Belethien
Trådstartare
Jag tycker mig se ett ganska tydligt mönster gällande hundavel som jag tyckte att vi kunde diskutera lite. Nämligen hälsotestandets vara eller inte vara och även hur friska avelsdjur vi vill ha idag. Mest av allt vill jag ha två perspektiv: som valpköpare och uppfödare!
Jag vill påpeka att jag inte drar alla över en kam utan jag vill bara generalisera för debattens skull. Minns att jag VET att det finns massor av uppfödare som är seriösa och villiga att hälsotesta sina djur. Men det är mest en mentalitet jag belyser just nu som jag upptäckt finns bland många, även seriösa uppfödare. Då kan vi gå vidare med själva ämnet då, alltså:
När jag pratar med uppfödare i vissa raser så finns det ofta ett form av förakt eller ovilja inför nyare hälsotester eller ibland till och med gamla som man anser är värdelösa. HD röntgen klagas på för att det anses vara onödigt eller missvisande för att det har hänt att hunden kan få en C höft i ena vevan men om-röntgas till A höft senare. MH kan manipuleras på så sätt att en duktig förare kan träna en hund bättre än vad en inte lika duktig förare kan. Gentester utesluter inte något till 100%, det är ju bara mindre sannolikt att djuren drabbas o.s.v.
Det finns även en inställning att det är ok att para djur med vissa defekter för att de har något annat av värde som man vill åt. Ex. en champion kan ha C-höfter som man avlar på, eller en ögonsjukdom som hos föräldrardjuren uttrycks lindrigt (men valparna kan få värre) eller para en känd anlagsbärare med (vad man förmodar är) en fri.
När jag har diskuterat detta med uppfödare så har hittills alla haft antingen en invändning mot antingen hälsotester, MH eller argumentet att man inte bör avla på sjuka djur/djur med sämre höftledsstatus/djur med anlag för sjukdom etc. Notera att jag absolut förstår att det inte alltid, i alla raser, går att undvika avel på anlagsbärare eller drabbade djur. Men i många raser finns det en viss förkärlek för att premiera typ framför hälsa: alltså hellre att jag avlar på en utställningschampion med C höfter än att jag avlar på en mindre typisk hund men som är frisk.
Men ofta då poppar några in med kommentaren "jag är ingen uppfödare men jag är en valpköpare" som påpekar att de vill veta mentala statusen på djuren för att de ska kunna välja vad som troligast passar dem. Eller HD röntgade föräldrar eller ögonlysta etc. för att de vill ha friska valpar. Eller som inte riktigt tycker att typen är viktigare än hälsan eftersom de inte vill vara stammis hos veterinären i 12 år framöver. Detta är kommentarer som alltid har kommit från valpköpare som är pålästa om sjukdomarna hos rasen, alltså seriösa köpare som gjort efterforskningar- sådana som jag antar att man som uppfödare VILL ha. Jag talar här inte om de valpköpare som inte är pålästa om sin tänkta ras. (Återigen så gör jag en grov generalisering- tänk på det innan ni drar igång
)
Och här någonstans har jag sett ett mönster för såhär går diskussionen ofta. Och det förvånar mig på något plan eftersom uppfödare säljer valparna till dessa köpare- dock verkar de inte vilja tillgodose deras behov? Sjukdomarna istället verkar bagatelliseras: rasen har inte "sååå" stora problem med denna sjukdomen, valparna kommer "sääääkert" inte att bli sjuka. Man intalar sina valpköpare att sannolikheten är inte överdrivet stor och därför struntar jag i det. Men sannolikheten finns ju uppenbarligen där, risken finns ju att valparna blir sjuka och vill man då inte kunna säga till sina köpare att "jag har gjort allt jag kan för att föda fram friska djur"? (För att förtydliga så talar jag om sjukdomar och problem som faktiskt sker i något hög frekvens i rasen, som ex. 1 av 4 hundar drabbas eller 10 % av rasen drabbas. Alltså inga småsiffror eller sjukdomar som nästan aldrig förekommer.)
Så då undrar jag- vad är det som driver detta? Hur resonerar ni som uppfödare? Hur resonerar ni som valpköpare? Är det viktigt att ha hälsotestade föräldrar? Är det ok att köpa valp efter föräldrar som är kända bärare på en sjukdom och hur skulle ni resonera om valpen faktiskt blev sjuk? Är det uppfödarens fel då eller valpköparen som köpt valpen?
Ursäkta min luddiga text men jag hoppas att ni förstår vad det är jag tänker på och kan komma med lite intressanta åsikter
Jag vill påpeka att jag inte drar alla över en kam utan jag vill bara generalisera för debattens skull. Minns att jag VET att det finns massor av uppfödare som är seriösa och villiga att hälsotesta sina djur. Men det är mest en mentalitet jag belyser just nu som jag upptäckt finns bland många, även seriösa uppfödare. Då kan vi gå vidare med själva ämnet då, alltså:
När jag pratar med uppfödare i vissa raser så finns det ofta ett form av förakt eller ovilja inför nyare hälsotester eller ibland till och med gamla som man anser är värdelösa. HD röntgen klagas på för att det anses vara onödigt eller missvisande för att det har hänt att hunden kan få en C höft i ena vevan men om-röntgas till A höft senare. MH kan manipuleras på så sätt att en duktig förare kan träna en hund bättre än vad en inte lika duktig förare kan. Gentester utesluter inte något till 100%, det är ju bara mindre sannolikt att djuren drabbas o.s.v.
Det finns även en inställning att det är ok att para djur med vissa defekter för att de har något annat av värde som man vill åt. Ex. en champion kan ha C-höfter som man avlar på, eller en ögonsjukdom som hos föräldrardjuren uttrycks lindrigt (men valparna kan få värre) eller para en känd anlagsbärare med (vad man förmodar är) en fri.
När jag har diskuterat detta med uppfödare så har hittills alla haft antingen en invändning mot antingen hälsotester, MH eller argumentet att man inte bör avla på sjuka djur/djur med sämre höftledsstatus/djur med anlag för sjukdom etc. Notera att jag absolut förstår att det inte alltid, i alla raser, går att undvika avel på anlagsbärare eller drabbade djur. Men i många raser finns det en viss förkärlek för att premiera typ framför hälsa: alltså hellre att jag avlar på en utställningschampion med C höfter än att jag avlar på en mindre typisk hund men som är frisk.
Men ofta då poppar några in med kommentaren "jag är ingen uppfödare men jag är en valpköpare" som påpekar att de vill veta mentala statusen på djuren för att de ska kunna välja vad som troligast passar dem. Eller HD röntgade föräldrar eller ögonlysta etc. för att de vill ha friska valpar. Eller som inte riktigt tycker att typen är viktigare än hälsan eftersom de inte vill vara stammis hos veterinären i 12 år framöver. Detta är kommentarer som alltid har kommit från valpköpare som är pålästa om sjukdomarna hos rasen, alltså seriösa köpare som gjort efterforskningar- sådana som jag antar att man som uppfödare VILL ha. Jag talar här inte om de valpköpare som inte är pålästa om sin tänkta ras. (Återigen så gör jag en grov generalisering- tänk på det innan ni drar igång
)Och här någonstans har jag sett ett mönster för såhär går diskussionen ofta. Och det förvånar mig på något plan eftersom uppfödare säljer valparna till dessa köpare- dock verkar de inte vilja tillgodose deras behov? Sjukdomarna istället verkar bagatelliseras: rasen har inte "sååå" stora problem med denna sjukdomen, valparna kommer "sääääkert" inte att bli sjuka. Man intalar sina valpköpare att sannolikheten är inte överdrivet stor och därför struntar jag i det. Men sannolikheten finns ju uppenbarligen där, risken finns ju att valparna blir sjuka och vill man då inte kunna säga till sina köpare att "jag har gjort allt jag kan för att föda fram friska djur"? (För att förtydliga så talar jag om sjukdomar och problem som faktiskt sker i något hög frekvens i rasen, som ex. 1 av 4 hundar drabbas eller 10 % av rasen drabbas. Alltså inga småsiffror eller sjukdomar som nästan aldrig förekommer.)
Så då undrar jag- vad är det som driver detta? Hur resonerar ni som uppfödare? Hur resonerar ni som valpköpare? Är det viktigt att ha hälsotestade föräldrar? Är det ok att köpa valp efter föräldrar som är kända bärare på en sjukdom och hur skulle ni resonera om valpen faktiskt blev sjuk? Är det uppfödarens fel då eller valpköparen som köpt valpen?
Ursäkta min luddiga text men jag hoppas att ni förstår vad det är jag tänker på och kan komma med lite intressanta åsikter
