Jag tycker själv att det är svårt, religionsfrihet är å ena sidan väldigt viktig men å andra sidan så kan jag tycka att barnperspektivet väger tyngre (eller djur, andra religiösa grupper, eller HBTQ eller kvinnors rättigheter för att bredda lite eftersom det inte är helt ovanligt att diskutera religionsfrihet i samband med att någon annan måste tolerera en eventuell kränkning).
Att skilja på religion från saker som politik, kultur och tradition är en ganska sekulariserad vana att syssla med så jag har full förståelse för att personer som kommer från ett sammanhang med omskärelse kan ta väldigt illa vid sig och uppleva att det är en attack på hela existensen. Jag har efter att ha studerat religion på universitetsnivå en relativt komplicerad syn på vad som är ok att göra i religionens namn och vad individen kan samtycka till där jag själv inte riktigt bestämt var jag står. Däremot så kan jag tycka att det är viktigt att ge barnen en röst.
Min upplevelse är att det har kommit mer och mer rapporter om män som fått problem efter omskärelse under det senaste decenniet, även om risken för att drabbas för väldigt allvarliga biverkningar är liten och många är nöjda med resultaten. Det här verkar vara en relativt balanserad BBC artikel trots att den delvis tar avstamp i en ung man som suiciderade efter en delvis medicinskt motiverad omskärelse och det nämns en del fall där barn dött, även efter att läkare omskurit men som även innehåller en saklig intervju med en välkvalificerad urolog
https://www.bbc.com/news/uk-england-47292307
Jag kan nog också, delvis, känna samma skavighet som
@Petruska beskriver över att majoritetssamhället lägger sig i minoritetsgruppers normer och traditioner. Därför tror jag att det kan vara viktigt att arbeta med personer som har en bakgrund i en tradition där manlig omskärelse är vanligt (enligt artikeln jag länkade så är ca 95% av männen i Nigeria, 75,5% i USA och 60% av männen i Australien omskurna, så det är inte bara i primärt judiska och muslimska sammanhang det är väldigt vanligt). För den som är religiös är det troligen en ännu skam och tabu att prata om biverkningar.