag att börja ge innan hon började brunsta gav jag 2 msk till nästa brunst var över.

Man kan tycka att munkpeppar är munkpeppar men den gången jag köpte från Borgeby hjälpte det inte alls trots att jag gav den väldigt mycket högre dosen som de anger. Min blev dålig i magen av det dessutom så det slängde jag.

Tack för att du delar med dig!
Så vilket märke gav du?

 

[Corax]

Jag tror att det är lite olika hur snabbt man märker en sänkning beroende på vart de är i sin cykel?
Jag testade i vintras att trappa ner och sluta helt med munkpeppar. Tänkte att det ju inte var brunstsäsong plus att hon var så himla pepp och positiv. Ganska snabbt stod hon på bakbenen igen varenda ridpass

Ja så kanske det är. Hon är nu i 'slutet innan brunst' så när jag minskade var hon i stort sett mitt emellan brunst.

 

[SiZo]

Jag hade ändå tagit hästen till en kunnig gynekolog. Jag vet bara fler och fler ston där man upptäcker tumörer på äggstockarna som ger smärta. De jag känner till har inte varit elakartade eller så, så ingen fara för liv i sig. Däremot fara för välfärd. Jag tänker att när vi väl SER att hästen har ont, så pass att det inte fungerar att arbeta dem, så har hästen ordentligt ont. Jag hade inte litat helt på att hästen verkligen inte har ont bara för att symptomen minskar. Hästar är programmerade för att dölja smärta så mycket det bara går.

Operation för att ta bort tumörer (och äggstockar) är förhållandevis enkel, det görs med lugnande, hästen är stående undertiden. Och har de problem med bara en äggstock så verkar de fungera utmärkt i avel senare också, av de vetenskapliga artiklar jag har läst om det.

 

[Corax]

Jag hade ändå tagit hästen till en kunnig gynekolog. Jag vet bara fler och fler ston där man upptäcker tumörer på äggstockarna som ger smärta. De jag känner till har inte varit elakartade eller så, så ingen fara för liv i sig. Däremot fara för välfärd. Jag tänker att när vi väl SER att hästen har ont, så pass att det inte fungerar att arbeta dem, så har hästen ordentligt ont. Jag hade inte litat helt på att hästen verkligen inte har ont bara för att symptomen minskar. Hästar är programmerade för att dölja smärta så mycket det bara går.

Operation för att ta bort tumörer (och äggstockar) är förhållandevis enkel, det görs med lugnande, hästen är stående undertiden. Och har de problem med bara en äggstock så verkar de fungera utmärkt i avel senare också, av de vetenskapliga artiklar jag har läst om det.

Jag håller helt med dig. Men. Jag har haft väldigt höga veterinärkostnader för just denna häst i år och jag är inte så sugen på att åka in med en symptomfri häst, undersöka äggstockarna och ev inte hitta nånting så försäkringsbolaget inte ersätter.

Jag kan tillägga att ingen annan verkar kunna se på min häst när hon har 'känning'. Jag har åkt till klinik Flera gånger och hästen har varit ua i alla kliniska undersökningar. Jag har själv varit tvungen att visa/palpera och vara benhård på att nått är fel.
Så att jag missar att hon har minsta ont känns inte troligt.

 

[SiZo]

Jag håller helt med dig. Men. Jag har haft väldigt höga veterinärkostnader för just denna häst i år och jag är inte så sugen på att åka in med en symptomfri häst, undersöka äggstockarna och ev inte hitta nånting så försäkringsbolaget inte ersätter.

Jag kan tillägga att ingen annan verkar kunna se på min häst när hon har 'känning'. Jag har åkt till klinik Flera gånger och hästen har varit ua i alla kliniska undersökningar. Jag har själv varit tvungen att visa/palpera och vara benhård på att nått är fel.
Så att jag missar att hon har minsta ont känns inte troligt.

Att ingen annan ser hade jag inte lagt så mycket vikt vid. Folk är generellt rätt dåliga på att se sånt, och ja, ibland veterinärer också. Jag har själv stått där och verkligen bråkat för undersökningar - som sedan har gett mig rätt. Och just äggstockar går ju inte att undersöka från utsidan riktigt.

Ska man undersöka äggstockarna så behöver man göra det hos ett proffs, man kan alltså inte åka vart som helst. Med det sagt så är det undersökning med bara UL, och det kostar inte så värst mycket. Nu vet jag inte vart du finns i landet, men om du finns nära Uppsala så ring och fråga vad de tar på universitetet. UL av vanlig seminveterinär har jag betalat 400 kr för, så jag tror inte att det är speciellt dyrt.

 

[MiniLi]

Jag hade ändå tagit hästen till en kunnig gynekolog. Jag vet bara fler och fler ston där man upptäcker tumörer på äggstockarna som ger smärta. De jag känner till har inte varit elakartade eller så, så ingen fara för liv i sig. Däremot fara för välfärd. Jag tänker att när vi väl SER att hästen har ont, så pass att det inte fungerar att arbeta dem, så har hästen ordentligt ont. Jag hade inte litat helt på att hästen verkligen inte har ont bara för att symptomen minskar. Hästar är programmerade för att dölja smärta så mycket det bara går.

Operation för att ta bort tumörer (och äggstockar) är förhållandevis enkel, det görs med lugnande, hästen är stående undertiden. Och har de problem med bara en äggstock så verkar de fungera utmärkt i avel senare också, av de vetenskapliga artiklar jag har läst om det.

När jag frågat veterinär säger de att äggstockstumörer och dylikt är väldigt osannolikt om munkpeppar funkar.

 

[Fibusen]

Mitt sto har varit knepig ett par veckor, började med att medryttaren sa att hon kändes trött när hon red, och gången innan hon hade varit ut var det fullt ös, medvetslös, om hästen fick välja, så det blev ju en väldigt stor kontrast. Det hade då regnat lite på natten så vi tänkte om hon kanske sovit dåligt (går ute dygnet runt på bete nu). Nästa gång hon red hade hon varit sur och irriterad mot sällskapet, öron slickade bakåt om dom kom för nära och försök att hugga henne i rumpan, normalt sett så är hon trevlig mot allt och alla. Hon ruskade även på huvudet och höll det högt när medryttaren skulle trava, något hon aldrig gör. Hon var verkligen irriterad, så medryttaren gick hem med henne. De filmade för att visa mig och medryttaren själv ville bekräfta att hon gick rent (hon hade en senskada i vintras hon fortfarande håller på att sättas igång ifrån) men hon rör sig rent, ingen stelhet, ingen hälta.

Dagen efter när jag var dit och ville kolla igenom henne ordentligt så gjorde hon utfall mot ponnyn i hagen bredvid, sen tillbaka till mig med öronen framåt, sen rusa mot stängslet för utfall mot ponnyn igen, sen tillbaka till mig. Då stod jag iaf säkert 50 meter ifrån ponnyn, men när jag flyttade mig ännu längre in i hagen så blev min häst nöjd och slutade attackera ponnyn och höll sig kring mig.

Medryttaren red sen några dagar senare då utan sällskap för att se hur hon betedde sig då, fortfarande seg, och ruskar irriterat på huvudet när hon ber om mer än skritt. Hon provade med hackamore och har provat barbacka, samma sak.

I förrgår när jag var dit kom hästen farandes och gnäggandes rakt emot mig, något som hon brukar göra men sen inte gjort på några veckor (jag är gravid så kan inte rida, trodde hon slutat eftersom vi aldrig hittar på något roligt längre…) och igår när medryttare red så var hon mycket bättre, fortfarande lite lite höja huvudet vid skänkling, men hon hade varit pigg och någorlunda framåt igen och varit jätteglad vid galoppen. Alltså som hon normalt sätt är.

Vi tror hon varit brunstig då jag fått tvätta både svans och bakben, men kan en brunst verkligen ställa till det så HÄR mycket?! Jag har nästan bara haft valacker i mitt vuxna liv…

Hon har alltså gått ifrån att vara en väldigt glad och trevlig häst, alltid spetsade öron framåt, som älskar att komma ut i skogen och springa är jättekul, är alltid vaken och vill vara med i allt man gör, modig och väldigt framåt med en tydlig broms, enkel och bara gör, till att bli sur och tvär, ruskar på huvudet när hon surar mot skänklarna, blir extremt trött så står och bara sover i stallet, och är inte alls så framåt som hon normalt sätt är.

Nu känns det ju som om det är på väg att vända igen, tack och lov. Men man blir ju orolig!

(Hon har enligt tidigare ägare svårt att ta upp selen, (bekräftat av veterinär och blodprov) men det har sett bra ut efter hon fått det extra, vilket jag såklart fortsatt med och gett det man ska ge, och av samma fabrikat som tidigare ägare, så känns inte som det kan vara det heller?)

 

[TinyWiny]

Tack för att du delar med dig!
Så vilket märke gav du?

Från chia de gracia.

 

[TinyWiny]

Mitt sto har varit knepig ett par veckor, började med att medryttaren sa att hon kändes trött när hon red, och gången innan hon hade varit ut var det fullt ös, medvetslös, om hästen fick välja, så det blev ju en väldigt stor kontrast. Det hade då regnat lite på natten så vi tänkte om hon kanske sovit dåligt (går ute dygnet runt på bete nu). Nästa gång hon red hade hon varit sur och irriterad mot sällskapet, öron slickade bakåt om dom kom för nära och försök att hugga henne i rumpan, normalt sett så är hon trevlig mot allt och alla. Hon ruskade även på huvudet och höll det högt när medryttaren skulle trava, något hon aldrig gör. Hon var verkligen irriterad, så medryttaren gick hem med henne. De filmade för att visa mig och medryttaren själv ville bekräfta att hon gick rent (hon hade en senskada i vintras hon fortfarande håller på att sättas igång ifrån) men hon rör sig rent, ingen stelhet, ingen hälta.

Dagen efter när jag var dit och ville kolla igenom henne ordentligt så gjorde hon utfall mot ponnyn i hagen bredvid, sen tillbaka till mig med öronen framåt, sen rusa mot stängslet för utfall mot ponnyn igen, sen tillbaka till mig. Då stod jag iaf säkert 50 meter ifrån ponnyn, men när jag flyttade mig ännu längre in i hagen så blev min häst nöjd och slutade attackera ponnyn och höll sig kring mig.

Medryttaren red sen några dagar senare då utan sällskap för att se hur hon betedde sig då, fortfarande seg, och ruskar irriterat på huvudet när hon ber om mer än skritt. Hon provade med hackamore och har provat barbacka, samma sak.

I förrgår när jag var dit kom hästen farandes och gnäggandes rakt emot mig, något som hon brukar göra men sen inte gjort på några veckor (jag är gravid så kan inte rida, trodde hon slutat eftersom vi aldrig hittar på något roligt längre…) och igår när medryttare red så var hon mycket bättre, fortfarande lite lite höja huvudet vid skänkling, men hon hade varit pigg och någorlunda framåt igen och varit jätteglad vid galoppen. Alltså som hon normalt sätt är.

Vi tror hon varit brunstig då jag fått tvätta både svans och bakben, men kan en brunst verkligen ställa till det så HÄR mycket?! Jag har nästan bara haft valacker i mitt vuxna liv…

Hon har alltså gått ifrån att vara en väldigt glad och trevlig häst, alltid spetsade öron framåt, som älskar att komma ut i skogen och springa är jättekul, är alltid vaken och vill vara med i allt man gör, modig och väldigt framåt med en tydlig broms, enkel och bara gör, till att bli sur och tvär, ruskar på huvudet när hon surar mot skänklarna, blir extremt trött så står och bara sover i stallet, och är inte alls så framåt som hon normalt sätt är.

Nu känns det ju som om det är på väg att vända igen, tack och lov. Men man blir ju orolig!

(Hon har enligt tidigare ägare svårt att ta upp selen, (bekräftat av veterinär och blodprov) men det har sett bra ut efter hon fått det extra, vilket jag såklart fortsatt med och gett det man ska ge, och av samma fabrikat som tidigare ägare, så känns inte som det kan vara det heller?)

Korta svaret är ja.

 

[Corax]

*sista*

Jag minskade dosen munkpeppar till 1 1/2 msk. Tre dagar tog det, sen hade hon 'känning i ryggen' från att ha gått som en klocka sedan jag började ge henne...
Känns lite osannolikt men jag ökade upp dosen igen så får vi se.

Ok, här kommer en liten uppdatering.
Hästen är ju tillbaka på samma dos som tidigare och hon känns återigen kanonfin och som vanligt.
Det kan fortfarande vara en tillfällighet men jag tänker inte heller chansa och minska eller ta bort munkpepparen än på ett tag.
Vi får se hur det går att vara utan i samband med tävling.