I lite desperation vänder jag mig till buke då sambon satt ultimatum (ett ändå förståeligt sådant) angående valpen vi har hemma och hennes rumsrenhet, att ser vi ingen förbättring närmaste månaden måste vi leta omplaceringshem. Jag har haft hund i 26 år och aldrig misslyckats med att få en hund rumsren, och då har många vuxit upp här. Har läst de flesta tips som poppat upp genom åren när någon olycklig ägare misströstat, men nu förvånar jag mig själv och kastar stoltheten överbord och känner "hjäääälp".
Först och främst- jag har alltså haft hund i en massa år och fött upp dessutom. Jag KAN standardknepen och rätt många till. Jag behöver bolla olika varianter och kanske även diagnoser.. Hunden är nu knappt ett halvår, och är mindre rumsren än mina valpar brukar vara när de är 6-7 veckor. (Denna är ej uppfödd av mig.) Jag har absolut inte haft krav på att hon ska vara helt rumsren redan nu, jag har haft de som varit struliga uppåt 9 månaders ålder och sedan med återfall när hanar ska revirpinka, en del tikar tappar det helt vid löp osv, men denna är extrem. Enda gången hon kan sköta sig är när hon är i sin valphage bredvid min säng nattetid- när hon vaknar går vi ut och då gör hon sina behov. Hon har även visat att hon kan hålla sig rent fysiskt då hon inte gör ifrån sig när vi åker bil, oavsett hur långt vi åker (för hon gör inte av sig när jag rastar under bilfärden). I övrigt händer det inte mycket ute, vi har kommit fram till att när det händer är det nog mer av en slump- att hon behöver just då och då går hon när hon behöver och inte har roligare för sig. Annars sätter hon sig alltid inomhus, alltid.
Vi går till samma plats ute varje promenad, där hon sätter sig på morgnarna och någon gång även dagtid. Vi har provat att rasta extremt ofta, mindre ofta, förfölja henne och ta ut när hon precis ska sätta sig, avgränsa delen av bostaden hon har som rastplats (då byter hon bara), osv etc. Urinvägsinfektion har hon inte. Hon har inte alls lyckats uppfatta att det är dåligt att göra inne, vi testade att börja säga till henne (det gör vi inte på små valpar utan lyfter bara ut och förstärker positivt) och det fattade hon då i en dag eller två (smyger iväg och gör behov istället för att sätta sig så man ser) sedan är hon där igen och har som standard att sätta sig även precis bredvid oss om vi råkar vara där hon gillar att gå. Det är en väldigt glad, framåt och orädd hund i sin personlighet så jag tror absolut inte hon är rädd ute, och jag tycker mycket om henne så vill gärna lösa detta. Kruxet är att hundvakterna nu vägrar ha henne, en efter en. De vi kan be helger/kvällar (vi har knasiga arbetstider) när det kniper med jobb osv vill inte ha henne då det inte spelar nån roll hur ofta de går ut, de måste ändå torka. Den som vaktar dagtid har hittills på tre månader fått henne att göra ifrån sig ute TVÅ gånger och även hon har ledsnat och kommer sluta passa snart och det är inte lätt att hitta en tålig hundvakt till en kennel.. Och det är väl just det att vi alla är vana att torka allt från bajs till kräks men när inget man gör hjälper alls känns det tröstlöst! Har även provat att byta miljö helt och åka och bo hos en släkting som har gård (kunde då gå ut och in som hon ville) och där gjorde hon som hemma. Vi har varit enormt tydliga med positiv förstärkning men det har hon aldrig varit sådan att hon tar till sig oavsett vad man tränar.
Har funderat över om hon kan ha nåt mentalt som stör, lyckats läsa mig till om dvärghundar som inte gått att få rumsrena som visat sig ha vattenskalle. Men tycker att då borde hon väl inte kunna hålla sig nattetid.. Så hjälp, vad ska man göra? Finns det nåt man kan kolla hos vetten förutom urinen? Jag/vi begär som sagt absolut inte att hon ska bli rumsren på nolltid, det kan ta ett halvår till för min del, men någon form av framsteg krävs om inte sambon ska kasta ut både mig & hund.. (Tilläggas kan att jag är höggravid och orken tryter givetvis med det också, och belastningen på sambon ökar.)
Allt från knep till förklaringar är välkommet, för jag har aldrig haft en valp som är kvar på ungefär 4-veckorsnivå så här länge..
Först och främst- jag har alltså haft hund i en massa år och fött upp dessutom. Jag KAN standardknepen och rätt många till. Jag behöver bolla olika varianter och kanske även diagnoser.. Hunden är nu knappt ett halvår, och är mindre rumsren än mina valpar brukar vara när de är 6-7 veckor. (Denna är ej uppfödd av mig.) Jag har absolut inte haft krav på att hon ska vara helt rumsren redan nu, jag har haft de som varit struliga uppåt 9 månaders ålder och sedan med återfall när hanar ska revirpinka, en del tikar tappar det helt vid löp osv, men denna är extrem. Enda gången hon kan sköta sig är när hon är i sin valphage bredvid min säng nattetid- när hon vaknar går vi ut och då gör hon sina behov. Hon har även visat att hon kan hålla sig rent fysiskt då hon inte gör ifrån sig när vi åker bil, oavsett hur långt vi åker (för hon gör inte av sig när jag rastar under bilfärden). I övrigt händer det inte mycket ute, vi har kommit fram till att när det händer är det nog mer av en slump- att hon behöver just då och då går hon när hon behöver och inte har roligare för sig. Annars sätter hon sig alltid inomhus, alltid.
Vi går till samma plats ute varje promenad, där hon sätter sig på morgnarna och någon gång även dagtid. Vi har provat att rasta extremt ofta, mindre ofta, förfölja henne och ta ut när hon precis ska sätta sig, avgränsa delen av bostaden hon har som rastplats (då byter hon bara), osv etc. Urinvägsinfektion har hon inte. Hon har inte alls lyckats uppfatta att det är dåligt att göra inne, vi testade att börja säga till henne (det gör vi inte på små valpar utan lyfter bara ut och förstärker positivt) och det fattade hon då i en dag eller två (smyger iväg och gör behov istället för att sätta sig så man ser) sedan är hon där igen och har som standard att sätta sig även precis bredvid oss om vi råkar vara där hon gillar att gå. Det är en väldigt glad, framåt och orädd hund i sin personlighet så jag tror absolut inte hon är rädd ute, och jag tycker mycket om henne så vill gärna lösa detta. Kruxet är att hundvakterna nu vägrar ha henne, en efter en. De vi kan be helger/kvällar (vi har knasiga arbetstider) när det kniper med jobb osv vill inte ha henne då det inte spelar nån roll hur ofta de går ut, de måste ändå torka. Den som vaktar dagtid har hittills på tre månader fått henne att göra ifrån sig ute TVÅ gånger och även hon har ledsnat och kommer sluta passa snart och det är inte lätt att hitta en tålig hundvakt till en kennel.. Och det är väl just det att vi alla är vana att torka allt från bajs till kräks men när inget man gör hjälper alls känns det tröstlöst! Har även provat att byta miljö helt och åka och bo hos en släkting som har gård (kunde då gå ut och in som hon ville) och där gjorde hon som hemma. Vi har varit enormt tydliga med positiv förstärkning men det har hon aldrig varit sådan att hon tar till sig oavsett vad man tränar.
Har funderat över om hon kan ha nåt mentalt som stör, lyckats läsa mig till om dvärghundar som inte gått att få rumsrena som visat sig ha vattenskalle. Men tycker att då borde hon väl inte kunna hålla sig nattetid.. Så hjälp, vad ska man göra? Finns det nåt man kan kolla hos vetten förutom urinen? Jag/vi begär som sagt absolut inte att hon ska bli rumsren på nolltid, det kan ta ett halvår till för min del, men någon form av framsteg krävs om inte sambon ska kasta ut både mig & hund.. (Tilläggas kan att jag är höggravid och orken tryter givetvis med det också, och belastningen på sambon ökar.)
Allt från knep till förklaringar är välkommet, för jag har aldrig haft en valp som är kvar på ungefär 4-veckorsnivå så här länge..
Men om man ändå såg NÅN progress hade det känts ok att det tog lång tid.. Bara nåt typ att vissa dagar var lättare eller att det hjälpte att rasta varannan timme eller ja vad som helst så man hade nåt att jobba ifrån..
