Har du kvar dina äggstockar som back up om något skulle hända (typ krig eller katastrof eller restat hos tillverkaren) så att du inte får tag på hormoner?
Det skall vara accepterat att klä sig och leva som man vill utan att behöva genomgå kirurgi eller hormonbehandling för det.Jag uppfattade det som att klänningar och nagellack (till exempel) skulle duga istället för könskorrigeringar och/eller hormonbehandlingar.
Givetvis står det alla personer fritt att använda endera.
Det ÄR ju så idag, att det måste ske en utredning, så jag förstår inte var argumenten som verkar vara mot transvården kommer ifrån. Finns det inga argument Emot vet jag inte ens vad vi diskuterar.
Väntetiden är helt klart uppåt väggarna.
Så är det absolut, men tråden handlar ju om just transvård.
Ja, det ska det, men att använda olika könsuttryck är helt enkelt inte tillräckligt för alla personer och då är det viktigt att hormonbehandling och kirurgi finns tillgängligt.
Ja, det är jag. Jag ansåg/anser att jag var född i fel kropp sedan jag var ett litet barn och har lärt mig att vara okej med kroppen jag har. Jag tror att det i mitt personliga fall hade varit värre för mig att ändra mig även om jag fortfarande absolut skulle vilja operera bort mina bröst, det är lättare att acceptera situationen och göra det bästa av vad jag har - för mig. Men så är det såklart inte för dom flesta.
Eh, ska jag också tänka så? Jag har MS och behöver infusioner regelbundet för att inte försämras. Borde jag försöka se till att bunkra upp droppåsar som det nog inte ens är lagligt för mig att få tag på, eftersom att det ju kan bli restat eller så kan det kanske bli krig? Är jag en slav under läkemedelsbolagen eftersom att mitt tillstånd skulle försämras utan medicin? Vore det inte det mest naturliga att bara låta sjukdomen fortskrida ändå, för naturligt verkar bäst?
Jag upplevde själv inga problem under uppväxten med att vara ”pojkflicka”.
Nej du är sjuk och fråntagen dina möjligheter till backup.
Jag valde för några år sedan att operera bort äggstockarna eftersom testosteronet påverkar de och risken för förändringar på äggstockarna är stor.
Ska man vara sådan så är min behandling inget jag nödvändigtvis skulle dö utan, däremot så ökar risken för bestående funktionsnedsättningar utan. Vid en katastrof så finns det ju liksom system där mer akut livräddande vård prioriteras, min poäng är mest att det är omöjligt för den enskilda individen att planera inför alla eventualiteter (tyvärr!). I mina ögon blir det jättemärkligt att fråga en transperson om denne har kvar sina äggstockar utifall att det blir krig. På samma vis som det vore orimligt att fråga om du är förutseende och har inhalatorer nog för att klara ett krig.
Jo naturligtvis.
Jag har av vården blivit rekommenderad att se till att ha inhalatorer hemma för flera månader just p.g.a. att det är krig i Ukraina och osäkra leveranser av olika läkemedel.
Men om jag beskyller dig för att vara evigt beroende av läkemedelsbolagen då? Är det schysst?
Det är ju sanningen.
Jag tror att du behöver försöka förstå att det finns fler perspektiv här. Vi är några som, trots att vi är födda som kvinnor (eller män), är ganska obrydda om vårt kön. Som inte lägger någon större vikt vid hur vi ska vara för att passa i någon könsroll samhället bestämt hur den ska se ut. Jag anser mig vara en sådan. Min partner anser sig också vara en sådan.
10 års väntetid på transkirurgi? Min vän som opererades 2016 gjorde hela sin transition på under tre år, så i så fall har köerna blivit enormt mycket längre på ändå ganska kort tid... Tilldelas transvården så mycket mindre resurser nu, eller är det så många fler i kö?
Jag kan ha fel, men fick det berättat för mig av vården att jag kunde få vänta 10 år
Det betyder väl inte att man är EMOT transvård som sådan? Jag tror personligen att den transvård vi har (eller hade när min vän gick igenom sin transition 2014-2016) är/var ganska rimlig i hur mycket som utreds osv innan man faktiskt får hormoner och innan man faktiskt får operation. Jag kan också tänka mig att det finns flera som söker sig till transvården och som faktiskt inte "går hela vägen". Och för dem var ju inte hormonbehandling och kirurgi lösningen, eller hur? Jag tror man ska akta sig för att stoppa in alla människor i ett fack och göra transvården binär (dvs antingen måste du stanna i ditt födda kön eller så måste du transitera hela vägen till det motsatta könet). Det finns rimligtvis människor som är hjälpta av bara en del av åtgärderna längs vägen, människor som absolut ska gå hela vägen, och människor som kanske finner sig tillrätta även utan medicinska och kirurgiska ingrepp. Att fundera över och prata om det gör inte att man är motståndare till all transvård, bara att man försöker förstå och kanske även bidra till att göra transvården bättre.
