Snurrfian
Moderator
Det jag gjorde när jag kände att min hund blev oss övermäktig var att dels ta kontakt med andra i samma ras, dels åka till tränare och träna passivet, lugn och fundera över mitt eget sätt att hantera hunden. Nu har jag visserligen en ras som är födda med ADHD hela bunten... Men första året funderade jag både en och två gånger vad vi hade gett oss in på. Idag är han fyra år, en helt fantastisk jakthund, har fått beröm när vi har varit iväg på träningar och vi har hitta det som fungerar för oss. Nu faller jaktprovsbiten för oss pga ett fysiskt fel på hunden, vilket gör att jag är väldigt sugen på att skaffa en till just för att kunna ta tag i den biten men i den praktiska jakten som vi köpte honom till i första hand så finns det inget som inte fungerar.Nu kommer en lång historia,
köpte en hund av jakthundsras i höstas. Valpen var 4 månader när jag hämtade den, hade blivit kvar hos uppfödaren och jag stod i kö på en kull som blev utan valpar och snubblade över denhär valpen.
Åkte 120 mil och hämtade valpen som visade sig vara mycket försiktigt och lugn, och väl hemma kände jag att denhär valpen inte riktigt hade det jag hade letat efter.
Men tiden gick och valpen blev modigare och självständigare.
Nu är valpen 1 år fyllda och jag känner att vi inte riktigt klickat i träningen.
Köpte den för att träna jakt(apportering), lydnad och spår.
Men nu är hen alldeles för stressad, uppe i varv och jakten kan jag vinka adjö till. Trots minimalt med träning så har hen redan så mycket förväntan att det aldrig kommer gå att starta på jaktprov med den, samma i lydnaden och spåret.
Känner mig helt hjälplös, har jätte bra hjälp av duktiga människor men vi kommer ingen vart. Min tävlingshund!
Vad hade ni gjort, omplacerat eller behållt?
Man ska ju ändå leva med hunden 10 år...
När det gäller spårning så kanske du ska fundera över utrustningen, hur du själv beter dig, om du har för lätt spår osv. Första året rusade våran också vilt i spåret, idag håller han betydligt lägre hastighet och är väldigt spårnoga.