Sv: om pojkar och deras...
När min son var ca 8 år var han ledsen en dag efter skolan. Då hade de haft en snoppmätartävling i omklädningsrummet efter idrotten, och han hade kommit sist. Så visst kan det vara ett problem redan i lågstadiet.
Det är några år sedan nu, så tyvärr minns jag inte längre vad jag sa till min son. Vet att han under en kort period efter det inte ville byta om med andra barn, men det gick snart över. Efter gympan i skolan fick de inte längre byta om utan en vuxen närvarande, p g a det här och annat stök.
Min äldsta vägrar duscha bland andra. Klasskompisarna började reta honom i 3:an i omklädningsrummet. De fick börja ha en vuxen med för att förhindra det. Men de retade ju honom så fort någon inte var med i alla fall.
Nu går han i 6:an och har som tur är gympa som sista lektion så han får duscha hemma.
Vi föräldrar är inte fixerade vid storlek, utan har bara sagt att alla ser olika ut och är lika bra oavsett utseende.
Men han har varit väldigt bekymrad.
Nu har han inte tagit upp det på väldigt länge. Börjar väl bli pinsamt att prata om sånt med sina föräldrar. Men som sagt, han mår dåligt av att behöva byta om/duscha bland andra.
Tack för era svar! Det är just sånt här som jag är orolig för att sonen ska utsättas för. Och det händer ju bevisligen då och då.
Har man ett barn med god självkänsla, som också är lite rapp i käften och kan ge bra svar på tal i stället för att bli ledsen och arg, så kanske det hela stannar där. Men min son är en känslosam kille, han skulle högst troligt bli väldigt ledsen inombords och ruskigt arg utåt. Och då har han ju tyvärr öppnat dörren för framtida mobbning.
Sv: om pojkar och deras...
Herregud, din son går i lågstadiet och du funderar på hur ni som föräldrar ska lägga fram att han har liten snopp?
Citerat från ungdomsmottagningen:
Penisen växer under puberteten. När man kommit ur puberteten, oftast någon gång mellan det att man är 18 och 20 år, har penisen växt färdigt.
Så snälla, tala inte om för din son att han har liten snopp, det känns helt galet faktiskt!
Ditt svar har två delar. Det ena är att tillväxten sker sent i puberteten och att det är först då man vet hur det kommer att bli i vuxen ålder. Och det är ju helt sant. Problemet är ju bara att de är barnaårens, alltså nuvarande, storlek som kommer avhandlas i skolans omklädningsrum,
om detta sker.
Den andra delen handlar om att berätta för sonen om hans lilla organ.
Och någonstans här finns ett problem. För jag vill givetvis
inte skriva sonen på näsan att just han har en liten sort, det vore ju att skapa ett problem i förväg och det är ju givetvis jättedumt. Men samtidigt är det ju önskvärt att på något sätt kunna ta upp diskussionen mer generellt om att alla kroppar är olika, oavsett om det handlar om snoppar, fötter, näsor, rumpor, ögon eller bröst, på samma sätt som att vissa är bra på matte eller att springa fort medan andra har konstnärlig talang eller kan lyfta/bära/kasta tunga saker. Och jag får nog erkänna att jag är dålig på att prata om sånt med barnen, även om vi snubblar in på ämnet ibland.
Så ge mig gärna tips om hur man kan närma sig ämnet och få sonen att se att han duger precis som han är, utan att man för den skull upplyser honom om att storleken skulle kunna vara ett problem.
Egentligen hade den här tråden lika gärna kunnat handla om stora fötter, utstående öron eller en stor näsa, dvs kroppsliga detaljer som avviker från hur "medelsvensson" (i aktuell ålder) ser ut. Och hur man gör för att ge sitt barn tillräckligt god sjävkänsla för att stå emot taskiga kommentarer om saken.
och det är inget konstigt med det!
