Omedvetet hotbeteende vid fodring - del två

Alexandra_W

Trådstartare
Skrev ju för att tag sedan om åringen som vid fodring uppvisade ett extremt starkt hotbeteende med kroppspråket, men verkade omedveten om det, och aldrig 'gjorde' något av sina hot. Det var mer som en överslagshandling som var omedveten. Hon slickade öronen bakåt och såg ut som en kobra, men flyttade snällt undan när man kom med maten, man kunde gå bakom henne/runt henne utan att nåt hände etc. (Normalt så stör jag dem inte när de äter, men de gånger jag gjorde det hände verkligen ingenting). Och på en sekund kunde hon växla och vara idel spetsade öron. Och hon uppvisade samma beteende oavsett om jag var i stallet ellerutanför. Jag tolkade det helt enkelt som ett överslagsbeteende grundat i förväntan över att få mat.
Samtidigt så är hon aldrig hungrig, men kraftfoder är ju GOTT. Dock har hon inte bråttom in på kvällarna fast hon vet det är kraftfoder i maten etc.

Jag valde som sagt att ignorera det och inte göra någon affär av det. Dels för att se om det växte bort, dels för jag helt enkelt inte hade an aning VAD jag skulle göra, jag kan ju inte banna henne för hon uttycker en sak hon inte är medveten om/inte gör.

Jag har även under denna tid låtit andra fodra henne och det har varit likadant, sett ut som en kobra men snällt backat undan etc och inte 'gjort' något.

Nu har det dock eskalerat en ning, men fortfarande har jag problem med att klura ut VAD jag ska göra för att bryta cirkeln.

Hon har ökat frekvensen på det hotande beteendet, men fortfarande utan att göra något. T ex när jag fyllt på hö har hon ett par gånger kastat fram huvudet mot mig med öronen slickade bakåt och vid ett par tillfällen blottade tänder. Sekunden efter är det öron framåt och 'heej matte, klia mig'. Och om jag så bara andas om att jag vill hon ska flytta sig har hon gjort det.

Igår presenterade hon en hytt med ett bakben åt mig dock när jag böjde mig ner för att plocka upp omkringsdraget hö (något jag gjort vareviga dag). Jag ryade i åt henne och undrade vad (ursäkta språket) i helvete hon sysslade med och hon backade omedelbart. Och var idel öron framåt, för att sekunden efter vara idel öron bakåt, men med lååång tapirläpp när jag kliade henne på halsen.

Så jag är fortfarande osäker på om hon verkligen är 'medveten' om vad hon signalerar. Samtidigt har jag ingen lust att hon ska göra verklighet av hoten - omedvetna eller ej - eller att det ska bli ett rotat beteende. Men det är rätt svårt att GÖRA något åt det när hon inte GÖR något. Visst, hytta med ett bakben är over the limit, men i övrigt?

Det gör ingen skillnad vilken ordning hon får maten, om hon får den ute eller inne, om hon måste vänta med öronen framåt tills hon får den etc.

Så, nu får ni gärna klura igen hur man bryter den onda cirkel. Som sagt så är det sällan (hänt bara igår, och så några av de hotfulla kasten med huvudet mot mig, som dock bara varit en 'split second' och även de verkar vara omedvetna)

och visst, jag kan vänta med att göra något åt det tills hon (ev) verkligen går över gränsen och gör allvar av sina hot. Problemet är väl att det kan bli ungefär det sista jag får uppleva ;) Så jag skulle gärna vilja mota olle i grind. Men jag vet inte hur? Det enda jag vet är att jag INTE tänker banna henne (annat än vid t ex benhyttande), för det finns liksom inget att banna sålänge hon bara SER hotfull ut men inte ÄR det..

Men hur sjutton bryter jag det innan hon (riskerar att bli) hotfull?

Att låtsas som ingenting har ju uppenbarligen inte hjälpt, samtidigt är det fortfarande ingenting direkt att 'gå på'.
 
Hmmm..... :confused:
Inget lättlöst problem...då du inte har nått att gå efter..

Det får bli att tänka på i natt då jag ammar.. ;)

Återkommer om jag kan komma på nått vettigt.
 
Gör gärna det =)

Jag har dock en teori jag ska prova. Jag ska binda upp henne vid fodring så hon inte kan 'stressa runt' (hon brukar flaxa runt i boxen ochd rälla mat som en osalig ande rätt mycket annars). Provade det idag när jag tog in (och de får kraftfoder) och efter att ha fått ett surt utbrott på att hon satt fast (hon ÄR van att vara uppbunden) så lugnade hon sig och åt som en häst ska, dvs stilla vid krubban och med näsan i krubban mestadels av tiden.

tanken med binda upp är inte så mkt att få bort hotbeteendet som att få henne att 'stressa av' eftersom jag soms agt tolkar det som en överslagshandling. Får rapportera om ett par dagar hur det hjälper/inte hjälper. Men jag mottar som sagt gäärna tips då jag förutom då uppbindningen är totalt handfallen.. :crazy:
 
Jag har klurat lite mer på det inatt, och en sak slog mig. Det här började ju efter avvänjning, och som sagt jag började försöka lägga pussel och började undra om det var/är så att hon var 'rädd' för hon inte har 'koll' när hon äter etc. Det förklarar fortfarande inte varför hon kört de där slängarna med huvudet mot mig när jag kommit in.

Men detslog mig att när Kikis åkt och det bara var hon och Vision och jag började träna henne att vara själv så gav jag henne mat, och tog ut Vision och lämnade henne själv. Dvs hon fick mat för att ha 'något annat att tänka på' när hon blev själv.

Den var alltid uppäten när jag kom tillbaka iofs, men det slog mig som sagt att jag KAN ha skapat associationen 'nu ger de mig kraftfoder, nu ska de ta min kompis'. Det är ju iofs MÅNGA gånger fler gånger som hon fått mat och inget hänt, men just det där beteendet att stressa runt mellan tuggorna etc började jag fundera på om det kan ha sin rot där. Hon springer till dörren och kollar, hon kollar in i Vision box (idel öron framåt så inget hotbeteende mot honom, han är iofs i andra änden på sin box när det är mat, men hon hotar inte på avstånd heller).

Jag kan vara HELT ute och cykla, men jag började fundera på det igår..

Däremot förklarar det som sagt inte 'allt', eller med lite vilja gör det det, att hon fastnat i det beteendet och det där omedvetna hotandet är just en stressrelaterad överslagshandling.

Både gångerna igår satte jag fast henne vid fodring. Gång ett blev hon sur för hon satt fast men lugnade sig sen och stod lugnt och åt. När jag släppte lös stod hon kvar och åt. Gång två var hon också lugn när hon satt fast, och såg ganska snäll ut när jag gick in för att ta loss henne, men stressade runt en del när jag släppte lös.

OM det är att jag av misstag råkat trumma in den associationen och hon inte tänker utan bara reagerar så BORDE detta problem ge sig med tiden, undersött med att vara fastbunden vid fodring ett tag. För sen när jag börjar rida Vision igen (om vi kommer dit) så har vu ju nukommit dithän att hon lämnas ute i hagen och inte i boxen. (Hon har stökat och gapat ochs prungit precis när man gått iväg ur boxen, men sen varit lugn och fin tills man kommit tillbaka, så det är bara precis när man går hon stressat)
 
verkligen inget lätt problem du!!!

hoppas att du kommer på en lösning och berätta för oss när du gjort det!!!
 
Det låter väl som en trolig orsak. De är inte "stora på jorden" då de inte har mamma längre. Vision blev då hennes nya trygghet och då du tar ut honom så känner hon sig rädd och osäker. Du har då gett mat (vilket jag hade gjort) för att hon skall ha nått att göra..

Att hon hotar dig är kanske för att "om hon (du) blir rädd och går därifrån så blir det ingen mat och då blir jag inte själv"...Det är ju trots allt du som sätter henne i denna otrevlig situation..Men man vet ju inte hur de fungerar till 100% så det blir ju bara antaganden.
Vision "vågar" hon nog inte vara hotfull mot då han är ledaren och hennes trygghet..

Det är väl bara att fortsätta med att binda fast henne och succesivt släppa henne som du börjat med. Ge henne nått annat att pyssla med då Vision måste ut ur stallet, grankvist, genar ja vad som helst som inte blir så "farliga" associationer med.


Trots allt så är det ju ett föl som än så länge inte kan sitt "språk" eller till 100% fårstår dess innebörd...
Förstår du vad jag menar?? ;)
Oj det hela blev nog lite ludigt... ;)

Önskar dig lycka till och jag fortätter följa ditt dilemma..
 
Jag bestämde mig för några år sedan att jag inte skulle ge mat till griniga hästar. Jag väntar till de står som små ljus och tindrar med ögonen fulla av förväntan. De har båda haft kobra-perioder men iver att få maten brukar råda bot på det.
Om det är överslagshandlingar eller inte kan jag inte svara på, min ställer sig och kissar på natt fodringen och tindrar/sträcker sig på morgonen. Jag har behov att låta häst-ovana fodra ibland och jag vill inte att hästarna ska skrämma slag på de vänliga själar som ställer upp. :)
 
Fast det hjälper tyvärr inte att undanhålla maten tills hon tindrar. Det var ju det första (efter att bara iggat) jag provade, och hon tindrar så fint så, men i samma sekund hon FÅTT maten så börjas det igen.

Och det är ju så att man ibland måste gå in till dem när det äter, och dessutom det där stressade beteendet med 'utfall' även om man inte är där.

Om hon hade varit en 'främmande' häst i ett inackorderingsstall så hade jag blivit rätt rejält skraj om jag hade haft intag, tagit in och tagit av grimman och sen skulle ut ur boxen. Hon ser verkligen ut som 'du ska dö. nu.'. Och jag hade VÄGRAT gå in för att ta av ett täcke eller liknande när hon åt. Och det förekommer ju ganska frekvent i inackorderingsstall att man gör så.

Jag har fortsatt sätta fast henne, och peppar peppar men än fungerar det ÖVER förväntan! :eek: Hon står lugnt och stilla och äter, ser hyfsat snäll ut när jag går in.Hon har gjort ett par av de där 'kasta fram huvudet med blottade tänder och slickade öron' men innan hon hunnit runt helt har det ju ryckt till i grimskaftet hon är uppbunden med, varvid hon sett gravt överraskad ut och vänt sig tillbaka till krubban och ätit vidare.

Jag har faktiskt sett till att MER hålla på och knalla in och ut i hennes box när hon äter nu för att verkligen trumma in attd et HÄNDER ingenting.

Och som sagt, hon har sett riktigt snäll ut, kanske inte öronen framåt alla gånger men inte slickade iaf (förutom de där misslyckade *hehe* försöken att kasta med huvudet). Igår stod hon tom och vilade ett bakben efter en stund när hon åt.

Däremot, såfort jag släpper loss henne (och hon fortfarande har mat kvar) så börjar hon stressa, men har hitills gett sig efter bara en liten stund när hon insett att "eh, alla andra står lugnt och äter".

Idag när vi verkade hennes nya, älskade kompis så band jag också upp Kele i boxen, för att hon inte skulle kunna hatta runt. Och hon höll sig lugn då med, och började äta hösilage efter ungefär en kvart. Så jag tror det kommer att fungera med binda upp, om jag gör det i alla ituationer som hon visar minsta tecken på att hetsa upp sig så borde jag på sikt (till hösten eller nåt *s*) kunnat få bort det här stressandet utan att tänka? Hoppas jag iaf..
 
Hur tror du att Kele kommer att bli som ridhäst?
Jag har följt lite trådar om dina hästar, och fått för mig att Kele är en lättstressad häst. Som får panik av sprutor och är förbannad och orolig vid matdags :). Jag tror hon kommer att bli lättstressade vid ridning ochså. Hoppas du inte tar illa upp av min analysering....
Det är synd att många hästar förknippar det här med mat som något stressigt. Nu när jag tänker efter i vårat stall, så visst finns det några som ser lite sura ut vid matdags, vi gör det snabbt, utan krussiduller. Väntar inte på att dom ska tindra med ögonen tex.
Jag tycker du verkar ha mycket hästvett och jag är säker på att du hittar den rätta lösningen för din häst. Som det här med uppbindningen.
En gång släppte jag in en 1 år äldre valack till en massa unghingstar. Han tog komandot direkt. Men guuud vad han stressade dom andra och sig själv vid fodring. (dom gick ute dygnet runt). Han tog en tugga här och där, och störde dom andra hela tiden. Jag var ordentligt sur på honom. En dag band jag fast honom vid staketet för jag var jättearg. Pang!!!Han stod som en klippa när han kände att han inte kom loss. Tuggade och åt långsamt och det tod bra mycket längre tid än vanligt. Och dom andra fick lugn och ro.
hälsningar gulan fd.gulla
 
Hur tror du att Kele kommer att bli som ridhäst?
Jag har följt lite trådar om dina hästar, och fått för mig att Kele är en lättstressad häst. Som får panik av sprutor och är förbannad och orolig vid matdags . Jag tror hon kommer att bli lättstressade vid ridning ochså. Hoppas du inte tar illa upp av min analysering....

Kele är faktiskt INTE speciellt lättstressad annars. Sen dag ett så har hon varit OTROLIGT självsäker. T ex så sket hon ju högaktningsfullt i att följa mamma utan gick glatt runt i byn och undersökte saker. Samma sak med bilar, traktorer etc, hon har klampat rätt fram. Hennes stackars mamma höll på att få ett anfall när det stod en timmerbil med kran precis utanför deras hage, och Kikis (Keles mamma) som förvisso är STABIl tyckte att "farligt, farligt, bort därifrån!" och Kele tyckte 'Men mamma, jag ska bara TITTA lite' och klampade rakt fram till stängslet och sträckte fram halsen för att nosa på den.

Samma sak när hon åkt, varit i nya miljöer etc, hon är fullständigt cool.

Däremot så när det gäller sprutor så blir hon FÖRBANNAD. Hon är helt lugn (som en filbunke) tills hon känner nålen, då exploderar hon. Men även om hon VET att man ska sticka henne (som när jag var tvungen att surra fast henne för att kunna ge PC) så var hon helt lugn även när jag surrade fast henne, låtsades sticka etc.

Men däremot så är hon ganska stressig i BOXEN. Inte hela tiden, men som avhandlats här vid fodring, och om man tar ut någon annan häst. Det räcker att man tar ut den på stallgången för hon ska börja stressa. Ute i hagen så vinkar hon och tycker 'hejdå' (Något fö fick mig att skämmas ihjäl på hingsstationen. Kele fick för sig hon inte skulel fångas. Då plockade vi ut mamma ur hagen. Kele tittade upp och återgick till att äta. Då tog vi ut den andra stona med föl. Kele tittade upp och tyckte 'hejdå' och fortsatte äta. Hon gick alltså helt själv, var en månad gammal fölunge och mamma och alla kompisarna var utom synhåll. Efter fem minuter gick hon i MAKLIG takt in i stallet. Väl inne i stallet så tog vi sen (fem min efter) ut mamman ur boxen och gick 15 meter därifrån för att en sista gång se om hon tänkte stå för hingst. DÅ betedde sig Kele som om hon hade separationsångest delux och skrek och snurrade i boxen.

Så BOXEN verkar vara det centrala? Jag har aldrig sett henne stressad eller ens rädd i någon annan situation än i BOXEN? Det har ju dock inte varit så att hon är stressad såfort hon är inne, utan det är det där när det är mat, och när kompisen går ur boxen. Hon lugnar sig dock efter några minuter och är sen cool.

Nu när jag bundit upp henne har hon ju varit helt lugn, både när hon ätit och när jag tagit ut andra hästar.
När hon varit själv förr i boxen så stökar hon fem minuter, sen står hon lugntoch äter (jag har fördelen att utan attd e märker det kunna kika in i stallet). Sen när man kommit tillbaka har hon stressat i några minuter och sen varit cool.

Så jag är inte ett dugg rädd för hon ska bli varken stressig elelr rädd som ridhäst. Däremot så är jag INTE säker på att inridningen av den där damen kommer bli problemfri. Hon är alldeles för självsäker och självständig och har dessutom en rejäl portion egen vilja och ett TEMPERAMENT som heter duga. Dvs passar det inte lilla damen så kan hon bli hiskeligt förbannad och visa det (däremot så ger hon sig när hon inser att det inte tjänar något till, och ffa så 'lär hon sig läxan' och BRUKAR inte försöka spec många gånger).

Och 'kul' atts e atta ndra upplevt det där med att de blir lugnare när de sitter fast =) Jag upptäckte jud et med valacken med. När han var ung fick han för sig att täcket var DÖFARLIGT och försökte på alla sätt hatta runt i boxen. Jag knäppte på ett grimskaft och LA över väggen och han stod lugnt *s* Och nu när han har boxvila i minihage. När småtjejerna börjar busa så det står härliga till så vill ju han också busa och börjar skutta och hålla på i sin hage. Då knyter jag fast honom och han står lugnt och dåsar. faschinerande egentligen =)
 
Kan meddela att jag nu vid midnatt var nere och nattade. Och lät Kele vara LÖS. Och lilla damen stod lugnt vid sin krubba och åt. Inga fula miner eller någonting när jag fyllde hö (alldeles vid krubban), fyllde vatten eller något. Och flyttade sig inte en enda gång från krubban utom när jag släckte ner, då gick hon LUGNT till dörren, och sen LUNGT tillbaka till krubban och åt vidare.

Detta trots att låneponnyn försökte skrämma bort min valack från SIN mat i andra änden av stallet ;) (Detta är något hon kommit på idag, jag ska spika upp en bräda så hon inte kan stoppa in huvudet i hans box imorgon).

Så det verkar som om det ger resultat med att sitta fast. Jag kommer dock fortsätta sätta fast henne 3 gånger av fyra, jag tror det skulle vara VÄLDIGT lätt för henne att falla tillbaka i samma beteende igen, men genom att växla sitta fast och inte sitta fast så borde jag kunna fasa ut fastsättningen sen?

Bubbligt glad är jag iaf ;)
 
Klurig Kele :confused:

Det är ju helt klart att hon associerar utfodringen med någonting negativt, men frågan är bara vad?

Är det andra hästar eller dig hon känner sig hotad av eller helt enkelt vill skrämma iväg? Hon verkar ju inte vara den skrajsna typen, snarare kommer hon bli en väldigt dominant och orädd häst som vuxen... vilket antagligen börjat visa sig redan nu. Testar gränserna också kanske?
Liten och harmlös? Bah!
Kele verkar vara för smart för sitt eget bästa.

Svårklurat det här... men nyfiken som :devil: är man ju!

Uppdatera när du kommer på svaret!
 
Det enda jag kan komma på är det där att jag IBLAND serverat mat när jag tänkt (och genomfört) ta iväg hennes kompis/mamma etc. Å andra sidan är det ju 'standard procedure' och de flesta hästar fått inte puckofnatt av det sen. Spec inte som det är en av tio gånger det är så.

Jag tror inte hon känner sig hotad av V, jaghar ju 4*4 metersboxar och de har krubban på motsatta väggar, dvs det är 8 meter emellan. Och Vision står fint och snällt borta på sitt håll och äter. Och de delar glatt hink i hagen etc.

Och jag upplever det som sagt inte att hon känner sig hotad eller eg vill försvara maten åt mig (hon kan ju LÄMNA den när jag är vid krubban, för att börja vanka runt och stoppa huvudet över boxdörren, stoppa in huvudet till Vision etc) utan mer som hon stressar utan att tänka.

men nog är hon för smart för sitt eget bästa ibland, och det är en BESTÄMD dam.

I början trodde jag det var att hon testade gränser, det är ju rätt typiskt att unghästarna provar om man kan skrämmas/få bestämma. Men det har hållit i så länge och dessutom är det ju likadant oberoende om jag är där eller ej som sagt. Så oavsett vad det BÖRJADE som så känns det som ett överslagsbeteende/rutinbeteende nu. (Hon har fö inte försökt vinna nån mark i övrig hantering förutom att hon bestämde sig för att inte gå på transporten hux flux, det är jud ock nyligen så då hade beteende varit fler månader).

Ang lösning så läs mitt tidigare inlägg ang genombrott =)
 
Om Kele skulle vara en blivande travhäst, så skulle hon med rätt träning och hantering bli en DUNDERtravare. Dvs. hon har rätt inställning. Tyvärr så brukar man lätt träna/köra ihjäl sånna här hästar. Och då blir dom sura istället.
Får man över bestämmda märrar på sin sida så blir det ofta väldigt bra tävlingsindevider.(jag hoppas jag äger en sådan :), jag vet inte än)
Vad ska du ha henne till?
hälsningar gulan fd.gulla
 
Jodå, jag gillar faktiskt också den typen av ston. Dvs de som inte är rädd för fan själv, går fram överallt och med en portion egen vilja. När man får dem MED sig (och inte mot sig) så är de absolut outstanding och går genom eld och vatten. Dock kan det ju bli för MYCKET temperament och vilja, men än är jag inte oroad över Kele. Men det gäller att i lagom dos lirka och överlista. Förra unghästen (inte min uppfödning, köpte henne när hon var lika gammal som Kele är nu) var samma typ, men något mindre av det tjuriga temperamentet, hon var bara BESTÄMD. Henne fick man lirka och överlista och när hon väl var på min sida var hon superb (tyvärr dog hon ju). Men det går inte att ta en regelrätt strid med dem eller försöka hunsa dem, då svarar de upp och då är man körd ;) Och Kele TAR ju korrigeringar och är i det mesta övertalbar. Och det hon lärt sig brukar sitta som berget. Men ibland har man slitit sitt hår (som vid ledträningen), men i slutändan brukar det bli utmärkt. Och tack och lov 'sitta'.

Hon ska bli (om allt går som det ska) ridhäst, men jag har tänkt köra in henne också. Vilken disciplin inom ridning är en öppen fråga, mitt huvudintresse ligger ju på dressyr så ffa det, men jag vill gärna kunna göra lite av varje med dem, dvs även hoppning, fälttävlan etc. Men visar hon sig ha sitt hjärta i hoppningen så satsar vi väl på hopp och fälttävlan och inte enbart dressyr etc. Jag är ju gammal hoppidiot och ibland suuuger det i hoppnerven, så det blir nog både det och fälttävlan även om hon visar sig tycka dressyr är roligast =)

Men inledningsvis blir det allround och sen får vi se var det slutar. A och O med den damen misstänker jag kommer vara att hon tycker det är ROLIGT. Och i mångt och mycket kan ju jag genom hur jag presenterar arbetet göra det mer eller mindre roligt, men i slutändan är det ju faktiskt hon som har sista ordet om vad vi ska syssla med som huvudgren =)
 
Det vore intressant att höra era (dina och Al.W.) spekulationer om varför det hjälper att binda hästen?
Vad jag kan förstå så har det fungerat i ett flertal fall, men jag funderade lite om varför...
(Tindrande Armada ;) )
 
Det vore intressant att höra era (dina och Al.W.) spekulationer om varför det hjälper att binda hästen?
Vad jag kan förstå så har det fungerat i ett flertal fall, men jag funderade lite om varför...
(Tindrande Armada )

MIN teori (som alltså är just bara en teori, jag vet faktiskt inte varför det fungerar) är att just när de 'hattar runt' sådär utan att egentligen vara speciellt upprörda/rädda/etc så räcker det med att bryta vanan. Om de inte KAN hatta runt, så återgår de till det de egentligen skulle göra. T ex äta. Om man tar Kele som exempel så HAR hon egentligen INGEN ANLEDNING att stressa vid fodring/när hon äter. Stallet är lugnt och invant (hon är ju född i samma box hon står i nu till och med), de andra hästarna står lugnt och äter, ingen hotar henne, ingen stökar runt etc. Det finns alltså ingen som helst anledning egentligen att stressa upp sig. Men ändå gör/fgjorde hon det. Och det tror jag är att det blivit en 'vana', dvs något hon gör utan att tänka på det, det 'ska vara' så helt enkelt. Men att hon iom det BETEENDET skapar mer strass hos sig själv. Dvs hon trissar upp sig själv bara genom att utföra det rotade beteendet. Och om jag då bara bryter cirkeln så hon inte kan utföra stereotypt rotat beteende så bryts den onda cirkeln. Och kan hon inte börja stressa så ökar hon inte på sin stress heller och det är lugnt. Och på sikt har man förhoppningsvis skapat en NY vana, dvs att stå lugnt och äta.

Min valack binder jag ju också upp i potentiella stressituationer. T ex så i början på boxvilan så band jag upp honom i boxen när jag tog ut Kele. Då stod valacken lugnt och fint och åt sin morgonmat och sen stod och dåsade och vilade på ett bakben. Efter 5-10 minuter kunde jag släppa lös honom och han var fortfarande lugn. Om jag INTE band upp honom när jag släppte ut kele så tog han en tugga kraftfoder, for runt ett varv i boxen och skrek, tog en tugga till och for runt och skrep och snurrade. Han är dock van att vara själv från grunden och 'vet' att man inte dör av att vara inne själv etc, men jag hade varit dålig på att träna det så det blev ett litet återfall.

Och samma sak där, EGENTLIGEN hade han ingen anledninga tt stressa runt. Men när han började göra det så trissade han upp sig själv mer och mer med hjälp av sitt EGET beteende. Och genom att se till att han inte kunde springa runt i boxen så kom vi aldrig till det beteendet som skapade stress. Och eftersom det i grunden inte fanns någon anledning atts tressa så var han lugn. Och fem minuter senare när jag släppte lös så hade han hunnit tänka också och insett att 'det är ju inget att hatta runt för'

Samma sak när han stod i konvalescenthagen. När ungstona busade runt och röjde så blev valacken rätt uppspelt och galopperade på stället i hagen och hoppade runt. Om jag band upp honom i hagen den stunden så stod han lugnt och vilade ett bakben medan han intresserat tittade på när småttingarna sprang. Och han 'testade' aldrig en uppbindningen elelr drog i den, utan stod lugnt på slak lina. Dvs han visste att han satt fast och inte kunde börja hoppa, och eftersom han inte började hoppa så stressade/eldade han inte upp sig själv genom att just studsa, och allt var lugnt.

Så jag tror det är det att man HINDRAR dem från att UTAN ANLEDNING sätta igång med ett stereotypt beteende som SKAPAR stress?

För om jag försöker sätat fast valacken när han är RÄDD, så visst, han sliter sig ju inte och han står ju still, men rädslan försvinenr inte utan han står ju då och fnyser, vibrerar/skakar och med bultande hjärta. Och om mans läpper lös så flyr han ju bort på säkert avstånd från faran. Och han släpper den aldrig med blicken. Så det är nog just det där att beteendet (som Keles stress/hot vid fording, och valackens trams när han blev lämnad inne själv för första gången på länge) egentligen är onödigt, de har inget att reagera för egentligen, men gör det utan att 'tänka'. Och knyter man fast dem så förhindrar man stressproducerande beteende ochd e får en stund att greppa situationen och inse att 'nä,d et finns ingen anledning'

Sen är det ju alltid något i GRUNDEN som skapat beteendet och DÅ fanns det säkert i hästens ögon en anledning att reagera. Men att reaktionen övergått i reflex fast orsaken är borta.
 
Det var intressant.
Jag har som sagt ingen tjafs vid fodringen men upplevde ung. samma när den ena hästen skulle stå på boxvila. Det resulterade i en total raserande av stallet (tegelväggar, dörrar, ytterdörrar, krubbor m.m.). I början var det en stressreaktion men på slutet (efter några månader) kändes det mer som en vana. Det är svårt att bryta ett beteendemönster när det väl får fäste (inte bara för hästarna). Att byta ut en reaktion med en annan ( förhoppningsvis mindre skadlig för inredningen och omgivningen) kan vara nyckeln...
Kanske inte alltid uppbindning men det är värt att klura i dom banorna...
Tack, spännande :idea:
 
Jo, jag tror inte det är så viktigt med att det just är uppbundet, utan bara att man bryter mönstret. Vet en bekant som la ut en massa traktordäck (utan fälg) i sjukhagen till sin som hattade runt som en idiot. När han då var tvungen att tänka sig för var han satte fötterna så blev den lugn och sansad. När hon provade samma sak med sin andra häst så höll det dock på att gå åt skogen då den skenade rakt igenom/över däcken och blev ännu räddare. Som jag tolkar det så den första hästen 'hattade mest för hattandets skull', dvs utan eg grundorsak, medan den andra hästen verkligen VAR stressad/rädd och då hjälper det inte. Så det räcker nog med att man bryter beteendet, och HUR är en smaksak. Fast det gäller ju också att man känenr sin häst, för om de verkligen är rädda/stressade 'på riktigt' (eller hur mans ka säga) kan det ju bara bli värre om de känner att de inte KAN fly..
 
hej! hon e helt enkelt stressad av att inte få äta i lugn och ro! låt henne vara när hon äter,detta hotbeteende visar att hon "försvarar sin mat" ett tips: ge dem hö först när de kommer in från hagen, annars riskerar du att hon får foderstrupsförstoppning när hon "stressar och skall få i sig all mat,samtidigt som hon hotar dig""kram
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Har svårt att klura ut vad som är bra för mig och vad som är rimligt, så jag skriver ned mina funderingar för att se om det blir...
2 3
Svar
44
· Visningar
9 228
Senast: Dimmoln
·
Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
4 889
Hundhälsa Hej djurfolk! Jag undrar om det finns någon med erfarenhet av läkemedlena Onsior och Fenemal till hund? Min Pekingesekille har fått...
Svar
2
· Visningar
8 141
Övr. Hund Hejsan.. Har en närapå 6mån gammal valp där ensamhetsträningen inte funkat bra alls. Var nog lite dålig med att göra det till "vardag"...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
8 770
Senast: Sezziyanen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp