Omplacera eller inte?

a-s

Trådstartare
Nu kommer en lång historia,
köpte en hund av jakthundsras i höstas. Valpen var 4 månader när jag hämtade den, hade blivit kvar hos uppfödaren och jag stod i kö på en kull som blev utan valpar och snubblade över denhär valpen.
Åkte 120 mil och hämtade valpen som visade sig vara mycket försiktigt och lugn, och väl hemma kände jag att denhär valpen inte riktigt hade det jag hade letat efter.
Men tiden gick och valpen blev modigare och självständigare.
Nu är valpen 1 år fyllda och jag känner att vi inte riktigt klickat i träningen.
Köpte den för att träna jakt(apportering), lydnad och spår.
Men nu är hen alldeles för stressad, uppe i varv och jakten kan jag vinka adjö till. Trots minimalt med träning så har hen redan så mycket förväntan att det aldrig kommer gå att starta på jaktprov med den, samma i lydnaden och spåret.
Känner mig helt hjälplös, har jätte bra hjälp av duktiga människor men vi kommer ingen vart. Min tävlingshund!

Vad hade ni gjort, omplacerat eller behållt?
Man ska ju ändå leva med hunden 10 år...
 
Är det ren jakthundsras eller typ retriever?

Tänker ettåring i kombination med att inte jaga och knappt ha tränat...
JAG hade inte omplacerat, och att ge upp tävlandet pga stissig ettåring känns lite hårt tycker jag.
 
Jag antar att det är en retriver, eftersom det är diskvalificerande att hunden ljudar. Å andra sidan kan man faktiskt träna passivitet och en så ung hund borde ha förväntan.
 
Det är en retriever, en flat.
Kan tilläggas att jag hela tiden tänkt på och planerat apporteringsträningen (all träning egentligen) noga, just för att undvika stress och pip.
En tik, som ännu inte löpt, kan det ha med hennes betende att göra?
Känns trist att man blir så pass begränsad i all träning som man blir... När inte ens spårandet fungerar.
 
Det känns som att du har rätt höga krav. Är det din första hund? Är det jaktlinjer på hunden?

Det brukar vara "hål i huvet" fram tills de är typ 2 år.

Min andra, har en blandras hemma som jag började träna med och fick då upp intresset och köpte då flatten för att satsa seriöst på tävlandet.

Det är jaktlinjer på pappans sida, mamman har inte många meriter.
 
Har du funderat på attt det handlar om hur du tränar, eller är allt ett medfött fel på hunden?

Jag har gått kurs sen dag 1 med henne för kunniga människor som själv har retriever så jag har verkligen varit medveten om stressen, så jag tror inte att det har med träningen att göra utan medfött.
 
@a-s Ju högre förväntningar man har på sin blivande hund, desto noggrannare måste man vara då man väljer valp. Urvalet gör man innan man tar hem den, inte ett år senare.

Är hunden enbart ett tävlingsredskap? Har den inget eget värde?

"Kunniga människor" finns det olika varianter av. Se dig omkring efter alternativ.
 
Hmm. Exakt vad är det som inte funkar? Är det att hunden ljudar? Eller att den inte ha några arbetsanlag?

Du skrev att den inte ens spårar. Spårar vad? Folk eller viltspår? Hur har du tränat?

Jag har tränat en del med retriverfolk och utifrån det lagt märke till 2 saker. Flattar är flamsiga och omogna länge. Och retriverfolk, speciellt de som hållt på länge, har skithöga krav på sina hundar.
 
@a-s Ju högre förväntningar man har på sin blivande hund, desto noggrannare måste man vara då man väljer valp. Urvalet gör man innan man tar hem den, inte ett år senare.

Är hunden enbart ett tävlingsredskap? Har den inget eget värde?

"Kunniga människor" finns det olika varianter av. Se dig omkring efter alternativ.

KLART att hunden har eget värde, och jag tycker att jag gjort allt för att välja rätt hund.
MEN jag har köpt en hund för att tävla med, eftersom det är mitt intresse och jag bor så just nu att jag bara har plats och tid för 2 hundar. Så att köpa en 3dje för att tävla med är i dagsläget omöjligt.

Är det fel att tänka som jag gör? Är det ingen annan som kännt likadant, som du skriver verkar jag ju vara en genomrutten person som bara tänker på tävling.
 
Hmm. Exakt vad är det som inte funkar? Är det att hunden ljudar? Eller att den inte ha några arbetsanlag?

Du skrev att den inte ens spårar. Spårar vad? Folk eller viltspår? Hur har du tränat?

Jag har tränat en del med retriverfolk och utifrån det lagt märke till 2 saker. Flattar är flamsiga och omogna länge. Och retriverfolk, speciellt de som hållt på länge, har skithöga krav på sina hundar.

Hon är visar redan nu att hon har lätt till pip och har alldeles för hög aktivitetsnivå för att fungera på träningen, samt väldigt störningskänslig.
En mer erfaren tränare hade kanske klarat av henne bättre.

Viltspår, och hon blir alldeles för varvad för att spåra.
 
Att omplacera en så ung hund för att den är för taggad och anses för dålig på något sätt verkar ju rätt hårt.
Däremot att erkänna att hunden är för svår och omplacera till någon som kanske kan klara ut den är ju en annan sak.
 
Ge det tid! Hunden är ung och dom mognar olika. Jag var uppgiven gällande min unga hund för några månader sen då hon var på tok för het och gick upp i alldeles för hög förväntan i träningen vilket gjorde att 90 % av all träningstid gick åt till att hon var i för mycket extas för att ens kunna tänka. Vi stod stilla och stampade i månader utan att träningen gick ens ett steg framåt och jag började ge upp hoppet om att det någonsin skulle kunna bli agilityhund av henne.
Sen vet jag inte vad som hände, helt plötsligt landade hon i sig själv, hjärncellerna jag brukade säga bara fanns där för att krocka med varandra började samarbeta och helt plötsligt har hon gjort världens utveckling på jättekort tid. Hon har helt enkelt varit otroligt omogen väldigt länge.
Sen den där drömmen jag hade om att hon skulle vara tävlingsklar som 18 månader får jag ju se som krossad. Men det är ju bara min dröm. Hunden vet ju inte om att hon ligger minst ett halvår efter i planeringen. :D
 
Många fågelhundar mognar först vid två. Vi trodde att vår hund hade någon släng av ADHD för han aldrig kunde koncentrera sig. Sen bytte vi lite taktik och nu under våren har bitarna sakta kommit på plats. Men det har varit många tårar på vägen!
 
Nu vet jag inget alls om dig mer än från den här tråden. Därmed varken hur du tränar eller vad du har för grundinställning.

Men alla hundar har ju svagheter man får jobba på. För vissa är det passivitet, andra motivation, ljud, fart, fokus, osv... ser jag på mina (betydligt mer framgångsrika) tidigare träningskompisar kommer jag inte på någon utan nån specifik svaghet. Sen måste man ju såklart jobba på alla delar.

Hunden är ung och kommer mogna. Även löp spelar såklart in- min tik har mognat betydligt speciellt efter andra löpet även om det är en lång väg kvar tills jag kan kalla henne färdig.

Störning kan ta tid men är relativt enkelt att träna. Ljud är jobbigare. Men allt går. Sen är det klart, har man inte tillräckligt med känslor för hunden eller vilja att lägga ner den träning som krävs kanske det är bäst att omplacera, men en felfri hund kommer du inte att få i nästa heller. De finns inte.

Jag gjorde som du- hund nr 1 "duger" inte till tävling så jag skaffade nr 2 i form av brukshund att satsa på. Visst har jag funderat på vad som skulle hända om hon inte heller "håller måttet" men man lär sig väldigt mycket på det. Nu har jag en hund jag måste lägga ner min själ i att peppa och heja på, och en som snarare ligger för högt i aktivitetsnivå och måste dämpas.
 
Är det fel att tänka som jag gör? Är det ingen annan som kännt likadant, som du skriver verkar jag ju vara en genomrutten person som bara tänker på tävling.

Jag har mina hundar som arbetsredskap. De måste fungera till det jag ska ha dem till. Däremot har jag inte råd att köpa färdigtränade hundar, och inte kunskapen att se på en 8 veckor gammal valp och avgöra exakt hur den kommer bli som arbetshund. Inte heller kan jag/har jag tid hålla på att byta bort hundar i träningsbar ålder för att de "inte håller måttet". Det ställer enorma krav på mig som hundförare att se till att träningen verkligen tar fram det bästa i hundarna och att jag ständigt måste ställa mig frågan vad jag kan ändra på i träningen för att få fram ett resultat som är användbart.

Hunden gör aldrig fel, hunden gör vad den tror kommer löna sig.
 
Jag tycker nog ärligt talat att du ser på det hela från fel håll... Om hunden inte går på räls och utvecklas precis som du förväntat dig i träning, kan inte det vara en möjlighet för dig att utvecklas som tränare? Och om tränarna inte kan hjälpa dig och din hund - trots att de har väldigt lång och bred erfarenhet - kan det inte vara en möjlighet att kolla med någon/några med helt annan erfarenhet om de har några andra infallsvinklar?

Det behöver inte vara fel att omplacera, och det är inte ondskan själv att vara målinriktad och tävlingsintresserad. Men - från det du skriver - tycker jag det verkar väldigt begränsande att inte se till dig själv först och försöka utvecklas i utmaningen istället för att leta efter en hund som passar exakt som du är/kan/vet idag...
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag och sambo ska skaffa hund. 😊 Både han och jag jobbar skift och han jobbar mestadels natt. Det här innebär att vi har ett glapp 3ggr...
Svar
8
· Visningar
1 413
Senast: Kajsalisa
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och... 2 3
Svar
58
· Visningar
7 346
Senast: Ragdoll
·
Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla... 2 3
Svar
42
· Visningar
6 196
Senast: fixi
·
Hundavel & Ras En till som har hamnat i träsket med att välja ras... :angel: Har haft flatcoated retriever i 20 år och stormtrivs med rasen och har... 2
Svar
29
· Visningar
5 394
Senast: YorkWann
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2025
  • Uppdateringstråd 31
  • chimera/chimär

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp