Om transvård utbruten ur - Försöker hitta en ny identitet.

Jag har haft båda. Och jag kan inte förstå varför du gör den kopplingen. Svår ångest är en hemsk upplevelse. Spelar ingen roll varför.
Vi har alla våra olika orsaker till ångest.
Och ofta så är det vården som förväntas att åtgärda den.
Vilket de brukar kunna ganska så bra i många fall.

Ibland genom att ta bort orsaken och ibland genom ta bort själva ångesten i sig själv.

Kopplingen finns i att ångest är ångest och den är inte särskilt olika beroende på varifrån den kommer. Man måste alltså inte ha erfarenhet från just "rätt" ångest för att förstå känslan.
 
Vi har alla våra olika orsaker till ångest.
Och ofta så är det vården som förväntas att åtgärda den.
Vilket de brukar kunna ganska så bra i många fall.

Ibland genom att ta bort orsaken och ibland genom ta bort själva ångesten i sig själv.

Kopplingen finns i att ångest är ångest och den är inte särskilt olika beroende på varifrån den kommer. Man måste alltså inte ha erfarenhet från just "rätt" ångest för att förstå känslan.
Så? Vad menar du?
 
Ok, jag kan fortfarande inte förstå vad du menade. Sätter upp det på mitt dyslektiker konto.
Men då så försöker jag igen.
Så här då.

En annan person behöver inte ha upplevt ångest av precis samma orsak som du upplever den för att förstå hur det känns.
Ångest känns ju lika oavsett ursprung.

Vården har som en av sina uppgifter att lindra ångest på det sätt som i varje enskilt fall bedöms som bäst utifrån den kunskap som finns.
 
Men då så försöker jag igen.
Så här då.

En annan person behöver inte ha upplevt ångest av precis samma orsak som du upplever den för att förstå hur det känns.
Ångest känns ju lika oavsett ursprung.

Vården har som en av sina uppgifter att lindra ångest på det sätt som i varje enskilt fall bedöms som bäst utifrån den kunskap som finns.
Tack.
Då kan jag säga att min ångest dämpades i ett fall av snabb akut kirurgi och den andra en långvarig behandling som känner att vara livet ut. Båda behandlingarna har rätt mitt liv utan tvekan.
 
Jag är nog faktiskt inte så förvånad, jag är ju själv en av de som visserligen är cis, men inte identifierar mig så "hårt" med mitt kön eller min könsidentitet. Så jag har nog alltid gissat att "hela skalan" finns, både bland de som är cis och de som är trans.
Jag hade inte förväntat mig det resultatet hos dem som är cis.
Verkligheten är verkligen inte binär.
 
Poängen har hela tiden varit att vård inte är ett smörgåsbord för vårdtagaren att välja utifrån egna önskemål.
Med motiveringen att "Jag betalar minsann skatt,"
Utan att det är vården som utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet samt riktlinjer om vad den gemensamma skattepengen skall gå till som skall avgöra det.
Är det NÅGON som påstått det då?
Inte en enda faktiskt.
 
Jag hade inte förväntat mig det resultatet hos dem som är cis.
Verkligheten är verkligen inte binär.
Det är ju ett ganska selekterat urval som svarar på en sådan enkät som sprids i sociala medier.. medelåldern var låg och de som svarade hade generellt ett intresse för genusfrågor vilket gör att man kanske funderat en del på saken innan. Det skriver författarna (studentarbete) själva, för att få en bättre bild behövs ett mer slumpmässigt och mer jämt fördelat urval, så man ska ta det med en nypa salt :)
 
Jag hade inte förväntat mig det resultatet hos dem som är cis.
Verkligheten är verkligen inte binär.
Har inte läst arbetet (en masteruppsats, right?), men tänker att det också kan handla om att eftersom man aldrig ifrågasatt sitt kön, eller känt sig obekväm på något sätt, så identifierar man sig inte starkt med det heller? Lite som att nya föräldrar reagerar mycket på barnvagnar när de själva fått barn, medan en annan inte reflekterar över det.
 
För mig så var det ett mycket oväntat resultat.
Det hade jag faktiskt aldrig trott.
Varför känns det oväntat? Har absolut ifrån feminismen fått intrycket av att det är mycket vanligt att känna att det är svårt att "göra kvinna" "göra man" eftersom extremformen av kvinna/man är så smala att nog väldigt få känner att de helt lyckas.

Under 50-talet och 1800-talet var det ju så svårt att folk rent av blev sjuka.

Sedan kan man ju envist ha breddat sitt eget intryck av vad kvinna är och därmed för sig själv gjort det lättare :)

Men just att vara en damtidningskvinna/man en föräldratidningskvinna kräver nog en hel del av väldigt många.

Eller så läste jag såklart att du var förvånad över något annat än jag trodde du var förvånad över :) (uppfattade det som att du var förvånad över att inte alla som är kvinnor och känner sig som kvinnor inte alltid känner sig som Riktig Qvinna. O samma sak för man. Förmig kändes det nog självklart.)
 
Senast ändrad:
Det är ju ett ganska selekterat urval som svarar på en sådan enkät som sprids i sociala medier.. medelåldern var låg och de som svarade hade generellt ett intresse för genusfrågor vilket gör att man kanske funderat en del på saken innan. Det skriver författarna (studentarbete) själva, för att få en bättre bild behövs ett mer slumpmässigt och mer jämt fördelat urval, så man ska ta det med en nypa salt :)
Även med en nypa salt eller t.o.m. en hel näve, så är jag förvånad.
De som har svarat har ju i varje fall de känslorna och de var fler än jag hade väntat mig.
Allt över noll är många fler än mina förutfattade meningar vad gäller dem som är cis.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp