Om transvård utbruten ur - Försöker hitta en ny identitet.

Det känner jag ju till men det var kanske inte så jag menade. Om en person kommer in med vanföreställningar så ska man alltså bekräfta detta? Hanterar man personer med anorexi på samma sätt? De tycker att de är tjocka så då är de tjocka också eller? Det finns ingen sanning längre, allt handlar bara om självupplevelse.
Nu gör jag ett till försök att bemöta dig, sen ger jag mig nog, men nej det gör man såklart inte man försöker dämpa lidandet för den enskilde patienten med de åtgärder som bedöms lämpliga. Sen låter man patienten vara med i utformande av en behandlingsplan, så länge de inte är en fara för sig eller andra, då gäller andra regler tills tillståndet är stabilt. Att ha schizofreni innebär heller inte att gå runt med kroniska psykoser eller vanföreställningar.
På samma sätt gör man med personer med könsdysfori som söker vård, det är ju sällan ett så akut förlopp att det rör sig om tvångsvård, däremot kan såklart en person med könsdysfori må så dåligt att det är tal om mer akuta insatser, precis som det kan vara för alla andra. Skulle det visa sig efter utredning att dysforin kanske inte var just det utan något annat så sätter man såklart inte in invasiva åtgärder.
 
Du ska få en ledtråd: Frivillighet!
Jaha, så det är frivilligt när föräldrar kommer med sitt 3-åriga barn till en transklinik för stt de tror att sitt barn har fel kön? Så om en pojke kan uttrycka att han vill bli omskuren är det okej också? Han behöver inte vänta tills han är 18 år?
 
Uppenbarligen är den inte tillräckligt lång alla gånger och när det gäller barn är det bara hemskt hur vi kan låta barn fatta sådana livsavgörande beslut. Precis som om de flesta barn är säkra i sin kropp eller pubertet. Man växer lyckligtvis ifrån det. Om man ändå inte gör det är inte lösningen att fysiskt ändra på sin kropp. Fattar inte hur folk å ena sidan pratar om acceptans men ändå tycker det är rimligt att vi ska ändra på oss för att bli accepterade av oss själva.
När det gäller vuxna så förväntas vi ju kunna fatta beslut som rör oss själva och våra kroppar. Och den utredning som görs får nog i alla fall anses vara tillräcklig för att utesluta så allvarlig psykisk störning att man inte ska tillåtas ha det självbestämmandet. Det är väldigt få som går igenom en hel transition och sedan ångrar sig.

Vad gäller barn så anser jag absolut att det ska finnas både kontroll och åldersgräns (vilket det gör). Håller med om att det blir knepigare när det gäller barn just med tanke på hur mycket de förväntas kunna se konsekvenserna av oåterkalleliga beslut, men att helt lägga locket på och säga att "man växer ifrån det" måste ju vara helt fruktansvärt att höra om man är ung och faktiskt lider av könsdysfori! Någon sorts bättre hantering kan vi väl tänkas klara av?

Dessutom urvattnar man kön totalt när man snackar om könsdelar och inte könsnormer. Könsnormer finns och ska med all rätt kritiseras, men ens kön är bara det, ett kön. Precis som att vi har armar och ben. Stödjer inte att man öht ska kunna byta juridiskt kön. Vill man inte "köna" alls så kan vi ta bort kön helt och bara kalla oss "människa" om det är dit folk vill. Kanske slutar folk att hugga av bröst och snopp då till ingen nytta. Alla kvinnor som kämpar för "kvinnors rättigheter" kan lägga ner det också för alla kan bli en kvinna tydligen.

Ja, vilken märklig värld vi lever i. Undrar hur mänskligheten ser ut i framtiden och vad de tänker om denna tiden...
Vad tänker du egentligen? Att trans inte alls ska få finnas? Eller inte finns? Hur tycker du då att vi som samhälle ska hantera de inidvider som säger sig ha könsdysfori? Bara strunta i dem?
 
Jaha, så det är frivilligt när föräldrar kommer med sitt 3-åriga barn till en transklinik för de tror att sitt barn har fel kön? Så om en pojke kan uttrycka att han vill bli omskuren är det okej också? Han behöver inte vänta tills han är 18 år?
3-åriga barn behandlas inte på transkliniker. Jag anser personligen att det bör vara 18-årsgräns både på omskärelse och på könsbekräftande kirurgi.
 
Ok, så det var inte slumpat vilka som fick svara på studien? Då tappar den ju en del i styrka tycker jag.
Nä de hade gett den till vänner samt lagt ut den på sociala medier. Jag vet inte hur den spreds på sociala medier men jag tänker att det är väl lätt hänt att det blir till vänners vänner och i de sammanhang där de är som har samma bakgrund.
Jag ser ibland enkäter man kan svara på i tex facebookgrupper och de gånger jag svarat är det för att det är ett ämne som intresserar mig. Så därför tänker jag att de som svarat nog har ett intresse för dessa frågor.
 
Det känner jag ju till men det var kanske inte så jag menade. Om en person kommer in med vanföreställningar så ska man alltså bekräfta detta? Hanterar man personer med anorexi på samma sätt? De tycker att de är tjocka så då är de tjocka också eller? Det finns ingen sanning längre, allt handlar bara om självupplevelse.
Att bekräfta en person och låta denne vara delaktig i behandlingen innebär inte att man släpper allt. Det finns inget värre än när folk bestämmer saker över huvudet på en själv.
 
Det känner jag ju till men det var kanske inte så jag menade. Om en person kommer in med vanföreställningar så ska man alltså bekräfta detta? Hanterar man personer med anorexi på samma sätt? De tycker att de är tjocka så då är de tjocka också eller? Det finns ingen sanning längre, allt handlar bara om självupplevelse.
Menar du att könsdysfori är en vanföreställning?
 
Det känner jag ju till men det var kanske inte så jag menade. Om en person kommer in med vanföreställningar så ska man alltså bekräfta detta? Hanterar man personer med anorexi på samma sätt? De tycker att de är tjocka så då är de tjocka också eller? Det finns ingen sanning längre, allt handlar bara om självupplevelse.
Ah ha. Då vet jag det. Jag har vanföreställningar. Vad bra att hund fins här som drar fram alla sanningar. Ursäkta men ironiskt ton behövs.
Var fick du denna ide ifrån?
 
Nu gör jag ett till försök att bemöta dig, sen ger jag mig nog, men nej det gör man såklart inte man försöker dämpa lidandet för den enskilde patienten med de åtgärder som bedöms lämpliga. Sen låter man patienten vara med i utformande av en behandlingsplan, så länge de inte är en fara för sig eller andra, då gäller andra regler tills tillståndet är stabilt. Att ha schizofreni innebär heller inte att gå runt med kroniska psykoser eller vanföreställningar.
På samma sätt gör man med personer med könsdysfori som söker vård, det är ju sällan ett så akut förlopp att det rör sig om tvångsvård, däremot kan såklart en person med könsdysfori må så dåligt att det är tal om mer akuta insatser, precis som det kan vara för alla andra. Skulle det visa sig efter utredning att dysforin kanske inte var just det utan något annat så sätter man såklart inte in invasiva åtgärder.
Så det bästa sättet att bekämpa könsdysfori (eller varför inte dysmorfofobi?) är att erbjuda pubertetsblockerare, hormonbehandling och kirurgi? Man bör inte istället lägga fokus på varför man känner som man gör?

Undrar hur många t.ex. pojkflickor från förr som hade hamnat i transvården bara för att de inte passade in i någon mall. Jag följer inte heller min könsnorm och kan på nätet bli ifrågasatt för att vara mitt motsatta kön men jag är tack och lov vuxen nog att förstå att det inte är fel på mig, det är fel på de snäva könsideal som finns. Män och kvinnor borde kunna göra precis vad de vill i sina liv oavsett vilket kön de föddes med, men det är inget fel på deras kön eller kropp. Tvärtom anser jag att vi promotar samhällets ideal när vi skönhetsoperera oss eller byter kön för att passa in i en könsmall.
När det gäller vuxna så förväntas vi ju kunna fatta beslut som rör oss själva och våra kroppar. Och den utredning som görs får nog i alla fall anses vara tillräcklig för att utesluta så allvarlig psykisk störning att man inte ska tillåtas ha det självbestämmandet. Det är väldigt få som går igenom en hel transition och sedan ångrar sig.

Vad gäller barn så anser jag absolut att det ska finnas både kontroll och åldersgräns (vilket det gör). Håller med om att det blir knepigare när det gäller barn just med tanke på hur mycket de förväntas kunna se konsekvenserna av oåterkalleliga beslut, men att helt lägga locket på och säga att "man växer ifrån det" måste ju vara helt fruktansvärt att höra om man är ung och faktiskt lider av könsdysfori! Någon sorts bättre hantering kan vi väl tänkas klara av?


Vad tänker du egentligen? Att trans inte alls ska få finnas? Eller inte finns? Hur tycker du då att vi som samhälle ska hantera de inidvider som säger sig ha könsdysfori? Bara strunta i dem?
Vad vuxna gör bryr jag mig desto mindre om. Jag ser det inte så självklart som andra här men så länge folk kan syssla med skönhetsoperationer kan väl folk få göra detta om de vill. Sen tycker jag inte att samhället ska stå för det men i övrigt är det fritt fram för vuxna att göra vad de vill med sina kroppar.

Man förstör för barn redan när man sätter in pubertetsblockerare och jag anser inte att man ska förhindra barnens fullt naturliga utveckling. Sanningen är den att de flesta växer ifrån det inkl. andra osäkerheter. Betyder inte att vi inte behöver bemöta barn som påstår sig uppleva könsdysfori men det är samtal som behövs, inga pubertetsblockerare.
Det händer inte. Man måste vänta tills man är myndig.
Barn påbörjar det redan innan sin myndighet.
3-åriga barn behandlas inte på transkliniker. Jag anser personligen att det bör vara 18-årsgräns både på omskärelse och på könsbekräftande kirurgi.
De behandlas inte men det säger en hel om samhället när nu föräldrar kommer in med sina 3-åringar för att de tror att de är födda med fel kön.
 
Lämnar tråden nu då jag inte har mer tid. Jag kommer att göra allt för att skydda mina barn från att tro att det är något fel på dem när det egentligen är fel på samhället. Känner för pappan i SVT:s tidigare reportage som satte sig emot vården och blev motarbetad men som tack vare det fick barn som kom ur det. Hoppas att fler föräldrar vågar stå emot. Motarbeta mig, kalla mig transfob eller cancla mig - jag bryr mig inte, så länge mina barn slipper detta.
 
Lämnar tråden nu då jag inte har mer tid. Jag kommer att göra allt för att skydda mina barn från att tro att det är något fel på dem när det egentligen är fel på samhället. Känner för pappan i SVT:s tidigare reportage som satte sig emot vården och blev motarbetad men som tack vare det fick barn som kom ur det. Hoppas att fler föräldrar vågar stå emot. Motarbeta mig, kalla mig transfob eller cancla mig - jag bryr mig inte, så länge mina barn slipper detta.
Dina barn slipper det. Men de kommer att möta en hel del transpersoner i sitt liv. Och det är stora chanser att de inte är trans. Men om de är det. Var snäll mot dem
 
Jag har de senaste dagarna filosoferat kring transsexualitet och i förlängningen var ens könstillhörighet sitter. Om den inte sitter i enbart kromosomerna (XX resp. XY) och i könsorganen. Var sitter den då? I själen? Men jag tror ju inte på att det finns nåt som är separat från kroppen som likt religionens klassiska själ som uppstiger till himmelriket (eller ner till helvetet) när man dör. Jag är ateist och naturvetare. Allt som är jag är min kropp. Min "själ" är summan av alla kemiska och biologiska processer i min kropp. Så för mig blir det väldigt abstrakt att tänka tanken att en människa kan vara född i fel kropp när allt man är har sitt ursprung i denna kropp. Så att be mig att tänka på hur jag hade känt om jag varit född i en mans kropp blir bara en krock i min hjärna för om jag hade haft en annan kropp hade det ju varit en annan person p.g.a. att summan av de kemiska och biologiska processerna hade varit en annan. Och då hade det varit irrelevant hur jag kände för det hade inte varit jag. Jag kan ju bara vara jag i just den här kroppen. I en annan kropp med en annan summa av processerna hade det inte varit jag. Om jag inte hade hoppat in i ett scifi-tänkande. Där skulle det naturligtvis funka även i min hjärna. Men när jag kommer dit i min tankegång så blir det bara fåniga tankar av det likt att jag hade tyckt att det hade varit oerhört praktiskt att kunna stå upp och kissa. Så de tankarna känns inte relevanta i det här sammanhanget.

För att vara född i fel kropp så måste det väl finnas en del av en själv som inte är kroppen men som har ett kön? Vad är det för något? För mig som alltid identifierat mig som samma kön som jag är född med blir det här väldigt abstrakt. Jag är naturvetare och vill sätta siffror på företeelser. Jag vill veta varför, hur och var. Det ska bli spännande att se om framtiden kan svara på de frågorna eller de kommer fortsätta vara abstrakta.

För att vara tydlig: Jag tycker att vuxna människor ska få bestämma över sin egen kropp och leva hur de vill så länge det inte skadar någon annan. Jag har bara funderat en del då detta förbryllar mig. Det är kanske en lättare frågeställning om man tror att det finns en själ som är separat från kroppen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp