Om transvård utbruten ur - Försöker hitta en ny identitet.

[Roheryn]

Fast vi har ju inte byggt modellen. Jag pratar om det rent biologiska och inte om det sociala. Eftersom jag förstått att transsexualitet är något en person föds med så kan det ju inte vara orsakat av nåt socialt som är skapat av människan och vårt samhälle. Därför pratade jag inte de sociala strukturerna. Jag bara filosoferade lite över var ens könstillhörighet finns. För mig som inte tror på att det finns någon del av mig som är skild från min kropp så blir uttrycket "född i fel kropp" väldigt abstrakt.

Svaret på var könstillhörigheten finns är ju "i hjärnan". Det är ju där, i hjärnans kemiska processer, som hela vår personlighet sitter, alla tankar, känslor, minnen, drifter osv. På det sättet är ju vår personlighet och vårt medvetande helt och hållet en del av vår fysiska kropp, men det betyder ju inte att man måste vara tillfreds med och "känna sig hemma" med sin kropp eller de förväntningar som kommer av att vara (biologisk) man eller kvinna. Jag skulle hålla det för ganska troligt att transsexualism är resultatet av flera samverkande faktorer, där både medfödda egenskaper och det sociala sammanhanget samverkar.

 

[Lingon]

Svaret på var könstillhörigheten finns är ju "i hjärnan". Det är ju där, i hjärnans kemiska processer, som hela vår personlighet sitter, alla tankar, känslor, minnen, drifter osv. På det sättet är ju vår personlighet och vårt medvetande helt och hållet en del av vår fysiska kropp, men det betyder ju inte att man måste vara tillfreds med och "känna sig hemma" med sin kropp eller de förväntningar som kommer av att vara (biologisk) man eller kvinna. Jag skulle hålla det för ganska troligt att transsexualism är resultatet av flera samverkande faktorer, där både medfödda egenskaper och det sociala sammanhanget samverkar.

Så du tror att det kan på nåt sätt vara iaf delvis skapat av samhället? Trots att jag läser överallt att man föds transsexuell? Är inte det rätt kontroversiellt att säga att det sociala sammanhanget kan göra någon transsexuell? Hur skulle det ens gå till?

 

[EmmaBovary]

Så du tror att det kan på nåt sätt vara iaf delvis skapat av samhället? Trots att jag läser överallt att man föds transsexuell? Är inte det rätt kontroversiellt att säga att det sociala sammanhanget kan göra någon transsexuell? Hur skulle det ens gå till?

Jag bryr mig tbh inte så mycket om biologiska orsaker, eller hur mycket som är medfött och till följd av omgivningen (då menar jag inte bara socialt). Men det finns forskning som tyder på att man kan se skillnad redan innan födseln.
https://www.nature.com/articles/s41598-017-17563-z

 

[Inte_Ung]

Så du tror att det kan på nåt sätt vara iaf delvis skapat av samhället? Trots att jag läser överallt att man föds transsexuell? Är inte det rätt kontroversiellt att säga att det sociala sammanhanget kan göra någon transsexuell? Hur skulle det ens gå till?

Samhällets förväntningar som gör att den egna personligheten inte passar in som den är.
Så länge som män inte kan få vara fjolliga utan att få kritik och kvinnor förutsätts vara sämre på teknik så skaver ju normerna.
Jag tror faktiskt att kravet på att uppföra sig korrekt enligt sitt kön driver på.

Vi måste sluta med dessa krav.

För helt ärligt kan jag säga att om inte jag hade fått göra som jag vill utan att byta kön, så hade jag nog bytt kön.

 

[Lingon]

Samhällets förväntningar som gör att den egna personligheten inte passar in som den är.
Så länge som män inte kan få vara fjolliga utan att få kritik och kvinnor förutsätts vara sämre på teknik så skaver ju normerna.
Jag tror faktiskt att kravet på att uppföra sig korrekt enligt sitt kön driver på.

Vi måste sluta med dessa krav

Men är det verkligen det som driver folk att gå igenom den långa och gissningsvis jobbiga processen att byta kön? Hade det "bara" varit det hade det ju varit mindre jobbigt att bryta mot normerna. Nä, jag köper det inte riktigt.

Pojkflickor och flickiga pojkar har alltid funnits och kommer alltid att finnas utan att de för den sakens skull är transsexuella. Det är ju två olika saker.

 

[Inte_Ung]

Men är det verkligen det som driver folk att gå igenom den långa och gissningsvis jobbiga processen att byta kön? Hade det "bara" varit det hade det ju varit mindre jobbigt att bryta mot normerna. Nä, jag köper det inte riktigt.

Pojkflickor och flickiga pojkar har alltid funnits och kommer alltid att finnas utan att de för den sakens skull är transsexuella. Det är ju två olika saker.

Ingen aning faktiskt.

Men jag vet säkert att om jag hade blivit erbjuden att bli stridspilot eller astronaut när jag var runt 20 bara jag bytte kön till att vara man, så hade jag gjort det utan att tveka.
Min syn är dock inte bra nog för det.
Sökte till flygvapnet, kom in som ingenjör, men skippade det då jag inte skulle få flyga så mycket som jag drömde om. 4 år på KTH var också kravet. Jag började där men fick inte ordning på mitt boende så jag bytte studieort.

Mina drömmar var större än mitt kön.

 

[Dentaku]

Fast vi har ju inte byggt modellen. Jag pratar om det rent biologiska och inte om det sociala. Eftersom jag förstått att transsexualitet är något en person föds med så kan det ju inte vara orsakat av nåt socialt som är skapat av människan och vårt samhälle. Därför pratade jag inte de sociala strukturerna. Jag bara filosoferade lite över var ens könstillhörighet finns. För mig som inte tror på att det finns någon del av mig som är skild från min kropp så blir uttrycket "född i fel kropp" väldigt abstrakt.

Men det låter ju mest som att du tycker att själva uttrycket är fel? Och det kan man förstås tycka samtidigt som personer med helt andra tillstånd skulle kunna säga samma sak om en kropp de inte känner motsvarar det liv de vill leva. Det handlar ju bara om att man syftar på det med ens kropp som diffar med ens psyke.

 

[EmmaBovary]

Men är det verkligen det som driver folk att gå igenom den långa och gissningsvis jobbiga processen att byta kön? Hade det "bara" varit det hade det ju varit mindre jobbigt att bryta mot normerna. Nä, jag köper det inte riktigt.

Pojkflickor och flickiga pojkar har alltid funnits och kommer alltid att finnas utan att de för den sakens skull är transsexuella. Det är ju två olika saker.

Jag tror överlag att åtminstone ungdomar är tämligen medveten om könsnormer etc., och medvetenheten leder i sin tur till större acceptans för att vara normbrytande. Så jag tror helt enkelt inte att det är en reaktion på snäva normer.

 

[Lingon]

Men det låter ju mest som att du tycker att själva uttrycket är fel? Och det kan man förstås tycka samtidigt som personer med helt andra tillstånd skulle kunna säga samma sak om en kropp de inte känner motsvarar det liv de vill leva. Det handlar ju bara om att man syftar på det med ens kropp som diffar med ens psyke.

Nja, det är väl mer att jag inte tror att det finns ett något (kalla det vad du vill) som är separat från kroppen. Psyket/själen/whatever är ett resultat av alla processerna i kroppen. Inte en egen fristående enhet.

 

[Badger]

Fast vi har ju inte byggt modellen. Jag pratar om det rent biologiska och inte om det sociala. Eftersom jag förstått att transsexualitet är något en person föds med så kan det ju inte vara orsakat av nåt socialt som är skapat av människan och vårt samhälle. Därför pratade jag inte de sociala strukturerna. Jag bara filosoferade lite över var ens könstillhörighet finns. För mig som inte tror på att det finns någon del av mig som är skild från min kropp så blir uttrycket "född i fel kropp" väldigt abstrakt.

Det kan ju vara någon programmering som avgör om man behöver vara som mamma eller pappa? Tex?

Dvs det exakta sociala beteendet är flytande, men vilja bli som biten är fast? (Jag har letat och letat, trodde jag läste ngn artikel om ngt sådant men hittar inte alls faktiskt. Lite för enkelt kanske.) (men en enkel, vissa små pojkar älskar bilar, det kan inte vara biologiskt eftersom bilar inte funnits länge, men kan det vara biologiskt -pappa kör bilen och man behöver vara så som pappa är biologiskt.) (deltanke, det hade varit kul att under 80-talet se hur tidigt pojkar älskar bilar och jämföra med om mamma eller pappa kör och sköter om bilen oftast och hur mycket energi de lägger på det. Tex om mamma alltid kör bilen i familjen, älskar då pojken bilar senare (influerad av vänner, dagispersonal och samhälle) eller kanske inte alls. Eller att jag presenterade mest män tillsammans med hästar för min unge när han var mini, betyder det att han undermedvetet ser hästintresse som mer neutralt?/manligt?)

 

[Dentaku]

Nja, det är väl mer att jag inte tror att det finns ett något (kalla det vad du vill) som är separat från kroppen. Psyket/själen/whatever är ett resultat av alla processerna i kroppen. Inte en egen fristående enhet.

Fast att skilja på somatisk och psykisk är inte det minsta ovetenskapligt även om våra tankeprocesser, psykologiska reaktioner osv naturligtvis inte ligger utanför kroppen per se. Det är alltså inte märkligt alls att tala om sin kropp och då bara syfta på det som vi uppfattar och styr med hjärnan, inte själva hjärnan. Det behöver definitivt inte betyda att man tror på en själ eller liknande som ligger utanför kroppen.

 

[manda]

Nja, det är väl mer att jag inte tror att det finns ett något (kalla det vad du vill) som är separat från kroppen. Psyket/själen/whatever är ett resultat av alla processerna i kroppen. Inte en egen fristående enhet.

Men betyder det att du tror att kroppslig sjukdom förändrar den en ”är”. Vaj med hormonerna, kroppsliga processer är ju precis vad som sker vid fysisk sjukdom också. Tycker du att en ÄR sin sjukdom?

Min egen upplevelse är att mina livsomständigheter förändras mycket av sjukdom, liksom min förmåga att leva upp till förväntningar (egna och yttre), men JAG, den jag är, förändras inte. Jag har en sjukdom. Visst känns det ibland som jag är den (eller att den är så stor del av livet att resten av mig inte får plats), och visst förändras jag rent cellulärt och neuronalt av sjukdomen (vilket leder till att summan av kroppens kemiska processer är annorlunda), men inte ändrar det vem jag är.

Jag menar inte att ta fokus från trans, utan jag tycker att det kan vara ett användbart tankeredskap att förflytta en tanke eller åsikt till ett annat normbrytande tillstånd för att förstå mer om de tankar som förekommer, att frikoppla dem från osynligt formande kriterier.

 

[Badger]

Jag passar på att spinna vidare lite här, eftersom att du tar upp misstanken att resultatet hade sett annorlunda ut om enkäten getts till en bredare grupp så att säga. Så jag argumenterar inte emot dig på något vis!

Men... det talas ju en del om ifall unga transpersoner inspireras av sitt sammanhang etc., och det talas om det i "Transkriget" och andra program som sänts senaste åren. Kort sagt handlar det om hypotesen att det förekommer en "smitta" bland kompisar. Forskaren kallar det ROGD, och hon kommer fram till sina slutsatser genom enkätstudier där hon hämtat deltagare från föräldrar till barn som identifierar sig som trans, på föräldraforum som haft en underton av att vara skeptiska. Det är alltså ett jättedåligt urval, och tidskriften som publicerade den från början granskade den ytterligare och artikelförfattaren fick revidera eftersom att den inte gör vad den utger sig för att göra. Ändå lyfts den gärna fram bland transskeptiker, vilket jag förstår. Jag förstår dock inte varför forskare i Sverige, som nog får ses som snäppet mer neutrala, ändå talar om den... https://sv.wikipedia.org/wiki/Kontroversen_kring_Rapid_onset_gender_dysphoria_(ROGD)

Själva fenomenet social smittning finns ju när det gäller annat, om det finns i det här sammanhanget har jag ingen aning, eller åsikt om. Men just att fenomenet social smittning verkligen existerar kan ju vara det som gör att forskare pratar om det, om det är så att de gör det. (har ingen aning och har inte sett programmet.)

Men det är ju väl känt att självmord smittar väldigt hårt, vilket är orsaken till att man inte brukar nämna dem i tidningen utan vara mer vag om dödsorsak. Anorexia har haft smittningstendenser, dvs det verkar finnas i en viss grad, men den graden kan öka hårt genom skriverier i tidningar eller i sociala media vad jag förstått. Man verkar också märka att tics (tourettes) verkar kunna smitta i sociala media.

 

[Lingon]

Men betyder det att du tror att kroppslig sjukdom förändrar den en ”är”. Vaj med hormonerna, kroppsliga processer är ju precis vad som sker vid fysisk sjukdom också. Tycker du att en ÄR sin sjukdom?

Min egen upplevelse är att mina livsomständigheter förändras mycket av sjukdom, liksom min förmåga att leva upp till förväntningar (egna och yttre), men JAG, den jag är, förändras inte. Jag har en sjukdom. Visst känns det ibland som jag är den (eller att den är så stor del av livet att resten av mig inte får plats), och visst förändras jag rent cellulärt och neuronalt av sjukdomen (vilket leder till att summan av kroppens kemiska processer är annorlunda), men inte ändrar det vem jag är.

Jag menar inte att ta fokus från trans, utan jag tycker att det kan vara ett användbart tankeredskap att förflytta en tanke eller åsikt till ett annat normbrytande tillstånd för att förstå mer om de tankar som förekommer, att frikoppla dem från osynligt formande kriterier.

Visst förändras man när saker i kroppen ändras. Sen säger jag inte att man ändras fundamentalt i grunden. En sjukdom kan ju finnas på hela skalan: från att inte alls ändra på en person till att ändra en person jättemycket (som t.ex. vid allvarliga demenssjukdomar).

Jag förändrades när jag var gravid och hade en massa nya hormoner i kroppen och sen igen när bebisen var nyfödd och det hände en massa nytt i kroppen som aldrig hänt innan. Precis som jag sett mitt barn förändras av puberteten. Jag tar för givet att klimakteriet också kommer påverka mig och förändra mig till viss del när jag kommer dit. Precis som att alla miljöfaktorer vi möter i livet också förändrar en. Vissa pyttelite och andra jättemycket.

Det är ju uppenbart att t.ex. npf-diagnoser påverkar hur en person fungerar/tänker, t.ex. adhd och autism. Varför skulle inte en sjukdom kunna göra samma sak?

Men det betyder inte att någon ÄR sin sjukdom/diagnos. Bara att ens livsupplevelser inkl. de sjukdomar/diagnoser påverkar kroppen och därmed också psyket som är skapat av kroppens alla processer.

 

[Lobelia]

Fast att skilja på somatisk och psykisk är inte det minsta ovetenskapligt även om våra tankeprocesser, psykologiska reaktioner osv naturligtvis inte ligger utanför kroppen per se. Det är alltså inte märkligt alls att tala om sin kropp och då bara syfta på det som vi uppfattar och styr med hjärnan, inte själva hjärnan. Det behöver definitivt inte betyda att man tror på en själ eller liknande som ligger utanför kroppen.

Nja det är ett ganska omodernt tankesätt. Jag har inte koll på vad läkarvetenskapligen egentligen tänker men min uppfattning är att man går mer mot en helhet.

Sen behövs det knappast någon avancerad vetenskap för att inse att psyket och psykiska reaktioner även ger kroppslig/somatisk effekt. Det blir då svårt att bortse från att kropp och själ hänger ihop.

Kissa på sig av rädsla, spy av något man hört något riktigt äckligt berättas för att inte tala om placeboeffekten. Den har det dessutom forskats på en del och det är inget tvivel om att förväntan av att det ska bli effekt på en behandling kan ge stor effekt, ibland större än behandlingen. Det är därför man gör blindtester med kontrollgrupper för att kunna bortse från placebo.

 

[Lobelia]

Var får du allt ifrån?
Tror du på allvar att en trans VILL vara trans, att det handlar om vad man VILL? Inte om vad man ÄR?
Tror du på allvar att folk kommer med sina 3 åringar?

Samhället står aldrig för skönhetsoperationer, men en könskorrigering är inte en skönhetsoperation.
För ett transbarn är just puberteten jättevikigt att få pubertera med rätt kön. Sen kommer vi till att du påstår att sanningen är att de flesta växer ifrån sin könsdysfori? Nej de som har könsdysfori växer inte ifrån det, eftersom det är något som man ÄR. Tror du också att det är beställningsvård? att det inte förekommer oceaner av samtal och utredning innan en behandling startar?

Vet du ens riskerna för de som inte får rätt vård?

Finns det idag en säker behandling som låter ett transbarn gå igenom puberteten med önskat kön?

Nu har jag definitivt inte del av all forskning på området, och TV dokumentären på området kanske gav en ensidig bild, men den tyder ju på att det ger allvarliga kroppsliga besvär att undertrycka puberteten på pojkar.

 

[manda]

Visst förändras man när saker i kroppen ändras. Sen säger jag inte att man ändras fundamentalt i grunden. En sjukdom kan ju finnas på hela skalan: från att inte alls ändra på en person till att ändra en person jättemycket (som t.ex. vid allvarliga demenssjukdomar).

Jag förändrades när jag var gravid och hade en massa nya hormoner i kroppen och sen igen när bebisen var nyfödd och det hände en massa nytt i kroppen som aldrig hänt innan. Precis som jag sett mitt barn förändras av puberteten. Jag tar för givet att klimakteriet också kommer påverka mig och förändra mig till viss del när jag kommer dit. Precis som att alla miljöfaktorer vi möter i livet också förändrar en. Vissa pyttelite och andra jättemycket.

Det är ju uppenbart att t.ex. npf-diagnoser påverkar hur en person fungerar/tänker, t.ex. adhd och autism. Varför skulle inte en sjukdom kunna göra samma sak?

Men det betyder inte att någon ÄR sin sjukdom/diagnos. Bara att ens livsupplevelser inkl. de sjukdomar/diagnoser påverkar kroppen och därmed också psyket som är skapat av kroppens alla processer.

Jag tänker ju att kroppen är ett komplext system och i komplexa system är inte totalen enkelt kalkylerad som summan av delarna utan oberäkneliga nya effekter uppstår utöver delarna. Ur det perspektivet kan jag inte säga att jag är summan av alla kroppsliga processer. Snarare är jag det där emergenta (ur kroppen men också ur mig som del i en större helhet där mina celler bokstavligen har varit moln och hav och jord och amöbor). Sen kompliceras min syn ytterligare av att jag uppfattar det emergenta och själva livet som mycket lika. För mig är ”summan av alla kroppsliga processer” inte en korrekt beskrivning av människan som ett komplext system (något som jag inte kan belägga men som gör att jag inte kan uppfatta ditt resonemang som troligt).

Det är klart att sjukdomar kan påverka hur jag tänker, men att det skulle betyda att de påverkar vem jag är låter som om jag är mina tankar, något jag inte är. Jag har dem och jag behöver inte ens tro dem om jag inte vill.

 

[cirkus]

Finns det idag en säker behandling som låter ett transbarn gå igenom puberteten med önskat kön?

Nu har jag definitivt inte del av all forskning på området, och TV dokumentären på området kanske gav en ensidig bild, men den tyder ju på att det ger allvarliga kroppsliga besvär att undertrycka puberteten på pojkar.

Inte bara kanske en ensidig bild....

Det är viktigt att inte bara ta hänsyn till kroppsliga besvär utan även ta hänsyn till de psykiska lidandena.

 

[Dentaku]

Nja det är ett ganska omodernt tankesätt. Jag har inte koll på vad läkarvetenskapligen egentligen tänker men min uppfattning är att man går mer mot en helhet.

Sen behövs det knappast någon avancerad vetenskap för att inse att psyket och psykiska reaktioner även ger kroppslig/somatisk effekt. Det blir då svårt att bortse från att kropp och själ hänger ihop.

Kissa på sig av rädsla, spy av något man hört något riktigt äckligt berättas för att inte tala om placeboeffekten. Den har det dessutom forskats på en del och det är inget tvivel om att förväntan av att det ska bli effekt på en behandling kan ge stor effekt, ibland större än behandlingen. Det är därför man gör blindtester med kontrollgrupper för att kunna bortse från placebo.

Nej, det är inte omodernt alls att skilja på somatiskt och psykiskt på det sätt som man gör i uttrycket vi diskuterade. Det gör man just i den forskning som ser helheten - psykisk ohälsa kan leda till somatiska sjukdomar. En människa med ett friskt psyke kan även vara ledsen över en frisk kropp - och vice versa

Jag undrar om du inte misstolkat mitt inlägg(som måste ses i sitt sammanhang), för det har inget att göra med vad skriver.

 

[Lobelia]

Inte bara kanske en ensidig bild....

Det är viktigt att inte bara ta hänsyn till kroppsliga besvär utan även ta hänsyn till de psykiska lidandena.

Ja och nej, klart man ska ta hänsyn till psykiskt lidande, men att orsaka barn obotliga allvarliga fysiska skador är inte okej. Det leder i sig till psykiskt lidande många gånger. Gäller det minderåriga så har de inte riktigt konsekvenstänket att ta beslutet, i synnerhet inte före puberteten.

Som sagt jag är inte inläst på ämnet men här anser jag att läkarna ska ha sist ordet.