Om transvård utbruten ur - Försöker hitta en ny identitet.

[Roheryn]

Jag kan ha fel, men fick det berättat för mig av vården att jag kunde få vänta 10 år

Ja, jag misstror dig inte på något sätt, blev bara förvånad över den långa tiden!

 

[Tranan]

Ja, jag misstror dig inte på något sätt, blev bara förvånad över den långa tiden!

Jag blir bara glad om den är kortare. För det var inte så roligt att höra

 

[Roheryn]

Jag blir bara glad om den är kortare. För det var inte så roligt att höra

Förstår det!

 

[LiviaFilippa]

Det skall vara accepterat att klä sig och leva som man vill utan att behöva genomgå kirurgi eller hormonbehandling för det.
Det skall inte vara "du måste vara kvinna för att få bära klänning".
För vissa så är det tillräckligt för att må bra.

Andreas Hellkvist spelar hammondorgel som proffesionell musiker i klänning, högklackat och smink. För just honom räckte det
https://andreashellkvist.com/

SJÄLV KLART så ska alla som vill få ha klänning eller kort hår eller sminka sig eller what ever. Det tycker nog alla som har iallafall liiite hjärna.
Men det ÄR inte som du skriver heller att nån MÅSTE göra operering och ta hormoner för att få ha klänning. Och det är inte precis att nån kommer till vården och säger att den skulle vilja ha klänning och nån läkare eller psykolog bara Jaha men om du har en sn*pp så får du inte det utan du måste ta hormoner nu.
Alltså det är INGEN som har fråga satt att många är nöjda som dom är o avsett vad dom har för kläder och sånt. Och det är jätte bra att nån vågar ha dom kläderna som den trivs i och smink om den vill och allt sånt SÅKLART! Men det är inte samma sak som att fråga sätta dom som VILL göra köns be kräftande vård. Och du verkar hoppa ganska så mycket mellan alltmöjligt i vad du vill disskutera om.
Och ja det var ju jätte dumt fördig att andra tyckte att du skulle vara mera tjejig när du var liten. Och det är bra fördig att du är nöjd som du är och att du inte be höver ändra nånting med operering eller hormoner. Men alla är inte exakt som du så det blir väldigt konstigt att ha DINA erfaren heter som argu ment till hur det ÄR.

 

[fio]

Jag levde som könsöverskridande i motvind och uppförsbacke under hela barndomen och långt upp i arbetslivet. Mitt ointresse av att vara söt provocerande tydligen något enormt.
"Kan du inte sätta på dig något fint, du som är så söt?"
Nej tack, jag har ingen nytta av att vara söt, jag vill klättra i träd.

Men alltså sådan var jag med och en hel del med mig när jag var barn. Jag lekte nästan bara med killar och fram till jag var 11-12 så var det ingen som trodde att jag var en tjej, även om jag hade ett tjejnamn.

Gick så långt att min bror var tvungen att fråga mamma För ingen trodde på honom när han sa att jag var en tjej.

Jag ville oxå skära bort brösten som jag förstod att jag skulle få. Men från det till att känna att jag var född med fel kön är ju steget enormt. Det där är ju en helt annan sak än att jag hellre ville klättra i träd och leka med Big Jim.

Vad jag vill säga att när vi växte upp var det ju fortfarande väldigt uppdelat och vanligt att flickor skulle vara flickor och vara söta och ha långt hår och leka med dockor och pojkar klättrade i träd.

Det fanns ju rätt många pojkflickor på den tiden som bara gjorde revolt mot hela grejen. Jag är ju född på 60 talet och vår generation är väl typ den första som fick utrymme och lov till att utmana könsrollerna utan att för den skull ha en tanke på att vilja byta kön.

Det blir lite nedlåtande på något vis att jämföra det som du gärna gör med någon som verkligen mår dåligt över att vara född med fel kön.

 

[Philosophia]

Det är en vedertagen politisk styrmetod att använda skatter för att få befolkningen att göra som man har kommit överrens om.

Nu så kommer du att protestera att alla minsann inte har kommit överrens om just det.
Men så är det faktiskt.

Vi är alla, nåja nästan i alla fall, överens om att vi vill ha demokrati.
Demokrati innebär att minoriteten måste böja sig för majoriteten.
Ibland så kallas det för "Majoritetens Diktatur".
Den folkvalda majoriteten måste sedan fatta beslut som gör deras väljare nöjda.
De måste också se till att minoriteten följer dessa beslut på något sätt. Helst utan att bli allt för missnöjda.
Tvång fungerar dåligt så man använder i stället morot och piska.
Det starkaste verktyget är ekonomiska styrmedel. Vad människor får i sin plånbok, eller egentligen på sitt bankkonto, har den största förmågan att påverka.
De flesta människor väljer det mesta här i livet efter plånboken.
Om rökning kostar mera och snus mindre så blir valet ofta det billigaste alternativet.

Så i slutändan har vi alla kommit överrens om att vi skall göra så här.

Det du beskriver kallas för en aggregativ demokratimodell. En oreglerad aggregativ demokrati riskerar som du skriver att bli ett majoritetens förtryck av minoriteten. Som tur är dock Sverige fortfarande en rättsstat med en grundlag som (1) inte säger något om vilken demokratimodell som ska vara styrande och (2) som kraftigt begränsar vilka majoritetsbeslut som enligt lag får genomföras.

 

[escodobe]

Jag tror att du behöver försöka förstå att det finns fler perspektiv här. Vi är några som, trots att vi är födda som kvinnor (eller män), är ganska obrydda om vårt kön. Som inte lägger någon större vikt vid hur vi ska vara för att passa i någon könsroll samhället bestämt hur den ska se ut. Jag anser mig vara en sådan. Min partner anser sig också vara en sådan.

Det finns dock vissa som ser sitt kön som ett problem. Jag har och har haft ett par sådana i min omgivning. Dessa har sett sina röster som ett problem (mörk röst=man, ljus röst=kvinna) och det har varit viktigt för dem att få rätt tonläge för det kön de identifierar sig med. De har också sett sina könsorgan som ett problem för de är inte bekväma i "fel" kön. Dessutom är det viktigt för dem att ha/inte ha bröst som stämmer med deras kön osv. Jag personligen har upplevt, när jag träffat dessa (dvs ganska liten "studie" och det varierar säkert precis som allt annat) att det verkar extra viktigt för dem att man inte ska ta fel på vilket kön de identifierar sig med. Med tanke på det obehag människor i tråden här beskriver med kroppen de föddes i eller hur man beskriver det låter det ju inte helt orimligt att det faktiskt är så.

Med andra ord, det du beskriver, att du är obrydd om ditt kön osv är inte i närheten av samma sak. Det är inte okej att nedvärdera någons upplevelser så som du gör med dina inlägg. Jag skulle faktiskt vilja dra det så långt som till att det du skriver är jämförbart med att säga till en homosexuell att dennes sexuella läggning inte är okej att utöva. Att det finns andra som minsann också gillar samma kön men ändå håller kärleksrelationerna till motsatt kön.

Precis. Jag är ungefär som Icke_ung, mig hade det kvittat fullständigt om jag hade vaknat upp i en manskropp imorgon, eller i ärlighetens namn hade jag varit rätt lättad över kunna pinka bekvämt.
Och jag är övertygad om att det vore bättre för alla om det var mer tillåtande med olika könsöverskridande nyanser.
MEN även om JAG inte för mitt liv kan förstår hur man känner sig kvinnlig eller manlig, för mig är det som att säga att man skulle känna sig som färgen orange? Visst jag kan se och tolka andra som det, men inte implimentera det som en känsla i mig själv. Helt obegripligt.
Så är MIN upplevelse inte den enda.
Uppenbarligen finns det en massa människor som känner kön jättestarkt och då är det ju mycket olyckligt om kroppen och känslan är i konflikt!

 

[Philosophia]

Varför skriver jag allt detta? Jag skriver det som en motvikt mot det klimat som råder idag, inte minst efter Uppdrag gransknings uppmärksammande dokumentärer. Jag har aldrig varit en transaktivist. Jag har aldrig stått på gator och torg. Även om jag föreläst och medverkat i en bok har jag aldrig gått ut offentligt med min berättelse.

Jag har aldrig blivit påverkad av andra. Under inledningen av den könsbekräftande behandlingen mötte jag aldrig någon som gått från kvinna till man, bara de som gått från man till kvinna. Vården har aldrig propsat på mig någon behandling, snarare tvärt om. Jag har själv valt att ta hormoner och gå hela vägen. Det är mitt val och ingens annans.

Så är det för alla transpersoner. Svårigheten med att vara trans är att det inte finns någon fast mall. Vården kan inte ställa några enkla frågor och sedan konstatera om man är trans eller inte. Trans handlar om identitet. Alla transpersoner är olika. Ingen väljer att vara trans. Jag har aldrig bytt kön. Det går inte byta kön. Däremot har jag fått behandling för att bli den som jag alltid har varit.

Unga transpersoner idag har det inte lätt. Ingen vet vad orsaken är till att andelen som söker sig till transmottagningarna har ökat. Det viktigaste är att väntetiderna kortas och att alla får vård inom vårdgarantin. Det gagnar ingen att få hem en lapp där det står att det är si och så många månader till första kontakten. Väntetiden får unga människor att må ännu sämre och ökar självmedicineringen markant.

Vi behöver fler team, fler utbildade psykologer och en förståelse för att alla är olika. Det finns inte två transpersoner som är likadana.

Tyvärr finns det de som ångrar sin könskorrigering. Vad detta beror på kan bara individen själv svara på. Kanske har vården brustit, kanske inte. Kanske är det en fix idé, kanske inte. Kanske bottnar det i en annan diagnos, kanske inte. Kanske har man blivit påverkad av andra, kanske inte. Det svåraste är att vi inte vet.

Att i denna sökande efter svar intervjua ett fåtal personer som ångrat sig, eller lyfta fram barn som blivit sjuka av hormonblockerande preparat, utan att tala om alla de som mår bra och är nöjda med sin könskorrigering anser jag är fel. Det skickar ut fel signaler till alla de som brottas med sin könsidentitet. Det som behövs är forskning och intervjuer både med de som ångrar sig och de som är nöjda med behandlingen.

Jag drömmer om ett samhälle där män och kvinnor är lika mycket värda. Jag drömmer om en värld där män och kvinnor har samma rätt till utbildning, arbete och lön. Jag drömmer om en framtid där trans inte finns. Jag drömmer om en framtid där människan är viktigare än könet. Jag drömmer om en bättre värld, om demokrati och rättvisa till alla människor.

Tro mig, jag vill inte vara trans. Jag har aldrig mött en endaste människa som vill vara trans. Jag hade hoppats att ingenting av detta hade hänt mig. Jag drömmer fortfarande om att jag hade varit född som pojke. Då hade jag antagligen idag varit en broder i Taizé. Jag drömmer om ett annat liv, men tvingats inse att det är detta som är mitt liv.

Om jag med min berättelse kan hjälpa en endaste människa. Då är det värt allt. Om jag med min berättelse kan visa på att det finns lyckliga transpersoner, då är det värt risken med att gå ut med min berättelse offentligt.

Min dröm är att hjälpa andra transpersoner. Min dröm är att visa alla människor att det går utmärkt att leva som transperson i Sverige idag. Jag är en lycklig man. Självklart har jag egna problem, men ingen av dessa är kopplade till min könsidentitet. Tvärtom har den könsbekräftande behandlingen hjälp mig mycket och jag är idag stolt över att vara den jag är.

Tack för att du berättar!

 

[EmmaBovary]

Det betyder väl inte att man är EMOT transvård som sådan? Jag tror personligen att den transvård vi har (eller hade när min vän gick igenom sin transition 2014-2016) är/var ganska rimlig i hur mycket som utreds osv innan man faktiskt får hormoner och innan man faktiskt får operation. Jag kan också tänka mig att det finns flera som söker sig till transvården och som faktiskt inte "går hela vägen". Och för dem var ju inte hormonbehandling och kirurgi lösningen, eller hur? Jag tror man ska akta sig för att stoppa in alla människor i ett fack och göra transvården binär (dvs antingen måste du stanna i ditt födda kön eller så måste du transitera hela vägen till det motsatta könet). Det finns rimligtvis människor som är hjälpta av bara en del av åtgärderna längs vägen, människor som absolut ska gå hela vägen, och människor som kanske finner sig tillrätta även utan medicinska och kirurgiska ingrepp. Att fundera över och prata om det gör inte att man är motståndare till all transvård, bara att man försöker förstå och kanske även bidra till att göra transvården bättre.

Vad gäller stopphormoner till barn så blir det ju ännu lite mer komplicerat i och med att man har att ta hänsyn till hur mycket självbestämmande barnen ska få utöva i hur tidig ålder. Det är ju ett ganska livsomvälvande beslut att ta i 14-15-16-årsåldern att inte fullfölja puberteten i sitt födda kön, utan att (som för de allra flesta som får stopphormoner) gå över i det motsatta könet. Och det kan leda till livslånga medicinska konsekvenser, till exempel sterilitet (och sterilisering för cis-personer har vi 25-årsgräns för). Det måste vi, som samhälle, också kunna prata om. Vi, eller våra forskare, måste också kunna få undersöka varför vi har en plötslig boom av väldigt unga FtM-transpersoner och om de är hjälpta av samma behandling som andra transpersoner tidigare fått eller om det finns andra (bättre?) sätt att hjälpa dem.

När jag talar skriver att tendenser till att vara skeptisk till hormonbehandling och/eller kirurgi så menar jag ifrågasättande åt hållet att fundera på om det ska erbjudas överhuvudtaget/om samhället verkligen ska bekosta sådant. Jag menar absolut inte de som sökt sig till transvården och som faktiskt aldrig stått på någon slags hormonbehandling/genomgått kirurgi. Och jag tycker att det är positivt att det inte längre är så svart eller vitt, att det är möjligt att få transvård och leva fullt ut som en transperson utan att det är tvingande att ta del av både och. Sedan finns det mer att önska vad gäller ickebinära etc. Att detta luckrats upp till viss del, och att tvångssteriliseringslagen togs bort 2013 menar rätt många är en delförklaring till att fler sökt sig till transvården sedan dess.

Såklart ska vi som samhälle kunna prata om det. Men det borde också framgå tydligt att majoriteten av läkare och bekymrade föräldrar som hörts och setts mycket sedan åtminstone 2018 (ffa i SVT och diverse debattartiklar) är minst lika organiserade som de anklagar "transrörelsen" för att vara. Gillberg som medverkar i senaste "Transkriget" beskrivs av barnläkarföreningens verksamhetsberättelse för 2019 som en av spetsaktörerna i GENID, som de haft möten med. Och kikar man på Genspect, som Aleksa Lundberg åker till på konferens i programmet, så framgår det att flera personer från GENID också är verksamma där (men det framgår inte lika enkelt på svenska sidor). Och samma organisation har också föreläst för Sveriges Kvinnoorganisationer, riksdagen och fått ge remissyttranden till socialstyrelsen. Jag tycker att det blir väldigt problematiskt att det blivit en "sanning" att forskare och läkare inom fältet i stort är mycket bekymrade över utvecklingen och plötsligt tycker att evidensen är för dålig, när det i själva verket är ett narrativ som drivits fram av av vissa organisationer. Med det menar jag inte att det skulle saknas kritik om det inte lobbades hårt, det skulle det naturligtvis finnas. Men det blir så skevt när det inte framgår att en stor del av de som får tala ut om sin kritik är organiserade.

 

[EmmaBovary]

Kanske ska förtydliga att intresseorganisationer såklart ska få komma till tals, men grejen med det här är att om det rört en företrädare för RFSL som hade uttalat sig så hade det framgått med önskvärd tydlighet, men när exempelvis Gillberg medverkar så omnämns han som sin yrkestitel, utan att nämna att han också hör till en intresseorganisation. Och så är det med ofta. Det ger en lite falsk balans.

 

[Roheryn]

När jag talar skriver att tendenser till att vara skeptisk till hormonbehandling och/eller kirurgi så menar jag ifrågasättande åt hållet att fundera på om det ska erbjudas överhuvudtaget/om samhället verkligen ska bekosta sådant. Jag menar absolut inte de som sökt sig till transvården och som faktiskt aldrig stått på någon slags hormonbehandling/genomgått kirurgi. Och jag tycker att det är positivt att det inte längre är så svart eller vitt, att det är möjligt att få transvård och leva fullt ut som en transperson utan att det är tvingande att ta del av både och. Sedan finns det mer att önska vad gäller ickebinära etc. Att detta luckrats upp till viss del, och att tvångssteriliseringslagen togs bort 2013 menar rätt många är en delförklaring till att fler sökt sig till transvården sedan dess.

Tror dock inte att jag sett någon i tråden argumentera för att transvård i form av hormoner och kirurgi inte ska få förekomma ALLS?

Och ja, att steriliseringskravet släppts kan säkert vara en delförklaring till det ökande antalet unga som söker sig till transvården.

Såklart ska vi som samhälle kunna prata om det. Men det borde också framgå tydligt att majoriteten av läkare och bekymrade föräldrar som hörts och setts mycket sedan åtminstone 2018 (ffa i SVT och diverse debattartiklar) är minst lika organiserade som de anklagar "transrörelsen" för att vara. Gillberg som medverkar i senaste "Transkriget" beskrivs av barnläkarföreningens verksamhetsberättelse för 2019 som en av spetsaktörerna i GENID, som de haft möten med. Och kikar man på Genspect, som Aleksa Lundberg åker till på konferens i programmet, så framgår det att flera personer från GENID också är verksamma där (men det framgår inte lika enkelt på svenska sidor). Och samma organisation har också föreläst för Sveriges Kvinnoorganisationer, riksdagen och fått ge remissyttranden till socialstyrelsen. Jag tycker att det blir väldigt problematiskt att det blivit en "sanning" att forskare och läkare inom fältet i stort är mycket bekymrade över utvecklingen och plötsligt tycker att evidensen är för dålig, när det i själva verket är ett narrativ som drivits fram av av vissa organisationer. Med det menar jag inte att det skulle saknas kritik om det inte lobbades hårt, det skulle det naturligtvis finnas. Men det blir så skevt när det inte framgår att en stor del av de som får tala ut om sin kritik är organiserade.

Just det faktum att "båda sidor" är organiserade tycker jag faktiskt inte är problematiskt alls, för någondera sidan. Det är ju inte heller så att någon sida vill folk illa, utan man är ute efter bästa möjliga vård för patienterna - man är bara inte i alla lägen överens om vad det är!

Jag tyckte nog att det framgick ganska väl av Transkriget att EN DEL forskare - inte alla - är bekymrade över utvecklingen samt att man har olika syn på resultatet av de studier som gjorts.

Personligen tycker jag det är synd att kalla det för "krig" och jag tycker det är synd att det liksom verkar finnas ideologier i frågan. Jag tycker man bör luta sig på forskning i den mån den finns och bedriva forskning i den mån det ännu inte finns några klara resultat!

 

[Sel]

Tror dock inte att jag sett någon i tråden argumentera för att transvård i form av hormoner och kirurgi inte ska få förekomma ALLS?

Och ja, att steriliseringskravet släppts kan säkert vara en delförklaring till det ökande antalet unga som söker sig till transvården.


Just det faktum att "båda sidor" är organiserade tycker jag faktiskt inte är problematiskt alls, för någondera sidan. Det är ju inte heller så att någon sida vill folk illa, utan man är ute efter bästa möjliga vård för patienterna - man är bara inte i alla lägen överens om vad det är!

Jag tyckte nog att det framgick ganska väl av Transkriget att EN DEL forskare - inte alla - är bekymrade över utvecklingen samt att man har olika syn på resultatet av de studier som gjorts.

Personligen tycker jag det är synd att kalla det för "krig" och jag tycker det är synd att det liksom verkar finnas ideologier i frågan. Jag tycker man bör luta sig på forskning i den mån den finns och bedriva forskning i den mån det ännu inte finns några klara resultat!

Fast det finns verkligen ett "krig" ute i samhället just nu, där transrättigheterna debatteras och acceptansen går bakåt. Här i UK är det nästan lika tydligt som det är i staterna och jag har förstått att klimatet förändrats även i resten av världen. Jag förstår helt och hållet att kritiken mot vården (ibland även skälig sådan) får folk att gå i försvarsställning om den läggs fram på fel sätt.

 

[EmmaBovary]

ust det faktum att "båda sidor" är organiserade tycker jag faktiskt inte är problematiskt alls, för någondera sidan. Det är ju inte heller så att någon sida vill folk illa, utan man är ute efter bästa möjliga vård för patienterna - man är bara inte i alla lägen överens om vad det är!

Jag tyckte nog att det framgick ganska väl av Transkriget att EN DEL forskare - inte alla - är bekymrade över utvecklingen samt att man har olika syn på resultatet av de studier som gjorts.

Personligen tycker jag det är synd att kalla det för "krig" och jag tycker det är synd att det liksom verkar finnas ideologier i frågan. Jag tycker man bör luta sig på forskning i den mån den finns och bedriva forskning i den mån det ännu inte finns några klara resultat!

Nej, men det blir ganska problematiskt när det bara framgår att den ena sidan är organiserad.

 

[Palermo]

Och ja, att steriliseringskravet släppts kan säkert vara en delförklaring till det ökande antalet unga som söker sig till transvården.

Jag har läst, men glömt var, att samma mönster finns i länder där en sådan förändring inte skett. Så det verkar inte vara (hela) förklaringen.

 

[Inte_Ung]

Det du beskriver kallas för en aggregativ demokratimodell. En oreglerad aggregativ demokrati riskerar som du skriver att bli ett majoritetens förtryck av minoriteten. Som tur är dock Sverige fortfarande en rättsstat med en grundlag som (1) inte säger något om vilken demokratimodell som ska vara styrande och (2) som kraftigt begränsar vilka majoritetsbeslut som enligt lag får genomföras.

Jo visst.
Men sådant går att ändra på just demokratisk väg.
Grundlagen är ju också demokratiskt bestämd.
Så att vi har det just som vi har det är bestämt av oss alla på något vis.

 

[Inte_Ung]

SJÄLV KLART så ska alla som vill få ha klänning eller kort hår eller sminka sig eller what ever. Det tycker nog alla som har iallafall liiite hjärna.

Men så fungerar det inte riktigt i dag.
Jag hoppas att det kommer att göra det i morgon.

Och det är jätte bra att nån vågar ha dom kläderna som den trivs i och smink om den vill och allt sånt SÅKLART!

Man skall inte behöva vara modig för det.
T.o.m. du skriver att det handlar om att de vågar.
Normerna sitter så hårt.

Men alla är inte exakt som du så det blir väldigt konstigt att ha DINA erfaren heter som argu ment till hur det ÄR.

Det har jag inte påstått.
Och jag förstår fortfarande inte varifrån ni har fått det.

 

[Philosophia]

Jo visst.
Men sådant går att ändra på just demokratisk väg.
Grundlagen är ju också demokratiskt bestämd.
Så att vi har det just som vi har det är bestämt av oss alla på något vis.

Även om RF kan ändras på demokratisk väg så är förhållandet mellan rättsstat och demokrati betydligt mer komplext än så.

 

[Inte_Ung]

Även om RF kan ändras på demokratisk väg så är förhållandet mellan rättsstat och demokrati betydligt mer komplext än så.

Och det är verkligen något som vi skall vara mycket rädda om.
Rättsväsendet får inte bli direkt politiskt drivet, det är livsfarlig.

 

[Motacilla]

Och det är verkligen något som vi skall vara mycket rädda om.
Rättsväsendet får inte bli direkt politiskt drivet, det är livsfarlig.

OffT men varför skriver du om rättsväsendet?

@Philosophia skrev ju om regeringsformen och _rättsstaten_ , vilket du inte kan förenkla till rättsväsendet.

Politiken är en del av rättsstaten och indirekt en del av rättssystemet (iom utnämning av nämndemän). Men nu är vi rejält OT, skriver för att påpeka att dina vilda slängar hit och dit gärna kunde förankras i något mer än ytlig kunskap och egna idéer om hur samhället fungerar.

 

[Amha]

Det har jag inte påstått.
Och jag förstår fortfarande inte varifrån ni har fått det.

Kanske för att du är så skicklig på att dra paralleller till dig själv som uppenbarligen inte är så obekväm i ditt kön/kropp att du kan förstå hur viktigt det är att byta kön på den?