Om transvård utbruten ur - Försöker hitta en ny identitet.

[Inte_Ung]

Har inte läst arbetet (en masteruppsats, right?), men tänker att det också kan handla om att eftersom man aldrig ifrågasatt sitt kön, eller känt sig obekväm på något sätt, så identifierar man sig inte starkt med det heller? Lite som att nya föräldrar reagerar mycket på barnvagnar när de själva fått barn, medan en annan inte reflekterar över det.

Det intressanta i uppsatsen var för mig att även de hade andra känslor än de binära.
Läs den gärna, jag har faktiskt fått min världsbild litet omskakad av den.

 

[Roheryn]

Varför känns det oväntat? Har absolut ifrån feminismen fått intrycket av att det är mycket vanligt att känna att det är svårt att "göra kvinna" "göra man" eftersom extremformen av kvinna/man är så smala att nog väldigt få känner att de helt lyckas.

Under 50-talet och 1800-talet var det ju så svårt att folk rent av blev sjuka.

Sedan kan man ju envist ha breddat sitt eget intryck av vad kvinna är och därmed för sig själv gjort det lättare

Men just att vara en damtidningskvinna/man en föräldratidningskvinna kräver nog en hel del av väldigt många.

Det som förvånar MIG är det du skriver, att det finns så många som anstränger sig så hårt för att "vara kvinna" eller "vara man". Jag kan förstå att det har varit pressande i en annan tid när könsrollerna var mycket striktare, men nu? Finns det verkligen folk som anstränger sig så mycket för att passa i en mall? För mig är det jättekonstigt!

 

[Inte_Ung]

Varför känns det oväntat? Har absolut ifrån feminismen fått intrycket av att det är mycket vanligt att känna att det är svårt att "göra kvinna" "göra man" eftersom extremformen av kvinna/man är så smala att nog väldigt få känner att de helt passar.

Min omgivning på de mest olika platser och sammanhang har med så starka medel försökt att banka in mig i den kvinnliga mallen.
Jag vill helst alltid slippa att "göra kvinna".
Ibland så gör jag det ändå, typ "maskerad är faktiskt kul det med".

Det har fått mig att tro att det som förväntats av mig har varit hur andra uppfattar livet.

 

[stjarnhimmel]

Det som förvånar MIG är det du skriver, att det finns så många som anstränger sig så hårt för att "vara kvinna" eller "vara man". Jag kan förstå att det har varit pressande i en annan tid när könsrollerna var mycket striktare, men nu? Finns det verkligen folk som anstränger sig så mycket för att passa i en mall? För mig är det jättekonstigt!

Det tror jag absolut att det gör. Jag hör ju lite då och då om situationer som handlar om det. Häromdagen en vän vars tonårsson hela tiden får höra att han är fjollig och hur han tex gillar att se på balett men håller det hemligt då han inte vill få höra ännu mer om hur fjollig han är. Jag har åtskilliga gånger varit på arbetsplatser där man har en jargong som bla handlar om att någon är fjollig... skulle inte vara konstigt alls att folk döljer de som de är för att slippa sådant.

 

[Inte_Ung]

Det som förvånar MIG är det du skriver, att det finns så många som anstränger sig så hårt för att "vara kvinna" eller "vara man". Jag kan förstå att det har varit pressande i en annan tid när könsrollerna var mycket striktare, men nu? Finns det verkligen folk som anstränger sig så mycket för att passa i en mall? För mig är det jättekonstigt!

Det kanske är precis så
Och att då de starka reaktionerna mot mitt sätt att vara snarast är ett straff för att jag smiter undan något besvärligt.
Jag har helt enkelt varit en svikare som vägrat att rätta mig i ledet.

Om det är så, så har vi mycket att ordna upp vad gäller våra könsroller.

 

[Badger]

Det som förvånar MIG är det du skriver, att det finns så många som anstränger sig så hårt för att "vara kvinna" eller "vara man". Jag kan förstå att det har varit pressande i en annan tid när könsrollerna var mycket striktare, men nu? Finns det verkligen folk som anstränger sig så mycket för att passa i en mall? För mig är det jättekonstigt!

Ja alltså om man läser feministlitteratur. Jag har inte gått runt och frågat väninnor. (Men när jag tänker efter iofs kollegor. Finns inte en människa som faktiskt pratat om saken som inte sagt sig ha varit -pojkflicka eller inte känt att hon inte passat in bland flickiga flickor i skolan. Och då har jag själv uppfattat dem som väldigt feminina. Skulle vara intressant om konversationen kommit upp med någon som var en av de flickiga flickorna och ansåg sig vara det. Iofs verkar finnas några på buke?) Sedan har jag väl inte grävt ned mig i det på senare år så infon är säkert daterad -80 tal typ och från tex USA.

Men om man läser damtidningar är det ju ganska mycket jobb även idag med livspussel och styrning av familj och allt möjligt. Krönikor med kvinnor som känner sig som Fejk för att de inte klarar det.

(Själv kan jag inte påstå att jag överanstränger mig direkt, men så har jag väl ofta den där känslan som var bland frågorna i bilagan. -Att man känner sig lite som en fågelholk ibland i vissa feminina kretsar.)

 

[Voeux]

Det som förvånar MIG är det du skriver, att det finns så många som anstränger sig så hårt för att "vara kvinna" eller "vara man". Jag kan förstå att det har varit pressande i en annan tid när könsrollerna var mycket striktare, men nu? Finns det verkligen folk som anstränger sig så mycket för att passa i en mall? För mig är det jättekonstigt!

Det finns det absolut. Sedan tror jag inte att de flesta tänker så mycket på att de anstränger sig för att vara kvinna eller man, mer att normen ser olika ut i olika sällskap och dessutom är olika stark. Men jag känner många män som verkar koppla ihop sitt egenvärde med sin inkomst och kvinnor som kopplar ihop sitt egenvärde med sitt utseende, vilket för mig är glasklara könsroller som råder väldigt starkt i dessa kretsar.

 

[Roheryn]

Det kanske är precis så
Och att då de starka reaktionerna mot mitt sätt att vara snarast är ett straff för att jag smiter undan något besvärligt.
Jag har helt enkelt varit en svikare som vägrat att rätta mig i ledet.

Om det är så, så har vi mycket att ordna upp vad gäller våra könsroller.

Ja, det kan säkert vara så, i alla fall i vissa sammanhang. Och kanske en viss avundsjuka gentemot dem som "vågar" vara som de själva vill?

 

[Badger]

Min omgivning på de mest olika platser och sammanhang har med så starka medel försökt att banka in mig i den kvinnliga mallen.
Jag vill helst alltid slippa att "göra kvinna".
Ibland så gör jag det ändå, typ "maskerad är faktiskt kul det med".

Det har fått mig att tro att det som förväntats av mig har varit hur andra uppfattar livet.

Kanske beror på hur långt man är från mallen? Eller var man är. Men som sagt har absolut haft kollegor som gör kvinna på ett sätt som jag skulle uppfatta som väldigt dedikerat och med glädje/modeintresse. Men ingen av dem säger sig ha varit typiska flickiga flickor, vilket förvånade mig jättemycket (och säkert vice versa eftersom jag själv ofta har kjol eller klänning) att de såg sig som "pojkflickor" som små.

Vackra kläder osv är nog något som alla kön kan älska men som vi verkar förbehålla ett i viss mån i vanliga handeln. Så man kan väl ha tur eller otur beroende på kön. (även om det finns väldigt fina modekläder för män vekar det kräva ett mer dedikerat intresse att få tag i)

 

[Roheryn]

Ja alltså om man läser feministlitteratur. Jag har inte gått runt och frågat väninnor. (Men när jag tänker efter iofs kollegor. Finns inte en människa som faktiskt pratat om saken som inte sagt sig ha varit -pojkflicka eller inte känt att hon inte passat in bland flickiga flickor i skolan. Och då har jag själv uppfattat dem som väldigt feminina. Skulle vara intressant om konversationen kommit upp med någon som var en av de flickiga flickorna och ansåg sig vara det. Iofs verkar finnas några på buke?) Sedan har jag väl inte grävt ned mig i det på senare år så infon är säkert daterad -80 tal typ och från tex USA.

Men om man läser damtidningar är det ju ganska mycket jobb även idag med livspussel och styrning av familj och allt möjligt. Krönikor med kvinnor som känner sig som Fejk för att de inte klarar det.

(Själv kan jag inte påstå att jag överanstränger mig direkt, men så har jag väl ofta den där känslan som var bland frågorna i bilagan. -Att man känner sig lite som en fågelholk ibland i vissa feminina kretsar.)

Jag läser varken feministlitteratur eller damtidningar, men det är STOOOR igenkänning på att ibland känna mig som en fågelholk i en del kvinnligt dominerade sammanhang!

 

[Roheryn]

Det finns det absolut. Sedan tror jag inte att de flesta tänker så mycket på att de anstränger sig för att vara kvinna eller man, mer att normen ser olika ut i olika sällskap och dessutom är olika stark. Men jag känner många män som verkar koppla ihop sitt egenvärde med sin inkomst och kvinnor som kopplar ihop sitt egenvärde med sitt utseende, vilket för mig är glasklara könsroller som råder väldigt starkt i dessa kretsar.

Ja, det är ju tydliga könsroller som du beskriver!

Jag vet inte riktigt om jag ska vara stolt över eller skämmas över att jag på något vis alltid känt att jag kan "stå över" det där. Min grej, det som varit min identitet, har alltid varit intelligens. Duktig i skolan, lär mig saker fort, vilket lett till bra utbildnign och bra jobb osv... Det är ett enormt privilegium och har på något vis gjort att jag alltid känt att jag kunnat gå min egen väg. Vilket säkert gjort att jag ibland uppfattats som (eller är?) arrogant.

 

[Badger]

Jag läser varken feministlitteratur eller damtidningar, men det är STOOOR igenkänning på att ibland känna mig som en fågelholk i en del kvinnligt dominerade sammanhang!

Jag läser damtidningar mycket sporadiskt, (föräldratidning prenumererade jag på ett tag) men tillräckligt för att inse att det är ett hårt liv.

 

[Roheryn]

Jag läser damtidningar mycket sporadiskt, (föräldratidning prenumererade jag på ett tag) men tillräckligt för att inse att det är ett hårt liv.

Det tar jag som en anledning att inte heller börja läsa damtidningar!!

 

[Badger]

Ja, det är ju tydliga könsroller som du beskriver!

Jag vet inte riktigt om jag ska vara stolt över eller skämmas över att jag på något vis alltid känt att jag kan "stå över" det där. Min grej, det som varit min identitet, har alltid varit intelligens. Duktig i skolan, lär mig saker fort, vilket lett till bra utbildnign och bra jobb osv... Det är ett enormt privilegium och har på något vis gjort att jag alltid känt att jag kunnat gå min egen väg. Vilket säkert gjort att jag ibland uppfattats som (eller är?) arrogant.

Misstänker att det är därför det är lättare i akademia att bara vara en individ utan att behöva göra kvinna/man lika hårt. Mina vänner verkar köra som du (och jag?) gör.

 

[Badger]

Det tar jag som en anledning att inte heller börja läsa damtidningar!!

Eller ta som en intressant studie

Räcker rent av med en tidning som iForm. Helt galen. Prenumererade på ett tag (kvinnlighälsatidning) om man åt en näve av allting de ville att man skulle äta en näve av om dagen, nytt i varje nummer, så skulle man aldrig nå deras eleganta hälsa.

 

[Inte_Ung]

Ja, det kan säkert vara så, i alla fall i vissa sammanhang. Och kanske en viss avundsjuka gentemot dem som "vågar" vara som de själva vill?

Eller överaskning över att man över huvud taget kan göra så?

Att handla kläder är faktiskt fortfarande litet påfrestande.
Jag har en figur med smala höfter som gör att dambyxor sitter oerhört illa på mig.
Så jag köper helst byxor på Dressman. Det är något av en utmaning varje gång.
Jag går inte in i vilken Dressman butik som helst, då vissa envist försöker att fösa över mig till Damklädesbutiken tvärs över.

År 1980 blev jag och en väninna utkastade från en Herrklädesbutik i Brooklyn, New York, då hon ville köpa en skinnjacka som de hade i fönstret.
De betjänade inte "sådana som oss". Vad nu sådana skulle vara?
Vi var liksom inte ett par (hon var utom räckhåll för det).
Riktigt så illa är det inte längre.

 

[Roheryn]

Misstänker att det är därför det är lättare i akademia att bara vara en individ utan att behöva göra kvinna/man lika hårt. Mina vänner verkar köra som du (och jag?) gör.

Precis detta - att för det allra, allra mesta "bara vara en individ" och inte lägga så stor vikt vid om man är man eller kvinna!

 

[Roheryn]

Eller överaskning över att man över huvud taget kan göra så?

Ja så kan det säkert vara! Det har liksom inte gått upp för alla att man kan gå sin egen väg!

Att handla kläder är faktiskt fortfarande litet påfrestande.
Jag har en figur med smala höfter som gör att dambyxor sitter oerhört illa på mig.
Så jag köper helst byxor på Dressman. Det är något av en utmaning varje gång.
Jag går inte in i vilken Dressman butik som helst, då vissa envist försöker att fösa över mig till Damklädesbutiken tvärs över.

Verkligen? Det är ju inte riktigt klokt!

Har själv inte upplevt detta, eftersom jag har en väldigt kvinnligt formad figur så att de flesta damkläder sitter bra på mig - och de flesta herr-/unisexkläder illa!

År 1980 blev jag och en väninna utkastade från en Herrklädesbutik i Brooklyn, New York, då hon ville köpa en skinnjacka som de hade i fönstret.
De betjänade inte "sådana som oss". Vad nu sådana skulle vara?
Vi var liksom inte ett par (hon var utom räckhåll för det).
Riktigt så illa är det inte längre.

Det är väl tur att något går litegrann framåt iaf...

 

[Inte_Ung]

Men som sagt har absolut haft kollegor som gör kvinna på ett sätt som jag skulle uppfatta som väldigt dedikerat och med glädje/modeintresse.

Problemet uppkommer för mig när omgivningen kräver att jag skall göra samma sak.

 

[stjarnhimmel]

Jag hittade en oerhört intressant och relevant studie i upplevt kön.
Mänskligheten är mycket mer flytande i sin könsidentitet än vad jag någonsin hade kunnat tro.
https://www.google.com/url?sa=t&sou...QQFnoECAcQBg&usg=AOvVaw1abyKf-2Lv9Jgd8KSXLMDF

Författarna i studien skriver själva att många i studien hade angett att de var mycket intresserade av genusfrågor samt att medelåldern var låg. Frågeformuläret hade spridits via sociala medier samt deras egna kontakter. Jag gissar att det säkert då är många akademiker/ studerande i drygt 20-årsåldern. Jag tror svaren hade varit helt annorlunda om man gått ut och gjort samma enkät i andra områden. Tex en stad/ område där utbildningsnivån generellt är lägre dvs få akademiker samt en högre medelålder.
Jag är född på 70-talet och jag upplever en stor skillnad på de som är drygt 20 år idag mot de som är i min ålder när det gäller dessa frågor.