Only in America.....eller?

[Glimfeather]

Sv: Only in America.....eller?

Men hur bra de brukar pricka stolpar går ju att diskutera men med en liten infångare bakom borde det gå att lösa. Jobbigt att göra rent hela schabraket bara

 

[ch791022]

Sv: Only in America.....eller?

KL

Problemet jag ser med en sådan låda är att fel människor skulle använda den, och på fel sätt. Räcker det inte med alla dessa hundägare som tror att en hund inte behöver aktivering? Om hundlådor skulle säljas i djuraffären skulle det anses vara "okej" att ha en lådhund. Och i många fall vara "okej" att inte gå ut 4 ggr om dagen.

Jag har en lådhund i min närhet som jag ofta är hundvakt åt. Hunden köptes till min reumatiska mormor som hade svårt att ta sig ut större delen av året. När jag fick planerna presenterade för mig satte jag mig på tvären direkt. Helt oacceptabelt. Men mig lyssnade dom inte på. Nu har dom ju haft tur med denna hunden (snäll och lydig) så någon läxa har dom inte lärt sig. Visst har han överskottsenergi men svårt att avgöra om det är pga aktiveringsbristen eller för att han är en liten glad skit. Men han är rädd för andra hundar, mörker och ljud. Som tur är engagerar sig jag och min mor mkt i hunden (långa promenader och lådförbud här hemma förutom nattetid) och har börjat få dom som har hunden numera att inse att han behöver ut mer och oftare.

Dock växer den 10-åriga dottern upp med tron att när hon skaffar en egen chihuahua kan den också gå på låda Denna syn på hundhållning jobbar jag aktivt på att få bort.

Att använda lådan i speciella fall kan säkert vara en fördel (mina hundar har fått lära sig att gilla alla väder) men om det är på grund av ägarens hälsa så betyder ju det indirekt att hunden inte kommer få den aktivering den behöver.

Fast på vilket sätt skulle en servicehund som går långpromenad morgon och kväll, och sedan är den ju i tjänst resten av timmarna på dygnet, så hur skulle den inte få tillräckligt med aktivering även om hundägaren inte lägger mer tid än nödvändigt på träning?

/Camilla

 

[ch791022]

Sv: Only in America.....eller?

Jag tycker det hör till att man har en hundvakt för nödsituationer, som hunden känner sig trygg med. Inte att dom lämpas av hos någon främling (även om det kanske kan vara nödvändigt någon gång i ett verkligt akut fall).

Mina hundar ÄLSKAR sin hundvakt och blir alltid tokglada när dom får åka dit!

Hmm, hur fasiken vill du att det ska funka med alla hundar?
Nuvarande kan med nöd och näppe acceptera att vara kvar hemma hos husse när jag åker och jobbar, och jobbar jag ett par nätter i rad utan att han kan vara med så håller han på att gå upp i limningen här hemma...
Så när det inte ens fungerar ordentligt med den man bor ihop med hur ska det då fungera med någon annan?
Och tidigare hunden var ännu värre, på slutet gick det att lämna honom hemma hos husse när jag jobbade, men helgen när det blev tre nätter i rad då var han väldigt låg på måndagsmorgon. Men han hade i alla fall inga fysiska tecken på stressen som det innebar för honom att inte vara där jag var, från början så tappade han i hull, var rent raggig och matt i pälsen för att jag hade varit och jobbat liksom.
Så bara för du har tur och har hundar som inte binder upp sig så på dig som person så innebär det inte att det är så för alla.

/Camilla

 

[Jadzia]

Sv: Only in America.....eller?

Det handlar inte om tur. Det handlar dels om att välja en bra hund och dels om att vänja hunden tidigt.

Och får de dagligdags åka till samma hundvakt vänjer de sig snart, även de mer hopplösa fallen. Oftast ger man upp för tidigt. Det krävs någon månad för att det ska ge resultat.

 

[escodobe]

Sv: Only in America.....eller?

Just när det gäller svåra hundar tror jag det är extra viktigt att en eller två personer som hunden får lära sig acceptera. Men det har krävts inskolning!
Till och med mitt miffo har två hundvakter som det funkar med. Det hade aldrig fungerat att ha honom om det inte fanns någon annan som kunde ta honom ibland.

Det är speciellt viktigt nu när han igen inte kan vara ensam någon länge stund.
Den biten hade ju löst sig och funkat fint under flera år tills han rymde vid inskolningen av en ny hundvakt och tillbringade en natt i hundstallet... * tung suck*

 

[Lycanthrope]

Sv: Only in America.....eller?

Så bara för du har tur och har hundar som inte binder upp sig så på dig som person så innebär det inte att det är så för alla.

/Camilla

Vadå tur? Hundar föds ju inte riktigt på det sättet.
Det handlar om träning och det funkar på de allra flesta hundar, även "svåra fall".

 

[Hyacinth]

Sv: Only in America.....eller?

Min var sådan, till jag träffade min sambo.
Då var det inte längre bara jag som fick solen att snurra, väldigt befriande.
Han gör iofs mycket med hunden på dagarna när jag jobbar, så de har mycket egentid.
Hur engagerad är din partner i hunden?

 

[ch791022]

Sv: Only in America.....eller?

Det handlar inte om tur. Det handlar dels om att välja en bra hund och dels om att vänja hunden tidigt.

Och får de dagligdags åka till samma hundvakt vänjer de sig snart, även de mer hopplösa fallen. Oftast ger man upp för tidigt. Det krävs någon månad för att det ska ge resultat.

Men det är just det när det krävdes mellan 6-8 månader för den som han bodde ihop utöver mig skulle fungera, så frågan är hur lång tillvänjningen då är för någon utomstående?
Visst hade jag en kompis som det fungerade med en kväll eller natt eller liknande men längre än så hade han varit ett vrak oavsett.

Men sedan har det säkert mycket med att göra som någon sa att han inte fått vänja sig sedan han var liten, och jag har ingen aning om hur hans uppväxt sett ut mer än att den troligtvis innehållit väldigt få positiva delar...så det är otroligt att han var så positiv till folk som han var.

/Camilla

 

[ch791022]

Sv: Only in America.....eller?

Just när det gäller svåra hundar tror jag det är extra viktigt att en eller två personer som hunden får lära sig acceptera. Men det har krävts inskolning!
Till och med mitt miffo har två hundvakter som det funkar med. Det hade aldrig fungerat att ha honom om det inte fanns någon annan som kunde ta honom ibland.

Det är speciellt viktigt nu när han igen inte kan vara ensam någon länge stund.
Den biten hade ju löst sig och funkat fint under flera år tills han rymde vid inskolningen av en ny hundvakt och tillbringade en natt i hundstallet... * tung suck*

Frågan är bara hur lång inskolning som kan vara acceptabelt? Och hur pass dåligt det är acceptabelt att hunden mår under tiden? Då den hanen jag hade tidigare stressade upp sig så att han fysiskt mådde dåligt, det räckte liksom med att jag hade en jobbhelg och han var kvar hemma med sambon, så var hunden efteråt rent raggig i pälsen och hade tappat i hull, och sambon fick honom att lämna hallen för att äta sin mat och gå ut i trädgården för att göra det han behövde...

Vart går liksom gränsen? Och vart får man helt enkelt gilla läget?

/Camilla

 

[ch791022]

Sv: Only in America.....eller?

Min var sådan, till jag träffade min sambo.
Då var det inte längre bara jag som fick solen att snurra, väldigt befriande.
Han gör iofs mycket med hunden på dagarna när jag jobbar, så de har mycket egentid.
Hur engagerad är din partner i hunden?

Förra gjorde det ingen nytta hur mycket sambon försökte engagera sig i, han var fortfarande bara "en figur" som bodde i huset utöver han och mig.
Hunden parkerade sig i hallen när jag åkte och reste sig om han fick mat eller behövde gå ut annars, så behöll han sin plats i hallen oavsett vad sambon försökte med.
Och var jag hemma så var han där jag var, spelade ingen roll om jag låg där uppe och sov efter jobbat natten och sambon höll på ute, eller erbjöd promenad eller träning, hunden var inte ens tillräckligt intresserad för att lyfta på huvudet...
Hade en kompis som det fungerade hos en kväll eller natt så där när jag jobbade, där var han faktiskt tillräckligt engagerad i kompisen för att gå och lägga sig hos honom i soffan när han satt stilla men fortfarande med blicken på dörren konstant, så jag vet inte hur mycket det var att det gick att ligga i soffan och kolla dörren samtidigt, vilket det inte gör hemma hos oss.

Så frågan är hur långt man ska gå för att få det att fungera?
Hur lång inskolningsperiod kan man ha, och hur dåligt får hunden lov att må under tiden för att den ska vänja sig?

/Camilla
/Camilla

 

[hastflicka]

Sv: Only in America.....eller?

Min var sådan, till jag träffade min sambo.
Då var det inte längre bara jag som fick solen att snurra, väldigt befriande.
Han gör iofs mycket med hunden på dagarna när jag jobbar, så de har mycket egentid.
Hur engagerad är din partner i hunden?

Min ar inte fullt sa focuserad pa mig, men det ar helt klart att solen gar upp pa grund av mig. Om jag ar hemma gar hon inte ut med varken maken eller sonen, vi kan tvinga henne, men sa snart hon kan springer hon till dorren och lagger sig och vantar pa att fa ga in igen. Hon strovar gjarna over hela ytan hon kan vara pa (ungefar 2 hectar) om jag ar ute, men ar jag innomhus vill hon ocksa vara inne. Nar jag lamnar henne med sonen for att resa gar det bra. Hon lyder och finner sig tillratta i familjen ... men ar valdigt "lag" och star mycket och tittar ut i fonstret dar jag kommer att synas forst nar jag kommer tillbaka.

Miss Mandy och jag tranar, daremot ar varken maken eller sonen intereserad av formell traning. Traning ar det absolut roligaste hon vet, hon blir stort glad nar hon ser att det ar traning pa gang. Jag gissar att sa lange jag tranar med henne kommer jag ocksa att vara number 1 i hennes varld.

 

[russinbulle]

Sv: Only in America.....eller?

Okej om vi ställer lådan i ridhuset då?
Eller i källaren på hyreshuset?
Det är ju inte hemma.

De småhundar som jag vet råkar dock kissa på alla möjliga ställen så där vore en låda ett lyft.

Mina (relativt små) hundar skulle aldrig göra något i en låda inomhus. Det strider mot deras renlighet att inte vilja göra ifrån sig inomhus.
Däremot skulle båda tjejerna gladeligen pinka i en tom plastlåda/plastburk utomhus Av någon anledning är plast ute något man gärna ska pinka på - plastbit, plastburk, hundbajspåse på marken osv.

 

[No1]

Sv: Only in America.....eller?

Och vad gäller kastrering är det många gånger mycket schysst mot hunden att kapa kulorna än att låta den gå med enormt hormonpåslag. Det är stressande för hunden.

Både kastrering och sterilisering är av godo.
Nackdelen är väl att det kan ge inkontinens - för att knyta an till diskussionen

 

[No1]

Sv: Only in America.....eller?

Denna är totalt fnattig.
Det är ett helt företag för hela familjen varje gång som någon skall gå ut eller in i huset.

Schäfern är en hund som behöver mycket aktivitet, och ledarskap.
Får den inte det blir den stressad, pipig, sin egen ledare och fruktansvärt helvidrig.
Jag har träffat så få välfostrade schäfrar att jag fått en aversion mot hela rasen.

 

[vallhund]

Sv: Only in America.....eller?

Både kastrering och sterilisering är av godo.
Nackdelen är väl att det kan ge inkontinens - för att knyta an till diskussionen

På vilket sätt skulle sterilisering hjälpa mot stress?
Tikar kan bli inkontinenta efter kastrering, inte hanar så vitt jag vet.

 

[vallhund]

Sv: Only in America.....eller?

Schäfern är en hund som behöver mycket aktivitet, och ledarskap.
Får den inte det blir den stressad, pipig, sin egen ledare och fruktansvärt helvidrig.
Jag har träffat så få välfostrade schäfrar att jag fått en aversion mot hela rasen.

Dags att uppdatera dina kunskaper i etologi?
http://www.dogma.nu/artiklar/flockbildning-och-ledarskap
http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen

 

[No1]

Sv: Only in America.....eller?

Dags att uppdatera dina kunskaper i etologi?
http://www.dogma.nu/artiklar/flockbildning-och-ledarskap
http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen

Vi gör så här istället:
Vad tolkade du in i det jag skrev som du uppenbarligen inte gillade?

 

[Migo]

Sv: Only in America.....eller?

Ditt snack om ledarskap och schäfern annars "blir sin egen ledare". Inom etologin har man övergett snacket om hierarkisk dominans hos familjelevande djur som hundar. Och sedan länge bevisat att det inte förekommer mellan arter.

Att en hund är frustrerad/ouppfostrad har inte med dominas eller ledarskap att göra.

 

[No1]

Sv: Only in America.....eller?

På vilket sätt skulle sterilisering hjälpa mot stress?

Stress?

Jadzia skrev:
Och vad gäller kastrering är det många gånger mycket schysst mot hunden att kapa kulorna än att låta den gå med enormt hormonpåslag. Det är stressande för hunden.

No1 svarade med ett bifall:
Både kastrering och sterilisering är av godo (istället för att låta hundarna gå med hormonpåslag som ger ett enerverande stressbeteende - värdelöst för både hund och hundägare).
Nackdelen är väl att det kan ge inkontinens

Tikar kan bli inkontinenta efter kastrering, inte hanar så vitt jag vet.

Så vitt jag hade för mig när jag skrev var att det kan vara ett problem som drabbar både tikar och hanar.
Efter en dubbelkoll via google verkar det som mina fantasier stämmer. Kolla själv.

 

[No1]

Sv: Only in America.....eller?

Ditt snack om ledarskap och schäfern annars "blir sin egen ledare". Inom etologin har man övergett snacket om hierarkisk dominans hos familjelevande djur som hundar. Och sedan länge bevisat att det inte förekommer mellan arter.

Att en hund är frustrerad/ouppfostrad har inte med dominas eller ledarskap att göra.

Ledarskap har för mig inget med dominans att göra, vare sig det gäller djur eller människor. Det har det aldrig haft så om forskningen kommit så långt 2013 kan jag bara säga: bättre sent än aldrig.
När jag talar om ledarskap så tar jag helt avstånd från dominansbegrepp.

Jag läste inte artiklarna så jag diskuterar inte därifrån.