Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

[Alexandra_W]

Sv: Re: Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

hej! hon e helt enkelt stressad av att inte få äta i lugn och ro! låt henne vara när hon äter,detta hotbeteende visar att hon "försvarar sin mat" ett tips: ge dem hö först när de kommer in från hagen, annars riskerar du att hon får foderstrupsförstoppning när hon "stressar och skall få i sig all mat,samtidigt som hon hotar dig""kram

Damen har fri tillgång på hösilage. Och beteendet uppvisar hon oavsett om man är där eller ej. Om du läst allt hade du dessutom sett att hon är precis likadan oavsett om någon är i stallet eller ej.

 

[Alexandra_W]

Sv: Re: Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

Dags för en liten uppdatering igen känner jag.

Jag har fortsatt ungefär som jag redan från början ansåg var bäst, genom att inte göra någon stor sak av det och att inte springa i onödan i hennes box men samtidigt INTE dra mig för att göra det.
Dessutom har jag medvetet inte naglat fast en viss rutin, utan haft en grundrutin men inom den ändrat om lite som det passat.
Grundrutinen har varit att när de kommer in är allt klart, hösilaget uppvägt, kraftfodret i krubban och hinkarna fyllda.
Vissa dagar har jag dock krävt att hon ska stanna på stallgången INNAN hon går in. Andra dagar har hon fått gå rakt in. Vissa dagar har jag låtit henne äta upp helt och sen borstat, bytt täcke etc. Andra dagar har jag tagit ut henne ur boxen 'mitt i maten' för att göra det (men aldrig gått och 'hämtat' henne utan väntat tills hon kom med huvudet över boxdörren själv, hon tar ju sina små seourer mellan tuggorna).
Vid nattfodringen är grundrutinen att jag häller upp kraftfoder och medan de äter det fyller på hösilage och vatten. Dock har jag varierat vem av hästarna som får kraftfoder först, om jag fodrat utifrån boxen eller gått in, om jag fyllt hö eller vatten först etc. Dessutom har jag vissa dagar kommit ner i stallet och direkt gett kraft, andra har jag kommit ner, ställt hinkarna åt sidan och istället tagit ut henne och borstat eller så först.


Det blev ytterligare en upptrappning i beteendet, där hon inte drog sig för att med slickade öron och blottade tänder göra utfall med huvudet mot mig när jag vid nattfodringen skulle fylla hö när hon åt kraftfoder. Jag låtsades fortfarande som det regnade, varken bannade eller backade utan sa bara (med normal ton) något åt henne (oftast saker i stil med 'vilken liten apa du kan vara' ), småprat helt enkelt.

Äen fortsatt att så ofta jag kan sparka in andra till henne i boxen att fylla vatten (dvs gå bakom baken på henne när hon äter) och aldrig varit problem.

Svårt att säga exakt när det vände, och det finns fortfarande bättre dagar och sämre dagar. Men en bra dag så ser hon grinig men inte tvärförbannad ut, och fnattar inte runt i boxen. Dock märker jag att om jag råkar stöta till henne t ex så blir hon genast stressig och fnattar. Så det styrker min teori att BANNA beteendet hade varit det värsta jag kunnat göra. En dålig dag fnattar hon runt en del och hotar men gör inget (dvs samma beteende som tidigare)

Det som är skillnad nu från tidigare och som alltid fungerar är att jag utan problem när hon fått maten kan stå och klia henne och prata med henne och öronen är framåt. Dock när jag går ut ur och in i boxen hotar hon fortfarande och kan slänga fram ett huvud med slickade öron och blottade tänder, men det räcker med att man säger något snällt för att hon ska bli trevlig igen. Tills nästa sura min.

Men bara att hon lugnt kan stå och äta med öronen framåt och tillåta mig att klia henne på öron, hals, manke eller bog är ett JÄTTESTEG i rätt riktning. Jag tror aldrig hon kommer se ut som en ängel kring foder etc, däremot är jag inte längre oroad att beteendet ska eskalera så att hon fasar upp det. Utan jag är helt säker på att det är någon form av omedvetet hotbeteende, det blir en överslagshandling och hon hotar utan att mena det.

Men, förhoppningsvis blir det häst av henne med, fast jag är fortfarande glad om det är flera år tills hon måste stå i inackorderingsstall eller liknande. För jag tror inte det krävs mycket för att det ska bli ett problem på riktigt. Skulle man gå på henne tror jag hon av rena förvirringen för varför hon får bannor bli aggresiv och mena det.

Men, det går framåt som sagt, även om någon som inte är insatt nog skulle få skrämselhicka både hur hästen ser ut, och att jag glatt lallar runt och låtsas som jag är helt blind

 

[mackan]

Sv: Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

Hej Alexandra,

Det låter som hon är väldigt lik min 4 åring. Han är väldigt ranghög och smart, är arg i boxen runt maten och runt täckes av och påtagning, samt sadling, inte annars. Han är helt ok i samband med fodring dvs hälla i kraft och hö osv, det är när man håller på att gå in och ut och runt och hit och dit efter att man väl fodrat givorna, som han blir sur....Om man binder upp honom i boxen och gör samma ovanstående saker är han ok, - samma sak om han står i gången, då är det inte ens antydan till sura miner, fast man gör exakt samma sak som när han är lös i boxen. (OBS han kan även stå i gången lös, dvs inte uppbunden, och är då inte heller sur).

Ett par gånger har han klapprat med tänderna åt mig i boxen, varpå han blir dödsrädd när han inser vad han gjort, och flyger undan och fortsätter att flytta sig undan och undviker ögon kontakt, för att sedan ställa sig med öronen framåt och vara undfallande.

Jag håller med dig om att det inte hjälper att gorma och skrika, det ökar negativiteten runt momenten som hästen reagerar runt. och samtidig kan man ju som du säger inte heller total ignorera.

Jag tror vi vidrört en liknande tråd du och jag och diskuterat balansen....Jag har på ett visst plan accepterat att min häst är en häst som vill vara ifred runt maten, och i viss mån i sin box. därmed inte sagt att han inte ska gå att hantera i boxen och runt maten. därför växlar jag som sagt mellan att inte provocera dvs lämna honom ifred i boxen, och mellan att binda upp honom i boxen vilket verkar ha en positiv och lugnande effekt och ta bort hans beteende. andra dagar håller jag bara på i gången med honom, och låter honom ha boxen för sig själv.

Vill även understryka att om det låter som att det inte går att vara i boxen så är det inte alls fallet. om det inte är i samband med de saker som han reagerar runt, så är han gärna med på både pyssel och mys Det är alltså ganska subtila nyanser mellan saker som är ok och saker som får honom att stressa/reagera. Låter som du har ungefär samma nyanser som pågår hemma hos er ...?

 

[Alexandra_W]

Sv: Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

Jag tror vi vidrört en liknande tråd du och jag och diskuterat balansen....Jag har på ett visst plan accepterat att min häst är en häst som vill vara ifred runt maten, och i viss mån i sin box. därmed inte sagt att han inte ska gå att hantera i boxen och runt maten. därför växlar jag som sagt mellan att inte provocera dvs lämna honom ifred i boxen, och mellan att binda upp honom i boxen vilket verkar ha en positiv och lugnande effekt och ta bort hans beteende. andra dagar håller jag bara på i gången med honom, och låter honom ha boxen för sig själv.

Vill även understryka att om det låter som att det inte går att vara i boxen så är det inte alls fallet. om det inte är i samband med de saker som han reagerar runt, så är han gärna med på både pyssel och mys Det är alltså ganska subtila nyanser mellan saker som är ok och saker som får honom att stressa/reagera. Låter som du har ungefär samma nyanser som pågår hemma hos er ...?

Jo, det låter rätt likt. Det blir en kompromiss (eller balans om man så vill) där hon får uttrycka vad hon tycker men inte så att det för mig inte går att göra det jag tänkt, dvs jag lyssnar på henne. Och jag är inte och 'hattar' kring henne i onödan men när det behövs så får hon helt enkelt tolerera det, dvs hon får lyssna på mig. Ge och ta helt enkelt (precis som hos er)

Idag t ex kände jag på gallan på hasen när hon åt, men väntar med att byta täcke tills jag går ner för nattfodring (samma temp inne som ute så det gör inget hon har samma täcke, jag brukar dock byta eftersom jag inte gillar att de har samma täcke dygnet runt). Och hon rörde inte en min när jag klämde på benet utan åt lugnt vidare utan en enda sur min. Så jag berömde och gick därifrån. HADE jag börjat tycka att jag ska byta täcke med (det gör jag btw ALDRIG i boxen) så hade hon blivit grinig. Nu blev det istället så att alla var nöjda och glada.

Så nyanserna verkar lika ja.

Jag har ju också sett en lugnande effekt när jag band upp när hon åt, dock pysslar jag nästan aldrig med henne i boxen mer än känner på ett ben, petar bort något skräp som sitter olämpligt etc, men det är mest för att jag har så dåligt ljus i boxen och därför vill ha dem på stallgången vid pyssel.

 

[Jamtland]

Sv: Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

En stilla undran efter att ha läst mig igenom den långa tråden.

Hur kan du säga att hotbeteendet är omedvetet? Jag har aldrig varit med om att en häst betett sig på ett hotfullt vis utan att ha en "baktanke" med det. Förvisso är tiden tills beteendet eskalerar väldigt olika, från shettisdamen som lägger öronen två sekunder innan hon börjar slåss till varmblodsvalacken som hotar i veckor innan något mer händer.

Vad du ska göra åt situationen vet jag inte. Min valack är också sådan, han hotar ibland vid fodring. Jag är noga med att inte flytta mig en millimeter för honom, och en del dagar får han flytta sig när han gör det. Men han är trots allt en jäkligt ranghög häst och jag skulle få slita arslet av mig med livet som insats om jag inte accepterat att han står väldigt nära mig i rang...

Jenny

 

[Alexandra_W]

Sv: Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

En stilla undran efter att ha läst mig igenom den långa tråden.

Hur kan du säga att hotbeteendet är omedvetet? Jag har aldrig varit med om att en häst betett sig på ett hotfullt vis utan att ha en "baktanke" med det. Förvisso är tiden tills beteendet eskalerar väldigt olika, från shettisdamen som lägger öronen två sekunder innan hon börjar slåss till varmblodsvalacken som hotar i veckor innan något mer händer.

Vad du ska göra åt situationen vet jag inte. Min valack är också sådan, han hotar ibland vid fodring. Jag är noga med att inte flytta mig en millimeter för honom, och en del dagar får han flytta sig när han gör det. Men han är trots allt en jäkligt ranghög häst och jag skulle få slita arslet av mig med livet som insats om jag inte accepterat att han står väldigt nära mig i rang...

Jenny

Eftersom hon dels inte gör allvara v det - oavsett. Jag kan sparka in en hästovan, livrädd människa i hennes box och hon kör hotbeteendet men gör inget mer. Jag kan svara upp och provocera henne tillbaka och hon gör inget mer.

Och jag känenr damen såpass väl att jag vet att OM hon känner sig provocerad eller förorättad så fasar hon upp. Det är en dam med humör och hon kan bli RUSKIGT FÖRBANNAD om man pressar henne när hon anser det inte är berättigat etc.

Det är nog svårt att förklara i text, men det är en enorm skillnad på beteendet hon har i boxen och när hon verkligen är arg/sur/irriterad.

Jag skulle närmast vilja beskriva reaktionen i boxen som en STRESSREAKTION men utan (andra) texken på stress? om du jämför med en häst som av OSÄKERHET hotar, så där är det verkligen tomma ord (men den MENAR att hota för att skrämmas förvisso), men den skulle inte fasa upp eller svara upp. Hon verkar inte stressad men skulle jag försöka hitta en anledning skulle dne bli åt stress/osäkerhet och inte åt irritation/ilska.

T ex så är hon i boxen snarast MER 'undergiven' än någon annanstans. Det är en dominant, kaxig märr det där. Som förvisso sköter sig prima sen vår rejäla sammandrabbning när hon var i ettårsåldern. Men även idag så vissa saker som t ex backa (dvs en stark dominansgrej) så tycker hon inte om. Hon gör det utan trassel när jag ber om det men det verkligen lyser om henne hur illa hon tycker om det och hur ogärna hon eg vill.

I boxen backar hon - trots att hon hotar HÅRT om man ska se på bara beteendet - självmant och utan problem.

Dessutom, är hon ARG på något annars, så ska du inte tro det hjälper att kalla henne för liten fjant med snäll ton och klia henne för att hon ska bli en solstråle, men i boxen gör det det.

Sen, i alla andra lägen är damen VÄL medveten om att man inte får hota, och det räcker med att man harklar sig åt henne. Men i boxen verkar hon inte ens medveten om att hon gjort något fel.

Så, svårt att förklara, men jag har hjälpt den damen till världen och hon är inte medveten om vad det är hon säger riktigt i boxen, dvs att hon hotar. Utan det är ett överslagsbeteende ur en grund jag inte får kläm på (men skulle jag försöka så skulle det bli ett stressrelaterat överslagbeteende, även om jag nte kan komma på VARFÖR hon skulle vara stressad och hon inte uppträder stressat. Men jag tror att någonstans där har du svaret)

 

[Annika_L]

Sv: Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

Jag svarar överlag.
Jag har haft massor av föl och unghästar.Alla har de en prövotid, de testar osv. Olika individer. Aldrig någonsin har jag tagit skit ifrån dem. Alla har fått god mat och omsorg och har någon över huvud taget försökt på det allra minsta vis hotat så har jag åtgärdat det omgående. Lyfta ben? Så är det en "väldig matte" som trampar in i boxen och kickar tillbaka. Fast jag kan inte minnas att det hänt någonsin. Jag tror att många analyserar och dividerar med sina hästar alltför mycket. Ta det rakt! Är du dum så är jag det tillbaka, och det är precis nu! Å andra sidan provocerar jag aldrig en häst. Den som först vill ha mat får det. Och i tio av nio fall är det ledaren.
Så varför rucka på den ordningen?

För övrigt didkuteras det alltför mycket om ledarskap, varför inte tala om kamratskap via hästar/ människor? Det ger faktiskt lite mer.

 

[Alexandra_W]

Sv: Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

. Den som först vill ha mat får det. Och i tio av nio fall är det ledaren.
Så varför rucka på den ordningen?

För övrigt didkuteras det alltför mycket om ledarskap, varför inte tala om kamratskap via hästar/ människor? Det ger faktiskt lite mer.

Jag ser faktiskt en fördel att 'rucka' på ordningen. Oavsett om det är ledaren eller ej. För hamnar hästen någon gång i inackorderingsstall så är det tyvärr oftast så att de sges i boxordning, oavsett var ledaren befinner sig. Och har man då så gott det går vant dem från späd ålder att det inte är självklart att man får sin mat först, eller när man nu vill ha den, så minskar man risken för problem då.

Jag har lugnt och stilla i stallet både vid utsläpp och fodringar, inga bankningar eller liknande, oavsett vem som får först/sist. Däremot när jag stått i inackorderingsstall har det kunna låta som kriget vid fodring och utsläpp ibland. Helt enkelt för de får i fel ordning sett till rangordningen. Eller tas ut i fel ordning sett till rangordningen.

Visste jag att mina skulle bo hela livet i stall där de fodrades efter rang så skulle jag ge dem så, men jag kan inte nu veta vad som händer om tio år.

Jag har haft en häst som varit van med att få sin mat först, och hon förde ett sjujävla oväsen vid fodring och det gick aldrig att bli av med tyvärr. I ett inackorderingsstall har du dessutom ofta iaf två olika flockar (sto- resp valack) och det finns således oftast minst två hästar som anser sig som ledare (för sin respektive flock, de har aldrig gjort upp sins emellan)

Sen ser jag en till aspekt, nu har jag bara två, valacken är obestridd flockledare. Han är också väldigt väluppfostrad och vet att man väntar på sin mat stilla och fint. Om unghästen t ex skulle börja kräva att få sin mat först så skulle hon då få den som belöning för dåligt beteende och inte i sin egenskap av ledare. Nu vet dock båda mina att man kan få mat såväl först som sist, man kan få mat när matte kommer med hinkarna, och man kan få vänta. Och är lugna.

Sen ang kamratskap så håller jag med dig. Jag vill inte ha ett kamratskap såtillvida att vi turas om att bestämma, men jag vill lika lite ha ett ledarskap som går ut på att jag bestämmer och de kniper käft Utan jag kräver att de ska lyssna på och respektera vad jag säger, och tar samtidigt hänsyn till och lyssnar på vad de säger. Men mitt ord är ändå lag. Dvs de får uttrycka missnöje, rastlöshet, obehag eller vad det nu är, och jag tar hänsyn till det i den mån det går, men de kan inte använda sitt missnöje att slippa undan sårtvätt t ex. Däremot får de visa det och jag försöker minska det som de är missnöjda med, men de ska ändå finna sig i att jag tvättar såret, och det ska inte innebära personskaderisk eller liknande för mig.

 

[Annika_L]

Sv: Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

Jag förstår dina tankar om framförhållning. Själv tänker jag inte så långsiktigt utan har mina regler i mitt stall.
Varför en del hästar väntar stillatigande och en del lever rövare kanske inte alltid handlar om rangordning.
Att jämföra hästar och människors beteende är ofta inte speciellt lyckat men trots det så har jag fostrat både mina hästar och alla mina ungar nästan på samma sätt. När jag tänker på det så slår det mig att några av barnen har varit väldigt känsliga när de varit hungriga och är det än idag som vuxna. Griniga och aggresiva. Lite mat snabbt som attan i magen gör dem genast till små lamm. Det handlar om att blodsockret sjunker i botten snabbare hos några av dem. Det är väl inte omöjligt att det gör det hos hästar också?
Och när matklockan ringer så sätts väl den proceduren igång lite snabbare hos en del individer medans andra lugnt kan vänta.
Lite tankar bara...

 

[Alexandra_W]

Sv: Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

Jag förstår dina tankar om framförhållning. Själv tänker jag inte så långsiktigt utan har mina regler i mitt stall.
Varför en del hästar väntar stillatigande och en del lever rövare kanske inte alltid handlar om rangordning.
Att jämföra hästar och människors beteende är ofta inte speciellt lyckat men trots det så har jag fostrat både mina hästar och alla mina ungar nästan på samma sätt. När jag tänker på det så slår det mig att några av barnen har varit väldigt känsliga när de varit hungriga och är det än idag som vuxna. Griniga och aggresiva. Lite mat snabbt som attan i magen gör dem genast till små lamm. Det handlar om att blodsockret sjunker i botten snabbare hos några av dem. Det är väl inte omöjligt att det gör det hos hästar också?
Och när matklockan ringer så sätts väl den proceduren igång lite snabbare hos en del individer medans andra lugnt kan vänta.
Lite tankar bara...

Nej, jag tror inte heller det bara handlar om rang (just därför jag inte nödvändigtvis anser att fodra efter rangordning löser det) utan har ju till syvene och sist med INDIVIDEN att göra. Vissa är ju ivrigare, grinigare, mer uttrycksfulla eller vad man väljer att kalla det.

Sen ang blodsocker så hungriga hästar bråkar mer än mätta, det är ju ett faktum så det kans äkert stämma också (även om mit tlilla monster inte kan skylla på det, fri tillgång på hösilage ger en synnerligen jämn blodsockernivå, men kraftfoder är ju himla gott *s*), och ska man jämföra med barn så vissa väntar snällt på sitt lördagsgodis, medan andra lördag klockan 06 börjar tråna (och i vissa fall tjata) efter det, och går och tänker konstant på det där godiset hela dagen, dvs har enormt mycket högre förväntning när det kommer till godisutdelningen (och därför lättare blir griniga om det t ex skulle vara sent eller något annat 'fel'. )

 

[martha]

Sv: Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

Detta med blodsockernivå är ju onekligen intressant, HÄR är en tråd på trav som "tar upp" det, i tävligssyfte då.....

Om du skulle prova ge kraftfoder ofta istället...så hon inte "längtar"...det finns ju snabba och långsamma kolhydrater..får hon betfor?? dom är ju snabba och därmed stiger ju blodsockret snabbt för att även dala snabbt....

Men om man ger kraftfoder typ vart 4:e timme så borde ju det synas om det är just blodsockret som gör henne "sur"..skulle vara intressant att testa faktiskt...Nu har jag inga sura hästar istallet själv för dagen,så själv kan jag inte testa...för att kunna ge såpass ofta kanske man skall komplettera med typ morötter också...så det inte blir alldeles för lite i krubban.....

 

[Alexandra_W]

Sv: Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

Detta med blodsockernivå är ju onekligen intressant, HÄR är en tråd på trav som "tar upp" det, i tävligssyfte då.....

Om du skulle prova ge kraftfoder ofta istället...så hon inte "längtar"...det finns ju snabba och långsamma kolhydrater..får hon betfor?? dom är ju snabba och därmed stiger ju blodsockret snabbt för att även dala snabbt....

Men om man ger kraftfoder typ vart 4:e timme så borde ju det synas om det är just blodsockret som gör henne "sur"..skulle vara intressant att testa faktiskt...Nu har jag inga sura hästar istallet själv för dagen,så själv kan jag inte testa...för att kunna ge såpass ofta kanske man skall komplettera med typ morötter också...så det inte blir alldeles för lite i krubban.....

Gör ingen skillnad i beteende om hon får kraftfoder 'stup i kvarten' eller en gång/dag. Eller, det blev en förändring vid kraftfoder ofta - såfort jag visade mig i stallet ringde hennes matklocka och hon förväntade sig kraftfoder (och blev upprörd om det inte kom). Jag har eg inte så medvetet testat fler fodringar, men dels hade jag ett tag morgonfodring med. Resultatet blev att de annars lugna, travliga mornarna där hästarna lugnt väntar på att få komma ut förbyttes i 'hörru kärringjävel, var är MATEN, vavava?'.. När hon ståttpå box har jag fodrat upp till varannan timme (mycket morötter blev det *s*) för att hålla henne sysselsatt och då blev det soms agt ingens killnad i grinigt beteende mer än att hon förväntade sig mat så fort jag visade mig.

Får ingen betfor förresten.

Jag tror det på något sätt är kopplat till FÖRVÄNTNINGEN att 'nu är det mat' och att det blir någon form av stress/oro i samband med det (vad hon oroar sig för är en bra fråga, att bli utan kanske, inte för det nånsin hänt, men).

Om jag är i stallet en timme innan ordinarie fodring så är det lugnt. Hon tycker 'heej, kommer du, ska vi hitta på nåt kul nu?', men förväntar sig inte mat. Kan ta ut henne på stallgången och pyssla i en oändlighet utan sura miner. Visst kollar hon krubban när hon kommer in, men mest bara för sakens skull.

Kommer jag ner med mathinkar så slår matklockan på direkt (oavsett vad klockan är). Kommer jag ner exakt på fodringstid men ställer mathinkarna utanför stallet (dvs utan synhåll) och istället tar ut henne på gången och gör något är allt lugnt. Tills jag tar in mathinkarna

Tar jag in mathinkarna, ställer dem i ett hörn och tar ut henne pågången så är det dömt att misslyckas, hallå det är MAT ju, vi ska inte stå här och mesa.

Det är för övrigt en häst som är otroligt lätt att godismotivera, märkte jag här nu när vi provade täcke igen. Hon skenade lite, ställde sig sen i skogen och vägrade röra sig ur fläcken. Jag fyllde fickorna med godis och lockade ner henne ur skogen. I en dryg timme gick vi runt hagen, med lite godis nu och då, och efter ungefär 40 minuter hade hon glömt att det hemska täcket som skulle DÖ var på ryggen. Och sen den dagen har det inte varit problem.

Men min senaste mobbningstaktik är att slira VILT på kraftfodertiderna och jag kan lika gärna komm för att fodra som komma för att göra något. Och även om klockan då är fodring,s er hon inga mathinkar är det lugnt. Dvs jag tror mer på matförväntning än blodsockerfall.

 

[Annika_L]

Sv: Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

Jag kan tyvärr inte råda dig utan just bara berätta hur jag gör. Hästarna hos mig får i samma ordning varje dag. De vet vem som står på tur och alla vet att dom får så det är relativt lugnt i mitt stall vid utfodringen. Däremot tycker den äldsta att hon skall ha lite varje gång jag kommer in i stallet men det går över efter en stund. Det viktigaste är trots allt att det finns mat i krubban när hon kommer in, annars är det surt och hon kan inte släppa tanken på mat förrän hon har fått karamellen. Då handlar det ju givetvis inte om lågt blodsocker utan om rutiner. Om jag så tar ut henne 25 ggr per dag ur boxen så skall det alltid vara en karamell i krubban om än så liten och det får hon och på köpet får även de andra hästarna det också.
När jag tränar hästarna ger jag aldrig godis. De får vara nöjda med glada tillrop och en nöjd matte. Jag vill inte ha en unghäst som skall börja naffsa efter mat när man umgås med dem. Därmed inte sagt att de aldrig får ett äpple eller morot ur min hand men det är först när de har blivit äldre och har fattat galoppen.
För övrigt är jag inte speciellt noggrann med klockslagen för utfodring utan det viktigaste tycker jag är att det inte är för lång tid mellan målen. En häst vill ju småtugga för jämnan så till natten blir det hö så det räcker större delen av natten. Ibland har dom kvar på morgonen och då vet jag att natten varit lugn och fin och ingen häst har behövt stå och sukta och vänta.