Omplacera eller inte?

Nu kommer en lång historia,
köpte en hund av jakthundsras i höstas. Valpen var 4 månader när jag hämtade den, hade blivit kvar hos uppfödaren och jag stod i kö på en kull som blev utan valpar och snubblade över denhär valpen.
Åkte 120 mil och hämtade valpen som visade sig vara mycket försiktigt och lugn, och väl hemma kände jag att denhär valpen inte riktigt hade det jag hade letat efter.
Men tiden gick och valpen blev modigare och självständigare.
Nu är valpen 1 år fyllda och jag känner att vi inte riktigt klickat i träningen.
Köpte den för att träna jakt(apportering), lydnad och spår.
Men nu är hen alldeles för stressad, uppe i varv och jakten kan jag vinka adjö till. Trots minimalt med träning så har hen redan så mycket förväntan att det aldrig kommer gå att starta på jaktprov med den, samma i lydnaden och spåret.
Känner mig helt hjälplös, har jätte bra hjälp av duktiga människor men vi kommer ingen vart. Min tävlingshund!

Vad hade ni gjort, omplacerat eller behållt?
Man ska ju ändå leva med hunden 10 år...
Det jag gjorde när jag kände att min hund blev oss övermäktig var att dels ta kontakt med andra i samma ras, dels åka till tränare och träna passivet, lugn och fundera över mitt eget sätt att hantera hunden. Nu har jag visserligen en ras som är födda med ADHD hela bunten... ;) Men första året funderade jag både en och två gånger vad vi hade gett oss in på. Idag är han fyra år, en helt fantastisk jakthund, har fått beröm när vi har varit iväg på träningar och vi har hitta det som fungerar för oss. Nu faller jaktprovsbiten för oss pga ett fysiskt fel på hunden, vilket gör att jag är väldigt sugen på att skaffa en till just för att kunna ta tag i den biten men i den praktiska jakten som vi köpte honom till i första hand så finns det inget som inte fungerar.

När det gäller spårning så kanske du ska fundera över utrustningen, hur du själv beter dig, om du har för lätt spår osv. Första året rusade våran också vilt i spåret, idag håller han betydligt lägre hastighet och är väldigt spårnoga.
 
Inte för att vara sådan, men du hat köpt en flat - en ras som typ aldrig växer upp :p de exemplar jag stött på har t om mognat senare än våra wachtlar, som är kända för att vara flamsiga länge.

Om hunden fungerar i vardagen hade jag nog gett den något år till.
 
Jag skulle säga släpp allt vad träning heter. En flat är valp länge och mognar sent. Dom är ofta asjobbiga, jämt. Och som värst när dom är unga. Jag skulle tro att du dragit på höga växlar från början. Du kanske inte tycker att träningen varit stressande, men hunden var/är antagligen inte mogen för uppgifterna.

Dom mest framgångsrika retrievertränarna jag mött BÖRJAR träna hunden när den är 10mån till ett år. Fram tills dess bygger dom en relation med hunden, lär den att matte/husse betyder lugn och trygghet. Sätter grunderna för jaktfotgåendet, dvs stadgan vid sidan. Hunden ska vara lugn i förflyttningar och frivilligt stå eller sitta kvar vid sidan när man stannar. Lägg inte in en massa störningar som kast eller skott, och absolut inte andra hundar som arbetar för än du känner att din hund är med dig för att det är det bästa som finns. Utan tjat eller mutor, en fin relation helt enkelt.

Där skulle jag börja. Tre-fyra 20-30min promenader om dagen i några veckor. Lugna promenader, med krav på att inte dra i kopplet eller bete sig illa men inte mer än så. Släpp all träning och låt hunden landa i att vara hund.
 
Duktiga squarepants inlägg tycker jag absolut att du ska ta till dig.

MEN jag vill också säga att det inte är fel att omplacera hunden, OM du är jäkligt noga med vem hunden kommer till samt ser till att lära dig något av de misstag du gjort. Om du inte försöker lära dig rejält av de misstag du gjort med den här hunden, då är det en enorm risk att du gör ett minst lika stort misstag nästa gång du köper hund och vad gör du då? Omplacerar, köper ny? omplacerar även den, köper ny?

Precis som andra skrivit i tråden har alla hundar något man behöver träna på, hur "perfekta" de än må vara. Har man aldrig något som går fel med sin hund och allt alltid går precis som man tänkt sig, då har man nog väldigt(!) lågt ställda krav och absolut inga som helst förväntningar på någonting. Men det är ju just att lösa "problemen" som är det intressanta med att ha hund! Att lära sig hur man samarbetar med olika hundar, lära sig olika inlärningsmetoder, lära sig hur man gör för att lägga upp en rimlig planering som tar en närmare sina mål.
 
Jag har sett en del retrievers med alldeles för mycket stress i trots bra träning och jag kan ju säga att jag hade aldrig orkat med en sådan hund. Min labbe hade lite sådana tendenser (pep så mycket vid jaktträning att jag la det på hyllan) men det finns ju de som dessutom är blixtsnabba i sina reaktioner. Det måste ju vara rätt så jobbigt att leva med en sådan hund. Så jag förstår om du vill omplacera. Du kan ju prova att lägga ut en annons och se vad det är för folk som svarar på den? Kanske finns det någon som är duktig på stressiga hundar som kan tänka sig att ta sig an henne?

Jag har också köpt en hund som inte riktigt håller måttet (brister i mentaliteten). Jag vill hålla på med lydnad och bruks på elitnivå och den hundens brister gör att det är en bedrift att komma dit, att kunna konkurrera där kan vi nog glömma. Han har visat sig vara en talang i agility men det är inte riktigt det jag vill lägga all min tid på. Så istället för att bli frustrerad på hans tillkortakommanden så köpte jag en hund till. Men det fanns det både plats och tid till. Den sämre hunden kräver ju trots allt både omvårdnad och aktivering. Så att köpa en till i din sits är nog inte en lika god idé.

Jag tycker i vissa andra trådar att folk är rätt så snabba med att säga att det är ok med omplacering så jag vet inte riktigt varför det är så totalt anti här. Vissa hundar passar man inte ihop med och jag tror det är bättre att sälja hunden än att ständigt vara lite missnöjd med den.
 
Klickar det inte alls, inte i vardagen heller? En del hundar och människor passar inte ihop, hur mycket man än försöker och då kan nog omplacering vara bra att ta till.
Men det skall inte vara en enkel utväg för att det inte blir riktigt som man vill och tänkt, för den perfekta hunden finns som sagt inte.
Men är det "bara" i träningen det inte klickar så tycker jag som flera andra att du skall ge det mer tid. Jag håller med squarepants, de flesta duktiga retrievermänniskor jag känner gör i princip ingenting det första året. Som en mycket erfaren uppfödare/domare/jägare sade, "10 kastade apporter för en retriever som är under ett år är 10 apporter för mycket". Nu vet jag ju inte hur du har tränat men det finns många, många vägar att gå.
Och flattar mognar SENT. Kompisen har en jaktlabbe som hon drog upp för mycket i början, hon var inte beredd på ferrarimotorn. Som ettåring gick han ur hand totalt på alla möjliga plan, nu som treåring har han landat och är en j-vligt duktig jakthund som impar på de flesta.

Nu har jag inte gått för henne själv men jag vet många med stressade retrievers som är jättenöjda med Eva Bodfäldts (stavn?) kurser. Hon är dyr men skicklig och kör framför allt inte med ojusta metoder (för tyvärr är det så att det lever kvar en hel del gammalt "tänk" i jaktkretsar).

Jag hade alltså kört på ett tag till och tänkt "vad kan jag lära mig på den här hunden som jag kan ta med mig till nästa?". Min nuvarande hund har mycket lätt till stress och ljudande vilket jag i och för sig visste när jag köpte henne - det var därför hon såldes, uppfödaren tyckte inte att hon skulle gå i avel - men vi lär oss MASSOR tillsammans, saker som jag garanterat har nytta av till nästa hund. (Å andra sidan kommer den sannolikt ha andra problem som behöver tas tag i...)
Jag har också insett hur mycket min sinnesstämning och inställning påverkar min hund, det må låta flummigt men det har väldigt stor betydelse för oss.

Så - klickar det inte överhuvudtaget, omplacera men var noga med nytt hem såklart. Och välj kanske en annan ras än flat nästa gång...
Klickar det för övrigt i vardagen men inte i träningen så ta en funderare på vad DU kan ändra hos DIG, inte hos hunden och kör på något år till. Försök hitta nya vägar och kanske nya personer att träna med?
 
Angående flattar, den jag brukar passa är 5 år och fortfarande som en valp i mångt och mycket.
Ska man träna den får man motionera ac lite energi först :)
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 398
Senast: fixi
·
Hundavel & Ras En till som har hamnat i träsket med att välja ras... :angel: Har haft flatcoated retriever i 20 år och stormtrivs med rasen och har...
2
Svar
29
· Visningar
5 332
Senast: YorkWann
·
Övr. Hund Är ingen flitig skrivare på buke, men en väldigt flitig läsare. Jag vet att det finns väldigt många vettiga människor med stor kunskap...
2
Svar
37
· Visningar
6 718
Senast: tuaphua
·
Hundhälsa Inlägget jag aldrig trodde jag skulle skriva... Det tar emot såå, men jag behöver lite input från människor utifrån tror jag.. Jag har...
2
Svar
26
· Visningar
7 293
Senast: Modig_Korn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp