Om transvård utbruten ur - Försöker hitta en ny identitet.

Nej, det är inte omodernt alls att skilja på somatiskt och psykiskt på det sätt som man gör i uttrycket vi diskuterade. Det gör man just i den forskning som ser helheten - psykisk ohälsa kan leda till somatiska sjukdomar. En människa med ett friskt psyke kan även vara ledsen över en frisk kropp - och vice versa

Jag undrar om du inte misstolkat mitt inlägg(som måste ses i sitt sammanhang), för det har inget att göra med vad skriver.
Ska kolla på det, kan vara att jag misstolkat, men i min värld kan man inte helt skilja på psyke och kropp, då de hela tiden interagerar. Jag vet också att läkarvetenskapen drar åt det hållet. men att det knappast råder någon konsensus.
 
Ska kolla på det, kan vara att jag misstolkat, men i min värld kan man inte helt skilja på psyke och kropp, då de hela tiden interagerar. Jag vet också att läkarvetenskapen drar åt det hållet. men att det knappast råder någon konsensus.

Absolut, men diskussionen gällde ett uttryck. Och inte minst i läkarvetenskapen uttrycker man sig på sätt som skiljer kropp och psyke - annars skulle man ju inte kunna beskriva hur dessa samverkar på ett meningsfullt sätt!

Jag har alltså inte påstått att psyket är frånkopplat kroppen(tvärtom), bara att det inte är fel att göra en uppdelning när man talar om detta.
 
Ja och nej, klart man ska ta hänsyn till psykiskt lidande, men att orsaka barn obotliga allvarliga fysiska skador är inte okej. Det leder i sig till psykiskt lidande många gånger. Gäller det minderåriga så har de inte riktigt konsekvenstänket att ta beslutet, i synnerhet inte före puberteten.

Som sagt jag är inte inläst på ämnet men här anser jag att läkarna ska ha sist ordet.
Läkarna har alltid sista ordet. Det är inte beställningsvård vi pratar om.
 
Så du tror att det kan på nåt sätt vara iaf delvis skapat av samhället? Trots att jag läser överallt att man föds transsexuell? Är inte det rätt kontroversiellt att säga att det sociala sammanhanget kan göra någon transsexuell? Hur skulle det ens gå till?
Jag tänker att det som man föds med i form av egenskaper, personlighet, preferenser osv "fungerar olika bra" i olika social kontext. Om det är 100% okej att vara t.ex. en fjollig man och klä sig i kjol, klänning eller byxor bara enligt eget tycke och inte ha några som helst förväntningar på att man ska vara på ett visst sätt för att man har manliga könsorgan, då kanske färre personer känner behov av att göra en fullständig MtF-transition. Inte för att de egentligen påverkats av samhället utan för att de kan leva ett gott liv utan att "behöva" en transition. Samma personlighet men olika "tryck" från samhället att vara på ett visst sätt.
 
Samhällets förväntningar som gör att den egna personligheten inte passar in som den är.
Så länge som män inte kan få vara fjolliga utan att få kritik och kvinnor förutsätts vara sämre på teknik så skaver ju normerna.
Jag tror faktiskt att kravet på att uppföra sig korrekt enligt sitt kön driver på.
Jag tror också det. Det är förvisso inte könsnormer som skapar transexuella personer, men som du säger så driver de nog på, gör det jobbigare att vara kvar i sitt födda kön och hela tiden "gå mot strömmen" och vara den som sticker ut på ett negativt sätt.

Vi måste sluta med dessa krav.

För helt ärligt kan jag säga att om inte jag hade fått göra som jag vill utan att byta kön, så hade jag nog bytt kön.
Det där sista - det förekommer i en del muslimska länder där det är okej att vara transsexuell, men inte homosexuell. Så där är det en del homosexuella som "blir" transsexuella för friheten att få älska den de vill. Tragiskt men sant.
 
Jag tror överlag att åtminstone ungdomar är tämligen medveten om könsnormer etc., och medvetenheten leder i sin tur till större acceptans för att vara normbrytande. Så jag tror helt enkelt inte att det är en reaktion på snäva normer.
Men titta på sociala medier och alla dessa perfekta versioner av starka, muskulösa män och barbie-lika kvinnor och säg att det inte är en extremt stark press på unga idag att se ut och vara på ett speciellt sätt???
 
Jag tänker att det som man föds med i form av egenskaper, personlighet, preferenser osv "fungerar olika bra" i olika social kontext. Om det är 100% okej att vara t.ex. en fjollig man och klä sig i kjol, klänning eller byxor bara enligt eget tycke och inte ha några som helst förväntningar på att man ska vara på ett visst sätt för att man har manliga könsorgan, då kanske färre personer känner behov av att göra en fullständig MtF-transition. Inte för att de egentligen påverkats av samhället utan för att de kan leva ett gott liv utan att "behöva" en transition. Samma personlighet men olika "tryck" från samhället att vara på ett visst sätt.

Men funkar det verkligen så? Jag har verkligen inte fått den uppfattningen. Om det är så så är det ju samhället som ska ändra sig. Inte de transsexuella som ska ta hormoner och operera sina friska kroppar. Men jag har som sagt inte alls fått den uppfattningen.
 
Men titta på sociala medier och alla dessa perfekta versioner av starka, muskulösa män och barbie-lika kvinnor och säg att det inte är en extremt stark press på unga idag att se ut och vara på ett speciellt sätt???
Men många har ändå mer kunskap om sexualitet, genus och normer och hur man beter sig för att vara inkluderande. Även det såklart återfinns massor med "perfekta" människor i sociala medier, så finns det ju också överlag en stor bredd där man kan finna likasinnade eller förebilder som representerar något annat liksom.

Sedan verkar det ju dock pågå nåt slags konservativ renässans, så det har säkert börjat gå lite bakåt.
 
Men många har ändå mer kunskap om sexualitet, genus och normer och hur man beter sig för att vara inkluderande. Även det såklart återfinns massor med "perfekta" människor i sociala medier, så finns det ju också överlag en stor bredd där man kan finna likasinnade eller förebilder som representerar något annat liksom.

Sedan verkar det ju dock pågå nåt slags konservativ renässans, så det har säkert börjat gå lite bakåt.
Ja, jag tror det är åt alla håll liksom. Både starkare social press OCH en större medvetenhet om normer och inkludering.

Lite intressant dock om jag tittar på klassfoton från när jag gick i förskolan ("lekis") i slutet på 70-talet. Alla, pojkar som flickor, har väldigt lika kläder, frisyrer osv. Visst är långt hår vanligare på flickor men det är faktiskt det ENDA som skiljer oss åt utseendemässigt. Titta på ett motsvarande foto idag på 6-åringar. Vissa saker går INTE "framåt"!
 
Men funkar det verkligen så? Jag har verkligen inte fått den uppfattningen. Om det är så så är det ju samhället som ska ändra sig. Inte de transsexuella som ska ta hormoner och operera sina friska kroppar. Men jag har som sagt inte alls fått den uppfattningen.
Du menar att om man är född trans, så är man trans fullt ut oavsett social kontext och det enda "botemedlet" är hormonbehandling och kirurgi?

Jag tror inte det är fullt så enkelt, vi har ju till exempel inte behandlat transpersoner så mer än knappt hundra år? Dessförinnan kunde vi inte, och jag tror ju att personer med könsöverskridande/transsexuella personligheter var lika vanliga för 200 eller 300 eller 5000 år sedan som de är nu. Och på något sätt har de ju överlevt (kanske finns det dessutom någon evolutionär fördel i dessa personlighetsdrag eftersom de fortfarande finns?). Det har helt enkelt funnits andra sätt att hantera saken - kanske genom att klä sig könsöverskridande (eller helt "gömma sig" i det motsatta könet) eller genom att söka sig till t.ex. skådespelaryrket (i Shakespeares England var alla skådespelare män, till exempel, och spelade alltså även kvinnliga roller). Och i vissa tider och vissa kulturer har könsöverskridande uttryck varit mycket mer accepterade eller till och med önskvärda. Titta på det manliga idealet från 1700-talet, det skulle vi idag se som väldigt feminint.

Så nej, jag ser inte att varken transsexuella som grupp eller några andra grupper står helt opåverkade av samhället vi lever i, det tycker jag vore väldigt konstigt.
 
Du menar att om man är född trans, så är man trans fullt ut oavsett social kontext och det enda "botemedlet" är hormonbehandling och kirurgi?

Jag tror inte det är fullt så enkelt, vi har ju till exempel inte behandlat transpersoner så mer än knappt hundra år? Dessförinnan kunde vi inte, och jag tror ju att personer med könsöverskridande/transsexuella personligheter var lika vanliga för 200 eller 300 eller 5000 år sedan som de är nu. Och på något sätt har de ju överlevt (kanske finns det dessutom någon evolutionär fördel i dessa personlighetsdrag eftersom de fortfarande finns?). Det har helt enkelt funnits andra sätt att hantera saken - kanske genom att klä sig könsöverskridande (eller helt "gömma sig" i det motsatta könet) eller genom att söka sig till t.ex. skådespelaryrket (i Shakespeares England var alla skådespelare män, till exempel, och spelade alltså även kvinnliga roller). Och i vissa tider och vissa kulturer har könsöverskridande uttryck varit mycket mer accepterade eller till och med önskvärda. Titta på det manliga idealet från 1700-talet, det skulle vi idag se som väldigt feminint.

Så nej, jag ser inte att varken transsexuella som grupp eller några andra grupper står helt opåverkade av samhället vi lever i, det tycker jag vore väldigt konstigt.

Med ditt resonemang så skulle ju transpersoner inte behöva byta kön, "bara" leva som det kön de känner att de är. Det är inte den uppfattningen jag fått när jag hört och läst transpersoner prata om könsbyte. Jag vet inte om jag tror att så många personer skulle utsätta sina friska kroppar för det om det inte var så att de kände att de var tvungna, d.v.s. om det hade räckt att "bara" leva som det kön man vill.

I så fall hade det väl dessutom funnits betydligt färre FtM än MtF nu? Eftersom det är mindre normbrytande för en kvinna att "leva som en man" än det är för en man att "leva som en kvinna".
 
Med ditt resonemang så skulle ju transpersoner inte behöva byta kön, "bara" leva som det kön de känner att de är. Det är inte den uppfattningen jag fått när jag hört och läst transpersoner prata om könsbyte. Jag vet inte om jag tror att så många personer skulle utsätta sina friska kroppar för det om det inte var så att de kände att de var tvungna, d.v.s. om det hade räckt att "bara" leva som det kön man vill.
Jag tror att väldigt många transpersoner, kanske de flesta, i vår tid och i vårt samhälle, mår bäst av att få byta kön om de vill det. Det behöver inte betyda att det har varit sant för alla transpersoner i alla tider och i alla samhällen.

I så fall hade det väl dessutom funnits betydligt färre FtM än MtF nu? Eftersom det är mindre normbrytande för en kvinna att "leva som en man" än det är för en man att "leva som en kvinna".
Jag tror att sambanden är rätt komplexa och att det där inte är helt lätt att förutsäga. Kanske är det så, som någon tidigare i tråden antydde, att det tillkom en del FtM i samband med att kravet på sterilisering togs bort. Kanske gjorde det att "ingången" till transvården kändes lättare? Eller något helt annat som jag inte har en aning om.... Helt klart verkar det ju så att det nu (ffa de senaste tio åren) kommer fram väldigt många unga FtM som man inte sett tidigare och vad det beror på vet ju ingen riktigt. Men "något" annat än genetik är det ju som har förändrats, annars hade vi ju sett dem hela tiden?
 
Jag tror att väldigt många transpersoner, kanske de flesta, i vår tid och i vårt samhälle, mår bäst av att få byta kön om de vill det. Det behöver inte betyda att det har varit sant för alla transpersoner i alla tider och i alla samhällen.


Jag tror att sambanden är rätt komplexa och att det där inte är helt lätt att förutsäga. Kanske är det så, som någon tidigare i tråden antydde, att det tillkom en del FtM i samband med att kravet på sterilisering togs bort. Kanske gjorde det att "ingången" till transvården kändes lättare? Eller något helt annat som jag inte har en aning om.... Helt klart verkar det ju så att det nu (ffa de senaste tio åren) kommer fram väldigt många unga FtM som man inte sett tidigare och vad det beror på vet ju ingen riktigt. Men "något" annat än genetik är det ju som har förändrats, annars hade vi ju sett dem hela tiden?
Det kan ju också vara så att antalet personer har varit lika många men att folk inte kunnat leva som sig själva pga hir samhället sett ut och behandlat folk. Dessutom behöver ju folk veta om att det finns hjälp att få för att söka den.
 
Det kan ju också vara så att antalet personer har varit lika många men att folk inte kunnat leva som sig själva pga hir samhället sett ut och behandlat folk. Dessutom behöver ju folk veta om att det finns hjälp att få för att söka den.
Jo, men det är ju lite det jag är inne på - att antalet personer med någon typ av könsöverskridande personlighet är ganska konstant, men att det 1) tar sig lite olika uttryck beroende på social kontext och 2) blir olika "synligt" beroende på om/hur samhället kan/vill/förväntas göra något.
 
Det är förvisso inte könsnormer som skapar transexuella personer, men som du säger så driver de nog på, gör det jobbigare att vara kvar i sitt födda kön och hela tiden "gå mot strömmen" och vara den som sticker ut på ett negativt sätt.
Nej men de är nog i många fall det som gör att transpersoner mår dåligt. Så länge som man mår bra så är ju allt frid och fröjd.
 
Jag såg nu på SVTs hemsida att BUP KID ändrar sin åldersgräns för att ta emot transbarn - till 11 år (vet inte vad den varit förut). Jag tycker det är ganska rimligt.
 
Jag såg nu på SVTs hemsida att BUP KID ändrar sin åldersgräns för att ta emot transbarn - till 11 år (vet inte vad den varit förut). Jag tycker det är ganska rimligt.
Jag tycker att det är tragiskt att man känner sig tvingande att göra så efter en vinklad dokumentär, som senast med stopphormoner. Nu tror jag förvisso inte att det här berör så många patienter, speciellt inte när man bara i undantagsfall får initiera behandling. Men det är garanterat individer som hade tjänat på att komma dit när de var tio osv.
 
Jag tycker att det är tragiskt att man känner sig tvingande att göra så efter en vinklad dokumentär, som senast med stopphormoner. Nu tror jag förvisso inte att det här berör så många patienter, speciellt inte när man bara i undantagsfall får initiera behandling. Men det är garanterat individer som hade tjänat på att komma dit när de var tio osv.
74 patienter (av totalt 368) inskrivna på BUP KID för könsdysfori är under 11, tydligen (enligt SVT). Jag tycker det är tragiskt att så unga människor behöver vård för något som borde vara helt naturligt för barn - att få utforska sin identitet, inklusive sin könsidentitet, utan att samhället lägger på dem så mycket normer att de mår dåligt. Tydligen har det förekommit så unga patienter som fyra år och det tycker jag känns lite... orimligt?

BUP KID säger själva följande: ”Med bakgrund av att hjärnan under utveckling påverkas av könshormoner i påbörjad pubertet, är det väsentligt att ej utreda och bedöma kring könsinkongruens och eventuellt påföljande dysfori orsakad av detta förrän pubertet är påbörjad. Den könsinkongruens som ses hos många yngre barn leder inte alltid till fortsatt könsdysfori efter puberteten”.  (källa SVT)

Jag tycker det känns rimligt som de säger och förstår inte riktigt ens hur diagnos och behandling av en t.ex. 4-åring med könsdysfori skulle se ut? Jag önskar innerligt att barn får vara barn, får klä sig från topp till tå i glitter och paljetter eller snickarbyxor eller polisuniform eller precis exakt vad de vill och ha långt eller kort hår och prova smink och nagellack eller inte, och vill lille Pelle bli kallad för Lisa istället, så kalla honom för Lisa och bekräfta honom/henne i det utan att göra så stor sak av det?
 
Jag tycker att det är tragiskt att man känner sig tvingande att göra så efter en vinklad dokumentär, som senast med stopphormoner. Nu tror jag förvisso inte att det här berör så många patienter, speciellt inte när man bara i undantagsfall får initiera behandling. Men det är garanterat individer som hade tjänat på att komma dit när de var tio osv.
Om det nu är pga den vinklade dokumentären. Eller pga det den faktiskt pekar på såsom att det saknas forskning på området. Jag upplevde dokumentären som vinklad, inte att de ljög en massa.

Och om det är fler som tjänar på det än förlorar är svårt att veta. Det är ju heller inte tvärstopp. Jag tycker i vart fall det är på tok för tidigt att mixtra med barns hormoner.
 
Jag såg nu på SVTs hemsida att BUP KID ändrar sin åldersgräns för att ta emot transbarn - till 11 år (vet inte vad den varit förut). Jag tycker det är ganska rimligt.
Det var runt den åldern jag förtog att jag var trans, även om jag inte viste att det hete trans, men jag kallade mig själv Sofia då.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stil på bostad för uthyrning.
Tillbaka
Upp